ett möjligheternas...

Det salutogena perspektivet - ett möjligheternas förhållningssätt

__________________________________________________Institutionen för pedagogik/IKM Kerstin GagnehagPedagogik med inriktning mot Anna Magnusson ungdoms- och missbrukarvård Mars 2006MBC 233 Handledare:

Marita Rosell

ABSTRACT

Växjö universitetInstitutionen för pedagogikPedagogik med inriktning mot ungdoms -och missbrukarvård, C-uppsats 10 p

Svensk titel Det salutogena perspektivet – ett möjligheternas förhållningssätt

Engelsk titel The salutogenesis perspective – an attitude of possibilities

Författare Kerstin Gagnehag och Anna Magnusson

Handledare Marita Rosell

Datum Mars 2006

Antal sidor 42

Nyckelord KASAM, salutogen behandling, Antonovsky, salutogenes

Hälsointresset har under senare år vidgat perspektivet till att handla om hälsans villkor och inte bara sjukdomars orsaker. Vi har utgått från Antonovskys salutogena teori om vilkafaktorer som bidrar till att vara frisk och uppleva hälsa, där känsla av sammanhang har en central uppgift. Syftet och frågeställningen med vår intervjustudie var att se hur detsalutogena perspektivet skulle kunna vara en tillämpningsbar möjlighet i behandlingspedagogiskt arbete. Resultatet visade att reflektioner kring behandlarens förhållningssätt är minst lika betydelsefullt för klienten som metoden man arbetar utifrån. Vi har diskuterat och belyst hur förhållningssättet kan komma att påverka behandlingsarbetetmed klienten. Slutsatsen vi kom fram till var att i vilket behandlingspedagogiskt arbete som helst kan det salutogena perspektivet vara en tillämpningsbar möjlighet som främjar bestående förändring i riktning mot ett gott liv.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEL I 1

INLEDNING 1

BAKGRUND 1Historik 1Aktuell situation 2Begreppsdefinitioner 4

Salutogenes 4Känsla av sammanhang (KASAM) 4Begriplighet 4Hanterbarhet 4Meningsfullhet 4

KASAM-instrumentet 5Hur begreppen KASAM och salutogenes förhåller sig till varandra 5

TIDIGARE FORSKNING 5Undersökningar med behandlingspedagogisk relevans 5Kritik 7

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 8

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 8Det salutogena perspektivet 9

Individ faktorer 9Familj och omgivnings faktorer 10Generella motståndsresurser 11

Förändringsarbete 11Begriplighet – att veta 11Hanterbarhet – att kunna 11Meningsfullhet – att vilja 11

DEL II 12

METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER 12De vetenskapliga traditionerna 12Hermeneutisk forskning 12Metoder inom kvalitativ forskning 12Vald datainsamlingsmetod 13Validitet och reliabilitet 13Generaliserbarhet 14

PLANERING OCH GENOMFÖRANDE 14Urval 14Förberedelser och datainsamling 14Databearbetning och analys 15

Tolkning 15

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 15

DEL III 17

RESULTAT 17Presentation av intervjupersonerna 17Resultatredovisning 17Utvecklingsgången från det patogena till det salutogena 17Salutogent förhållningssätt 18Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet 19Salutogena faktorer 20

God social kapacitet och positivt självförtroende 20Självständighet 21Utveckling av speciella intressen 21Inre kontroll 21God impulskontroll och hög aktivitet 22Optimism och framtidstro 22Hjälpa andra 23Betydelsefulla personer 23Klart definierade gränser 24

Kommunikation 24Ungdomarna möts i salutogen behandling 25Salutogen behandlingspersonal 27Samhällsutveckling 27Kritik mot salutogenesen 28

TEORETISK PROBLEMATISERING 29

DISKUSSION 30Metoddiskussion 30Resultatdiskussion 31Förändringsarbete 35Salutogen eller allmänt positiv? 36Behandlarens förhållningssätt 36Slutsats 39Fortsatt forskning 39

REFERENSER 40

BILAGORBrev om deltagandeMissivbrev IntervjuguideKASAM-formulär

1

DEL I

INLEDNING

Behandlingsarbete innebär att lämna råd och stöd till människor för att förändra sitt liv, vilket kan innebära olika tillvägagångssätt. Hälsointresset har under senare år vidgat perspektivet till att handla om hälsans villkor och inte bara sjukdomars orsaker. Under de senare decennierna, från 50-talet och framåt, har intresset kommit i fokus då det gäller människan och hennes hälsa. Känsla av att vara delaktig och uppleva gemenskap har visat sig öka möjligheten till attkunna hantera svåra situationer (Konarski, 1996).

Som behandlingspedagoger intresserar vi oss för vad som får klienten att uppleva hälsa och känslan av att vara tillfredsställd med livet. Det medför att behandlingen även innebär att se till vad som skapar hälsa i vidare mening och att behandlaren även kan söka och tillvarata de motståndskrafter klienten använder sig av för att hantera och bemästra svårigheter.

I vår B-uppsats om KASAM (känsla av sammanhang)1 ”Känsla av sammanhang - en skyddsfaktor för hälsan” kom vi fram till att känsla av sammanhang i livet är av betydelse för hälsan och känslan av att ha ett innehållsrikt liv. Det finns många teoretiska modeller för behandlingspedagoger och därmed även många arbetssätt. Som behandlingspedagog är det viktigt att utgå från klienten, vad hon vill ha hjälp med och hur vi ska förhålla oss till hennesönskemål. Detta har gjort att vi kommit att intressera oss för hur man i praktiken arbetar utifrån ett salutogent perspektiv. Hur vi bemöter klienter i vårt kommande arbete som behandlingspedagoger gör ämnet till en behandlingspedagogisk angelägenhet.

Antonovsky (1991) menar att människor har olika uppfattningar om vad som är betydelsefullt för dem. Därför är det av betydelse att vi som behandlare har en holistisk människosyn. Som vi förstår Antonovsky menar han att behandlarens upplevelser av sin livssituation är av betydelse för hur han eller hon ser på lösningar för problem. Antonovsky (1991) ger oss en bild av en flod och att ”det räcker inte med att laga broläggningen över livsfloden så att folk inte ramlar (eller hoppar) i vattnet”. ”Man måste därutöver lära dem att simma” (Antonovsky, 1991 s 7). Det är alltså inte en ensidig syn på hur behandlaren hjälper människor som behövs utan ett komplext perspektiv på hela människans livsvillkor så att klienten känner att hon kan påverka sin egen livssituation.

Inom barn- och ungdomspsykiatrin har det skett en utveckling från ett problemfokuserat synsätt till ett mer lösningsfokuserade synsätt. Den här utvecklingen har också inneburit attdet salutogena synsättet kom in i behandlingssammanhang. Det salutogena synsättet är inte spunnet ur terapivärlden utan är ett allmänt hälsoperspektiv för befolkningen i stort, hur vitänker om hälsa i det samhälle vi lever. I stället för att fråga om orsaker till sjukdom, ett patologiskt perspektiv, frågar man utifrån ett salutogent perspektiv efter vilka faktorer som bidrar till att vara frisk och ha hälsa.

BAKGRUND

HistorikÅr 1970 inträffade något som gav Antonovsky ett nytt perspektiv på den forskning han i fortsättningen kom att ägna sig åt. Han analyserade resultatet från en undersökning där han 1 Begreppet definieras längre fram i uppsatsen under rubriken ”Begreppsdefinitioner”.

2

studerat hur israeliska kvinnor, från olika etniska grupper, anpassat sig till klimakteriet. När andra världskriget bröt ut, var de 16 – 25 år gamla. En av frågorna som hade ställts till dem var om de befunnit sig i koncentrationsläger. Antonovsky kunde av svaren jämföra den psykiska hälsan hos en grupp överlevande från koncentrationsläger med en kontrollgrupp som inte befunnit sig där. Han fann att 51 % av kvinnorna i kontrollgruppen där ingen befunnit sig i koncentrationsläger, jämfört med 29 % av de överlevande hade en, som han kallar det, tillfredställande psykisk hälsa. Antonovsky ställde sig då frågan: vad det betyder att överlevande från koncentrationsläger bedömer sig ha tillfredställande god psykisk hälsa? Detta måste innebära att det finns människor, som har genomlevt koncentrationslägrens ofattbara skräck, som sedan under flera år levt som flyktingar i ett främmande land, och därefter skapat sig nya liv i ett land, som genomlidit tre krig och som efter allt detta är, som de själva bedömer det, vid tillfredställande hälsa (Konarski, 1996).

Efter detta började Antonovsky forska utifrån ett nytt perspektiv. I motsats till tidigare sjukdomsforskare, som tittar på de faktorer som bidrar till sjukdomar, studerade Antonovsky de faktorer som bidrar till att behålla hälsan, trots alla motgångar, krav, konflikter och olika slags problem som måste lösas. Hans svar blev att känsla av sammanhang, det vill säga i den utsträckning i vilken vi människor upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar, kan ha hälsofrämjande effekter (Konarski, 1996).

Den hypotes som Antonovsky först övervägde var om det kunde vara så att vissa människor utsätts för mindre påfrestningar i livet. Detta visade sig emellertid vara en ohållbar förklaring. Den mänskliga tillvaron är full av påfrestningar. Många människor kan till och med klara sig bra trots stora prövningar i livet. Då en person ställs inför påfrestningar, ställs hon också i en valsituation som på något sätt måste hanteras. Om resultatet blir sjukdom, beror på hur framgångsrik individen är i att förstå och hantera situationen. Antonovskys slutsats blev därför att den centrala uppgiften för hälsovetenskapen måste vara att studera processerna bakom människans sätt att förstå och hantera omvärlden. Svaret blev känsla av sammanhang, d v s hur man sätter det som sker i ett meningsfullt sammanhang. Antonovsky menar att man kan se hälsa som ett kontinuum, där ytterligheterna är frisk och sjuk. Han menar att man borde fokusera mer på vad som orsakar hälsa än vad som orsakar sjukdom. Vidare menar han att människan befinner sig i en rörelse mellan dessa två poler under hela livet. Enligt Antonovsky är det hur hög respektive låg känsla av sammanhang (KASAM) människan upplever som är avgörande för var man befinner sig på kontinuumet frisk – sjuk. Människor kan inte alltid botas, den sjuke blir inte alltid frisk, men enligt det salutogena synsättet kan man genom djupare förståelse och kunskap skapa en rörelse i riktning mot den friska polen. Den här rörelsen beror på hur människan uppfattar och hanterar den nya livssituationen. Om människans livserfarenheter präglas av delaktighet, kommer känslan av sammanhang förstärkas, vilket är en förutsättning för att ha kvar sin hälsa trots påfrestningar. Ett viktigt redskap i arbetet med hälsofrämjande insatser tar sin utgångspunkt i människors resurser och söker stärka friskfaktorer i stället för att bara söka riskfaktorer (Antonovsky, 1991).

Aktuell situationI Sverige är psykisk ohälsa ett av de största hälsoproblemen bland barn och ungdomar. Kartläggning visar på att 10 – 25 % av svenska barn och ungdomar har psykiska problem av sådan karaktär att de själva eller deras omgivning påverkas av detta (Olsson et al, 2003). Under de senaste decennierna har det skett en betydande förändring inom psykiatrin. Den tidigare inriktningen, som utmärktes av ett varaktigt omhändertagande av patienterna vid särskilda mentalsjukhus, har ersatts av målsättningen att ge service till personer med psykiska problem. Denna service ska utformas på ett sådant sätt att det ger personer med psykiska

3

problem förutsättningar till ett självständigt liv och att integrera dem i samhällslivet.Insatserna ska inriktas mot att öka den enskildes funktionsförmågor och dennes möjligheter till att leva ett normalt liv. Den psykiskt sjukas egna val och prioriteringar ska alltid vara utgångspunkten för insatserna (Regeringens proposition 1993/94:218). Från början innebarden psykiska barn- och ungdomsvården ett tvärvetenskapligt perspektiv, där läkaren, psykologen, socialarbetaren och läraren skulle samarbeta. Genom att kunskaper från olika håll kombinerades skulle barnets behov tillgodoses på ett allsidigt sätt. 1950-talets framväxande psykodynamiska diskussioner ändrade dessa tankegångar. Det psykodynamiska synsättet prioriterades på många håll, teamets specialkunskaper kom allt mer i andra hand och på många håll avstannade också forskningen. Mot bakgrund av att vi nu under de senaste 30 åren tappat bort värdefulla kunskaper om barn och ungdomars psykiska hälsa, är det kanske inte konstigt att vi nu på 2000-talet diskuterar psykisk ohälsa, asocialt beteende, våld och kriminalitet hos barn och ungdomar (Rydelius, 2000).

Inom barn- och ungdomspsykiatriska vården har de flesta en utbildning som präglas av utvecklingspsykologi och psykopatologi. Inom båda dessa områden finns det ett slags orsak –verkan tänkande, som kan göra att det är lätt att utgå från förklaringar som ”svårt i barndomen – svårt i dag”. Det blir med andra ord lätt att bli problemorienterad och därmed också mer fokuserad på orsaken till problemet (Hult et al, 1996).

Hälsointresset har under senare år vidgat perspektivet till att handla om hälsans villkor och inte bara sjukdomars orsaker. Vid studier av hälsa tycks begreppet känsla av sammanhang och dess mätinstrument KASAM vara värdefullt (Konarski, 1996). Med vår studie vill vi undersöka hur man på arbetsplatser utifrån olika professioner kan arbeta salutogent. Arbetet som behandlingspedagog kan komma att innebära ett arbete tillsammans med barn i svårigheter och deras familjer. Utbudet av information kring barns levnadsvillkor i Sverige och på andra håll i världen är stort. Många uppmärksammanden i massmedia idag handlar om hur barn far illa, utnyttjas och exploateras på olika sätt. Att arbeta med barn, ungdomar och deras familjer innebär inte ett fråntagande av deras egen rätt att kunna lösa vardagens problem, utan istället erbjuda behandling som innebär en riktning mot ett mera medvetet ansvar för hur klienterna ska klara situationen. En förutsättning för att man som förälder ska kunna förmedla en känsla av sammanhang till sina barn, är att också familjelivet är någorlunda strukturerat och förutsägbart (Konarski, 1996). Vi menar att ett klientarbete ska innebära en upplevelse av att vara förstådd utifrån klientens perspektiv, det som Antonovsky (1991) menar är att ha en känsla av sammanhang i tillvaron. Utifrån denna kunskap kvarstår dock frågan hur man som behandlingspedagog i praktiken kan arbeta utifrån ett salutogent perspektiv.

Att de salutogena faktorerna har betydelse för alla människor har forskning visat. Vad man i dag med säkerhet inte vet, är vilket resultat eller hur mycket det går att påverka människor med hjälp av att arbeta med de salutogena faktorerna. På utredningsavdelningen på barn och ungdomspsykiatrin i Lund har Hult et al (1996) tydligt kunnat se att denna arbetsmetod kan leda till en positiv förändring. Perspektivet har ett språk som är direkt överförbart till ungdomarna och deras familjer. Till skillnad från andra begrepp, som används inom psykiatrin, har det salutogena begreppet en hög positiv laddning och större tillgänglighet i det professionella nätverket. En positiv sidoeffekt som de har kunnat se på barn- och ungdomspsykiatrin i Lund är att känslan av utbrändhet hos vårdpersonalen har minskat. Många i personalen känner att detta är en metod som är tilltalande att arbeta efter. Den är begriplig och meningsfull för både ungdomarna och personalen. Hult et al poängterar också att det har varit oerhört viktigt att beskriva och dokumentera vad de gör på avdelningen. Att

4

dokumentera förändringarna samtidigt som de genomförts har varit en förutsättning för arbetssättet.

BegreppsdefinitionerFör att öka förståelsen i vår uppsats har vi förtydligat vissa begrepp som har betydelse i ett salutogent perspektiv. Antonovskys (1991) definition av begreppen är:

SalutogenesSalutogenes kommer från latinets salus, som betyder hälsa. Salus är hälsans gudinna i den grekiska mytologin. I stället för att utgå från det patogena perspektivet som beskriver varför människor blir sjuka, utgår Antonovsky från det motsatta perspektivet – hur det kommer sig att så många människor, som utsätts för tillvarons alla påfrestningar, ändå upplever sig vara tillfreds med livet. Detta kan bero på många olika faktorer. I stället för att fråga vad som orsakar att någon drabbas av en viss sjukdom, frågar man vilka faktorer som bidrar till att vara frisk och ha hälsa.

Känsla av sammanhang (KASAM)Antonovskys sammanfattning av KASAM är: ”en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man ska kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar värda investering och engagemang” (Antonovsky, 1991, sid 41).

KASAM består av tre komponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Dessa resurser kan vara egna, eller andras som personen får från sin omgivning.

BegriplighetBegriplighet är den kognitiva komponenten i KASAM. Detta är en social process där människor i interaktion med varandra utvecklar sin förståelse. Förutsägbarhet leder till komponenten begriplighet och utvecklas allt eftersom människan blir medveten om detsammanhang som finns i sociala relationer.

HanterbarhetHanterbarhet är den komponent i KASAM som beskriver den subjektiva upplevelsen av att ha tillräckliga resurser för att kunna möta olika situationer i livet. Hanterbarhet handlar om att kunna möta utmaningar, att ha vissa resurser under kontroll och att kunna lita på såväl egna som andras resurser. En hög känsla av hanterbarhet kan innebära att man som person inte upplever sig som ett offer för omständigheterna.

MeningsfullhetMeningsfullhet är den emotionella och motivationsskapande komponenten i KASAM. Det är den komponent som visar på betydelsen av att vara delaktig, att livet har en känslomässigt värdefull mening som det är värt att engagera sig i. Här är delaktighet och medbestämmande av betydelse. Meningsfullhet uppstår när människan får känna delaktighet och medbestämmande i sociala situationer.

Komponenten hanterbarhet är beroende av begriplighet, man behöver förstå det inträffade för att kunna agera. Vid hög nivå av begriplighet och låg nivå av hanterbarhet är det meningsfullheten som avgör om riktningen blir positiv eller negativ. Även om nivåerna på

5

både begriplighet och hanterbarhet är låga, men känslan av meningsfullhet är hög kan positiva förändringar åstadkommas genom att aktivt söka efter kunskap och resurser.

KASAM-instrumentetFör att kunna mäta en människas KASAM konstruerade Antonovsky ett frågeformulär i form av en självskattningsskala omfattande 29 frågor, som han kallar KASAM – 29. Den lägsta poängen är 29 och den högsta 203 poäng. Hög poäng betyder att personen har hög känsla av sammanhang. En kortare version kan också förekomma, KASAM – 13, denna omfattar 13 frågor, där värdena ligger mellan 13 och 91 poäng. Även denna är utarbetad av Antonovsky. Påståendena ska skattas i skalor och avser att mäta begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Frågeformulären är använda i stora delar av världen och flera forskare har omarbetat skalan, men den allmänt accepterande skalan är kortversionen med 13 frågor. Att använda sig av omarbetade skalor eller frågor kan göra att jämförelser mellan olika studier blir svårtolkade. Antonovsky menar att skalan utgör en helhet, och de tre komponenterna hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet inte kan mätas var och en för sig. Ett flertal studier har undersökt validiteten och reliabiliteten i livsfrågeformuläret och visat att dessa är goda. Flera forskare menar också att kortversionen med 13 frågor är jämförbar med den längre. Motsatt uppfattning har dock Larsson och Kallenberg (ref i Nilsson, 2002) som menaratt KASAM – 13 möjligen kan mäta en mer negativ känsla hos människan än KASAM – 29 och att man bör använda den långa versionen. Vidare menar de att eftersom konstruktionen av instrumentet är så komplex tror de att det kan vara svårt att använda ett begränsat antal frågor.

Hur begreppen KASAM och salutogenes förhåller sig till varandraBegreppet KASAM används i forskningssammanhang då man använder KASAM-instrumentet. Genom instrumentet kan man mäta en människas känsla av sammanhang i dennes livssituation. Begreppet salutogenes är den utgångspunkt behandlaren kan ha då han eller hon arbetar med människor i förändringsprocesser. Sammanfattningsvis använder man det salutogena perspektivet i behandlingssammanhang för att öka människors KASAM.

Marianne Cederblad och Kjell Hansson har utvecklat begreppet salutogenes till ettövergripande perspektiv. Detta perspektiv har visat på en rad faktorer som tycks kompensera och skydda människor i riskmiljöer eller i risksituationer. Inom det patogena synsättet letar man efter de faktorer som kan göra en människa sjuk. På motsvarande sätt kan man betrakta det salutogena perspektivet, man söker efter de faktorer som bidrar till hälsa. Detta har varit utgångspunkten för att införliva teorier som fokuserar på hälsa (Waad & Hult, 1997).

TIDIGARE FORSKNINGEn rad studier stödjer Antonovskys (1991) antagande att människor med hög känsla av sammanhang har bättre självrapporterad hälsa, såväl fysisk som psykisk. I undersökningar används livsfrågeformuläret KASAM av Antonovsky. Resultaten av studierna visar en tydliglikartad bild. Höga värden på skalan har ett positivt samband med en rad olika tecken för hälsa. Flertalet studier visar att KASAM är relaterat till självrapporterad hälsa (Kallenberg & Larsson, 1999).

Undersökningar med behandlingspedagogisk relevans Flera studier som har gjorts är relevant utifrån ett behandlingspedagogiskt perspektiv. En studie av Konarski (1996) visar på om livet upplevs meningsfullt, beror delvis på vilka värderingar man organiserar i sitt liv. Resultatet visar också att en förutsättning för att man som förälder ska kunna förmedla en känsla av sammanhang till sina barn är också att familjelivet är någorlunda strukturerat och förutsägbart. Cederblad och Hansson (1996)

6

undersöker i en studie sambandet mellan KASAM och familjeklimatet. Faktorer som distans, isolering, kaos och konflikt visade negativa poäng på KASAM, medan uttryck för sammanhållning och närhet i familjen visade höga poäng på KASAM.

Krantz och Östergren (2004) har undersökt sambandet mellan barndomsupplevelser och KASAM-värdet som vuxen. Resultatet visade att traumatiska eller svåra barndomsupplevelser inte är av betydelse för KASAM-värdet som vuxen. Däremot visade resultatet samband mellan vuxnas KASAM-värde och sysselsättning, sociala relationer och sociala nätverk. Fok et al (2004) har genomfört en undersökning om samband mellan KASAM och livskvalitet.Sammanfattningsvis visar resultatet att människor med högre KASAM har större förmåga att hantera och ta en aktiv roll när det gäller sin egen utveckling. KASAM har även visat sig vara en väsentlig åtgärd när det handlar om hur människor hanterar stress (Cederblad & Hansson, 1995). I en studie av Margalit et al (1999) undersöktes faktorer hos barn som KASAM, känslor av ensamhet och vänskapskvalitet. Studiens resonemang är att barn som förstår sina svårigheter och som är medvetna om sina tillgängliga resurser, kommer att uppleva en personlig känsla av sammanhang. I en annan studie av Margalit (1999) visade det sig att barn med risk för att utveckla svårigheter och barn som redan får specialhjälp upplevde större känslor av ensamhet och hade lägre KASAM än de normalpresterande barnen. Dessa barn var också mindre accepterad av sina kamrater, hade färre kompisar och av lärarna ansågs de somasociala.

I en behandlingsstudie av Lundqvist (1995) mättes KASAM före och efter missbruksbehandling och jämfördes med en grupp som inte var missbrukare. Klienterna hade mycket låg KASAM när de började behandlingen och efter sex veckors drogabstinens och samtalsterapi ökade totalpoängen i KASAM. Denna studie antyder att känslan av sammanhang kan vara ett förhållningssätt till livet som kan påverkas av yttre förhållanden.

Även vid studier av psykisk hälsa tycks begreppet känsla av sammanhang och dess mätinstrument KASAM vara värdefullt. Bäärnhielms (2004) studie visade att invandrarkvinnor upplevde svårigheter att tala om för vårdpersonal hur de kände sig. Resultatet visade också att kvinnorna själva hade svårt att förstå vad deras sjukdom innebar. Kvinnorna menade att detta medfört psykiska påfrestningar i det dagliga sammanhanget och även att detta påverkat deras sociala sammanhang. Många gånger beskrev också kvinnorna att de upplevde livet som meningslöst. Även detta visar att KASAM-värdet har betydelse i processen att skapa mening åt sjukdomar och att få sammanhang mellan upplevelser, att uttrycka sig och på så vis ge ny mening till sjukdomen.

Det finns samband mellan KASAM och personliga egenskaper som optimism, förmåga attstyra sitt liv och sociala talanger. I en studie av Cederblad och Hansson (1996) visas även att ungdomar som upplever närhet och samhörighet i sina familjer har högre känsla av sammanhang än de som upplever mycket kaos, isolering och konflikter.

Antonovsky (1991) har funnit att människor med högt KASAM är medvetna om sina känslor. Han finner också att detta är kopplat till utbildning, yrkesroll och erfarenhet. En person med högt KASAM väljer t ex ett arbete där man känner meningsfullhet, glädje och stolthet i arbetet. Antonovsky använder Frankenhaeuser (1981, refererad i Antonovsky, 1991) då han förklarar vad som menas med att känna glädje och stolthet i sitt arbete. Frankenhaeusers definition av glädje och stolthet i arbetet är att man har frihet att själv bestämma över sin situation. ”Om det finns glädje och stolthet i arbetet kommer det, oavsett om man frivilligt har valt att göra det man gör eller bara hamnat där, att finnas en känsla av att det är mitt, att jag

7

vill göra det som jag gör” (Antonovsky, 1991, sidan 140). Konarski (1996) menar att mycket av bristen på ett meningsfullt sammanhang kommer genom samhällsförändringar. Samhällen är en process som genomgår förändringar. Vid början av 1900-talet levde vi i ett jordbrukssamhälle. Nu lever vi inte längre ens i ett industrisamhälle, utan i övergången till ett tjänste- och kunskapssamhälle. Med det menar Konarski att de flesta av oss inte vet var vi egentligen hör hemma. Känslan av tillhörighet, av mening och av sammanhang blir mindre och då också sammanhållningen. Industrisamhällets strukturer och idéer lever kvar, men verkligheten är en annan.

Wikström (1996) menar att det i västvärlden finns allt färre som har ett gemensamt sätt att uppfatta moral. Frågan om rätt eller fel blir mer en funktion av sociala överenskommelser. Den grundläggande splittringen har slagit igenom i den svenska verkligheten. Denna mångfald innebär att det inte finns några enkla normsystem, vilket bidragit till att en självklar framtidstro har ersatts av oförutsägbarhet. Underliggande familjemönster har också ändrats. I dag gäller breda ytligare kontaktnät i familjen. Wikström (1996) menar att det är den splittrade kulturen som orsakat att människor inte känner någon känsla av sammanhang och mening i sina liv.

KritikDet finns kritik bland forskare kring KASAM-begreppet. Westman (1998) tar upp det komplexa i känslan av sammanhang och ställer frågan om KASAM ska ses som en sociologisk teori eller ett psykologiskt fenomen. Westman menar att man kan välja att se KASAM som möjligheter till att förändra sitt liv, eller omöjlig att ändra. Theorell (1998) tar också upp grundproblemet med att få en konsekvent teori, som innefattar både Antonovskys ursprung som sociolog och de individualpsykologiska frågeställningarna. Han menar att den kanske allvarligaste invändningen gäller Antonovskys pessimistiska syn på KASAM. Antonovsky menar att sedan KASAM grundlagts är möjligheten till förändringar liten. En persons definitiva placering i KASAM sker enligt Antonovsky de första 30 åren. Tidigare erfarenheter i livet förstärks eller försvagas i vuxenlivet. Här går det inte att bortse från den historiska och sociostrukturella situationen (Nilsson, 2002).

Enligt Theorell (1998) motsäger forskning inom coping2 den pessimistiska synen. Han vill se mer forskning vad det gäller förändring och samband med KASAM. Konarski (1998) menar att Antonovsky ska ha ett erkännande då han lyckades bryta det patologa paradigmet som länge varit ledande. Han gör även en intressant jämförelse kring sjukdomsbegreppet och hälsobegreppet. Begreppet sjukdom är singularis men uttrycks i regel som pluralis. Sjukdom antyder det tillstånd hos människan som bryter ner henne och som ytterst leder till döden. Den medicinska vetenskapen känner till närmare 8000 olika sjukdomsbegrepp hos människan. Däremot betraktas begreppet hälsa som ett singulärt fenomen vilket Antonovsky inte uppmärksammat. Det finns en mängd sätt att skapa och upprätthålla livet på och Konarski menar att det kan gå att beskriva närmare 8000 begrepp för hälsa hos människan.

Andra forskare, Stifoss – Hanssen och Wikström (1998) har tagit upp de existentiella perspektiven. De menar att det finns möjlighet att identifiera faktorer på händelser som ger mätningen ett värde. Vidare säger de att alla människor är unika och inte minst gäller detta uppfattningen om vad som ger mening i livet. Forskarna menar att detta inte står i motsats till att kartlägga strukturer och gemensamma drag. De menar att hjälpverksamheter behöver ha en

2 Begreppet definieras under ”Framgångsrik coping” sidan 9.

8

balans mellan empati och vetenskaplighet, där människor unika och deras uppfattningar om vad som ger mening i livet tillvaratas.

Siegrist (1993) riktar kritik till KASAM-instrumentet och menar att det inte har tagits hänsyn till människors känslor och inte heller till sociologiska och psykologiska variabler som kan vara av betydelse. Geyer (1997) menar också att instrumentet inte tar hänsyn till känslorna och är kritisk till sambandet mellan depression/ångest och KASAM. Tvärsnittsstudier tyder på att KASAM är föränderligt, vuxna har generellt högre KASAM än ungdomar. Människor med högre social status har högre KASAM än t ex arbetslösa (Margali, 1999).

Sammanfattningsvis finns det forskning som visar att känsla av sammanhang är en skyddsfaktor för hälsa, såväl fysiskt som psykisk. Däremot efterfrågas mer forskning vad det gäller förändringsmöjligheter i samband med KASAM.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGDet finns forskningsresultat som visar att känsla av sammanhang är av betydelse för klientens hälsoutveckling. Utifrån denna kunskap är vårt syfte att skapa en fördjupad förståelse för om, och i så fall hur, det salutogena perspektivet är en möjlighet - och tillämpningsbart i det behandlingspedagogiska arbetet. För att få ta del av behandlares erfarenheter av den salutogena metoden har vi genomfört intervjuer med yrkesverksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Vår frågeställning är:

– Hur skulle det salutogena perspektivet kunna vara en tillämpningsbar möjlighet i behandlingspedagogiskt arbete?

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTERBarn skaffar sig ett mönster av livserfarenheter. Genom att uppleva KASAMs tre grundläggande delar görs barnets värld begriplig och detta lägger grunden för hanterbarhet. Vilka livserfarenheter som skapar starkt eller svagt KASAM är beroende av barnets personliga egenskaper och omgivningens respons på barnet. Enligt Cederblad och Hansson (1996) är förändringar möjliga att åstadkomma i de vuxnas KASAM genom att behandlareförser personen med nya KASAM-höjande erfarenheter.

Oväntade händelser kan göra att människans KASAM tillfälligt förändras och denna blir lägre vid negativa händelser och högre vid positiva. Vid återhämtning återgår den till sitt medelvärde. Personer med låg känsla av sammanhang beskriver sig ofta som otursförföljda. KASAM får inte ses som en egenskap eller ett sätt att hantera svårigheter, utan mer som en förmåga att välja den mest lämpade strategin för att hantera aktuella problem. KASAM har både kognitiva och emotionella värden, vilket innebär att det kan väcka starka känslor och det är känslorna som gör problemet begripligt. Genom att fokusera känslor på problemet läggs skulden där den hör hemma. Denna optimistiska syn på sig själv och omgivningen bidrar till att bevara hälsan (Antonovsky, 1991).

Att mäta och värdera hälsotillstånd kan vara en svår uppgift. Alla människor utsätts för påfrestningar, kroppsliga, psykiska och sociala, men vi reagerar olika på dessa. Då man bedömer länders framsteg och utveckling, ingår som regel begrepp som skildrarbefolkningens hälsa. Europarådet och EU menar att hälsa inkluderar mer än frihet från sjukdom, det måste också ingå positiva element och innehålla både objektiva och subjektiva

9

delar, som fysiska, psykiska och sociala. Hälsan blir på detta sätt en resurs för det dagliga livet, inte avsikten med livet. Huvudvikten kommer att ligga på sociala och personliga resurser och på fysisk styrka (Köhler, 2004). Begreppen hälsa och sjukdom används ofta inom vårdarbeten utan att vidare preciseras, men när människor tillfrågas om skillnaden mellan sjukdom och hälsa kan detta besvaras utan svårigheter. Hälsa är inget statiskt tillstånd och upplevelsen av välbefinnandet är viktigt. Hälsa är vad den enskilda människan själv tycker och känner, vilket bl.a. kan betyda att må bra, känna sig i form och att vara fylld med livets uppgifter. Andra uttryck för hälsa innebär en känsla av vitalitet och att man har en reserv av energi att ösa ur. Strikt medicinskt kan sjukdom betraktas som en avvikelse av det mätbara biologiska variabler där diagnosen mycket är en tolkningsfråga. Upplevd hälsa har alltmer blivit föremål för olika studier, men enighet för begreppet finns inte. Kärnan i begreppet hälsaär en självskattad total hälsa. Att forskning inom självskattad hälsa är så omfattande, bör sannolikt beror på att moderna forskare ser värdet i frågan om hur människor mår (Nilsson, 2002).

Det salutogena perspektivetCederblad och Hansson (1996) har bidragit med mycket av den svenska forskning som finns inom den salutogena ramen. Dels har de forskat kring s.k. maskrosbarn om vad det är som gör att vissa barn klarar sig mot alla odds. Sammanfattningsvis har denna och även annan forskning visat att det finns en rad salutogena, skyddande faktorer som påverkar människors psykiska hälsa. Faktorerna ser dels till den enskilde människan och dels till familjen och dess omgivning. Faktorerna som Cederblad och Hansson (1996) utgår ifrån är följande:

Individ faktorer- God social kapacitet kan beskrivas som att människan är öppen och beredd till

samarbete. Man har ett öppet, vänligt, lugnt uppträdande och vet hur man ska varatillsammans med andra i sociala sammanhang. Social kapacitet är något som utvecklas från våra tidigaste interaktioner med föräldrar eller andra vuxna. Den påverkas under hela livet av olika sociala erfarenheter. Dessa erfarenheter avgör hur vi se på oss själva och andra.

- Positivt självförtroende har en salutogen betydelse. Har man som människa bra självförtroende kan det bidra till att man är mer öppen, har en större ansvarskänsla och har en mer aktiv attityd till tillvaron. Det kan också betyda att man har en tilltro till att dåliga odds kan övervinnas. Ett gott självförtroende har också betydelse för hur människor hanterar stress. Man måste ha en tro på att kunna hantera en uppgift framgångsrikt för att överhuvudtaget engagera sig i den.

- Självständighet är en faktor som också har visat sig vara stressmildrande. Det innebär att människan kan framhäva sig själv på ett positivt sätt och möta världen på sina egna villkor.

- Framgångsrik coping är ett begrepp som beskriver sättet att handskas med och lösa kriser eller problem. Coping brukar definieras som att på ett medvetet sätt, på en kognitiv nivå, handskas med stress så att det inte leder till problem. I en engelsk –svensk ordlista översätts ordet med ”klara det” eller ”gå i land med”. Inom ett salutogent perspektiv är det mest intressant att undersöka vilka olika copingstrategier individen kan använda sig av för att handskas med stress på ett positivt sätt. Strategierna är beroende av omgivningen och personliga faktorer.

10

- Intelligens och kreativitet har man som människa nytta av, då det gäller att hitta lösningsalternativ vid stressituationer. Många studier har visat att kreativitet och intelligens också är egenskaper som människan har nytta av när det gäller att handskas med stress.

- Utveckling av speciella intressen och hobbys leder till ett ökat självförtroende och säkerhet vilket kan bidra till meningsfullhet i tillvaron. Detta kan vara sysselsättningar, som kan ge tröst vid motgångar och göra att man kan känna sig stolt. Att tillhöra ett speciellt sammanhang där man samarbetar tillsammans i grupp, kan också ha betydelse för meningsfullheten.

- Med inre kontroll (inre locus of control), menar man att människan har en upplevelse av att själv kunna påverka och styra utvecklingen av sitt liv, kontrollen förläggs inom personen. Motsatsen är yttre locus of control, där kontrollen förläggs utanför personen d v s att andra personer och faktorer styr personens liv. Det har visat sig att man med olika behandlingsprogram kan stimulera ett mer inre förhållningssätt. Det har också visat sig om man blir mycket beroende av vårdpersonal kan detta öka den yttre uppfattningen av kontroll.

- God impulskontroll innebär att människan kan kontrollera sina impulser och reagera på sina känslor på en lämplig nivå. Att kunna kontrollera sina impulser har visat sig vara en viktig salutogen faktor.

- Hög aktivitet och energi innebär att man är alert och framåt. Detta ger förmodligen hög tillfredställelse i livet och därmed meningsfullhet. Att vara alert och framåt uppfattas ofta som positivt men det är också en fråga om hur den höga aktiviteten och energin hanteras.

- Optimism och framtidstro innebär att man utvecklar en bättre självkänsla och känner sig lyckligare. Om man tror att man kommer drabbas av färre motgångar och har mer tur än andra, leder det till ett ökat välmående och att man bryr sig om andra.

Familj och omgivnings faktorer- Att hjälpa andra när de behöver är en skyddande faktor, eftersom den tillåter

människan att utveckla en känsla av egenvärde, självtillit och självständighet.

- Betydelsefull annan person är personer man kan identifiera sig med, som kan vara modeller eller kompensera för en otillräcklig förälder. I ett läge då man inte har en familj att ty sig till är det viktigt att det finns andra personer i omgivningen som är betydelsefulla. Tillitsfulla och intima relationer med åtminstone en förälder har visat sig vara en skyddande faktor.

- Tydliga regler och gränser innebär att föräldrar – barnhierarkin och generationsgränserna är tydliga. Positiv föräldrar – barnrelation och betydelsen av en öppen och tillitsfull kommunikation har en salutogen betydelse. Klara regler i hemmet ger förutsägbarhet och har skyddande effekt.

Cederblad och Hansson (1996) antar att många av ovan nämnda salutogena faktorer är medfödda egenskaper. Många ungdomar är spänningssökande, impulsiva och temperamentsfulla till sin natur. I behandling utgår man ifrån de personliga egenskaperna som

11

ungdomarna har och försöker lära dem att hantera dessa egenskaper. Man försöker lära dem nya förmågor. Vidare redogör författarna för begreppet generella motståndsresurser.

Generella motståndsresurserGenerella motståndsresurser är faktorer som intelligens, pengar, socialt stöd, jagstyrka och kulturellt stöd. Dessa faktorer kan hjälpa människan att få ut något meningsfullt av de stressfaktorer som hon ständigt kan utsättas för. En hög känsla av sammanhang kan uppstå genom upprepningar av dessa erfarenheter. Till sitt förfogande har man en meny av handlingsalternativ att utgå från. Enligt Antonovsky (1991) är det specifika för en människa med hög känsla av sammanhang att denne väljer det mest passande sättet, eller kombinationen av dessa, som används för att hantera den aktuella situationen. Om man även känner ett engagemang och en vilja för att hantera situationen, skapa gynnsammare förutsättningar för att välja lämplig strategi för att hantera situationen.

FörändringsarbeteDet finns olika villkor som gäller när man ska göra en beteendeförändring:

- Det ska finnas kunskap om att en viss förändring är nödvändig, begriplighet.- Vidare måste det finnas ett värderingssystem att denna förändring är önskvärd,

meningsfullhet.- Slutligen krävs att handlingsmöjligheten finns för att åstadkomma förändringen,

hanterbarhet.

För att göra en förändring krävs förståelse (begriplighet), delaktighet (meningsfullhet) men även en praktisk kunskap som handlar om tillgångar, resurser och möjligheter (hanterbarhet). Detta sätt att arbeta uppfyller villkoren för att individer ska uppleva en större känsla av sammanhang (Hult & Waad, 1999). Författarna har översatt begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för hur de praktiskt är användbara i behandlingsarbete.

Begriplighet – att vetaFörstår man inte sitt sammanhang, både i nutid, dåtid och eventuellt framtid, är det svårt att se att en förändring är nödvändig. I behandling gör man sammanhangen begripliga innan man förbereder ett förändringsförslag. Det är nödvändigt att personen får kunskapen före åtgärden.

Hanterbarhet – att kunnaDet krävs att man tränar inför en förändring och att man upplever samma känsla av sammanhang i det nya som det gamla. Det handlar om att hjälpa människan att skapa resurser inom sig själv och sitt sociala nätverk, som gör det möjligt att lösa de problem som uppstår.

Meningsfullhet – att viljaUpplevelsen av meningsfullhet bottnar i känslan av att kunna styra och påverka sitt liv men också i känslan av att vara värdefull och sedd.

12

DEL II

METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER

De vetenskapliga traditionernaInom samhällsvetenskapen brukar man skilja mellan två olika metodiska tillvägagångssätt, kvantitativa och kvalitativa metoder. Likheten mellan dessa två är att de har gemensamma syften. Båda metodsystemen har målsättningen att ge en bättre förståelse av det samhälle som vi lever i. En av de betydelsefulla skillnaderna mellan kvantitativ och kvalitativ metod är att kvantitativ metod vanligtvis förmedlar informationen och resultatet genom siffror och statistik medan i kvalitativa metoder ligger tyngdpunkten på forskarens tolkningar av informationen. En annan skillnad är forskarens förhållningssätt till det som ska studeras. Det har funnits en bild av att forskaren i kvantitativ forskning förhåller sig objektivt och står i yttre relation till forskningsobjektet, medan hon i kvalitativ forskning är subjektiv. Denna bild har allt eftersom förändrats till att man idag är medveten om att ingen forskning är värderingsfri. Redan genom att välja vad man vill studera är i sig ett uttryck för en värdering (Bryman, 2004).

Hermeneutisk forskningSyftet med kvalitativa undersökningar är att skaffa en djupare förståelse genom människors erfarenhetsbaserade kunskap. Ambitionen är att försöka förstå och analysera helheter. Kvalitativ forskning innebär förståelse och tolkning. Forskarens syfte inom kvalitativ forskning är att få en djupare förståelse av människor och tanken bakom deras beteenden och handlingar. Denna forskning svarar på frågor som gäller människors upplevelser och erfarenheter av en händelse som förmedlas genom språk och uttryck. Forskarens förhållningssätt innebär inlevelse, värdering och subjektivitet. Forskaren står i relation till forskningsobjektet och är en del av samma verklighet som studeras. Här är också förförståelse ett centralt begrepp. Förförståelsen påverkas i hög grad av forskarens värderingar. De tankar, intryck och känslor och den kunskap som forskaren har är en tillgång för att tolka och förstå helheten i forskningsproblemet. Forskaren ställer helheten i relation till delarna och pendlar mellan del och helheten för att på detta sätt komma fram till en fördjupad förståelse. Forskaren kan också ställa sig själv som subjekt i relation till forskningsobjektet och sedan pendla mellan att inta ett objektivt eller subjektivt utgångsläge. Forskaren använder sin egen förförståelse som ett verktyg i tolkningen. Det finns ingen bestämd utgångspunkt eller slutpunkt för tolkningsprocessen. Att ta olika perspektiv mellan del och helhet kallas för den hermeneutiska spiralen och är uttryck för det typiskt mänskliga. Den hermeneutiska forskningen syftar till att fånga enskilda människors tankar och åsikter om ett visst fenomen och kännetecknas av flexibilitet, eftersom forskaren ibland måste handla oförberett i mötet med empirin (Bryman, 2004; Patel & Davidson, 1994).

Utifrån vår frågeställning vill vi belysa och beskriva hur ett salutogent perspektiv skulle kunna vara en tillämpningsbar möjlighet i behandlingspedagogiskt arbete. Då vi söker efter det unika och en djupare förståelse, har vi inspirerats av hermeneutiken som forskningstradition och den hermeneutiska ansatsen. Den hermeneutiska ansatsen som vi har valt stämmer också bra överens med vår personlighet och hur vi ser på kunskap.

Metoder inom kvalitativ forskningUndersökningsfrågan i en studie kan man söka svar på genom olika datainsamlingsmetoder inom den hermeneutiska ansatsen. Dessa är t ex observation, deltagande observation och intervju. Om man väljer att göra en observation är det forskarens egna upplevelser och uppfattningar som skrivs ner och tolkas. Forskaren kan välja att göra en deltagande

13

observation som är ett mellanting mellan observation och intervju, detta innebär en blandning mellan forskarens egna föreställningar och deltagarens upplevelser. Här är forskaren med i det som händer. Man får större förståelse och kan därmed ställa mer relevanta frågor (Kvale, 1997).

Eftersom vårt forskningsproblem är tämligen avgränsat och tydligt och med tanke på att vi har begränsad tid och resurser, ansåg vi att intervjuer var den bästa metoden. I förhållande till observation som är mer tidskrävande anser vi det är mer effektivt att göra en del längre intervjuer. Vi anser också att för vår del blir riktigheten genom en intervjustudie större än i en observationsstudie, då vi inte själva tolkar vad andra människor gör. Att samla in data genom intervjuer erbjuder större förståelse och detta har vi valt för att få deltagarnas personliga och unika berättelser. Vi anser inte det är möjligt att få fram det intressanta och unika för var och en av deltagarna, och lyfta fram ny kunskap om vi hade valt en annan datainsamlingsmetod, eftersom intervjuer används när man vill få fram olika intressanta uppfattningar med betoning på känslor, erfarenheter och beteenden.

Vald datainsamlingsmetodDen hermeneutiska forskningsintervjun bygger på samtalet som en väg till att få djupare kunskaper. I intervjun är det deltagarens egna upplevelser och uppfattningar som forskaren får ta del av. Då man gör en intervju är målet att nå människors egna tankar och upplevelser. I det intersubjektiva förhållandet mellan forskare och deltagare som uppstår under intervjun, påverkar båda varandra i samtalet och det skapas något nytt. Det betydelsefulla från intervjusamtalen tolkar vi så att andra kan få förståelse utifrån deras sammanhang. Genom tolkning diskuterar forskaren och ifrågasätter meningen i det som har framkommit under intervjun. Genom att pendla mellan del och helhet utvecklas en förståelseprocess som analyseras. Denna hermeneutiska spiral innebär en förståelse som forskaren har att förhålla sig till. I kvalitativa undersökningar blir det intressant att kunna jämföra och belysa skillnadersom framkommit. Man jämför också med tidigare forskning och texterna tolkas utifrån forskarens egen referensram där man inte kan eller ska bortse från den förkunskap man som forskare har. Utifrån forskarens förkunskap skapas en ny förståelse, ett nytt sätt att närma sig ämnet (Kvale, 1997).

Under intervjuernas planering har vi utgått från Kvale (1997). En bra intervju kräver en grundlig planering av vilka teman som ska beröras. Vi har använt oss av teman som innebär att man har med sig och skaffar sig förkunskap om ämnet som ska studeras. Man klargör syftet med undersökningen och skaffar sig kunskap om olika intervju- och analystekniker, för att sedan avgöra vilken som är lämpligast i det sammanhanget. Vi har använt oss av en halvstrukturerad intervjuguide. Detta innebär att vi som intervjuare svarar för hur noggrant intervjuguiden ska följas, vilket förutsätter lyhördhet från oss som intervjuare. Fördelarna med detta är att intervjun blir i form av ett samtal. Detta innebär att man kan nå närhet till intervjupersonerna som i sin tur kan leda till större möjlighet att nå deras tankar. I intervjuguiden tas ämnet för undersökningen upp och förslag till frågor. Följdfrågor uppkommer som är adekvata och utvecklande.

Validitet och reliabilitetValiditet innebär att man har undersökt det man verkligen ville undersöka och ingenting annat. Reliabilitet innebär att undersökningens resultat är tillförlitliga. Reliabilitet handlar om hur väl svaren kan stå emot inflytande av slumpen, oavsett om det är i form av poäng eller en beskrivning i ord (Bryman, 2004). Med tanke på reliabiliteten har vi valt att använda öppna frågor för att inte vara styrande och ledande. Här har vi även tagit med och beaktat att detta

14

kan ske oavsiktligt och därför spelar vi in intervjun. Detta gör vi inte bara för att tolka de svar vi får utan också för att granska hur vi ställt frågorna och följdfrågor. Om det kommer fram tveksamheter när vi kategoriserade tog vi kontakt med intervjupersonen per telefon för att kontrollera och få förståelse för frågeställningen.

GeneraliserbarhetGeneraliserbarhet innebär att resultaten gäller för andra individer än de som förekommer i undersökningen. Varje gång vi inte kan undersöka alla individer eller alla situationer innebär detta att vi måste ta ställning till hur vi gör urval. Representativitet syftar till om urvalet är representativt för grupper i stort. Representativitet och generalisering är inte det centrala syftet med vår studie men urvalet av undersökningspersoner är trots detta avgörande för resultatet (Patel & Davidson, 1994). Syftet med vår kvalitativa studie är att skapa en djupare förståelse för det som ska studeras, samtidigt som vi antar att resultatet kan komma att intressera och väcka nya tankar för dem som intresserar sig av mänskliga möten. Naturalistisk generalisering innebär att läsaren känner igen sig i det som intervjupersonerna har sagt (Kvale, 1997). Genom att läsaren känner igen sig i intervjupersonernas berättande, menar vi att resultatet är generaliserbart till en viss del. Vår målsättning är att de som tar del av vår undersökning kan ta till sig, om inte allt, så delar av den. Detta gör att det går att generalisera på det sättet att studien kan vara intressant för många. Vi vill att vår studie ska ge en möjlighet tilligenkännbarhet till sig själv och sin egen praktik. Därför har vi så noggrant, levande och livfullt som möjligt försökt att återge det som intervjupersonerna beskrivit för oss. Vår generalisering i studien bygger på teorianknytning för att studera och fastställa det typiska och allmänna.

PLANERING OCH GENOMFÖRANDE

UrvalVi hade hört talas om att man inom barn- och ungdomspsykiatrin arbetar utifrån en salutogen metod. Vi tog därför kontakt med arbetsplatser per telefon och frågade om intresset fanns att medverka i vår studie. Sju personer visade sig vara intresserade att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Variationsbredden i vårt urval är stor då kön, ålder och utbildning hos deltagarna är varierande. Avsikten med variationsbredden är att få ett omfångsrikt innehåll. Vi har gjort ett strategiskt urval som innebär att vi har sökt svaren där vi trodde att vi skulle finna dem och använt oss av deltagare som vi antog har riklig kunskap om ämnet. Urvalet vi gjorde innebar att intervjupersonerna är olika varandra för att vi skulle kunna få en så bred bild som möjligt. Intervjuerna i vår studie är genomförda med behandlare som är verksamma inom öppen- och slutenvård i barn- och ungdomspsykiatrin. Dessa är inte slumpmässigt utvalda mer än att arbetsplatsen själva avgjort vem eller vilka som skulle varaatt intresserade av att träffa oss och bli intervjuade. Missiv och bekräftelse om deltagandet skickades ut till samtliga intervjupersoner efter telefonkontakten. Dessa valde tid och plats för intervjun i så stor utsträckning som möjligt. Detta var från vår sida ett val för att skapa en atmosfär där den intervjuade känner sig trygg att prata om sina upplevelser och uppfattningar. Detta gjorde vi också för att öka sannolikheten att intervjupersonerna var motiverade och samarbetsvilliga.

Förberedelser och datainsamlingFörberedelserna för vår studie har inneburit en utvidgad litteraturstudie utifrån vår B-uppsats. Vi förberedde en intervjuguide med halvstrukturerade frågor som svarar på syftet och frågeställningen i vår studie. Därefter provade vi intervjufrågorna på tre arbetskollegor inom

15

öppenvården i psykiatrin, för att se om frågorna var bra formulerade. Efter detta fick vi ändra på två frågor som visade sig vara något ledande.

Vi spelade in intervjuerna på band och berättade i förväg för intervjupersonerna att vi skulleanvända oss av bandspelare under intervjun. Under intervjun förde vi också anteckningar som komplement. Intervjuerna har ägt rum på deltagarnas arbetsplatser och pågått mellan en till två timmar. För vår del var det viktigt att vi var pålästa i ämnet och förberedda så pass att vi prövat intervjutekniken. Vi ville även säkerställa den interna validiteten i studien, så under intervjun tillvaratog vi möjligheten att fråga deltagarna om vi uppfattat dem på ett riktigt sätt. Här hade vi också försäkrat oss om möjligheten till en eventuell återkontakt kring frågorna. Vår förförståelse innebar ett intresse för ämnet som gav oss möjligheten att förstå och fångaupp det för denna studie relevanta och intressanta. Detta gav oss också möjligheten att ställa relevanta följdfrågor för att få en djupare insikt.

Databearbetning och analysEfter att intervjuerna var genomförda gjorde vi en transkription vilket betyder att intervjuerna skrivs ut. Analysen innebär att man sorterar upp materialet och får en annan grad av förståelse. I analysen läste vi och försökte förstå meningen i det som sagts. Genom meningssortering delade vi upp datamaterialet var för sig för att sedan ställa förståelserna i relation till varandra och växla mellan delar och helhet. Genom att koncentrera materialet fick vi kvar det som vi bedömde var det viktigaste, det som bäst svarade på vår frågeställning och tydligast visade vad som menas.

TolkningTolkningen innebär att man belyser och lyfter resultatet genom tidigare forskning. Man problematiserar det beskrivna resultatet med en teori (Kvale, 1997). Vi tolkade och problematiserade texterna som sedan resulterade i en ny text med nya tolkningar och ny förståelse. Vi sammanförde resultatet med vår teori och diskuterade detta. Utmaningen för oss blev att lyfta och problematisera resultatet utifrån Antonovskys teori.

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN Vår uppsats kommer att vara en offentlig handling efter att den har blivit godkänd. Därför är det av stor betydelse att reflektera över de etiska aspekter som vår empiriska undersökning för med sig. När det gäller forskningsarbete med människor medför det automatiskt ett ansvar och en balansgång (Croona, 2003).

Alla människor har en människosyn som påverkar förståelsen av oss själva och de vi möter. Människosynen inverkar även på de etiska frågor som forskaren har att ta ställning till. Forskarens människosyn har stort inflytande över forskningsarbetet eftersom den är avgörande för hur forskaren förhåller sig till intervjupersonerna. Forskningsetik handlar inte enbart om att respektera de människor som studeras, respekt för forskningens villkor och värden måste också eftersträvas. Syftet ska vara att förbättra den mänskliga situationen (Eliasson, 1995).

Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har sammanställt forskningsetiska principer. För att kunna väga etik mot vetenskap är det en förutsättning att forskaren är medveten om värderingsfrågor och etiska principer i forskningsarbetet. I början av uppsatsen bör forskaren vid val av ämne tänka på att undersökningens syfte ska vara att förbättra den mänskliga situationen. Vid planeringsstadiet är det viktigt att få deltagarnas informerade samtycke och att överväga vilka konsekvenserna kan bli för dem som kommer att

16

delta i undersökningen. Materialet måste garantera deltagarnas rätt till konfidentialitet som innebär att materialet är oidentifierbart för alla utom forskaren.

Individskyddskravet innefattar:

Informationskravet innebär att forskaren ska informera sina intervjupersoner om syftet med undersökningen, villkoren som gäller för deltagarna och att de har rätt att avsäga sig sin medverkan när som helst (Eliasson, 1995). Vi presenterade oss själva för intervjupersonerna och berättade om vår utbildning. Vidare berättade vi för deltagarna om vårt intresse för hur ett salutogent perspektiv skulle kunna vara en tillämpningsbar möjlighet i det behandlingspedagogiska arbetet och att det är detta vi undersöker i vårt uppsatsskrivande. Därefter berättade vi att undersökningen bestod av en intervju och att den skulle pågå i ungefär en timme. Vi har poängterat för deltagarna att studien är frivillig och att de har rätt att avbryta sitt deltagande när som helst.

Samtyckeskravet innebär att deltagarna i undersökningen har rätt att bestämma över sinmedverkan och får inte utsättas för några krav från forskaren. Om deltagare är under 15 år bör forskaren få vårdnadshavarens samtycke. Vid planeringsstadiet av uppsatsen är det viktigt att få deltagarnas informerade samtycke och att informera intervjupersonerna om vilka konsekvenserna kan bli vid deltagandet i undersökningen (Eliasson, 1995). Vi upplyste deltagarna, att om det var någonting som de inte godkände i studien så skulle vi diskutera detta och finna en annan utväg, eller kunde de avsluta sitt deltagande i studien.

Konfidentialitetskravet innebär att eventuella personuppgifter ska förvaras på ett sådant sätt att utomstående inte kan ta del av dem. Forskaren bör även skriva under ett avtal omtystnadsplikt (Eliasson, 1995). Inför våra studiebesök och våra intervjuer har vi garanterat deltagarnas rätt till konfidentialitet. Vårt etiska övervägande har inneburit att inte beskriva verksamheten de intervjuade arbetar inom då detta inte är relevant för vår frågeställning. Vi garanterar deltagarna att någon verksamhetsbeskrivning inte kommer att tas med i vårt material. Däremot informerade vi deltagarna om att intervjupersonernas ålder, kön och antal år i yrket är intressant för studien och kommer att tas med. I resultatet har vi tagit bort namn på platser och annat som vi bedömt kan identifiera personer.

Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som forskaren samlar in inte får användas i andra syften än för den avsedda undersökningen (Eliasson, 1995). Vi berättade för deltagarna att intervjuerna skulle ligga till grund för vår C-uppsats. Deltagarna har också erbjudits möjligheten att ta del av den utskrivna intervjun om de så önskade, för att lägga till, ändraeller ta bort i det som de sagt. Vi upplyste även om att deltagarna hade rätt att läsa det färdiga resultatet innan det publicerades och att, om de så ville, skulle få ett exemplar av uppsatsen.

17

DEL III

RESULTAT

Presentation av intervjupersonernaIntervjupersonerna är 3 män och 4 kvinnor som är verksamma inom öppen- och slutenvård inom barn- och ungdomspsykiatrin i Småland. Intervjupersonerna har olika utbildningar inom vård och behandling och har varit yrkesverksamma mellan 3 och 25 år.

ResultatredovisningResultatredovisningen är upplagd så att svaren från intervjupersonerna har sammanfattats till mindre stycken som tillsammans utgör en löpande text. Texten är kategoriserad under teman.

Utvecklingsgången från det patogena till det salutogenaUnder intervjuerna framkom att behandlare inom barn- och ungdomspsykiatrin har upplevt en utveckling från ett problemfokuserat synsätt till ett mer lösningsfokuserade synsätt. Behandlarna menar även att när man började fundera i helt andra banor grundades ett uttryck att ”det är inte problemet som är problemet, det är lösningen som är problemet”. Ungefär vid samma tid kom också det salutogena synsättet in i barn- och ungdomspsykiatrin. En behandlare berättar att det salutogena synsättet inte är spunnet ur terapivärlden utan är ett allmänt hälsoperspektiv för befolkningen i stort, hur vi tänker om hälsa i det samhälle vi lever. Efter flera års arbete började behandlare inom barn- och ungdomspsykiatrin attuppmärksamma betydelsen av hur de samtalade med ungdomarna, vilket många gånger visade sig vara så negativt laddat att det var destruktivt för både ungdomarna och behandlarna. Erfarenheten visade även att både ungdomarna och omgivningen fick negativa förväntningar på varandra, vilket behandlarna upplevde som hindrande i arbetet. Genom observation och samtal kunde behandlarna förstå att ungdomarna ganska väl visste vilka brister de hade och vad de inte kunde. En behandlare menar att:

Nu har jag hela synsättet och arbetssättet så väl integrerat i mitt sätt att tänka och det här med att ställa frågor. Förut skulle man söka efter hur sjukt är det här, vad det är för problem, hur galet det är. Man var skolad och lärd i att söka förståelse i problemet, vad det är som är brister eller störning. Man försökte komma till rätta med vad som var fel, och man funderade inte om det var rätt eller fel. Att vara styrande mot hälsa är ju när allt kommer omkring betydligt mer tilltalande för oss behandlare, än att påpeka fel och brister.

När man sätter de friska bitarna i första hand menar behandlarna att det innebär attungdomarna på ett nytt sätt vågar möta det som kan vara svårt. När ungdomarna känner att de duger och klara av mer än vad de tidigare trott, menar behandlarna att det kan innebära att deras självkänsla och självförtroendet stärks. Många ungdomar är inte medvetna om sina förmågor eller vilket socialt stöd som finns i deras närhet. Intervjupersonerna har märkt att detta innebär att många ungdomars bilder av sig själva inte är speciellt nyanserade, vilket vidare kan leda till att de ofta agerar utifrån sin negativa självbild. Vidare menar intervjupersonerna att ett salutogent arbete kan se olika ut beroende på vilken ungdom man möter:

Det är individuellt hur man jobbar med problemet, utifrån ett salutogent perspektiv. På något sätt när man jobbar mycket med de friska bitarna, så kan

18

man säga att många av de svåra bitarna försvinner automatiskt. Sedan kan man kolla och se vilka bitar man behöver jobba vidare med. Har man fått smak på att jobba med det friska och vill må bättre så är det värt att kämpa vidare.

När behandlarna uppmärksammar det salutogena perspektivet och de olika hälsobringande faktorerna, kan detta innebära en möjlighet att medvetet fokusera på ungdomarnas resurser. Det kan också innebära ett arbetsredskap i form av nya begrepp som är förståeliga för både behandlarna och ungdomarna. Intervjupersonerna har kunnat se positiva effekter med det salutogena synsättet. När ungdomarna får nya positiva bilder av sig själva menar intervjupersonerna att ungdomarnas attityder ändras både till sig själva och till sin omgivning. Samspelet med vuxna upplever intervjupersonerna också blir mer positiv, vilket de också menar kan innebära att ungdomarna blir mer mottagliga för förändring:

Om det i sökandet är störningar du är ute efter eller avvikande beteende, då är det mer begränsat vilka människor vi talar om. Då är det de som tituleras som patienter eller har en diagnos. Det salutogena synsättet omsluter egentligen alla människor på ett annat sätt, det här synsättet innebär inte en utkristallisering av vissa människor som annorlunda. Det är ett synsätt som vill göra oss människor lite mera lika i den meningen att vi alla har lite av intresse att utveckla de hälsofrämjande faktorerna.

Intervjupersonerna berättar att inom barn- och ungdomspsykiatrin har man under lång tid sökt efter ungdomars resurser och fört diskussioner om hur personalen ska bemöta dem på ett professionellt sätt. Vidare menar intervjupersonerna att det finns vissa svårigheter som innebär att man som behandlare många gånger upplever osäkerhet om vilka teorier manfaktiskt har att förhålla sig till. Det finns många teoretiska modeller och därmed många arbetssätt och någon menar att om man ansluter sig till vilken av dessa teoretiska modeller som helst så kan man lägga till det salutogena synsättet till metoden. Den salutogena teorinbeskrivs som en metateori till en annan teori, således blir det ett salutogent perspektiv till den teori man redan utgår från:

Man kan i princip ha ett salutogent synsätt till alla teorier men man kan inte enbart ha det salutogena perspektivet. I grunden är man kartläggande av både riskfaktorer och friskfakorer. Vi söker efter vad som är friskt och vad är sjukt men sen lägger man krutet på det som är stärkande och skyddande och utvecklar det i behandlingsarbete. Om man fokuserar bara på det som är sjukt får man ett mer negativt synsätt, människor kommer mer i försvar än om man jobbar med att utveckla skydd. Vi gör båda sakerna kan man säga.

Behandlarna inom barn- och ungdomspsykiatrin menar att det salutogena arbetet är en metod som gör det möjligt att lyfta fram och synliggöra ungdomarnas förmågor.

Salutogent förhållningssätt Det finns behandlare inom barn- och ungdomspsykiatrin som menar att förhållandena i arbetsmiljön och kraven från arbetsgivaren kan innebära att det salutogena perspektivet kan upplevas begränsande och inte går att använda i den utsträckningen som de önskar att de skulle kunna:

Omständigheter gör att det är svårt att genomföra de sociala aktiviteter som vi skulle vilja göra. Vi har inte resurser, p.g.a. att alla har så olika behov och är så

19

olika långt i behandlingen. Vi har inte alla möjligheter att göra detta. Vi har låsta dörrar som hindrar oss från att jobba mer utåt, det är extravak och vi måste skydda ungdomen först och främst. Det är mer att vi får ta tillvara på tillfället när det ges. Det kanske är mer att tanken finns men vi vet inte riktigt hur man jobbar salutogent. Vi skulle vilja göra mer än vad vi gör. Det finns många småsaker man kan göra för att få dem att tänka mer positivt men vi måste ta hand om de andra först, de som mår akut dåligt. Vi vet hur vi skulle vilja jobba.

Inom barn- och ungdomspsykiatrin har det salutogena perspektivet rotat sig och denna utveckling beskrivs av behandlarna som en lång process. I början ansåg vissa att det var lätt att sätta likhetstecken mellan att vara salutogen och att vara allmänt positiv. Efter ett tag börjande de här behandlarna att använda de salutogena faktorerna på ett mer medvetet sätt vilket i arbetet innebar att försöka skapa begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet i ungdomarnas liv. Någon menar att det salutogena perspektivet är ett sätt att se på världen och människor. Vidare menar denne att man inte kan dra likhetstecken mellan det salutogent perspektivet och positivt tänkande, men att positivt tänkande för många människor kan fungera som en hälsobringande faktor. Denne menar att det salutogena perspektivet också handlar om att minska riskfaktorerna i ungdomarnas liv:

Det salutogena tänkandet är något annat än positivt tänkande. Livet löses inte bara med att tänka positivt och det löses inte heller bara med att tänka att man ska syssla med hälsa. Egentligen pratar vi om att arbeta hälsobefrämjande. Hela arbetssättets synsätt är att bringa ökad hälsa och för att bringa ökad hälsa så ska vi öka skyddet och försöka minska riskerna. Det här måste vi göra samtidigt, så egentligen omfattar det salutogena att om vi tänker hälsobefrämjande tittar vi också på riskfaktorer. När man jobbar konkret med en familj så måste man se vad som finns för skydd för just den här personen. Går de generella skyddsfaktorerna att använda här, och finns det kanske ytterligare. Varje människa är ju unik. Vi kanske måste hindra något och utveckla något samtidigt. Då blir det ju att vi jobbar med båda dimensionerna samtidigt. När man tittar på de här faktorerna, blir de fler dimensioner i människors liv än bara positivt tänkande. Att träna sig i positivt tänkande i sig en salutogen faktor, att tänka positivt är ingen teori.

Intervjupersonernas tillvägagångssätt innebär att de i behandlingen tillvaratar ungdomarnasresurser, men det har också visat sig att metoden kan innebära vissa svårigheter då man som behandlare upplever att man måste ta hänsyn till de ramar och strukturer som finns i verksamheten. Andra framhåller metodens möjligheter oavsett olika sammansättningar i verksamheten genom att samtidigt väga risk- och friskfaktorer.

Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhetI behandlingssamtal kan behandlaren beröra begreppen begriplighet, hanterbarhet ochmeningsfullhet genom att tillsammans med ungdomarna formulera mål och tillvägagångssätt. Då skapas situationer där ungdomarna, föräldrarna och behandlaren tillsammans kan påverkabehandlingen och olika meningar kommer till tals. Behandlarna är noga med att förankra beslut och mål hos varje person som är delaktig i behandlingen. Vidare menar intervjupersonerna att de nya kunskaperna som ungdomarna fått till sig, ska överföras till andra situationer i deras liv för att möjliggöra och öka begriplighet, hanterbarhet och

20

meningsfullhet på andra viktiga områden. Någon beskriver behandlingssammanhangen somen mikrosituation som kan överföras till större sammanhang:

Ett sätt att öka begripligheten hos våra ungdomar är att göra en livslinje, där vi tillsammans med ungdomarna går igenom år från år vad som har hänt i livet. Då gör vi sammanhangen begripliga hos ungdomarna. Det är nödvändigt för att ungdomarna ska får förståelse innan man diskuterar och planerar åtgärder. Ett annat sätt kan vara att använda videokamera och filma olika aktiviteter där vimer specifikt uppmärksammar förmågor hos en ungdom för att sedan arbeta vidare med dessa.

Genom att intervjupersonerna tillsammans med ungdomarna uttrycker mål och tillvägagångssätt för behandlingen innebär det för ungdomarna och familjen en behandlingsom upplevs begriplig, hanterbar och meningsfull.

Salutogena faktorerIntervjupersonerna beskriver att det finns vissa faktorer som har större betydelse för hälsan än andra. De menar att detta medför att det borde vara mera effektivt att stödja och framkalla faktorer hos ungdomarna som man kan sätta i samband med hälsa. Någon menar att det salutogena arbetet inriktas på behov och förutsättningar där man som behandlare metodisklyfter fram och utvecklar de salutogena faktorerna. Detta leder till att man som behandlare måste vara bekant med dessa faktorer och kunna hantera de olika begreppen:

Begreppen måste sitta i ryggraden och inte bara vara teoretiska begrepp utan ska kunna användas i det praktiska arbetet. Vår erfarenhet är att den salutogena metoden kan leda till en positiv förändring för ungdomarna och deras familjer. Vi tror att det salutogena perspektivet kan användas både i psykiatrin och i somatiken, liksom i det privata livet.

Intervjupersonerna ser vinster med att medvetet arbeta med de salutogent faktorerna som de menar är gynnande för både ungdomarna och behandlaren i behandlingen.

God social kapacitet och positivt självförtroendeFör att öka och förbättra ungdomars sociala färdigheter menar intervjupersonerna attkommunikationen är av betydelse. De arbetar också med att medvetet lyfta ungdomarnasförmågor. Detta menar intervjupersonerna också kan leda till ökat självförtroende hos ungdomarna. Utifrån ett salutogent perspektiv arbetar man som behandlare inom barn- och ungdomspsykiatrin med ungdomarnas förändring som möjlig och påverkningsbar genom livet. Därför erbjuder behandlarna ungdomarna möjligheter i behandlingen till olika sociala erfarenheter:

Vi har alltid planeringar på måndagarna där alla är med för att känna delaktighet. Vi går och handlar en gång i veckan och då är det en ungdom som är med oss. Detta gör vi för att ungdomarna ska lära sig hur det fungerar medplanering och sådant. Mycket handlar också om att man bygger självförtroende, när man bygger på de friska bitarna. Det är någonting som jag fixar, som jag är duktig på, som jag kan. Då de friska bitarna tar överhand är det lättare att förstå sina jobbiga bitar, att våga göra det. Har man inga starka bitar eller bitar man känner sig duktig i, eller få vara riktigt bra på, har man ingen ork

21

överhuvudtaget att ta tag i sina problem, då har man inget självförtroende och då är man rakt igenom dåligt.

I salutogen behandling lyfts ungdomarnas förmågor vilket bidrar till ökad självkänsla hos dem. Förmågan till förändring innebär att intervjupersonerna tillför ungdomarna nya sätt att se på sin tillvaro, vilket de menar innebär nya möjligheter för ungdomarna att utgå ifrån.

SjälvständighetBehandlarna arbetar aktivt med ungdomarna för att få dem att känna sig självständiga. Här menar intervjupersonerna att ungdomarna får ta ansvar både för sig själva och för sin omgivning. Intervjupersonerna menar att man som behandlare inte ska ha en allt för överbeskyddande hållning. Genom att man tillskriva ungdomarna nya förmågor, som de kanske själva har svårt att se, ger man dem nya möjligheter att handskas med problematiska situationer. Då ungdomarna genomgår förändringar i sitt liv löper de större risk att utveckla stress, som de ofta upplever som negativt. I salutogen behandling söker behandlarnatillsammans med ungdomarna efter tillvägagångssätt som är lämpliga för dem att hantera stress eller andra problematiska situationer:

Vi försöker baka mycket, så det blir dofter, så det stimulerar de olika sinnena, vi skapar mycket. Vi har en sjuksköterska som ger dem massage, så de får kroppskontakt och beröring, det här med att lugn och ro-hormonet produceras. Det är mycket sådana alternativ som vi jobbar utifrån. Vi tar tillvara på det lilla, alla behöver olika saker. För en del kan det handla om att sitta tillsammans med de andra och fika och för en del att börja med en aktivitet. Viljan och drivningskraften måste vara att vilja något annat.

Då man som behandlare tillvaratar tillfällen som ges i behandlingen, menar intervjupersoneratt det kan innebära ett arbetssätt med möjligheter att genomföra aktiviteter där ungdomarna kan uppleva vällust, vilket också är stärkande för dem.

Utveckling av speciella intressenBehandlarna försöker stimulera ungdomarna att pröva nya intressen och i vissa fall aktivera gamla intressen som tidigare varit viktiga:

Ett exempel är en tjej som var svårt sjuk och hade ett oerhört stort intresse för hästar. Så att vi körde varje vecka till stallet för att hon skulle få ta ridlektioner. Via det här friska kunde vi nå henne och jobba vidare så att hon efter en tid kunde gå vidare. Efter något år kunde hon gå vidare med sitt liv. Det kan man väl tycka är ett väldigt salutogent synsätt. En ungdom tycker om att dansa och då dansar vi ibland. Kanske kan man spinna vidare på det.

Intervjupersonerna beskriver att arbetet med barn och ungdomar kan innebära att vissa ungdomar är svårare att nå och komma vidare med. Då intervjupersonerna tillvaratar ungdomarnas intressen i behandlingen, bidrar detta till en möjlighet som behandlarna och ungdomarna tillsammans kan kommunicera genom.

Inre kontroll I behandlingsarbetet menar intervjupersonerna att det är viktigt att ungdomarna och deras familjer får en upplevelse av att de aktivt deltar. Behandlarna arbetar genom att i olika situationer och sammanhang fråga ungdomarna om deras uppfattning om det som händer. När

22

man gör det menar intervjupersonerna att man ökar ungdomarnas känsla av förståelse. I salutogen behandling arbetar behandlarna aktivt med att återknyta ungdomarna till deras naturliga sammanhang för att de inte ska skapa en känsla av sammanhang i behandlingssituationen. Ett sätt att minska risken för att ungdomarna ska skapa sitt sammanhang i behandlingssituationen menar intervjupersonerna är planerad inläggningstid.De försöker också undvika att ungdomarna är inlagda under helgerna. Detta görs också för att ungdomarna ska uppleva att de själva ska kunna styra utvecklingen i sitt liv. Intervjupersonerna menar också att det här innebär att de som behandlare inte ska vara den faktor som styr eller begränsar ungdomarnas liv:

Våra ungdomar är inte inlagda på helgerna. Vi arbetar också medvetet med att relatera ungdomarna till sitt naturliga sammanhang. Om de har fritidsaktiviteter som de gillar ser vi till att de har möjlighet att fortsätta meddetta.

Intervjupersonerna menar att inre kontroll innebär att man samarbetar med familjen och får de aktiva i behandlingen. Det menar också att det innebär att behandlingen och förändringsarbetet knyts till sitt naturliga sammanhang, där ungdomarna sedan ska fungera efter behandlingen.

God impulskontroll och hög aktivitetGenom att uppmärksamma det som händer i olika vardagliga situationer kan behandlarna visa på förmågor hos ungdomarna som han eller hon inte själv är medveten om. Behandlarnamenar att detta kan bidra till ungdomarna får en ändrad bild av sig själva. Om behandlarenkan påverka ungdomarna att uppleva en stabilitet i deras sätt att lösa olika situationer på, menar behandlarna att detta kan påverka hur förväntningarna på ungdomarnas egen förmågakommer att se ut. Vidare berättar någon att många av ungdomarna har en hög energinivå som inte är lämplig och användbar för dem själva. För att mer praktiskt aktivera ungdomarna, och även de som inte är aktiva, försöker intervjupersonerna stimulera ungdomarna till en mer aktivt och användbarare inställning. Behandlarna menar också att det i behandling är av betydelse att aktivera ungdomarna till ett mer framåt förhållningssätt:

Vi kan t ex videofilma situationer från en innebandymatch och visa ungdomarna att de har förmågor som de själva inte varit medvetna om. Genom inspelningen kan vi se att det uppkommer situationer som faktiskt visar att han kunde kontrollera sig. När vi sen tittar på det tillsammans kan han se att det faktiskt fungerade bra och det ger honom en ny möjlighet att han kan ändra sin bild av sig själv och så börjar man jobba med det. Vi har fysisk aktivitet en dag i veckan där vi spelar någon bollsport eller är ute och går. Det finns ett syfte med alla de här grupperna.

Intervjupersonerna berättar att de i behandling försöker ge ungdomarna nya upplevelser av sig själva. Då kan de få möjlighet att tänka och handla på ett nytt sätt som de kanske inte skulle ha kunnat annars.

Optimism och framtidstroEtt framtidsperspektiv stimulerar till tankar kring vad som fungerar snarare än vad som inte fungerar och någon menar att denna process i sig är hälsobringande. Vidare menar denne att ungdomar med positiva tankar utvecklar en bättre självkänsla och upplever sig lyckligare och anser att man i behandling ska ge ungdomarna positiva och optimistiska framtidsbilder.

23

Överlag arbetar behandlarna med att påverka ungdomarna genom att ge dem positiva och optimistiska framtidsbilder:

På kvällen har vi schemalagt salutogent samtal som innebär att vi avslutar kvällen med att prata med ungdomarna i största allmänhet om hur dagen har varit. Samtalet går ut på att lyfta fram något som varit positivt under dagen så att de får somna med något som varit bra och positivt. Många har väldigt svårt att tänka på det positiva.

Intervjupersonerna menar att det är betydelsefullt att ungdomarna upplever sin dag med några positiva inslag för att ge nya möjligheter till att orka se att det kommer en ny dag i morgon.

Hjälpa andra Behandlarna menar att ett sätt att träna sig i att hjälpa andra är genom olika gruppaktiviteter. Eftersom det är en salutogen skyddsfaktor för människor att hjälpa andra är det viktigt att behandlarna visar att de också kan hjälpa varandra när det behövs. Vidare menar de att det inte bara gäller ungdomarna, utan även behandlarna sinsemellan. Genom att göra det menar behandlarna att de fungerar som rollmodeller och kan då påverka ungdomarnas lärande:

Sedan har vi matlagningsgrupp så att de får vara med och laga mat, planera och samarbeta med varandra för att lära sig att kunna göra saker tillsammans. Mycket bygger på relationer och vi använder oss själva som redskap. Det är en stor del av arbetet.

Intervjupersonerna menar att det är betydelsefullt för ungdomarna att se hur de som behandlare själva fungerar tillsammans. Att vara goda modeller och förebilder för ungdomarna anser intervjupersonerna är en del i det salutogena behandlingsarbetet.

Betydelsefulla personerDet framkom av intervjupersonerna att ett salutogent arbete innebär att behandlarna vill ha familjen så aktiv som möjligt. Här försöker behandlarna att skapa en relation även med föräldrarna och genom att tillvarata även de vuxnas behov kan familjemedlemmarna börja samtala med varandra. Om ungdomarna inte har en familj att ty sig till, menar behandlarna att då är det viktigt att det finns andra personer i omgivningen som är betydelsefulla för dem. Behandlarna anser att det är viktigt för ungdomarna att det finns personer som de kan identifiera sig med och som kan kompensera en otillräcklig förälder. Behandlarna gör tillsammans med ungdomarna kartläggningar av deras nätverk och får på så sätt fram vilka människor som betyder mycket för dem. Dessa personer försöker behandlarna tillvarata ibehandlingsarbetet och bjuder in dem för att vara med i möten. Det här anser behandlarnaleder till att man gör ungdomarnas nätverk aktiva i behandlingen:

Det är mycket som handlar om relationer, att sätta tydliga gränser. Vi satsar mycket på det här att få med föräldrarna så mycket som möjligt i den mån det går, i planering och i diskussioner och praktiskt på avdelningen med sina barn. Ska de känna en begriplighet, en meningsfullhet i att vara delaktiga eller ha en hanterbarhet i hela den här situationen så måste de ju få vara delaktiga. Vi skulle kunna bli mycket bättre på detta och jobba på det. Det här är någonting som vi har börjar mer och mer med, hur viktigt det är och hur vi ska kunna gå vidare med det. Det handlar om att de måste känna delaktighet för att känna meningsfullhet.

24

Intervjupersonerna menar att det är betydelsefullt för behandlingsarbetet att både ungdomar och deras anhöriga blir sedda och hörda. De menar att bemöta samtliga innebär ett behandlingsarbete som öppnar upp möjligheten till kommunikation mellan de inblandade.

Klart definierade gränser Med klara och tydliga gränser i familjen och i sin livssituation anser behandlarna att man ökar begripligheten och hanterbarheten för ungdomarna. Någon berättar att de har tydliga regler i behandlingsarbetet som t ex kan betyda regler när ungdomarna ska gå upp och när de ska gå och lägga sig. Intervjupersonen menar att tanken med det här är att öka begripligheten, hanterbarheten och meningsfullheten hos ungdomarna. Vidare menas att man som behandlarebehöver ha ramar och struktur i arbetet, för att ungdomarna ska känna sig trygga. Behandlarnamenar att samarbete och öppen kommunikation kollegor emellan är betydelsefullt i salutogent arbete. De menar också att om ett arbetslag ska vara utvecklande krävs det att behandlarnaträffas varje dag och pratar om det som händer kring ungdomarna:

Man måste våga sätta ner foten och man kanske måste prata om sådana saker som man i privatlivet inte ens har tänkt tanken att man ska prata om. Någon annans hygien är jättekänsligt, hur pratar men om det? Hur pratar jag med en tjej som just har fått sin första menstruation som kommer till mig och ber om hjälp i det. Då har vi ju varandra i arbetsgruppen och vi har ju olika egenskaper. Vi kan hämta kunskaper från varandra och man måste ha hjälp av varandra för att kunna jobba med det.

Intervjupersonerna menar att kollegor är av betydelse för arbetet. De anser att ett gott samarbete mellan kollegor med tydlighet mellan varandra innebär bättre förutsättningarna för att också vara tydliga med ungdomarna.

KommunikationDet framkom att i salutogen behandling arbetar behandlarna med att öka självförtroendet och att påverka ungdomarnas kommunikation. Detta beskriver behandlarna att de gör genom att omformulera det ungdomarna uppfattar negativt till något positivt. Vidare menar de att om man som behandlare lyckas med detta, kan det leda till en mer positiv attityd hos ungdomarna. I det salutogena perspektivet anser någon att humor är ett viktigt inslag. Vidare menar denne att arbeta med positiv hållning inte innebär att undvika att hantera de konflikter som uppstår, utan att på lämpliga sätt ta itu med de olika situationerna som uppstår.Intervjupersonerna menar att det har en positiv inverkan då ungdomarna blir bekräftade. Intervjupersonerna menar vidare att detta ökar den sociala kompetensen hos ungdomarna och sannolikt också självkänslan och självförtroendet vilket också förstärker den positiva kommunikationen. Behandlarna menar att en av grundstenarna i den salutogena kommunikationen är att hela tiden uppmärksamma och återge det positiva till ungdomarna. Vidare menar intervjupersonerna att stödjande kommunikation innebär att de som behandlareska vara stödjande i förhållande till ungdomarna och ha en empatisk förståelse. För behandlarna innebär det också att ge tid och låta ungdomarna komma med egna förslag och önskemål. Intervjupersonerna berättar också att de i salutogen behandling arbetar med kommunikation i grupper. Det innebär att ungdomarna tränar sig i att bli mottagliga för innehållet i diskussioner. Ungdomarna tränas också i att prata inför andra i grupp, vilket gör att självkänslan kan höjas och den sociala kompetensen kan stärkas. Behandlarna menar också att det är viktigt att ungdomarna känner sig delaktiga i besluten som tas:

25

Vi måste hela tiden anpassa språket och reflektera till hur vi pratar med ungdomarna men även hur vi pratar med varandra. Alla måste få möjlighet att uttrycka sig och få känna att de får vara med och delaktiga i samtalen. Vi pratar om ungdomarnas positiva sidor och försöker samtidigt få dem att berätta om och ta upp de positiva sidorna de ser hos varandra.

Det har framkommit att positiv omformulering innebär en metod där behandlarna ändrar innebörden och fokus på det som ungdomarna upplever. Om en ungdom tycker att föräldrarna lägger sig i för mycket kan en positiv omformulering vara att föräldrarna är intresserade och bryr sig om dem:

Om ungdomarna känner sig uppgivna och inte alls vet hur de ska komma vidare kan vi använd en positiv omformulering, eller rättare sagt det är något som vi använder mycket. Det kan vara att prata med dem om att, ’vad bra att du kan visa att du mår dåligt och nu kan vi se att du verkligen behöver hjälp’.

Intervjupersonerna menar att omformulering innebär nya möjligheter att skapa relation mellan dem själva och ungdomarna. Vidare menar de att ungdomarna inte behöver gå i försvar vilket är gynnande för förändringen. Det framkom också att det här även kan innebära en ny erfarenhet för många av ungdomarna.

Ungdomarna möts i salutogen behandlingIntervjupersonerna anser att när ungdomarna kommer till behandlingen är det första intrycket viktigt. Det är betydelsefullt att ungdomarna får en hemtrevlig känsla så att de kan känna sig något så när avslappnade. I salutogen behandling förstorar behandlarna inte upp de jobbiga känslorna det kan innebära att komma till behandling utan de försöker få ungdomarna att känna sig så bekväma som möjligt i situationen:

En sak som har påverkat mig då jag kom in i salutogenesen var en rätt häftig känsla. Det första jag stötte på var att jag blev sedd. Jag kommer hit och någon tog hand om mig sa ’vad kul att se dig, vad roligt att du är här’. Vad kul att få visa dig, jag ska visa dig så mycket jag kan. Det ska bli jätte roligt att vara till förfogande. Just det här att få bli sedd tror jag är jätte viktigt, de här grundläggande bitarna. Detta påverkade mig rätt starkt när jag började här. Jag tror att det påverkar familjerna rätt starkt när de kommer också.

Vidare belyser behandlarna vikten av att ungdomarna själva får möjlighet att formulera vad de behöver ha hjälp med, varför de är i behandling och varför de skulle vilja ha hjälp. För att behandlarna och ungdomarna tillsammans ska försöka förstå varför det ser ut som det gör i ungdomarnas liv, använder behandlarna olika verktyg t ex nätverkskarta och KASAM-formuläret. Behandlarna menar att det handlar om att hitta vilka resurser som finns hos ungdomarna. Vidare menar de att det är betydelsefullt att formulera problemet, men det ärangelägnare att finna de resurser som ungdomarna har och det som man tillsammans kan bygga på och stärka:

Fördelarna med det salutogena perspektivet är ju att man stärker ungdomen och man stärker föräldrarna. Man är ju känslig mot negativ kritik och när man är sårbar så är det lätt att man tar allting väldigt negativt. Ungdomarna lyfts om man vågar tro på dem igen. Jag har hört att de har fått mycket kritik på andra ställen man har varit på. Här upplever de inte samma kritik, utan de känner att

26

vi vill jobba tillsammans med dem. Det handlar inte om att lägga skuld på någon, utan se till de positiva sidorna de har.

Intervjupersonerna menar att det i salutogent arbete är betydelsefullt att man som behandlareär reflekterande och tillvaratar sin egen erfarenhet som en tillgång. Intervjupersonerna menar att god självkännedom har stor betydelse innan man ger sig in i behandlingsarbete och det är betydelsefullt att man som behandlare har en stadig grund att stå på och inte har obearbetade svåra erfarenheter i sitt förflutna:

Man får jobba väldigt mycket med sig själv när man jobbar här. Man lär känna sig själv på ett annat plan. Man måste kunna hantera de här svåra sakerna som kommer. Det är inte helt lätt att hantera ungdomar som är destruktiva och har olika problematik.

Intervjupersonerna tycker att det är angeläget att miljön är så naturlig som möjligt då ungdomarna bemöts i ett salutogent behandlingsarbete. I salutogen behandling utsätter behandlarna ungdomarna för olika sammanhang och situationer som de iakttar och samlar information ifrån. Tanken med detta menar behandlarna är att försöka ringa in möjligheter och problem hos ungdomarna:

Mycket handlar om att de får bra stunder, det är en del av det arbetet vi gör. Att de får bra stunder där de kan njuta och slappna av. Det blir en del av behandlingen men det är inte alla som kan se det. Jaha du jobbar med att få bra stunder, hur jobbar du med problemet då? Jag behöver inte jobba med problemet, jag kan jobba med det som är bra och då stärker man dem i det. Det behöver inte vara något svårt som dyker upp för att det ska bli ett arbete. Det är ett arbete i sig för dem att kunna ha en bra stund. Det kan vara jättestort för dem att känna att de får vara glada.

I salutogen behandling arbetar behandlarna med att få ungdomarna att känna känsla av sammanhang i sin naturliga hemmamiljö. För att inte tappa känslan av sammanhang i sinnaturliga miljö beskriver intervjupersonerna att de arbetar utåtriktat i den vardagliga miljön där ungdomarnas aktiviteter uppmuntras och tillvaratas. Vidare menar intervjupersonerna att det här innebär att aktiviteterna förankras till hemmet och nätverket, vilket ses som en tillgångoch som intervjupersonerna menar att de också aktivt arbetar med att stärka:

Vi ska inte ta över föräldrarnas roll på något sätt utan det är den relationen som ska byggas på. Det är bra att de åker hem ibland för att man ska kunna lyfta detsom fungerar och varit jobbigt hemma. Vi vill ha familjen så aktiva som möjligt. Ibland är de kvar över kvällen eller sover här en natt om vi ser att behovet finns. Vi försöker skapa en relation med föräldrarna också och skapa goda stunder där med, så att de kan börja kommunicera med varandra. Det är ofta en svår bitatt kommunicera med varandra. Det kan vara rätt jobbigt. Familjen är jätteviktig i det här arbetet.

Sammanfattningsvis menar intervjupersonerna att för ungdomarna innebär den salutogena behandlingen att de möts av en behandlare som försöker finna flera salutogena faktorer som kan förstärkas. Genom att behandlarna betonar och uppmärksammar vars och ens uppfattningar, utvecklas möjligheten för familjemedlemmarna att kommunicera med varandra, vilket också kan stärka ungdomarnas självförtroende. Intervjupersonerna menar att

27

när ungdomarna konkret får uttrycka sina känslor också kan göra det möjligt att de får en känsla av ökad frihet och tillfredställelse. Någon menar att utformandet av den salutogena metoden har skett utifrån perspektivet vad som fungerar men har i sin användning lyft fram det som fungerar för ungdomarna och vad som är att betrakta som resurser hos dem.

Salutogen behandlingspersonalDet har framkommit från behandlarna att det tar tid att ta till sig det salutogena synsättet, men när det väl är integrerat är det svårt att tänka annorlunda. Någon menar även att i princip vem som helst kan arbeta utifrån ett salutogent perspektiv, men antar att för en del människor kan det krävas extra ansträngning. Denne menar också att det salutogena synsättet handlar om en människosyn och ett intresse för hur man betraktar sig själv och andra människor. Vidare menas att alla har egenskaper och erfarenheter som man kan dela med sig av och som är positiva. Om man som behandlare kan dela med sig av de positiva delarna menar någon att vem som helst kan arbeta utifrån ett salutogent perspektiv. Samtidigt tror denne att om man som behandlare själv har det problematiskt privat kan det vara svårt att förmedla det som är positivt:

Om man är fascinerad av att så djupt som möjligt förstå förklaringar till störningar och mentala konstigheter, leder detta till att man blir mer patogen i sitt synsätt. Om det här är sökandet i min förståelse kommer det givetvis attinnebära svårigheter att förstå det andra. Det handlar väl också om vad man själv har för intressen och vad man själv tror på, vad man vill tro på. Vill man tro på något annorlunda så kan man det om man bara anstränger sig. Alla kan lära sig det här, det är jag övertygad om. Tror jag själv att det är det gynnsamt för mig själv, så är det även gynnsamt för andra.

En behandlare menar att i princip alla kan arbeta utifrån ett salutogent perspektiv men anseratt det salutogena synsättet handlar om en människosyn och ett intresse för hur man betraktar sig själv.

Samhällsutveckling Någon menar att man skulle behöva se det salutogena perspektivet utifrån ett större sammanhang. Denne anser att det i dag är mycket fokusering på det negativa i samhället vilket denne också tror är en bidragande orsak till den ökade stressen som finns hos många ungdomar. Det händer också positiva saker i behandling, i samhället och i världen, men denne menar att detta vanligtvis inte lyfts fram:

Jag skulle vilja att man ser mer till möjligheterna i vardagen, som i nyheterna och i skolan. Det finns ju så mycket bra arbete som görs också, men det hör man ju inte lika ofta om. När man får höra negativa saker hela tiden så är det så lätt att bli negativ själv. Jag tycker inte att salutogenesen fått den spridningen som metod som man kunde hoppas på. Här menar jag att flera skulle behöva jobba salutogent, både inom personalgrupper och med klienter inom öppen- och sluten vård.

Det som intervjupersonerna har kunnat se genom åren som yrkesverksamma är att hjälpen till ungdomarna senareläggs. De menar att det i dag tar lång tid innan ungdomarna får den hjälp som de behöver och det innebär att problematiken är besvärligare när de kommer till behandlingen. Att problematiken blivit besvärligare anser behandlarna inte gör att resurserna i sig blir mindre, men det blir svårare att plocka fram dem:

28

Det innebär att det finns mindre friskt i ungdomarna. Det blir mindre och mindre bitar att börja plocka ur. Vad är hon bra på hur ska vi kunna utveckla det? Man skulle kunna ha gett de här insatserna tidigare, då hade det inte varit så svårt att få ungdomarna tillbaka på banan igen. Det tar så lång tid så att de är så svårt sjuka när de kommer. Men det är ju politik, och då kan man fundera över att det behövs mer insatser för ungdomar.

Samhällsutvecklingen i dag ha bidragit till att hjälpen till ungdomarna senareläggs. Någon menar att det här skulle kunna förhindras om salutogenesen sågs utifrån ett vidare perspektiv, där media och skolan inte lägger fokus enbart på svårigheter, utan lyfter det positiva som sker i samhället.

Kritik mot salutogenesenDet har framkommit att man som salutogen behandlare, ibland fått kritik som handlat om att ungdomarna upplever att behandlaren inte tar deras problem på allvar och bagatelliserar svåra upplevelser. Någon menar att kritiken handlar om att ungdomarna tror att behandlaren missarsvåra förhållanden och omständigheter som utsatthet, övergrepp och andra djupt kränkande och traumatiserade omständigheter i deras liv, när de som behandlare ställer lösningarna i centrum:

Jag personligen uppfattar ju inte att det här synsättet och arbetssättet gör att jag blir mindre uppmärksam eller mindre lyhörd för det. När man har det här betraktelsesättet kan man inte bortse ifrån att det finns väldigt mycket risker i människors liv. En del klienter vill ju inte annat än att prata om sina problem, då kan de bli frustrerade av att ändra fokus. När en människa är van att prataom allt elände som de har och jag då ställer frågor som: har någon dag varit något bättre? Om de då säger ja, frågar jag: vad har då varit lite bättre, på vilket sätt fick du hjälp av dig själv eller andra? Då börjar ju utforskandet kring ett mer salutogent perspektiv, man börjar utforska något annat än eländet, då kan ju det bli väldigt frustrerande. Men vi måste vara väldigt varsamma när vi gör de här vändningarna. Det är inte bara vi som ska göra det, det måste vi göra tillsammans med de vi möter. Ofta är de fastlåsta i ett patogent tänkande och tänker bara i termer av elände och svårigheter. Allt är mitt fel eller allt är andras fel det kan man ju tycka. Det är ju som vi brukar säga en form av paradigmskifte att se på världen på ett nytt sätt. Det är det ju för klienterna också.

Behandlarna menar att det förekommer konflikter inom barnpsykiatrin och psykiatrin i stort vilket har pågått under en lång tid. Intervjupersoner berättar att en del motsättningar handlar om ett traditionellt medicinskt tänkande mot en mer psykoterapeutisk inriktning som ska försöka överbrygga varandra. Någon anser att det inte bara finns ett sätt att förstå människor på. Det handlar om en slags ömsesidig respekt och tron att det finns olika sätt att förstå människor på. Vidare menar denne att ju mer man som behandlare kan respektera och ansluta sig till att saker kan förstås på mer än ett sätt, desto mer utvecklande upplevs arbetet:

Jag kan inte hävda att min metod och mitt förhållningssätt är det enda rätta sättet att betrakta människor på. Jag kan inte vara så naiv och tro att om alla hade ett salutogent perspektiv skulle det inte finnas några problem, för det tror jag inte på. Jag tror att vi kan förstå människor på olika sätt det måste vi respektera hos varandra. Löser man det så måste man också ha en ödmjukhet

29

att kunna förstå varandras synsätt. Jag behöver inte överge mitt eget men jag behöver heller inte tro att ditt är sannare än mitt, utan mer betrakta det som att det är olika sätt att se på det. För att kunna samarbeta måste vi kunna förstå att det finns olika sätt att förstå människor på. Kan vi inte samarbeta får vi lösa det på det viset att vi inte samarbetar. Det får inte bli en kamp om vem som har rätt.Det tror jag är oerhört destruktivt.

Det fanns intervjupersoner som menade att överseende mellan olika förhållningssätt många gånger brister inom barn- och ungdomspsykiatrin och anser att det skulle komma ungdomarna till nytta om behandlingsarbetet även innebär att personalen diskuterar förhållningssätt.

TEORETISK PROBLEMATISERINGEnligt Cederblad och Hansson (1996) är förändringar möjliga att åstadkomma i vuxnas KASAM genom att behandlare förser personen med nya KASAM-höjande erfarenheter.Resultatet visar att behandlarna försöker förse ungdomarna med nya förstärkande möjligheter att hantera sin situation på. De försöker också öka ungdomarnas delaktighet i behandlingen och de vill också höja ungdomarnas kreativitet, tillvarata deras önskemål och deras egna intressen. Utifrån resultatet stämmer detta väl överens med Cederblad och Hanssons begrepp om att möjliggöra förändringar i känslan av sammanhang.

Oväntade händelser kan göra att människans KASAM tillfälligt förändras och denna blir lägrevid negativa händelser och högre vid positiva (Antonovsky, 1991). Behandlarna har noterat att det sker en positiv reaktion då de tillför ungdomarna positiva erfarenheter när tillfälle ges. Det har inte framkommit i resultatet att behandlarna reflekterar över positiva eller negativa händelser och hur detta skulle kunna påverka behandlingsarbetet.

Att mäta och värdera hälsa kan vara en svår uppgift. Alla människor utsätts för påfrestningar, kroppsliga, psykiska och sociala, men vi reagerar olika på dessa. Hälsa är inget statiskt tillstånd och upplevelsen av välbefinnandet är viktigt. Hälsa är vad den enskilda människan själv tycker och känner, vilket bl.a. kan betyda att må bra, känna sig i form och att vara fylld med livets uppgifter. Andra uttryck för hälsa innebär en känsla av vitalitet och att man har en reserv av energi att ösa ur (Nilsson, 2002). Resultatet visar att samtliga intervjupersoner poängterar betydelsen av att se till hela ungdomarnas livssituation, men sammantaget kan det skilja sig i hur de praktiskt går tillväga. Den holistiska tanken stämmer överens med ett salutogent perspektiv dock finns skillnader i var tyngdpunkten läggs.

Det salutogena perspektivet innefattar skyddande faktorer som påverkar människors psykiska hälsa. Faktorerna ser dels till den enskilde individen och dels till familjen och dess omgivning (Cederblad och Hansson, 1996). Antonovskys (1991) tyngdpunkt ligger i att se till helheten i sammanhang. Den centrala uppgiften är att studera processerna bakom människans sätt att förstå och hantera sin omvärld. Om människans livserfarenheter präglas av delaktighet, kommer känslan av sammanhang förstärkas, vilket är en förutsättning för att ha kvar sin hälsa trots påfrestningar. Resultatet visar att intervjupersonerna inom barn- och ungdomspsykiatrin tillvaratar och arbetar medvetet för att utveckla dessa salutogena faktorer. Resultatet visar på skillnader i hur bekant man som behandlare är med de salutogena begreppen och hur medvetet man förhåller sig till dessa. De som har en hög medvetenhet kring begreppen innebär att man belyser det salutogena faktorerna begreppsmässigt riktigt utifrån Cederblad och Hansson. Andra ser också värdet av att arbeta utifrån de skyddande faktorerna dock innebär deras arbete inte en medveten reflektion kring begreppslig betydelse.

30

Generella motståndsresurser är faktorer som intelligens, pengar, socialt stöd, jagstyrka och kulturellt stöd. Dessa kan hjälpa människan att få ut något meningsfullt av de stressfaktorer som man ständigt utsätts för. En hög känsla av sammanhang kan uppstå genom en ständig upprepning av dessa erfarenheter (Antonovsky, 1991). Det har inte framkommit i resultatet att behandlarna uppmärksammar de generella motståndsresurserna i behandlingen.

Det finns olika förutsättning utifrån ett salutogent perspektiv för att en förändring ska vara möjlig att genomföra. Dels ska det finnas kunskap om att förändringen är nödvändig. Vidare måste det finnas ett värde i förändring, d v s att den är önskvärd och upplevs meningsfull.Dessutom krävs att handlingsmöjligheten finns för att åstadkomma förändringen (Hult & Waad, 1999).

För att göra en förändring måste den innefatta en begriplighet. Förstår man inte sitt sammanhang så är det svårt att se att en förändring är nödvändig. Det krävs även meningsfullhet men också en praktisk kunskap som handlar om tillgångar, resurser och möjligheter. I förändringen krävs också hanterbarhet. Det fordras att man tränar inför en förändring och att man upplever samma känsla av sammanhang i det nya som det gamla. Behandling handlar om att personalen hjälper ungdomarna till att skapa resurser inom sig själva och i sitt sociala nätverk, som gör det möjligt för dem att lösa de problem som uppstår(Hult & Waad, 1999).

Det salutogena metoden enligt Antonovsky (1991) innebär hur behandlare lär klienten att fungera mer självständigt genom att öka möjligheter till begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för att ta kontrollen och ansvaret över sitt eget liv. Utifrån resultatet förstår vi att det får följder för ungdomarna hur behandlaren förhåller sig och hur de anser sig kunna förstå problem och möjligheter. Vidare visar resultatet att intervjupersonerna inte lyfter fram begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet då man beskriver sitt arbete. Antonovsky, Cederblad och Hansson, Hult och Waad är överens om att begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är centrala faktorer som inte går att förbise i ett förändringsarbete.

DISKUSSION

Metoddiskussion Det finns en del möjliga felkällor som man som forskare bör vara uppmärksam på, oavsett vilken forskningsmetod eller datainsamlingsmetod man använder sig av. En av dessa är den så kallade Rosenthal-effekten. Detta innebär att forskaren, utan att själv veta om det, överför sina förväntningar på deltagarna, som också utan att vara medvetna om detta svarar på dessa outtalade förväntningar. En annan felkälla är social önskvärdhet, vilket innebär att intervjupersonerna svarar som de tror att forskaren vill att de ska svara eller på det sätt som de tror är det riktiga (Karlsson, 2001). Problemen med Rosenthal-effekten är svår att bortse ifrån. Vi som intervjuare har inte haft några direkta förväntningar på vad intervjupersonerna skulle svara, utan kom till intervjun med förhållandevis förutsättningslösta förhoppningar. Även om inte vi haft några förväntningar på intervjupersonerna så vet vi att våra möten påverkar oss båda. Intervjupersonerna kunde ha haft förväntningar på oss, eller trott att vi hade förväntningar på dem. Detta kan ha varit påverkande faktorer som varit omedvetna och styrande. Likaså social önskvärdhet menar vi kan ha styrt svaren från intervjupersonerna, men inte så att det påverkat resultatet på något betydande sätt.

Genom intervjuer har det varit möjligt för oss att få fram det intressanta och unika för var och en av deltagarna och på så vis lyfta fram ny kunskap. Det här anser vi inte skulle ha varit

31

möjligt att få fram med en annan metod. Dock skulle det ha varit intressant att komplettera intervjuerna med observation eftersom vår frågeställning är hur behandlaren praktiskt förhåller sig utifrån ett salutogent perspektiv. Vi hade då haft möjlighet att se hur man praktiskt arbetar och detta skulle ha kunnat innebära att situationen blivit mer avspänd än vid intervjun. Det skulle ha kunnat bli en naturligare miljö att observera som förmodligen deltagarna känt sig bekvämare i. Detta hade även inneburit att vi hade varit där när händelser utspelade sig. Att välja intervju och observation hade även bättre stämt överens med det Antonovsky förespråkar om att sätta händelser i sitt sammanhang för att få en förståelse. Med hänsyn till ungdomarnas integritet anser vi att det inte hade varit etiskt försvarbart att väljaobservationer i det här sammanhanget. Vi som forskare har ett etiskt ansvar att följa upp de känslor och reaktioner som väcks hos deltagarna under studien. Den tid som vi hade att förhålla oss till innebar att vi inte haft möjlighet att följa upp ungdomarna om vi valt att ha med dem i studien.

Validiteten i studien anser vi är god, då frågorna under intervjun rör det ämne vi avser att undersöka och syftet och frågeställningarna pekar mot samma håll. För att säkerställa både validiteten och reliabiliteten i vår undersökning har vi delgett intervjumaterialet till deltagarna efter transkriptionen, så de har haft möjlighet att lägga till eller dra ifrån det som framkommit från dem.

Under varje intervjutillfälle ökade vår förståelse vilket inneburit att vi vid nästa intervjutillfälle kunde förstå det sagda på ett annat och nytt sätt. Den kunskap vi fått till oss under de första intervjuerna innebar också en förståelse för hur lite vi från början förstått. Detta ledde till att det blev nödvändigt att ändra på några frågor. Detta innebar även att våra följdfrågor kunde ställas på ett djupare och för oss intressantare sätt. Ingen intervjusituation var den andra lik, men samtliga samtal och erfarenheter vi fått har varit av stor betydelse. Det fanns dock intervjuer som vi helt hade velat göra om eftersom kunskapsprocessen ökade och vi kände att vi hade missat värdefulla följdfrågor. Här fick vi nöja oss med att återkoppla genom telefonkontakt eftersom vår tidsram inte tillät oss annat.

Att använda bandspelare under intervjuerna har varit viktigt för oss, eftersom vi annars hade missat betydelsefull information från intervjupersonerna. Det fanns deltagare som sa ja till att vi skulle spela in intervjun, men vi märkte att de besvärades av bandspelaren. Detta kan ha påverkat intervjusamtalen på ett sådant sätt att deltagarna hade pratat friare om vi inte hadeanvänt bandspelare. Vi blev medvetna om att det fanns spänningar i början av intervjun och därför valde vi att småprata en stund innan intervjun. Att använda bandspelaren har inneburit en ovana även för oss som intervjuare. Framförallt var det jobbigt att lyssna på sig själv under transkriberingen och vi fick träna oss i att höra oss själva eftersom vi ansåg att det var avbetydelse även hur frågorna ställdes likväl som hur intervjupersonerna svarade på dem. Under transkriberingen innebar det att det sagda blev tydligare och vi uppfattade saker på ett annat sätt än under intervjun. Vi diskuterade med varandra om hur stämningen mellan oss deltagare varit under intervjuerna och tog med denna erfarenhet till nästa intervjutillfälle.

Det fanns intervjupersoner som själva uttryckte osäkerhet i ämnet salutogent perspektiv i sitt arbete men ändå ville delta i studien. Under dessa intervjutillfällen fick vi flera gånger knyta tillbaka samtalet till vår frågeställning och förtydliga frågorna.

ResultatdiskussionI resultatdiskussion lyfter vi resultatet till en mer generell nivå. Det innebär att den tidigare benämningen ungdomar betecknar vi fortsättningsvis som klienter.

32

Inom barn- och ungdomspsykiatrin (och inom andra specialiserade verksamheter) arbetar behandlarna utifrån en salutogen metod, vilket innebär att t ex KASAM-instrumentet används i behandlingsarbetet. Parallellt med dessa metoder eller tekniker, innebär det salutogena arbetet också ett förhållningssätt. Det är detta förhållningssätt som vi i denna studie har sett vara en möjlighet i vilket annat behandlingspedagogiskt arbete som helst. Svaret på forskningsfrågan blir då: utifrån det salutogena perspektivet och den metod man som behandlare arbetar utifrån, kan ett salutogent förhållningssätt vara en tillämpningsbar möjlighet i behandlingspedagogiska arbeten.

Vi har fått en förståelse för hur det salutogena perspektivet skulle kunna vara en tillämpningsbar möjlighet i det behandlingspedagogiska arbetet. Utifrån resultatet har vi fått fram att oavsett vilken metod man arbetar utifrån, kan man som behandlare ha ett salutogent förhållningssätt. Hur man arbetar utifrån en salutogen metod innebär inte bara ett arbetssätt, utan tyngdpunkten ligger på hur man som behandlare ser på människor i stort. Detta blev en intressant och ny kunskap för oss då resultatet visar att det salutogena perspektivet är ett förhållningssätt snarare än en metod. En metod innebär alltså även den attityd och syn som vi har på människor, oss själva och klienter. Utifrån vår studie visar resultatet att reflektioner kring behandlarens förhållningssätt är minst lika betydelsefull för klienterna som metoden man arbetar utifrån.

Skillnaderna i resultatet som vi har kunna se, är att det finns behandlare som är medvetna och reflekterande kring sitt förhållningssätt. För dem blir det salutogena förhållningssättet en del av personen, det blir ett sätt att vara och förhålla sig till. Här är det väsentliga vad man som behandlare har för människosyn. Ett salutogent förhållningssätt innebär för de härbehandlarna att prioritera gynnsamma faktorer och minska riskfaktorer oavsett vilken metod man utgår från. De behandlare som arbetar med den salutogena metoden är också väl bekanta med de salutogena begreppen. Att förhålla sig salutogent behöver inte innebära att man arbetar fullt ut med metoden. De salutogena förhållningssättet är så väl förankrat i de här behandlarna att det inte påverkas av ramar och struktur, omorganisation eller neddragning i verksamheten.

Dessutom har vi kunna se att det även finns behandlare som beskriver det salutogena perspektivet som en hjälp för att finna positiva delar i arbetet. De här behandlarna menar att om man bara utgår från ett salutogent förhållningssätt skulle detta kunna innebära en fara i att man inte tar klienternas svårigheter på allvar. De här behandlarna arbetar inte heller medvetet med de salutogena begreppen som formats utifrån Cederblad och Hansson. De anser att det salutogena arbete är betydelsefullt för klienter med stora problem, för att ibland lätta upp stämningen så att det inte blir för tungt. De här behandlarna upplever begränsningar med att fullt utveckla detta, då struktur, ramar och skydd för klienten inte gör detta möjligt. Här diskuteras inte förhållningssätt, utan behandlarna menar att de metoder som de använder i sitt arbete innefattar ett sätt hur man som behandlare ska förhålla sig till klienterna. Det salutogena perspektivet fungerar för de här behandlarna som ett komplement, en hjälp i situationer i arbetet när det passar rutinerna som finns kring klienterna.

I vår resultatdiskussion belyser vi även det salutogena förhållningssättet hos behandlaren, dåvi kommit fram till att metoden inte är avgörande om man som behandlare kan ha ett salutogent förhållningssätt eller inte. För oss innebär ett förhållningssätt hur man ser på människor, men också över sin egen roll i förhållande till andra.

33

Det finns människor som av olika anledningar befinner sig i känslomässiga svårigheter. Dessa svårigheter kan för vissa innebära en mer destruktiv livsstil som riktas mot dem själva eller mot andra. Som blivande behandlingspedagoger kommer vi med stor sannolikhet att möta människor i svårigheter. Vilket perspektiv och vilka metoder vi väljer att arbeta utifrån, anser vi till stor del beror på hur vi förhåller oss till problem och lösning. Bakom denna mängd av olika perspektiv, för hur man bäst kan hjälpa människor att genomföra förändringar, har vi utifrån resultatet sett att det samtidigt innebär ett förhållningssätt där behandlarens egen personlighet är påverkande.

Utifrån vår teoretiska problematisering är det utifrån Cederblad och Hansson (1996) möjligt att åstadkomma förändringar i vuxnas KASAM genom att behandlare förser personen med nya KASAM-höjande erfarenheter. Vårt resultat visar att behandlarna försöker förse ungdomarna med nya förstärkande möjligheter att hantera sin situation på. Detta ser vistämmer överens med Cederblad och Hansson om att möjliggöra förändringar i känslan av sammanhang. Antonovsky har även funnit att människor med högt KASAM är medvetna om sina känslor. Detta är också kopplat till utbildning, yrkesroll och erfarenhet. Behandlare har valt ett yrke där rollen på något sätt är hjälpande. Det kan vara så att människor som väljer behandlingsyrket har ett högt KASAM. Om vi som behandlare har ett högt KASAM innebär detta att vi har de salutogena faktorerna givna med oss då vi möter klienter. Dessa faktorer är t ex hjälpa andra, social kapacitet, positivt självförtroende och självständighet. Utifrån resultat har vi förstått att de vi har intervjuat som arbetar utifrån ett salutogent perspektiv har ett högt KASAM, då de inte kan tänka sig hur det skulle vara att förhålla sig på ett annat sätt. Det säger också att de inte kan tänka sig att man skulle vara kvar en längre tid på ett ställe där man arbetar salutogent om man inte hade det förankrat i sig själv. Vi tycker att det vore en nackdel om behandlare inte har det salutogena perspektivet förankrat till sin personlighet, vilket skullekunna innebära att de då kunde ha svårt att reflektera över sitt förhållningssätt.

Oväntade händelser kan göra att människans KASAM tillfälligt förändras och denna blir lägre vid negativa händelser och högre vid positiva. Det har inte framkommit i resultatet att behandlarna reflekterar över positiva eller negativa händelser och hur detta skulle kunna påverka behandlingsarbetet. Det här resultatet förvånar oss inte då vi tror att behandlarna själva inte reflekterar över dessa frågor. Vi ser att det kan finnas en risk med att vilja vårda och hjälpa om behandlarens roll blir överbeskyddande. Om man som behandlare kan reflektera utifrån ett salutogent perspektiv, kan man föra diskussioner med sig själv hur man i behandlingen ska öka klientens inre kontroll. I resultatet har det framkommit att vissa anser att man i första hand måste skydda klienten. Risken vi kan se med det här kan bli att klienten tappar självförtroendet så att när han eller hon kommer ut i sitt naturliga sammanhang kan de riskera att tappa känslan av kontroll.

Att mäta och värdera hälsa hos klienter kan vara en svår uppgift. Alla människor utsätts för påfrestningar, kroppsliga, psykiska och sociala, och vi reagerar olika på dessa (Köhler, 2004).Därför blir informationen vi får från klienter betydelsefull för hur vårt arbete tillsammans kommer att se ut. Vi ser det salutogena förhållningssättet som möjligheternas perspektiv för oss som behandlare, där vi förstår vad det finns hos klienten som medför känslan av hälsa.Samtidigt kan vi se en risk med att mäta och värdera KASAM med ett instrument, vilketskulle kunna innebära en förenklad förklaringsmodell av klienters situation. Detta innebär att man som behandlare någonstans drar en gräns för vad som är hälsa och inte. Vidare skulle det kunna innebära en bedömning och en kategorisering om vad som är normalt och onormalt utifrån resultaten. För oss blir detta en motsättning kring hur vi förstår den salutogenagrundtanken. Som vi förstår instrumentet utifrån tidigare forskning tar man inte hänsyn till

34

människans grundläggande behov t ex behoven av kommunikation och relationer med andra, vilket också Siegrist (1993) och Geyer (1997) menar. Vi anser också att man inte heller gör någon skillnad på kvinnor och mäns olikheter och behov vid testsituationen. Vi menar att man i behandling där man använder mätinstrumentet KASAM måste reflektera kring påverkande faktorer då testet utförs, t ex miljöns betydelse och relationen behandlare – klient och att män och kvinnor faktiskt kan uppfatta innebörden av frågorna olika. Det är också viktigt att man funderar om klienten förstår innehåller i frågorna eftersom vi tycker att vissa av frågorna är svårtolkade. Vidare funderar vi över hur en människa med annat modersmål än svenska skulle kunna förstå frågorna.

Det salutogena perspektivet omfattar skyddande faktorer som påverkar människors psykiska hälsa. Resultatet visar att personalen inom barn- och ungdomspsykiatrin tillvaratar och arbetar medvetet för att utveckla dessa. Resultatet visar också på skillnader i hur bekanta behandlarnaär med de salutogena begreppen och hur medvetet de förhåller sig till dessa. Idag är det allmänt känt att barn och ungdomar har samma rättigheter som vuxna. Utifrån forskning vet man att förmåga till samspel, positivt anknytningsbeteende och förmåga att klara av olika situationer är betydelsefulla för livskvalitet. Vi vet också idag att dessa egenskaper grundläggs tidigt. Behandlarens uppgift innebär att gynna barns utveckling och ta hänsyn till deras självständighet och frihet att påverka sin situation. Resultatet har visat att hur man i behandling gynnar barns utveckling kan se olika ut inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det fanns intervjupersoner som medvetet arbetar med hela ungdomarnas nätverk. För att vi behandlare bäst ska kunna gynna klienters utveckling menar även vi att man måste arbeta med hela nätverket kring klienterna. Samarbete med kollegor är av betydelse för förståelsen att på ett bra sätt gynna barn- och ungdomars utveckling.

Vi har kommit fram till att ett salutogent förhållningssätt innebär en tillit till människans egen förmåga och möjlighet till förändring och utveckling. Behandlingen innebär då att man tillvaratar klientens resurser. Genom relation och samtal tillsammans med klienten kan vi erbjuda klienten att se sitt liv utifrån ett nytt perspektiv. Att inte bidra till nya möjligheter för klienten tror vi skulle kunna påverka dennes självbild negativt och till och med leda till ökad stress. Utifrån vårt resultat har vi fått förståelse för att det faktiskt finns klienter som till en början har behov av att prata och fokusera på sina problem för att inte känna sig svikna och oförstådda. Detta ser vi som en ny och viktig kunskap för oss. När vi funderar på det här resultatet är det inte så konstigt att en del klienter kan känna sig oförstådda när de möts av en salutogen behandlare. Om vi tänker oss att de klienter som vi möter har varit i vård under många år, kan deras möten med behandlare ha inneburit en kontakt och en relation som byggts upp och utgått från att klienten har formulerat och satt känslor på sina problem och svårigheter. Då de senare kanske kommer till en behandlare som arbetar utifrån ett salutogent förhållningssätt innebär detta som vi ser det att behandlaren måste ta hänsyn till klientens tidigare kontakter inom vården och hur klienten faktiskt utvecklat sin bild av sig själv där. Vi menar att det bör vara klienten som är styrande i processen för hur fort man ska gå fram då man förflyttar tyngdpunkten till det salutogena synsättet. Detta tror vi skulle kunna bidra till känslan för klienten att han eller hon duger som hon är, vilket leder till känslan av att hakunnat hantera situationen. Det har framkommit i resultatet att de som förhåller sig salutogent genom sin erfarenhet har lärt sig att man som behandlare måste gå varligt fram om klienten har svårt att se möjligheter i sina problem, för att klienten inte ska uppleva att man som behandlare bagatelliserar deras problem.

Generella motståndsresurser är faktorer som intelligens, pengar, socialt stöd, jagstyrka och kulturellt stöd. Dessa kan hjälpa människan att få ut något meningsfullt av de stressfaktorer

35

som man ständigt utsätts för. Utifrån vårt resultat har det inte framkommit att personalen använder sig av dessa faktorer i behandlingsarbetet. Personalen nämner inte de generella motståndsresurserna i klientarbetet som specifikt betydelsefull och som ett möjligt tillvägagångssätt att använda i behandlingsarbetet. Vi tror att detta kan betyda att man är osäker på begreppen eftersom vi anser att det i grunden handlar om ett förhållningssätt som man utgår från. Innebär det då att behandlaren inte reflekterar kring begreppens betydelse utifrån sin egen syn, skapar det en förvirring som gör att det blir svårt att uttryck sig kring dem.

FörändringsarbeteFör att vi som behandlare ska kunna hjälpa människor är det givetvis viktigt, precis som resultatet visar, att inte tappa betydelsefull information utan göra en bedömning ur såvälpsykologisk, social och medicinsk synvinkel. Utifrån detta kan man sedan göra en bedömning av vilka faktorer klienten och behandlaren behöver arbeta vidare med. Vår uppgift som behandlingspedagoger då vi arbetar med klienter, innebär insatser för att förebygga deraspsykiska ohälsa och se till att de grundläggande behoven är tillgodosedda. Som Margalit et al (1999) tror vi att barn och ungdomar som förstår sina svårigheter, som är medvetna om sina tillgängliga resurser kommer att uppleva en personlig känsla av sammanhang. Antonovskymenar att om en förändring ska bli möjlig är det nödvändigt att klienten känner begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i förändringsprocessen. Detta ser vi som själva motorn i processen till förändring. Tanken med att se klienten i sitt sammanhang menar vi, är att det inte bara svarar på frågan om en förändring har skett utan också hur denna förändring skett.

Vi menar som Hult et al (1996) att man måste tillvarata klientens upplevelser och erfarenheter för att inte skapa distansering i behandlingen. Då blir det viktigt att samtala kring klientens upplevelser och jobba vidare med känslor som väcks. Här tycker vi också det är betydelsefulltatt inte avsluta kontakten med klienten i de känslor som har väckts. Meningen är inte att skapa en känsla av sammanhang i den situation klienten befinner sig i under behandlingen, utan tanken är att hjälpa dem att skapa en känsla av sammanhang i den nya livssituationen efter behandlingen. Detta tror vi kan innebära en utmaning för behandlaren då det kräver en flexibel behandlingsprocess och man måste vidga behandlingen bortom behandlingstiden. Som vi förstår resultatet kan denna möjlighet vara begränsad. Vi kan se en fara då man skapar en känsla av sammanhang på institutionen. För klienten skulle detta kunna innebära en stressfaktor då behandlingen bryts och en önskan att få komma tillbaka till där de har skapat sin meningsfullhet i sammanhanget. Det här kan vi koppla till det som Cederblad och Hansson (1996) menar att om klienten blir mycket beroende av vårdpersonalen kan detta öka den yttre uppfattningen av kontroll hos dem, som kan medföra en känsla av att själv inte kunna styra sin situation. Utifrån detta resonemang kan vi förstå klienter som inte lyckas att frigöra sig från institutionen och den mening och sammanhang som de har skapat där.Ytterligheterna skulle kunna innebära att klienten skapar en sådan betydelsefull närhet med personalen som istället skulle finnas i klientens närverk. I så fall skulle det som fungerar i behandlingen fallera när man kommer ut i det vanliga livet, eftersom klienten inte byggt upp någon hanterbarhet till livet utanför behandlingen.

Samma fenomen kan vi förstå när klienten tas ur sitt naturliga sammanhang på grund av behandling. Då förlorar klienten också sin meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet ifrån sin vardag. Den tillvaron som klienten placeras i under och efter behandling känner de inte till och har svårt att hitta sig själva i denna nya situation. Vidare anser vi det är viktigt att man som behandlare är medveten och har kunskap om dessa företeelser. Vi betonar vikten av att se till hela människans livssituation i behandling. Man kan inte ta bort känslan av sammanhang

36

för människor genom en behandling utan att erbjuda eller tillföra meningsfullhet på ett annat sätt. Klienterna måste få hjälp och framför allt möjlighet att skapa sig ett nytt sammanhang för att känna meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet i den nya situationen.

En diskussion inom vård- och behandlingssammanhang handlar om hur klienter återgår i tidigare problem trots att de varit i behandling. Utifrån denna diskussion kan man fråga sig om behandling lönar sig. Förutom problemet kan klienterna ha behov inom många områden i livet t ex hälsa, sociala och psykosociala problem, boende, och kriminalitet. Om man påtvingas en förändring menar vi att det skulle kunna innebära att försvaren mot förändring i värsta fall förstärks. Om vi i behandling tappar bort vem människan är och klienterna inte känner hanterbarhet, meningsfullhet och begriplighet menar vi att behandlingen kan förstärka deras negativa självbild. Detta kan innebära att klienten kan känna det meningslöst att genomgå en förändring och självkänslan kan till och med bli sämre. För många av dem vi kommer att möta kanske möten med behandlaren inneburit en känsla av utanförskap. Den uppmärksamhet som de har fått kan ha inneburit en bekräftelse utifrån dåliga erfarenheter. För dem kan det blivit en vana att agera som avvikare (Waad & Hult, 1999). Som behandlingspedagog med ett salutogent förhållningssätt har resultatet visat att möten innebär ett samspel människor emellan och ett nytt sätt påverka synen kring resurser och möjligheter. Resultatet visar också att den som får möjligheter att göra framsteg blir stärkt i sitt självförtroende.

Salutogen eller allmänt positiv?Resultatet visar att en missuppfattning med ett salutogent förhållningssätt är att behandlaren ensidigt inriktar sin uppmärksamhet kring klientens positiva bitar och då skulle bortse från de mer problematiska. Utifrån vårt resultat har vi sett att man kan arbeta utifrån ett salutogentförhållningssätt genom att lyfta positiva inslag för att lätta upp stämningen runt klienten. Detta ser vi som en missuppfattning utifrån Antonovskys grundtanke. Om verksamheter arbetar på detta sätt och presenterar att de arbetar utifrån ett salutogent synsätt, kan detta i värsta fall skapa en missförståelse och en förvirring kring Antonovskys begrepp. Som delar av resultatet visar anser vi också att ett salutogent förhållningssätt innebär att förstå och skaffa information om svårigheter och problem hos klienten. Salutogen behandling innebär att försöka finna resurser och förmågor för klienten. Resultatet har visat att det finns klienter som har svårt att se goda sidor hos sig själva och då kanske tycker att en salutogen behandlareignorerar deras problem. Detta kan leda till att klienten upplever sig obekräftade. Utifrån den här kunskapen förstår vi till viss del den förvirring som kan uppstå kring de salutogena begreppen. Om man förknippar salutogenes med en risk att förlora relationen med klienten då hon inte känner sig bekräftad, kan det innebära att behandlaren i sin osäkerhet kringbegreppen följer klienten för att inte utsätta relationen för påfrestningar. Om man som behandlaren i stället är bekant med de salutogena begreppen kan man anpassa arbetet utifrån denna kunskap. Vi anser att ett behandlingsarbete i grunden bygger på en förtroendefull relation mellan behandlaren och klienten. Detta innebär att vi som behandlare inte kan ta oss rätten att besluta eller styra över vad som är betydelsefullt för klienten.

Behandlarens förhållningssättDe flesta inom barn- och ungdomspsykiatrin har en utbildning inom utvecklingspsykologi och psykopatologi. De fokuserar till stor del på orsaker till problem (Hult et al, 1996). Resultatet visar att arbete utifrån ett patologiskt och problemorienterat synsätt kan innebär en fokusering på det avvikande beteendet där man i bemötandet utgår från det som inte fungerar. Det kan innebära att samtalen kan bli negativt laddade, vilket medför en destruktiv process för både ungdomarna och behandlarna.

37

Utifrån Antonovskys teori belyser vi här begreppet KASAM utifrån ett behandlarperspektiv och hur detta kan komma att påverka klienten och behandlingsarbetet.

Behandlare som har måttligt KASAM klarar i det långa loppet sämre av att finna situationer och erfarenheter som kan fungera stärkande för klienten. Det innebär också att hon har svårt att undvika situationer som inte är utvecklande för klienten och har svårt att se nya möjligheter i klientens liv. En behandlare med högt KASAM har tilliten till att saker och ting i det stora hela kommer att ordna sig. Dessa har också en uppsättning generella motståndsresurser och kan därför snabbt avgöra vad som uppfattas vara den lämpligaste resursen eller kombinationen av dessa. Här förstår vi vidden av att som behandlare ha ett högt KASAM. I behandling skulle det kunna innebära att vi bättre förstår samband när det gäller att hantera livets förändringar. Om man arbetar salutogent anser vi att man som behandlaresjälv måste ha ett högt KASAM för att förstå betydelsen av de salutogena faktorerna för klienten i behandlingen. Salutogent arbete innebär att lära och förstå av varandra där vi som behandlare är mottagliga för att möta människor och mänskliga samspel där behandlarens hållning till problemlösning påverkar. Om vi inte äkta och ärligt har förankrat det salutogena förhållningssättet i oss tror vi att klienterna känner av det och kan uppleva att behandlaren inte tar deras problem på allvar.

Hur vi som behandlare bemöter klienter innebär att vi inte enbart gått igenom en utbildning och försett oss med en metod att förhålla oss till, utan det handlar mer om hur vi ser på människor i stort. I vår utbildning till behandlingspedagoger betonas vikten av ett holistiskt synsätt för att skapa förståelse för klientens situation. Utifrån detta synsätt finns olika möjligheter att bygga behandlingsarbete på. Å ena sidan tycker vi att utbildningen har gett ossmöjlighet att reflektera över hur vi ser på människor i stort, som vi tycker stämmer väl överens med det salutogena synsättet. Att söka efter starka sidor hos klienten är en god hjälp för behandlaren att minska den egna pessimismen, om det finns någon. Vi kommer med stor sannolikhet att som behandlare vara ett påverkande inslag både för den enskilde individen men även för arbetsplatsen. Å andra sidan menar vi att även efter utbildningen måste vi skapa en vilja och en önskan att utveckla vår förståelse av oss själva. Behandlingen behöver således innehålla en balans mellan känsla och kunskap, där människors egna uppfattningar om vad som ger dem meningsfullhet i livet tillvaratas. Vetenskap är grunden till allt ställningstagande, vilket vi anser är betydelsefullt att behandlaren reflekterar kring och att man också är ifrågasättande i sitt arbete. Vi menar att hur vi arbetar alltid innebär ett förhållningssätt sompåverkar vår bild av klienten.

Vi anser att man som behandlare ska vara ifrågasättande och reflekterande för att uppleva sitt arbete meningsfullt och utvecklande. Det Frankenhaeuser (1981, refererad i Antonovsky, 1991) kallar glädje och stolthet i arbetet är att man har frihet att själv bestämma över sin situation. Om det finns glädje och stolthet i arbetet så kommer det att finnas en känsla av att arbetet upplevs meningsfullt. Återigen betonar vi vikten av att man inte nöjer sig med färdiga metoder och modeller utan också reflekterar över sitt arbete. Detta kan innebära att man måste överväga att bryta tidigare mönster och invanda tillvägagångssätt vilket vi anser också kräver självkännedom och självförtroende. Vi som behandlare kommer vara ett påverkande inslag för klienter och detta menar vi att man inte ska förbise utan se som en tillgång.

Att definiera klienten som avvikare går emot det salutogena synsättet. Att diagnostisera kan vara en nödvändighet men i detta sammanhang är den diskussionen av mindre betydelseeftersom ett salutogent synsätt är att se en människa med samma grundläggande behov som alla andra. I resultatet framkom det att upplevelsen av meningsfullhet tyder på en känsla av att

38

kunna styra och påverka sitt liv men också en känsla av att vara betydelsefull. För att se ochkunna hjälpa klienten till en förändring, förstår vi att behandlaren måste ha sina egna värderingar väl integrerade. Att arbeta utifrån ett salutogent förhållningssätt tycker vi känns tillitsfullt och motiverande. Det hjälper oss som behandlare att skapa möten med nya möjligheter och tillsammans med klienten upptäcka sådant som inte tidigare uppmärksammats. Detta ger alla inblandade möjligheter att reflektera över sådant man intetidigare tänkt på.

Att möta behandlare med ett salutogent förhållningssätt innebär att klienten möts av ettsynsätt. Här lägger man inte tyngdpunkten i termer som klienter och patienter utan pratar om människor i stort, som även inkluderar behandlaren. I ett salutogent förhållningssätt sesmänniskan som utvecklingsbar med ett grundläggande behov av att finna en meningsfulltillvaro med andra. Vidare förstår vi utifrån resultatet att det salutogena perspektivet även innefattar en självkännedom hos behandlaren som inte automatiskt följer med professionen utan en förmåga man som behandlare måste jobba med. Detta skulle då kunna betyda att om klienter ska kunna utveckla sin förmåga till självreflektion, borde det innebära en reflekterande personal. Resultatet visade även att den personal som arbetade med självreflektion jobbade mycket med sig själva, för att kunna få en förståelse för sina reaktioner i olika sammanhang.

Sammantaget utifrån vårt resultat arbetar behandlare utifrån olika teoribildningar därpersonalen observerar och analyserar det som sker. Hur de sedan går till väga i behandlingsarbetet ser olika ut. Slutsatsen vi drar är att inom barn- och ungdomspsykiatrin förekommer det en mängd teorier och olika idéer om vad som kan erbjuda bäst möjligheter till förändring för klienten. Likheten hos intervjupersonerna inom barn- och ungdomspsykiatrin är att de har en förståelse för att man inte kan bortse från vare sig problem eller möjligheter i klientarbetet. Skillnaden däremot är vad man sätter i förgrunden och i bakgrunden. Utifrån ettsalutogent perspektiv är det av betydelse att vara väl förtrogen med denna tanke och medvetet ställa de hälsofrämjande faktorerna främst, för att stärka klientens självkänsla. Detta behövs också för att klienten ska känna förändringen som meningsfull och möjlig. Samtidigt finns det behandlare som anser att ett salutogent perspektiv är av betydelse, men menar att man utsätter klienten för mer smärta genom att alltid sätta det salutogena perspektivet i förgrunden. Vi har förstått att det finns klienter som kan känna sig kränkta om man alltför starkt framhåller det salutogena förhållningssättet. Är man som klient van att få bekräftelse och bli förstådd då man pratar om sina bekymmer och problem innebär det för oss som salutogen behandlare att gå varsamt fram.

Klienterna som vi kommer att möta befinner sig förmodligen i obalans. Vi menar att hälsoeffekterna för klienten påverkas även av vilken människosyn vi som behandlingspedagoger har. Samtidigt kan det vara så att inte någon, inte heller behandlare, kan undvika att känslan av sammanhang kan komma att utmanas någon gång. Utifrån resultatet förstår vi också att behandlingspedagogik innehåller känsliga och svårdiskuterade frågeställningar. Olika lösningar krävs där inte det enkla svaret innebär salutogenes eller inte. Här menar vi att behandlingspedagogik mer handlar om vad man har för synsätt på människor. Vi vill belysa att en metod även innebär den syn vi har på människor, oss själva och klienterna. Utifrån vår studie visar resultatet att reflektioner kring behandlarens förhållningssätt är minst lika betydelsefull för klienten som metoden man arbetar utifrån.

Forskning har visat att känslan av sammanhang kan vara ett förhållningssätt till livet som kan påverkas av yttre förhållanden och föränderligheten hos KASAM har konstaterats i

39

behandlingssammanhang (Lundqvist, 1995). Vi tycker att det salutogena perspektivet är betydelsefull framförallt för klienten. Om man som behandlare har lyckats få klienterna att ta de salutogena faktorerna till sig, anser vi att det blir ett nytt sätt för klienten att hantera livet på. Om man som behandlare är intresserad av att mäta värden för att se effekter av behandlingen finns denna möjlighet med KASAM-instrumentet.

SlutsatsUtifrån resultatet drar vi slutsatsen att det salutogena perspektivet/metoden innebär ett arbetssätt där man som behandlare inte kan utesluta sin grundsyn. Förhållningssättet ser vi som det primära då man som behandlare utgår från den salutogena metoden. Vi drar slutsatsen att man som behandlare till att börja med måste förankra det salutogena förhållningssättet hos sig för att sedan utveckla det salutogena arbetet som en metod. Svaret på vår frågeställning hur ett salutogent perspektiv skulle kunna vara en tillämpningsbar möjlighet i behandlingspedagogiskt arbete blir, att metoden spelar mindre roll, förhållningssättet läggs ovanpå. I vilket behandlingspedagogiskt arbete som helst kan det salutogena förhållningssättetvara en tillämpningsbar möjlighet som främjar bestående förändring i riktning mot ett gott liv.

Fortsatt forskningFör praktiken innebär vårt resultat att förändring i människors känsla av sammanhang är möjligt vilket är av stor betydelse för klienten. Vikten av resultatet är att vi som behandlare inte kan ansluta oss till en metod utan att reflektera över sin människosyn och sin egen roll i behandlingssammanhanget. I fortsättningen tycker vi att det skulle vara intressant att förstå hur föräldrar fostrar sina barn att utvecklas i salutogenesen. Här skulle det också vara intressant att se hur förskolan och skolans roll kan spela in i denna utveckling.

40

Referenser

Antonovsky, A. (1991). Hälsans Mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.

Bryman, A. (2004). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.

Bäärnhielm, S. (2004). Restructuring Illness Meaning Through the Clinical Encounter: A Process off Disruption and Coherence. Culture, Medicine and Psychiatry. Vol 28 (1), s 41-65.

Cederblad, M. & Hansson, K. (1995). Känsla av sammanhang, studier från ett salutogentperspektiv. Lund: Inst. För barn och ungdomspsykiatri.

Cederblad, M. & Hansson, K. (1996). Känslan av sammanhang – ett centralt begrepp i hälsoforskningen. Socialmedicinsk tidskrift. Vol 4, s 152-158.

Croona, G. (2003). Etik och utmaning. Om lärande av bemötande i professionsutbildning. Akademisk avhandling för filosofiedoktorsexamen vid Institutionen för pedagogik, Växjö universitet (u.o).

Eliasson, R. (1995). Forskningsetik och perspektivval. Lund: Studentlitteratur.

Fok, K. S., Chair, Y. S., Lopez, V. (2004). Sense of Coherence, Coping and Quality of Life Following a Critical Illness. Journal of Advanced Nursing. Vol 49 (2), s 173-181.

Geyer, S. (1997). Some conceptual considerations on the sence of coherence. Social Science and Medicine. Vol 44, s 1771-1779.

Hansson, K. & Cederblad, M. (1995). Kasam – sammanställning av undersökningsresultat. Forskning om barn och familj. Vol 6

Hult, S., Waad, T., Cederblad, M.., Hansson, K. (1996). Salutogen miljöterapi i teori och praktik. En introduktion för blivande salutologer. Lund: Institutionen för barn- och ungdomspsykiatri.

HSFR/Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. (1996). ETIK. Uppsala: Ord och Form AB.

Kallenberg, K. & Larsson, G. (1999). Den svåra konsten att mäta hälsa. Psykolog Tidningen. Vol 3 s 4-7.

Karlsson, L. (2001). Psykologins grunder. Lund: Studentlitteratur.

Konarski, K. (1996). Meningsfullt sammanhang – en skyddsfaktor för hälsa. Psykisk Hälsa. Vol 1 s 32-43.

Konarski, K. (1998). Vår rädsla för hälsa? Röster om KASAM. 15 forskare granskar begreppet känsla av sammanhang. Uppsala: Ord & Vetande AB. S 69-75.

41

Krantz, G. & Östergren, P-O. (2004). Does it Make Sense in a Coherent Way? Determinants of Sense of Coherence in Swedish Women 40 to 50 Years of Ages. International Journal of Behavioural Medicine. Vol 11 (1) s 18-26.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur:

Köhler, L. (2004). Indikatorer för barns hälsa i Sverige. Bidrag till ett kommunalt barnindex. Stockholm: Rädda Barnen..

Lundqvist. T. (1995). Chronic Cannabis Use and the Sense of Coherence. Life Science, Vol 56 (23/24) s 2145-2150.

Margalit, M. (1999). Loneliness and Coherence Among Pre-school Children With LD. Journal of Learning Disabilities. Vol 31 s 173-180.

Margalit, M., Tur-Kaspa, H., Most, T. (1999). Reciprocal Nominations, Reciprocal Rejections and Loneliness Among Students with Learning Disorders. Educational Psychology. Vol 19 (1) s 79-91.

Nilsson, B. (2002). Vad betyder känsla av sammanhang i våra liv? Aspekter på stabilitet, kön, hälsa och psykosociala faktorer. Umeå University Medical Dissertations, New series No 806.

Olsson, I., Hagekull, B. & Bremberg, S. (2003). Rapport nr 2003: 2. Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa. Statens folkhälsoinstitut.

Regeringens proposition 1993/94: 218. Psykiskt stördas villkor. Patel, R. & Davidson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Rydelius, P. A. (2000). Hur hjälper man barn och ungdomar med psykisk ohälsa? Psykisk Hälsa Vol 3, s 199-207.

Siegrist, J. (1993). Sence of coherence and sociology of emotions. Social Science and Medicine. Vol 37, s 978-979.

Stifoss – Hanssen, H. & Wikström, O. (1998). Respekten for det ikke målbare. Röster om KASAM. 15 forskare granskar begreppet känsla av sammanhang. Uppsala: Ord & Vetande AB. s 94-99.

Theorell, T. (1998). Antonovsky och hans KASAM. Röster om KASAM. 15 forskare granskar begreppet känsla av sammanhang. Uppsala: Ord & Vetande AB. s 76-77.

Waad, T. & Hult, S. (1997). Det salutogena perspektivet lägger tonvikt vid friskfaktorer. Vårdfacket. Vol 6, s 40-43.

Waad, T. & Hult, S. (1999). Känsla av sammanhang går att påverka. Ur sinnet. Vol 3, s 12-14.

42

Westman, G. (1998). Struktur och existens – två centrala begrepp. Skall KASAM förstås som en sociologisk teori eller som ett psykologiskt fenomen? Röster om KASAM.15 forskare granskar begreppet känsla av sammanhang. Uppsala: Ord & Vetande AB. s 72-78.

Wikström, O. (1996). Ansvar, mening och sammanhang i en sekulariserad tid. Psykisk Hälsa. Vol 1, s 19-29.

Bilaga I

Förfrågan om medverkan i C-uppsats

Växjö 060221

Hej!

Vi är två studenter som läser inom programmet ”Pedagogik med inriktning mot ungdoms- och missbrukarvård” 120 p, vid Växjö universitet.

Vi sänder detta brev för att förtydliga våra önskemål efter vårt telefonsamtal, för att träffas och genomföra en intervju med Er fredagen den … februari klockan ...

Vårt intresse rör hur Ni arbetar på Er arbetsplats och hur det kommer sig att Ni valt att arbeta utifrån en salutogen metod. När det gäller detta anser vi att Er kunskap och erfarenhet skulle vara mycket intressanta att ta del av.

I vårt uppsatsarbete har vi handledning av en lärare med stor erfarenhet av uppsatsarbete och som har lägst magisterexamen. Kursansvarig som har det yttersta ansvaret har doktorsexamen – vilket också examinatorerna har. Detta kan ses som en kvalitetsgaranti, både vad det gäller uppsatsernas innehåll och etiska aspekter.

Med vänliga hälsningar

Kerstin GagnehagTelefonnummer:

Mailadress:

Anna MagnussonTelefonnummer:

Mailadress:

Handledare: Marita Rosell: mailadress:

Examinator och kursansvarig: Gill Croona: mailadress:

Bilaga II

Missiv till deltagande i studien ”Att arbeta utifrån ett salutogent perspektiv”.

Inom all samhällsvetenskaplig forskning finns det etiska riktlinjer. De vi använder oss av är de som presenteras av Vetenskapsrådet. För att göra allt vi kan för att ditt deltagande i vår studie ska vara etiskt riktigt vill vi visa dig dessa riktlinjer och hur vi ser på dem.

De etiska kraven är:

Informationskravet – innebär att du som deltagare ska vara fullt införstådd med studiens syfte och tekniken för datainsamling. Det innebär också att du ska veta vilka vi är, vilken utbildning vi tillhör och var du kan nå oss. Dessutom innebär det att du ska veta att ditt deltagande är helt frivilligt och att du när som helst kan bestämma dig för att inte delta längre.

Samtyckeskravet – innebär att ditt deltagande bygger på ditt samtycke. Är det något du inte gillar så diskuterar vi det och finner nya alternativ. Eller så kan du avsluta ditt deltagande i studien.

Konfidentialitetskravet – innebär att ingen, förutom vi, kommer att kunna förstå att det är just du som deltagit i studien och delgett oss dina erfarenheter.

Nyttjandekravet – innebär att du ska vara helt införstådd i vad uppsatsen kommer att användas till. Dessutom har du rätt att läsa det färdiga resultatet innan det publiceras. Du kommer att få ett exemplar av uppsatsen om du vill.

Vi hoppas att du känner dig motiverad att delta i vår studie. För oss är det särskilt viktigt att du vill dela med dig av dina erfarenheter.

Kerstin Gagnehag

Anna Magnusson

Växjö 060221

Handledare: Marita Rosell: mailadress:

Examinator och kursansvarigt: Gill Croona: mailadress:

Bilaga III

Intervjuguide

1. Av alla metoder som finns, berätta varför du har valt att arbeta just utifrån en salutogen metod?

2. Hur går du tillväga när du arbetar utifrån en salutogen metod?

3. Vad har du kunna se att den salutogena metoden leder till?

4. Vad är den salutogena metodens svaga sidor?

5. Kan man missa något då man arbetar utifrån en salutogen metod?

6. Vad har den salutogena metoden för starka sidor?

7. Kan man missa något då man inte arbetar utifrån en salutogen metod?

8. Har det funnits situationer då du varit osäker på om den salutogena metoden inte varit lämpligt? Varför?

9. Ålder – KASAM – förändring. Barn och familjeperspektiv, är det viktigare här?

10. Kan du berätta om en situation i ditt arbete utifrån den salutogena metoden?

1(5)

Bilaga IV

Vi bifogar KASAM-instrumentet för att läsaren ska få en förståelse för hur frågorna är formulerade.

Livsfrågeformulär

Här är några frågor som berör skilda områden i livet. Varje fråga har 7 möjliga svar. Var snäll och markera den siffra som bäst passar in på ditt svar. Siffran 1 eller 7 är svarens yttervärden. Om du instämmer i det som står under 1, så ringa in 1: an, om du instämmer i det som står under 7, så ringa in 7: an. Om du känner annorlunda, ringa in den siffra som bäst överensstämmer med din känsla. Ge endast ett svar på varje fråga.

1. När du talar med människor, har du då en känsla av att de inte förstår dig?

1 2 3 4 5 6 7har aldrig har alltidden känslan den känslan

2. När du har varit tvungen att göra någonting som krävde samarbete med andra, hade du då en känsla av att det

1 2 3 4 5 6 7kommer säker kommerinte att bli gjort säkert att

bli gjort

3. Tänk på de människor du kommer i kontakt med dagligen, bortsett från dem som står dig närmast. Hur väl känner du de flesta av dem?

1 2 3 4 5 6 7tycker att känner dem de är främlingar mycket väl

4. Har du en känsla av att du inte riktigt bryr dig om vad som händer runt omkring dig?

1 2 3 4 5 6 7mycket sällan mycket ofta eller aldrig

5. Har det hänt att du blev överraskad av beteendet hos personer som du trodde du kände väl?

1 2 3 4 5 6 7har aldrig har oftahänt hän

2(5)

6. Har det hänt att människor du litade på har gjort dig besviken?

1 2 3 4 5 6 7

har aldrig har oftahänt hänt

7. Livet är:

1 2 3 4 5 6 7alltigenom fullständigtintressant enahanda

8. Hittills har ditt liv:

1 2 3 4 5 6 7helt saknat genomgåendemål och mening haft mål, mening

9. Känner du dig orättvist behandlad?

1 2 3 4 5 6 7mycket mycketofta sällan/aldrig

10. De senaste tio åren har ditt liv varit:

1 2 3 4 5 6 7fullt av för- heltändringar utan förutsägbartatt du visste utan över-vad som skulle raskandehända härnäst förändringar

11. De flesta saker du gör i framtiden kommer troligtvis att vara:

1 2 3 4 5 6 7helt fullkomligtfascinerande tråkiga

12. Har du en känsla av att du befinner dig i en obekant situation och inte vet vad du ska göra?

1 2 3 4 5 6 7mycket ofta mycket

sällan elleraldrig

3(5)

13. Vilket påstående beskriver bäst hur du ser på livet?

1 2 3 4 5 6 7

det går alltid att det finns finna en lösning ingen lösningpå livets svårigheter på livets

svårigheter

14. När du tänker på ditt liv, händer det mycket ofta att du:

1 2 3 4 5 6 7känner hur frågar dig härligt det är själv varföratt leva du över-

huvud tagetfinns till

15. När du ställs inför ett svårt problem är lösningen:

1 2 3 4 5 6 7alltid fullständigtförvirrande solklaroch svår att finna

16. Är dina dagliga sysslor en källa till:

1 2 3 4 5 6 7glädje och smärta ochdjup tillfredställelse leda

17. I framtiden kommer ditt liv förmodligen att vara:

1 2 3 4 5 6 7fullt av förändringar helt förutsäg-utan att du vet vad bart och utansom händer härnäst överraskande

förändringar

18. När något otrevligt hände tidigare brukade du:

1 2 3 4 5 6 7älta det om säga ”det och om igen var det” och

sedan gå vidare

4(5)

19. Har du mycket motstridiga känslor och tankar?


sällan/aldrig

20. När du gör något som får dig att känna dig väl till mods:

1 2 3 4 5 6 7kommer du säkert kommer det att fortsätta säkert attatt känna dig hända någotväl till mods som förstör

den goda känslan

21. Händer det att du har känslor inom dig som du helst inte vill känna?


sällan/aldrig

22. Du är inställd på att ditt personliga liv i framtiden kommer att vara:

1 2 3 4 5 6 7helt utan mål fyllt av måloch mening och mening

23. Tror du att det alltid i framtiden kommer att finnas människor som du kan räkna med!

1 2 3 4 5 6 7det är du det tvivlar säker på du på

24. Händer det att du har en känsla av att du inte exakt vet vad som håller på att hända?


sällan/aldrig

25. Även en människa med stark självkänsla kan ibland känna sig som en ”olycksfågel”. Hur ofta har du känt det så?

1 2 3 4 5 6 7aldrig mycket ofta

5(5)

26. När något har hänt, har du vanligtvis funnit att:

1 2 3 4 5 6 7du över eller under du såg sakenvärderade dess betydelse i dess rätta

proportion

27. När du tänker på svårigheter som du troligtvis kommer att möta inom viktiga områden av ditt liv, har du då en känsla av att:

1 2 3 4 5 6 7du alltid kommer du inte att lyckas övervinna kommer attsvårigheterna lyckas över-

vinna svårig-heterna

28. Hur ofta känner du att det inte är någon mening med de saker du gör i ditt dagliga liv?


sällan/aldrig

29. Hur ofta har du känslor som du inte är säker på att du kan kontrollera?


sällan/aldrig

Date post:	18-Jun-2020
Category:	Documents
Upload:	others
View:	1 times
Download:	0 times

ett möjligheternas...

Documents