120S APPHUS,

«RA.ECA.NICAE P O E T R I A E ,

Q U Ä E EXSTANT RESIDUA

VEJCIA AMPL. FACULT. FH1LOS. UPSALIENS.

P R Jt S I » E

MAG. JOHANNE TR ANE R,PROFESS. REG. ET UTTER. HUMAN, APJ. O.

P. P.

CAROLUS OLAVUS KOLMODIN

8TIP. K A II it E AN, VESTROOOTHUS.

P. XI.

IST AUDI T. GUSTAV. DIE XXVIII MAJI MDCCCXXV.

H. A. M. S,

U P S A L I JE,EXCUDEBÅRT REG. AC AD. T YPOG T.'A PHI.

konungens trotjenare

professorn och contracts prosten

högåreyördige och vidtberömde

herr magister

ELIAS CHRIST. GRENANDER

samt dess fru

CATHAR. EL. GRENANDER?FÖDD trozelli,

tacksamt och vördnadsfullt

af

CARL O. KOLMOÖINr

maxime reverendo atque praeclarisslmo domino

mag. JON iE TORINlectori ad gymnasium scarense ss. theol, cand,

pastori et pr/epqsito

PRiECEPTORI ET AMICO

rolait debnit

c. o. kolmodin.

^APPHO gt

£ säpphus "atrft« xiii.'Argumentum.

In feminam, opnm copiå rerumque suaruin' lautitiå turgfefactam, cui praeter-ea nulla mens in corpore divinior, nullus in ore lepos., nplla in animo saligmica, nullse ingenii rnorumque deliciae, irallus denic^ue Gratiarum Musarumveamor, genevoso spiritu invbcta, sAppho, quae Lyrici carmuiis laude nisuque aVl

aetliera tend't, omnein no minis memoiiam T>/ ua.oV(ru> abjudicat, tristes mos

it'ura« sub lethi obiiviique umbras, v■ •

koctSuvcitcc Se xelaeat' Dod-, förgäten du tigga skatt:'OvSs Ti jAvéfovwcc cé&sv Inget minne skatt mer af dig"Eccsrcci, c v is 7tok vseqov Lefva for kommande tidersfolk,'Ov yctq ßgc^oov. Helst du ej delar de blommors

skörd,T-Zv sk Jl/ff/W: «'Aä' zctyccvrjg Som kring Pieria gro: nej,

glömd,KV 'A iJU äcpcig (pciTccasis. Skall till skuggornas hem du gä:Oi'Jplff Sé es ßAeipei 7Teäccvgcv Ingen skäda dig himlalyft,

Nsxvmv Ik7ts7sctcc^svxv. När till de dödas land dufiytLIn cpetoréAevroe transfusum:

Evigt du skall do} och glömmas:Evigt dina minnesmärken,Som ej lefva genom verken,Liksom du, i inullen gommas.

92 SAPPHO

Om du ej kring SangmSrs säten>Och Pierias källa pläckorBlommor for din hjessas lockarSkall du obemärkt y förgäten)Ner till morkrets vrär forsmyga„

Ingen se dig lyft mot ljuset,När din ande vill ur grusetTill de Sällas hem färßyga-

In Sapphus vA<rfjtcc xirr.

SeRVAtur hoc carmen- apud stobaeum m Florilegiogrotii. Duobus, quos sei mus, locis prim um ucy.ccTos hemi.stichium excitat plutarghus * quorum. in priori i-pse Earydirensuam, egregiam ingenio et doctrina feminam, sie alJo-quitur:'Ei t) Zcc7r@Go diu ty v ev reis yl'Asai xocXXtyfocCplocv icpqovei m-

Xikc-vtov y ä>?s yqcéäycct 7sqas tiycc 7sXgo(tiocv * KurB-uvcva-u. Åe K?r

aecct, cet. Ttvs cu%; act yuXXcv éj*ezcii ylycc (pqovelv eg) ccvrijneu Kuy-ttpgv, olv fxij toov gcäccv, oiXXcc räv y.ctg7ra'v yerh/ys,tov ett Moucroct gégovoi ku) yjuql^pvrui tus Tscnäelotv ku) (ptXccrc-

(pluv Buvycl^ovariv; i. e. Om Sappho for sina skönjorfattade tän¬ger tänkte om sig sjelf sä högt, att hon skref till ett rikt frunmtimmer: J>Dod, förgäten du. Jigga skall" m. m. 'r huru mycket'häldre bor man ej tillåta dig „ att tänka stort och lysande om

dig sjelf, hälst du ej är delaktig af de rosor, utan de frukter r

som Sånggudinnorna bringa ock. förära dem, som med varma

SAPPHO 93

älska vetenskap och vishet, Cfr. plutarchi Tapmooy nugotyyrA-fxocroov ultima verba. Cfr. ctiam ejusdein Scriptoris roaiUKciLib, III, ubi hasc sunt verba: "Or/ rcfis Mcvvctis o roov goSoov^écpoivos s7rt7:e(pYjpt^cti, pepv^a,9*«; jjtci Jcxw Z<X7f(pcvc, Åeyévatjs TTges

riva tSo v u/Acvaojv kcc) ccpot&Sov yvvccmwV Kcct$c6Vc7(tc6 Je zslaectt, cet,i. e. En krans af tornrosor var Muserna egnad. jfag vill min.nas det ur sappho, der hon tilltalar en ohelikonisk och bildnings-los quinna: ''Nar du dott, skall du ligga glömd*'. — Ingenuaest, et piiscae simplicitatis plenissim», quae in boc sapphus'Ao-pcCTi regnat, enuntiandi ratio, qua, quum, rerum praesaga,feminae, litterarum quidetn gloria, non vero divitiarum, planecarenti, omnem famae, post mortem victurae, abrogat et spetnet consolationcm, sui nominis immortalitatcm, ineritis quaesi-tam, ingeniique divinioris operibus innixam, ipsa in sinu augu-rari videtur. Familiarissima fuerunt Grsecis Romanisque haecincorruptae mentis auguria. Cfr. pindari Pyth. II. 7. Netn.IV. 131. Horath Od, II. L. 3. & III. L. 30. Item IV. L.9. quibus addas egregium illud oviDii:

Nunc opus exegi, quod nec Jovis ira , nec ignis,Nec porerit ferruin, nec edax abolere vetustas.Cum volet, illa dies, quae nil, nisi corporis hujusJus habet, incerti spatium mihi finiat aevi;Parte tarnen meliore mei super alta perennisAstra ferar: nomenque erit indelebile nostrum.

94 SAPFHO

Quaque patet domitis Romana potentia terris T

Ore ferar pppuli;. perque omnia secuta fama,Si quid habent veri vatum praesagia, vivam, i. e.

Nu jag ett verkfullbordat, som Ljungarens vrede, som svårdsegg,Som eldslågor, som tidernas tand ej mägta forstora.Komme den dag, när han vill, den dag, som till dödliga kroppenEndast har rätt, och sätte ett mal for min irriga lifsban;Dock t mel min ädlare del odödlig, skall ofver de hSgaStjernor jag lyftas: mitt namn bli outplånligt pä jorden.Evigt, sä längt som Romarens magt verldsrymden besegrat,Skall af des folk jag läsår: och evigt i Seklernas ryckteSkall, om ej siarens aning i allt mig gäckar, jag lefva.

Metamorph. L. XV. 871.V. 1. Kelaexiy jacebis. K i dem saepe est ac rsSvrivJvus,

ut Romanorum jacere. Cfr. anacreontem, IV. g. tibullum,I. 3. 55. Hic mortis contumeliosae infert notionem. Sic ho-

mErus Iliad. XVIII. 121;. Ke!ocp\ I57el re Bdvoo ' jaCebo, tibifuero mortuus. ——■ — V. 4, Ylsäl^ets /3Aeolice pro ps-réyjis goLvy nullam partem habes forum qui ex Pieria prove-niuntr sei licet e monte, et,, in inontis jugo, fonte Macedonise, Mu-sis sacro. Sensus est: Ignara et upevaos, rosas non carpsisti^eaput tuunv ornaturas, quas, doctarum praemia frontium, Pieri»de« vatum crinibus innectunt. Per $oäa1 indigitat sappho pi-fy* vei carmina. Certe carminibus. Sapphicis me lea ser ad*

SAPP&O §5cJidit pulcarrimum s7sIBstov toov gcßwv. Est praeterea pp^tis sol*Jerone, sua poematia adpellasse > nunc rosas. nunc Coronas, nunchortos > nunc vrai ii generis ßores > cet. Ad ungvun pingit ME*Leager et Sapphonem nostram et peteros Graecoium vates:

MöWac <plXcc, t'm rctvüe (péeeis 7Sclyy,ptg7rov -dotSoivj:'

h tis o k 061 tsvj*06s ugvobstotv ^ifluvov y

'Awas fxsv MeAsocy^os' dqi^etKco äs. /SjckKsI . .

Mvocpoav\ov, TOCVTOCV iftnc\Y\(TS xpcgiv.IloAA« fjLsv e/jL7shtjras ^Avvttjs yflvoc, TrcAAa äs

Aslitet, xcci £o67s(pcvs ßccioc fjLSV, aAA« qoäco.Nä^k/co-cv ts Tcgoov MfAcmzrTr/Jcu eyxvov vpvoovy, l ■"

Ka; vscv civccvSrjs xÄjjpcc EifAoovläsoo" ,

Xdy <T civccfdlj* ttäs^ocs fjivgc7rvcvv euociSe/ACV 'ifjvNoaaläos, f;s äs?\t'ois xrjflv STrj^sv "V.^ms. cet.

Hulda cAmena, hvem bar du den allfruktblandadt singenfEller hvem bundit dt dig derma poetiska krans ?

me lea g ros den bandt. At den aftindsvärde DioklesTroget, till minne, hün gaf denna sin tacksamhetsgärd.

Mänga af anyta & sippor han ditknot, mänga af myro's ''Liljor: af sappho väl fä rosor — men rosor likväl.

Ver nyspirande yfs ett skott af simonidev vinstock:Der melanjppides satt hymnernas friska Narciss:

Der inflätad är nossis* frid, skonblommig och do/tig;Htnnes, hvars taflor med vax> smältande, Eros begét. cet.

Cfr. Antholog. Grsec. psfg* i.

96 - sappho

fult, prout opinatur jacobs, prima sapphoj quae dixerit,ex pratis, arvis hortisve progigni carminum flores. Interim ve-ro fontem, ex quo hauserint poStae, uberimum aperuisse vide-tur divi flatonis 'loov: Aéycua-t 7tfes r\pccs ci 7toir\rdi, ort cc7io

xgqvdv psAigfrcov, ix Mcvadv jcjjtrcov nvéav not) vcatoöv fye7tcfxevoprd /ueA« rifjfiv (piqouatv, ooa7reg cii fAsÅtrrect, xccl dvroi cvroo 7ts-

ropevoi. Kod otAJfS-*? Aéyovcri. Kovficv ydg xfpcc 7tQir\TY[S hl'Kod 7t\tfV0V, xcc) tsfv' XCtl CV 7rgOTegCV o'tfs TtOisiv, 7tf dv SVBSOS

re yévqrcti xccl exCPguv, xccl o vevs ptjxert iv dvrd evq. *E&s$ dv rovrl f%r\ ro xJijfAX, d&ovctros 7rccv Ttoislv i?tv dvB^cn7tcs, xoci%^0-jua^eTv. i. e. Skalderna saga oss, att de dricka nr honungsflödandekällor, och att de, like bien , fladdrande kring Musernas årtegårdaroch blomsterparker, samla och tillföra oss sina sånger, De sågasannt. Ty en Skald år ett rörligt, bevingadt, och heligt våsen:och år ej forr\ mågtig en hSgre diktståmma, ån ingifvelsen ochhånryckningen gripit honom, med tystande af det lugna forstån¬dets rost. Ingen menniska, så långe hon ånnu ågi en sansadanda, har nånsiil mågtat, att, allbildande, hårma Gudaspråket,Cfr. pag. i%6. Tom. iv. Ed. Bip. Cfr. lucretium iv. 3.

MORATIUM, Od. xxvi. Lib. i. cet.

JT. 7—8' OuJWr es /3as-ypet Ttiåccv^cv; nemo te vi'debi t in sublimia sublatum. wolf legit: 'Ovåels as /3aAJ/«TSCuf y dpccvqdv Nexvtov ix7ts7teTupkvccv: i. e. Nemo te

wnspiciet pitellam , postquam ad umbras obseuras et txh

• SAPPHO 97

tes avotaverif. Hane wolfii iectionem suis in AnaUtiit i, p.

57. primo probatani, recepit urünck; dein, recantata consultiusscntentia, in anäcreonte rejecit suo, eliminatisque vocabuiisvfcCA oiiAotv(>w, quae vel null um vel paruttt expeditum funduti®«ensum, in textutn intulit voculam 7sé$otvgov, felicissimi itigenilconjectura prognatam. Est vero 7sßoi\sgcs vel srgJcu^cs- Aeolicadialecto psrex^os, sublimis, in alto snspensur, volando ejatus,Vagus. Hinc psTsvgcc cicero Acad. iv. 39. 4T. vertit per su¬perä et coelestiay quae ulterius explicat Scholiast. ad aristopha-

nis Nub. 228, per rcc rixpyÄct v.ci) cvgctvicc. -— Gravissrma pro-fecto est, quam in hoc carmine Poetria tradit, elatioris Spiritussentsntia, verissimus vitae humanae mtuitus. Habet, videlicetymisera moftalium conditio aliquid, quod'in duici Aonidinn choroprovidaque immortalitaris imagfne, et quaerat et deprehendat,blandisoni pöppysmatis. Sr aufem, quum puero, quibus raediafallar, sua crepundia, tintitinabula, et cupediarum concesseris deli-ciola, adulto aut eadem, aut aliorsum sumta prorsus denegaveris?si vel demseris, vel inficetius repuleris poeseos delecratricis in-eanramenta vere Kvo-ipégipvce ; exstiirctos mojr respicies totius vi¬tae jusus, intermortuanr natura: faciem, lucos salebras, roseta*

macerias, byssos seruta, mella coloeynthidas, totamque tellu-rem, Mcisis stsccensentibus, solittidinem. Egregie adumbra^Schiller vitae, susterae, horridae, poeticique pftantasmatis sua^

vitatibus nuda(aer taeterrhnam scenam:-

SAPPHO

.Erschreckt von deinem ernstefi Worte. '

Entflieht der Liebesgotter Schaar;Der MasenSpiel verstummt, es ruhn der Hören Tanze

Still traurend nehmen ihre Kränze

Die Schwestergottinnen vom schon .gelockten Haar:Apoll zerbricht die goldne Leyer,Und Hermes seinen Wunderstab:

Des Traumes rosenfarbner SchleierFällt von des Lebens bleichem Antliz ab;Die Welt scheint was sie ist, ein Grab.

Von seinen Augen nimmt die zauberische BindeCytkerens Sohn: die Liebe sieht,Sie sieht in ihrem Gotterkinde

Den Sterblichen, erschrickt und flieht.Der Schönheit jfugendbild veraltet:Auf deinen Lippen selbst erkaltetDer Liebe Kuss, und in der Freude Schwung

Ergreift dich die Versteinerung, i. e.

Blyg vid hotet i skälfvande vid faranAf din siräfva ton, din mulna blick,Flyr dig, flyr dig Cupidonerskaran,Skygg fär Prosalifvets stela skick.MßserS spel forstunmar: Horers dansarStanna. Sörjande, ta sina kransar

SAPPHÖ 99

Gracerna ur fager lackigt hår:Afklådd strålars glans Apollo står.Bräcker lyran, der blott missljud skalla:Hermes kastar bort sin understa/.Dromens rosenprydda skirdok falla,Undan lifuets bleka anlet, af;Verlden synes livad hon år — en gi'af.Fran sin syn tar trollska bindelgarnetFrujas skötpilt: — ser, förundras, skyr:Ser i hennes son, / GudabarnetBlott en dödlig: fåller vingen , flyr. —

Svepdukslöjad, lik en grafvens vålnad,Utlefd står det skonas ttngdomsbild:På den kallets tåpp frys bort, förkolnad,Hvarje kårUkskyss. —- Bacchantiskt vild,Skralar glådjen, utan takt och mening.Lifvet, poesilöst, år förstening.

Cfr. Poesie des Lebens.De lioiniätt, Japide troncove, artis Heliconiacae deJinimen-

tis ve] surdo vel indocili, emintiat gothe:

IVer der Dichtkunst Stimme nicht vernimmt,Ist ein Barbar, er sey auch, wer er sey: i. e.

Den som för Skaldens röst ej öra har;Han var-e hvtm han vill — han år barbar.

100 SAPPHO

SAPPHUS C/AX XIV, >

Argumentum.provectiori viro, caipremente aetatis inerlia , effbetae sint in corpore vi¬

res , dissuadat Poetria counubium, certe cum junior! puellula ineunUuni.

'AAå' eo)v (filKos dfx/xt, Ke%es XQWao vearegcs' x

'Ou ycLQ rKuacfx sydv awoixsTv vf ovax ye^xiré^oo.År du fruntimmersvan, sä sak digr som yngling, en brudgumsdagSjelf jag icke fårdrog, att, ung, med en äldre förena mig.

Si haec ofActoTeÅevroos expressa veiis, exprime;Om du vill KSiiets gunstling vara r

Gift dig, när du är ung ännu.Sjelf ung, jag ville ej som fru,.Mig med en ålderstigen para.

In sapphusvA a [A u xiv,

Hoe fragmentum, quod apud stobaeum deprthenditur,quod et suae Aristologiae Pindaricae inseruissc NE andrum , as-serit Wolf , originariam lectionem habiait

'AAA' iooy (plhas ccfjur, Af%cf xgvvao yewTegoV'Ou yaq rÅxaoff syoo j-yvoixetv o vax yeqxireqx. \. e.Si tiobis amicus es, ledarn elige juvenilem:Ego enint, jam natu grandis, tecum vivere , non sustinsbo.

Hane vero Lectionis formam, qjuai» adopta.vit fa^ricii Biblio-theca Gr. Edit. Harhsianaerejecit ursinus et post ursinum

ceteri, quos sequi non piguit, Receptå novå lectionisvemencJa-tionc, longe universaliorem naturaeque rerum propiorem habebis

SAPPHÖ ior

dcpccros sensum, cum vix tibi cogitavcris aut, vigentem verno

flore, nisi porrentosi mscitique ingenii, juvenem, qui annosamambrerit deiiorarae formositatis uxorem, aut provectiorem, nisirarissimi moris , feminam, ccrte Sapphici pectoris afstu amissiquemariti desiderio diiHuenrem, quae et sc rpsa ptae modestia agno-verit vetulam svetoque a conjagii amore aversam, et adolesceti-tulutn, p i imo -etatis vigore vegetum, Graecå vitae elegantiå ama-bilem, procandi fenacem, umquam repudiaverit. Rectius, velsalriui expeditius, si quid judicamus, ex ursini correctione,generaiiorem in nuiJuin ncw procurn, uxorem, non omninoSAPPKONEM, sed quamiibct potius aiiatn, ducturum, bane i«psam interpretaberis Poetridis admonitionem:

Si nobis, (muüeribus), amicus es, forum quaere junior;Non enitn patiar cum seniore consvescere, ipso junior,

Qtiod si male habet, cum senior iloridae teneraeque conjü-gis lateri adhaeret, rugosus conjuxj pejus sane, com, ferveri«praecordiis, juvenis aridae myrti conjugulis eorollis inauratiä-que circumcirca lemniscis stat vinctus ad aram, putidam mari-raturus anicellam, quae aut, instar Thracii sub interlunia venti,bacchatur, aut, nullo non tempore querula et importuna, admo-

* to, ut Vätes ait, adinurmurat igni. Sed nonnumquamSic visum est Veneri: eui placei impavesFormas atqne animos sub juga ahenea<

! | ^

. Saevo mitttre cum j.oco

SAPPH©

.Cautius nionet anaxaxdrtdes , cujus pr,uculss stobaeus ser¬var reiiquias, Grxcus poéra: Tuva/v.', cv UaTioivuv efiJeuKcs o &hvj\s.: i. c. Jag vill ha hustru, ej herrskarinna: dentorjtige Jr den herrskandes slaf. — Cautius et mart.ialis, qui,quamquam ridens, verum tat«en dicere soler, Epigramniatarius:

Uxorem quare locupletem ducere no Ihn,Qitaeritis? Uxori nubere nolo meae.

Inferior matrona sno sit, Prisce} mar ito:

Non aliter fuerint femina virque paref, vin. iz.Hvavför jag ej vill agta en qvinna med pengar i pungen+

Fragen J? Jo, jag ej vill vara min hustrus kujon.Husets matrona hon vare, men underlägsen sin make:

Utan detta ej kan mannen och qvinnan bli ett,Quaenam, quaeris, ideirco subest causa, cur, qui ludere debeantludutr», duicem, festivum aeternoque foedere concordem, in diesvideris Judere par impar: cur tot «int inauspicata matrimonia, totaltercantium jurgia, tot fribuscula, tot tlivortia. In promtu trans-

cursuque causa est una5 eademque Jevitatis. Hinc nimiruin ju-venculi, qui, parum circumspecti, solamque aucupati sponsaespeciem, spe in altius eductå pretioque saepius euuå, frequenter,ulfcerosuni ferentes in pectore jecur, in oculis glaucoina, clamitaat:

Mopso Nisa dalur, Qurd tunc speremus amantesfMops far Nisa, Hvad då må vi ofrige giljars hoppat ?

Illinc virgunculae; quae, quos unquam possint, voce gcstuqu«

SAFPHO

effascinanf, quaeque, rnotus doctae Jonicos, praecocesque amo-res de tenero meditatae ungui, in sinu semper repetunt;

Feiices nuptac: morinr, trist nubere dulce est: i. e.

Sälla de gifta: jag svär vid mitt lft det är roligt att giftas;Mox autem sacro confarreationis vinculo religatae, mox conju-gii imparis pertaesae, Dejanirae modo, in querelas solvuntur:

At bene mipta Jeror; quia nominer Herculis uxor: 37

Sitqut socer, rapidis qui tonat altus eqttis.Quam male innequales veniant ad aratra juvenci,

Tam premitur magno conjuge mipta minor. joNon honor est, sed onus, species laesura ferentem:

Si qua voles apte nubere; mibe pari. i. e.Den välgifta jag nämns, for det Herculis maka jag heter; 17

Och min Svare i skyn ljungar pä gnistrande spann,Härclt, som när tvä får en plog ojämne trioner fårenat,

Undertrycks af en stor make den mindre gemäln, jaEj är ära men tyngd, den gestalt, som besvärar den tryckta:

Vill du fårmäla dig klokt; dig med en like fårmäl.oviDii Heroid. vin.

Inita jam, et, pro re nata, in amplius protractå de maritantiumauspiciis disquisitione, quum loci argumentique ratio non obstet,hic captiösum illud pjlatonis in juvenem, de matrimonio sci-scirantem exhibebimus dilemma: sei licet, contrahenduni cum mal-Ja umquam feminå connubium. Si enim uxorem duxerisj aut

104 15AP V HO

Jforaiosaro habebrs, aut invenustam. — Si formosam, habebrskomjv, aliif communem; si invenustam, 7iomvt in tui supplicium:hic socRATis in iliseipulos, quaeritantes, an ambiendus sit to-

rus genialis, an sponsa, festivum apophtbegma: Ol ;%3-uWc( jpg(>) y.vqrous, c t p.h ,ej*crj&ev övres: ßövhcvTcii ésoe,Å&ew' os lee-Jcv övres ßovhcvrxt i. e. Ågtenskapet är en fiskmjär-de: de firkar, som stå utanför, äfias att komma in: de som äro

innanför, att komma ut. Cfr. stobaeum Lib. ii. — His porr»

Judicris, si dietiosos non omni ex parte nauseaveris, auream il-TJUm, quam sapientiores adoiescentibus, lectissimain tbalamt con-sorrem petitucis, praescripserunt, reguiam hic adposuisse )u>-vabit:

"Quam sis ducturus, teneat P quinque Puella:Sit *IA, Sit PKUBENS, PULCRA, FUDICA, PO TENS

Quam quidem, si placet, P in F verso, sie fortasse reddas:Vill du dig välja en Brud; sex F du välje, — Hon vars

»jlyktiio, lyöiuranöte, romyvi, vA&in, yörmöaxn, och