7 :OM

/K E F Ä S T A N D E T

AF

K Y R K A N S F R I H E T E R

STSB.IO-Eli N D F. ft

M K I) E L T I I) E N.

A C A D K M I S IÎ A I I I A K U L I > U

AF

P n . M V Ï. , S . T H F O L . 6 A!VD.

h u xm tquç ttTTUcm ras jol çfiov Tityiuiuuns ZQrjOiuunaTtjV iiv ti? livat. vou lan t ri, v ra iry s àvàXtjytv.

DSODORFS S t i l l t s.

U P S A L A

A k a d e m i s k a It oh t r y e k e r le I I S 46.

OM BEFÄSTANDET AF KYRKANS FRIHETER I SVERIGE UNDER MEDELTIDEN.

F ö r s t a D e l e n

soni med v id tberömda Filos. Facul t e t ens ti l lstånd

framställes

af

Mag. C A K L F R E D I U H W I B E I t CT heo!. C a n d ., a f S to ck h o lm s N ation

och

C A R L L U D V 1 K I IA W S F O R S M ! V Daf V eslm an lan d s och D ala N ation

på Gustavianska Lärosaleu den 2 8 Nov. 1840.

p . v. t. e. in .

U P S A L A ,L E F F L K R OCH S E B F . L L

1846.

V IR O SU M M E R E V E R E N D O

P H IL O SOPUIÆ ET TH EOLOGIÆ DOCTORI

P R OFE S SOR I, PR ÆPOSI TO ET PASTORI PA ROECIÆ MÜNKTORPKNSIS

RE G II ORDINIS DE STELLA POLARI MEMBRO

P A 1 R Ü O O O P TI M O

C. L . I I . F o r s lin d .

I^hr is t i Kyrka , al l t i f rån begynne lsen ställd gentöfver ett ver ldsl igt r i k e , tvingades derigenorn a t t s j e l f antaga en yt t re g es ta l t , organisera sig till et t h e l t , i hva rs spels fö rsaml ingens l ärare genom sjelfva nödvänd ighe ten er- höl lo sin plats. Det t a andens r ike bes tämde sig dermed til l et t de andel igas r ike, som ock uti egendom mäste förve rk l iga sin per sonlighet . Såsom den ande l iga ver ldens t i l lhör ighet ansågs denna egendom stå und er en serski ld öfverhet , h v a r a f följden b le f , at t ky rkan derföre ej ville till s taten betal a utskylder . A andra sidan höll man före, att ky rkans t jenare, till följe af denna hennes ställning och o rganisat ion, inga lunda borde va ra den ver lds- l iga domaremakten underkas tade , u tan at t kyrkan s je l f , s å öfver d e m , som sin ege nd om, egde at t ensamt r åda och styra.

Så ha r inan i kor the t ' ) angifvi t det mål , till hvil-

l ) H egel P h ilo s. (I. G eseli. 4 o 5 ff.

k e t kyrkan under mänga århundraden rast löst s t r äfvade ,

och för hvi lket hon kämpade de hårdaste strider. M e

deltiden gaf det ta mål namn af kyrklig f r ihe t , l ibertas

Ecclesiae; vi hafva här velat t eckna st räfvandet och dess

resultat , s å vidt båda inom fäderneslandet f ramträda.

I romerska verlden utvecklade sig ky rk an uti s ta

ten, till dess staten uti henne al ldeles upptogs och för

svann 2), utan att derföre hinna a f Chr is t endomens anda

blifva genomträngd och lifvad 3) ; hvad det german i ska

samhäl le t bet räf far , så hade det at t redan ifrån bör j an

utur kyrkan utveckla sig, och det lyckades u n g

doms vårda rinnan att ingjuta högre l i f skraf ter i dess

ådror. Germa ner na , som störtade Roms vä l de , in tr äng

de i l ä nd er , der redan före dem Chr i st endom och et t

s tadgadt kyrkosk ick förefunnos, el ler fingo sna r t hos sig

emottaga bådadera. I båda fallen stod k y r k a n , så g e

nom den vö rdnad , hvarmed hennes hel iga bes tämmelse

henne omgaf, som genom utbi ldningen af yt t re inst i tut io

ne r , högt öfver all jemförelse med det ännu i sit t frö

s lumrande pol i t iska samhället. Fo rd ran at t ky r kan skul

le underordna sig staten, hade derföre föga r iml ighet för

sig, blef också föga yrkad, utom då Chr i s t endomen in

fördes i l änder , der Roms välde ant ingen i cke el ler e n

dast i r inga re grad varit erkändt.

2 ) S ch losser VV. Gesch. (ur d . D eutsche V olk b e a rb . v . K riegk

IV . F rank t, a M . l8 4 G IV . 5 5 8 ff.

3 ) Så var féiljakteligen ock händelsen m ed de t B jz an tin sk a rik e t:

u ll ingendera rik e t blefvo de sedliga institu tionerna af C hris ten d o m eu

g e n o m b ild a d e , likasom de p;i ingendera sta lle t u r C h ris te n d o m en fra m

gått. D essa riken saknade således den k raft till fö ry n g rib g , so m den u r

C hristendom en fram gångna staten e g e r , och h ä ru li, m e r än i a lla y ttre

revo lu tioner, ligger orsaken till dera fall. J fr . H eget I. c.

I Sver ige måste kyrkan fördraga mycket under en t r ehu ndraâ r ig strid emot heden do me n; äfven sedan den var u tkämpad hade hon svå r ig he te r nog vid befästandet af sina inst i tut ioner. Den emanc ipat ion , hvaref tc r hon här såsom annorstädes s t r ä f v a d e , var befr ielse till p e r s o n e r och e g e n d o m , el ler, då medel t iden alltid uti Fe - odal ismen sammanslöt dem b å d a , b e f r i e l s e f r å n a l l a f e o d a l a f ö r b i n d e l s e r . Vi hafva således att uppvi sa , hu ruvida kyrkan var i Sver ige af någon feodal ism hunden, och huru henne lyckades at t der i f rån lösgöra sig. D å det nu ä r Skenn inge kyr ko mö te , som u tm är ker ful ländningen a f det ka thol ska kyrkosk icke t i Sver ige , så måste föl jakt l igen vår f ramstäl ln ing omfat ta t iden från Chri - s t endomens införande till medlet af t ret tonde seklet , e h u ru vi i cke böra l emna utan b eg ag nan de de vigtiga upplysningar , de ef ter denna tid utgifna Landskaps - Iaga rna u t b reda öfver vår t ämne.

Ut i den för al la gcrman i ska folk gemens am ma fe- odal ismen sammanfat ta vi tvenne momente r, hvi lka egen- tel igen f ramträda såsom t renne på hvarandra följ; nde u tveck l ingss tad ie r : Comita tet , Benef icial -väsendet och F e od a l - sys tem et i i n s k r än k ta re mening.

I de Skand inav i ska furs t arnas Suéi t och Hird igenk än n a vi tydligt de redan af T ac i tu s beskrifna germani- ska Comitaterna 4) , hv i lka unde r och före den s tora eröfr ingen u tg jo rde hä r ko n un g a rn e s kr igi ska hushal l (Gasinde) , och ef ter densamma för det mesta öfvergingo till deras Beneficiarier.

Benpficialväsendet bildar öfvergångon från comi-

4 ) T ac im s D e m o r ib . G m n . XI lt. X IV .

s

ta te t till f eudalsys temet i i n s k ränk ta re m en ing ; f | r l ik-

Väl med ingendera förblandas. Med Beneficium 5) förstod

man rä t t as t en för det mesta af konungen uppdragen be

fa t tn ing samt lönen der före 6); stundom togs ordet en

dast i betydelse af l ö n e n , den personl iga föi l än ingen ,

dock under förutsät tning a f derföre bevisad el ler f r a m

deles skeende t jenst . Beneficierna gafvos endast för

l ifstiden, men kunde till och med dess förinnan Återkal

las, i händelse beneflciarien icke kunde e l l er ville sina

förbindelser fullgöra. Ofta b rukade konungar genom på

förhand gifna bénéficier Öka antale t a f s ina t jensle-

män 7).

ÖfvergAngen till Féndal-systemet i inskränktare mening skedde härifrån på det sätt, at t beneficierna ef t erhand förvandlades till ärftliga län , hv a ra f helt n a turl igt föl jden blef, at t embe tena qvar s t annade såsom ar f

inom de s l äg te r , som på förhand derföre e rhå l l i t l ö ne r

na ut i ärft l ig bes i t tningsrät t .

Af dessa f eoda lismens u tveckl ingsmomenter blef det

t redje för Sver ige f r ämmande : det högsta , hvar t i l l man

5 ) M otsvarar till en de l d e l tiord iska V e itz lo , h v ilk e t, i den

d ubb la betydelsen a f g ä s ta b u d och fö r län iu g , in n e b ä r eu uaiv fö rk lar in g

öfver fö rh å llan d e t em ellan co n iila le t och benefic ial-väseiu le t.

5 ) Beneficieu w u rd en n u r gegen b e stim m te D ienste u n d au f L e

benze it e rlb e ilt, u n d fielen w enn d e r D ienstm an den D ien st n ich t m eh r

leisten k o n n te , an d e in G e b e r h e im . L eo G esch. d M ille ialters I , i 1 3 .

H allam S ta te of E u ro p e d u rin g the M idd le A ges ed . Paris i 8 4 o . 1.

8 o . D en s is tn äm n d e sk iljer sig u S g o l li.'iu den åsig t vi om fatta t, u tan

alt likvä l de rfö re fram läg g a skäl.

7 ) L es concessions de benefices e'taient le p rin c ip a l m o y e n d ’a c -

q tte rir des L eudes. G u izo t Essays su r l 'l l is t . de F ran c e I , U 1 4 .

då hä r kunde hinna, var et t bencficial-väsende i nä rm aste l ikhe t med det som af Harald H år f ag e r i N or ge o r gan i s e ra de s ; men med a fv ike l se r , som vore en följd af de o l ika sätt , hvarpå samfundsför fa t tningen i hv a rde ra r ike t uppk omm i t : hvi lket i Norge skedde genom eiöf- r ing, i Sver ige genoin s t ammarnas fria förbund 8).

D e t t a benef icial-väsende, så l i tet det än här utbi l dades, bes tämde förhål landet emel l an konungen och hans t j enstemän, el ler hl ef, r ät t are taladt , den grund, ur h v i 1 - ken det ömsesidiga förhål l rndet uppväx te . Un der en t id , då man ingalunda får t änka på en egent l ig s ta tsor ganism, be t rak tades ge rna t jensten mot det a l lmänna s å som en t jens t mot konungen pe rson l igen ; hvar lö re o c k , så ti l lfälle till bevisande af en sådan t j e ns t , som be lö ningen der före , berodde på hans enski lda förtroende eller tacksamhet . I lvad man i dessa t ider bör förstå med en svensk etnbetsman ä r föl jaktel igen, med afdrag för de

8 ) D en norska författn ingen liv ilad e ock till en bö rjan p å k o nungens egande rä tt till oda ljo rden . R örande de t n o rsk a beneficialsystem et lia r S tu rle son fö ljande alt berätta : I la ra ld r k o n u n g r setli p a n re tt a lltp a r er bann vann rik i u n d ir sic, at h ann e ignad iz o d o l o il, oc le t a lla boendar g ia llda ser landasky lld ir bæ di rika oc u rik a ; han saetli J a r li hverio fylki, p a n n e r dæ m a sky lld i lö g oc lands re tt, oc sky lld i Ja rlliafa p r id iu n g skatta oc sky llda , til b o rd s ser oc kostnadar : Je r l h v e rr sky lld i hafa u n d ir ser IV hersa eda f le ir i , oc sky lld i h v e rr p e ir ra hafa X X m arka v e iu lo . J e r l h v e rr skylld i fa konung i h e r L X herm an n a a f s in u m einum kostnad i enn h e rs ir hverr X X m anna . Har. H årf. S . V I. J f r E g ils s. IV . H åkan d . gode å te rg a f likväl sn art bön d ern a o d a lrä t- ten och ej så u tan sk ä l atisågo de sig d c rm ed ” fått h im m elen i hand o m .” M agn. d . G . s, i ; ty de t ä r än i d a g y tte rs ta g ru n d en fö r n o r ska bondens f r ih e t , likasom svenska friheten h a r sin ro t i den fulla e - gen d o m srä tteu öfver jo rd en , svenska b a n d en lyckades bevara. J f r D a h lm ann . D anm arks I lis t. K iöbenh . i 8 4 l . 11, l l o fl. R cu terdah l Sv . K. H ist. I , 2 8 1 fl.

a f bönderna t i l lsat te l agmännen, soni icke el ler buro T ig- narnamnet , i ngen t ing annat än en konungens embetsman 9), t ' gna rman 10) , t j ens teman 1 *) el ler länsman. L ä n e n , lönen för den t jens t . som det al lmänna bevisades, besto- do vanl igast i j o rd ago ds ' 2), hvartill konung arna egde at t använda Upsa la Ö de s - g o ds e n , en slags al lmän egendom, den de ” med konungsl ig rätt besut to” , och som se dan u rminnes t ider va r i t ans lagen till underhal l för guds - t j ens t och konungahof la), till hvi lket sednare äfven t jen- s teinännen räknades . D e t är nu tydligt, a t t dä dessa egendomar egde en dylik bes tämmelse , och k o n u n g ar na , på sätt vi s a g t , deröfver kunde d i sponera , den som ett s ådan t gods af konungen emottog, måste anses till hans i jenst förpl igtad, el ler vara, såsom sagan säger , ” till k o nungen t j ens te bunden” 14).

9 ) Hos C æsar de ga lliska fu rsta rnas A m b a c ti, rnoesog. A udbaht» och anglosax . s la f A in bil hs, isl A inhä lt trä linua , landskapslagarnes A m bu t t rä l trä lin n a ; m ed e ld an sk a n liar Æ in b o lh , tyskan A in b i i betydelse af v å r t E rnbete .

1 0 ) T ig n arm än n en voro v i , m ed fu ll ak tn ing fö r de ä ld re d e r i- va tionsförsöken, m est bö jda a tt härleda från de t forn iyska th e g u a f th e g - nian tje n a , då de b lefvo de tsam m a soin de tyska D egene. L eo I, 3 3 .

1 l ) K onungasagornas b io u u s lu -m a d r k o n u n g x , R im k rö n ik an s ochL andskapslagarnas T ien is to -m a n .

1 2 ) S tu n d o m ansågs hvilken skänk som he lst g ifven a f en k o - n u n g m edfö ra sam m a fö rb indelser. L axd . S . hos M ülle r S ag a Bibi. I , 2 o 8 . N ä r i en fö ljande tid sam m a jo rd läg en h e t kom a tt sa in m a tjensl å tfö lja , u p p k o m m e B o stä llen a , in n u qvarslåeride lem n in g ar a f de t gam la beneficial väsendet

1 3 ) Sagan fö lläg g er dera» U ppliof till Y ngve F rey s dagar. Y ngl.

S . passiu O l. d . Hel. S . L X X V I. Se v idare S c h ly te r J u r . A lh - 1 H. S.3off .

1 4 ) ^ io n u s tu -b u n d iu konung i O l. d. d . Hel, S . C X C ,

F o r a t t lä t t fatta förhål landet på dessa tider emel lan kyrkan och det poli t iska samhäl l et och kunna bedöma de ömsesidiga anspråken , är det af vigt att veta, om och till hvad del kyrkan in ti ädde i det ta beneficial-sy- stein. V i se henne tidigt i besi t tning af en betydlig e- gendom ; huru hade den bildat sig? hon företrädes af egna, högt ansedda, s ty resmän; i hvad förhål lande stodo de till ko nu ngarna?

U n d er ky rkans första å rhundraden bes tredos hennes behof med den enski ldes f romma b id rag och ef terhand up pkomna fasta afgifter, sedan inan t idigt lär t sig inse out förba rheten af grundsatsen om en gem ensam egendom. Constant in den store anordnade för dessa behof så statsbidrag som kommuna la afgifter 15). Fo lkvandr ingarna stör tade romerska r iket och uppres te öfver dess spi l l ror icke stater, utan a g g r e g a t e r a f f ö l j e n i saknad af organ i skt sammanhang . Emot el ler ö f v e r dem al la stod den väl o rgani se rade k y r k a n , sorn utkräfde \ o r d n ad a f al la, så väl då hon utde lade sal ighetsmedlen och omgaf sig med ku l t ens glans, som då hon för barbaren u tbredde ar fvet af den klass iska ver ldens bi ldning e l ler uppträdde medlande och beskyddande ime llan erö frarne och de besegrade. D e t blir här igenom l ika natur l igt som förk lar l igt , a t t ky r kan vid den stora eröf ringen för det mesta lemnades i besi t tning af de förtnoner och den egend o m , hon redan under ro merska t iden egt ; endast den från al la german i ska samhäl l sförhå l l anden oski l jakt iga feodal ismen beredde derut i några va r ak t ig a fö rändringar ,

I 5 ) T i l l E u seb iu s, som e rh å llit uppdrag a tt ordna k yrkov iisende t, sk rifver kejsaren: AixijostS 5s - - xd dra y xa ia na(id t s xwv qyefinvojv xai ri/? snaçx ix î js xd£soJi, ' xovxois yuQ i n t o t d f .07/ ndaij n ç o ï ï v f i ia s^v7i7jçtxi't aao&ai xoîs îmà xije oiji ôoiÔTt/xoS foyo/itron. E useb . V.C onst J lr G iese le r K . G esch . I, 3 4 1 .

do ck äfven dessa för henne mindre till skada än till g a g n . ”Näs tan omedelba rt ef ter eröfr ingen” , säger en u t m ä r k t förfat tare, ” togo b iskoparna och föreståndarena f ö r de s tora kyrkl iga korporat ionerna, abboter , p r iorer med f lera plats ut i konungarnas föl jen” 16): sammaledes einot- to g ock kyrkan a f konungarna bénéficier 17).

K y rk a n s förmögenhet i S v e r i g e leder sit t upphof frän t r enne k ä l lo r : konungarnas a n s l a g , kommunernas uppof fr inga r och slut l igen den enski ldes afgifter och gåf- vor.

F ö l j a vi uppkomsten af denna fö rmögenhet , så vi sa r det sig, hu ru den bör j ar med de så småningom upps t igande ka thedra le rna och under dem lydande biskopsb o r d , k r ing hv i ikas efter hand t i l l tagande s t ammar al l öfrig kyrkoegendom hopväxer ,8 ). Ka thedra len bief för s ina under lydande, småningom t i l lkomna, för saml ingar en moder 19) , som med barnen lefde i oskif tadt bo, et t förhål l ande, så mycket natur l igare, som biskopen, enl igt tidens dogmati ska å s i g t , den för a l la g em ens am ma egen- tel iga pas torn, så som en ” vördig fader i Chr i s to” 20) u t e s lu tande s tyrde och representerade det hela.

1 6 ) P a rm i les leudes du Roi. G u izo t I , 2 2 3 . H a llam I, i o 5 £1.

1 7 ) L eo I , 1 0 0 .

ï 8 ) B evisande för v å r m ening ä r, u tom m ycket a n n a t , d e t gam laB eg istrum U psaliense , Ii v ilket såsom lillliö righe te r für U psala D om kyrkau p p ra k n a r — S tifte ts sam teliga k y rk o r m ed deras anuexor.

1 9 ) D e erhöllo ock verkligen m oderstiam net, så höra vi om talas:mater Upsaliensis, mater Scarensis o. s. v.

2 0 ) V enerabilis in C hristo p a te r o. s. v. Jfr not. 3 o .

D e t är sannolikt och till en del bevisl igt , at t de för s ta b iskopskyrkor och biskopsbord i Sver ige leda sitt u r sp rung från nyomvända konu nga rs christel iga nit och f r ikos t igket . Hvad de af enski ldt förmögenhet härt i l l gifvit s t a r på samma rad med enski ldas gåfvor ; här måste vi förnemligast taga i bet rak tande hvad de af a l l männa medel anslagi t . Så dana egde de som vi sägo uti Upsala Odes-godsen, och det är naturl igt} at t , i den mon de uppfat t ade Chr is t endomens införande såsom en sak a f a l lmänn vigt , de gerna sku l l e derföre an v än da dessa medel . Så berät tas angående den första kyrko-egendo- men i S k ar a st i f t , at t Olof Skö tkonung , vid sit t dop i H u sab y , ga f hela denna hy till k y r k a n , el ler til l ” stafs och stols” 21) , såsom det h e t e r , och en förfat tare an m ä rk e r ut t ryckel igen, att gåfvan utgjordes af k ronoegen- dom, som gafs för gudst j enstens behof till evärdel ig besi t tning 22). I afseende på W e x i ö träffa vi et t l ika r tadt förhå l lande. H ä r erhöll den hel ige Sigfr id, i utbyte för kö te rna ef ter sina mördade medarbeta re , de g å r d a r , k o nungen , til l följe af sin enibetsvärdighet , egde uti Hoff och T ju rh y , och dem samme konung, ”a f sin konungsl i ga myndighe t” , gaf W e x i ö kyrka ” till evärdel ig egendo m ’ ; de ra f uppstod det fordna b iskopssäte t , som seder mera ined namne t K ro n ob e rg blef l andshöfdingarnas bostad 23). Rörande b i sk ops ky rka n i Upsala sammans tämm a underrä t t e l se rna i at t förklara k o n u n g a r n e , serdeles E r i k den he l ig e , såsom dess g r un d lä gg are 24) , och be-

a i ) K onuog a län g d o n v id W G .L a g en S c rip t. R . S . I: i , 8 .

2 a ) V ita S. S ig frid i S c rip t. R. S . II: 1 , 3 6 8 . J f r R eu terdaid I,3 * 8 .

a 3 ) H ist. S . S ig frid i S c rip t . R. S . II: 1 , 3 0 2 .

2 4 ) iNarn U psalieiisem E c c le s ia m , ab an tiqu is re g ib u s , scilicet sui»

s

pr isa den f r ikost ighet , de mot henne utüfvat , sa af enskild fö rm ö g e n h e t , som af hvad som hörde till deras ” dominium” 25) Vi torde nu med visshet kunna påslå, at t dessa b iskopssäten blifvit af konungen pä Upsala ö- des gods g run d lag gd e ; hvad angår första g runden till ky r ko ege ndo men inom de öfr iga af de g am la stiften , kunde vi knap p t å s t adkomma mer än en e l ler annan s a n nol ik g is sning , dermed vi l ikväl icke skola upptaga var tid. Vi vil ja i s täl let a n m ä r k a , al t då b i skops kyrkor och bi skopsbord öfverall t uppstodo utmed de gamla af- gudatemplen och offerplatserna, det var hel t naturl igt , at t de blefvo ar fv ingar till de, förmodligen icke s å obetydl i g a , tempe legendomarna, de der troligtvis ännu b e t ra k ta des såsom en del af Upsala Ode. Sådan var hände lsen vid Chr i s t endomens införande i romerska r i k e t , s ådan blef den äfven vid dess införande i norden , så som af f lera u rkunder s y n e s 26).

D ock ojemförl igt s tö rre än dessa ans lag ä ro de uppoffr ingar , ko mm une rn a gjor t för fyllande a f de k y r k l iga behofven. D e voro kyrkor och pres t ebord. På hvad vis de anskaf lades, visa oss de gamla l an d sk ap s l a garna.

Uplands lagen s t ad gar , at t n ä r , ef ter a f b i skopen erhål len t i l låtelse, ky rkobyggnad sku l l e f ö r e ta g a s , s t äm- inodag borde u tsä t tas för al la inom socknen j o r d e g a n d e ,

p ro g en ito rib u s fun d a tam et a liq u an tu lu m æ diiicatam , p rim o ac p ræ ce le ris agg red iens ac m in istros d iv iu i cu ltus in ib i p o n e n s , o p e re p ræ g rau d i e t laborioso s tu d u it consum m are V ita S . E ric i S c rip t. R . S . I I : 1 , 2 7 2 ocii L eg en d a S . E ric i ib id . 3 l 8 .

3 5 ) S w . D ip l. 6 7 jfr 6 8 , 7 0 , l 8 t .

2 6 ) Sv. D ipl. 2 5 1 , 2 CJO, 2 Q l ftc .

och ” de skul l e dagsverken fIllata ef ter hondatnlet och kö rd ag sv e rk e n efter jo rd a t a l e t ” 2 ' ) . G ru nd sa t se n , at t ”k yr ka sko la a l l a bygga, som i socknen bo” , ha r i från den t iden bibehåll i t sig i vår lagstif tning. Det t a v i sa r , h u r u den dryga bördan måste af k om mu ne n ensam u p p bäras , de res t i c ke , såsom unders tundom , den enski lda f r ikos l ighe ten t rädde emellan.

En l i g t de kanon i sk a s t adgarna var presten förbunden at t inom sin församling bo och vi s t as ; häraf följde nödvänd igh e ten at t med kyrkobyggnaden förena omsor gen för anskaf fande af prestebord e l l er ki rkio bol ( F un dus Ecclesiæ), såsom det den tiden het t e 28). Afven pre- s t eborde t skul l e på kommu nen s bekostnad t i lh ägabr ingas , och med i lag föreskr i fna hus åt pres ten bebyggas. Anska ffande t skedde genom en å t g ä r d , som man kal lado S k ö tn in g (Scotat io) 29), och hvi lken så t i l lgick, at t hvar

2 7 ) U. L . K yrko B. 1. S lad g au d e t q v a rs tå r u ti 1 7 3 4 års lag B. B. 2 6 , 1. ,

2 8 ) N u ær kirkiu hyriaj) m ej) gruudwali oc lyctat ow an mej]) liu w i, J)a skal lion b o l hawa J)aer presler skal a byggia. U. L .

2 9 ) N u aer k irk iu g io rd J)a skal sköt/ling til k irk iu g iw a , \icet sk a l a llt sokn kusta . Ö .G . L . K irk . B. I. — S k o ln in g en ä r , en lig t h v ad oss syues, en in rä itu in g som kalholska lid en tillegnat sig från M osis fö resk rift rö ran d e b ild an d e t a f L ev its täderna N um . X X X V , 8 , d e r d e t h e te r : ts rö tt w tö t i a m a m r s b r m a b isnn

-jrvs i ls h r ib k ir& tu • 'ta ® -s i r r y s n __ p etla ä r 0ck d e t

ä ld sta p å b u d e t om anskaffandet a f hvad vi kalla p re s te b o rd , och ligger p å sä tt och vis till g ru n d för alla fö ljaude. D en so in inom C h ris te n - h e le u fö rst g a f de t e fte rtryck var C oustau lin d . s to re , h v a ro m S ozo ine n u s fö rm äler: "Ex r i j t o v o ij( vn o fp ôço v yr; t x a x f ix å o x i jv n6?uv t j j t k w v t ov S rjfxoa iov (jijT o v r i k o t r a îç x u rd to t to v tx x k r jo iu u y.ai x b /o o is « - n i v t i f i t x a i TJ)v ÖujQ tåv t ï ç ro v a n a v ra %çovov x vç ic tv l i v a t iv o p o fte t t ja t . d t . hos G ies. 1, 3 t l . F ö r F ran k isk a rik e t stiftade L udv ig den

bonde el ler hvar t bylag inom den blifvande socknen tillsköt sin bit nf å k e r och äng, till dess prestebordet, med den jo rdv idd, lag stadgade, var anskafladt . Denna jord- vidd var i o l ika l andskap o l ika bes tämd: Uplandslagenbes tämmer den till en mark land jo rd under Hundar i s- el ler H ä r a d s k y i k a n , och ha l fmark under Tolf ta kyrkan såsom de små l ands ky rko rn a benämdes.

Må hända ha r dock den enski lde i icke r ingare inon bidragi t till fyl lande af kyr kan s behof och ökande af hennes förmögenhet . Om vi ock icke skul le mycket fäs ta oss vid de afgifler, som under namn af S an k t Petters penning, hufvudtionde o. s v., e l ler vid demsom för k o r s - tågsbul le r d rogos d i rek te till påfliga ska t tkammaren eller vid dem, soru för d i spe nse r af al la möjl iga slag, dit in- g in go ; så å t er stod likväl r ä t t mycket , som den enski lde för kyrkans behof i n o m l a n d e t , måste gälda. Drygast a f al l t var väl T ic nd en , då för t iden fulla t iondedelen a f jo rd ens och boskapsskö tselns hela afkaslning. Man kan be rä kna dessa ganska lågt , och l ikväl utan öfver- drift på s t å , a t t t iondens för hela landet sammanräknade belopp inom få å r måste vida öfverst iga allt hvad k o nun garna af det a l lmännas medel r imligtvis kunna hafva till kyrkan gifvit. T i l l den enski ldes bidrag för kyrkans behof hafva vi y t te r l iga re a t t r ä k na de afgif ter för ser- ski lda p res t er l iga förrät tningar , som under al lahanda namn honom affordrades. De t t a var allt a f g i f t e r till hvilkas utkräfvande i nödfall våld kund e anvä nd as ; men frivil-

fro m in e 8 1 6 den Jag, a tt St livarje kyrka sku lle tillde las ett m an ta l

(M ånsus), friti från all tjensi ocli tu n g a , på hv ilke t p reslen sku lle bo. G u izo t

1. c. G ieseler 11: 1, 6 o . D essa s tad g an d en , serdelcs d e t s istnäm nda, ligga o -

b e su id lig en till g ru n d lö r de hos oss g jo rd a b estäm n in g ar om p re s tg å r-

dars b ildande .

ligt ha r ock kyrkan erhå l l i t en högst betydlig del af sin fasta förmögenhet . V i behöfva b lot t e r in ra , al t en stor del af de han d l inga r , som frän förra hälften af medelt iden blifvit oss öfver lemnade, bestå af gåfvobref och dyl ika dokum en te r till kyrkans förman. Mycket bet jenade man sig för det ta ändamål af den genom kyrkan i vår lagst i f tning införda testamentsrä t ten, som i al la länder för henne u tg jo rde en r ik inkomstkä l l a 29 *).

O a k ta d t kyrkan således blott till en r inga del på hvad vi skul l e kal la s tatens medel g rundade sit t ekonomiska b es tå n d ; hafva l ikväl i ä l d re tider konungarna sök t be t rak ta hennes s ty re sm än , b i sk opa rne , såsom siria l änsmän och kyr koegendomarne inom hvar j e stift såsom bénéf icier , hvi lkas bor tgifvande, ökande el ler förminskande borde bero af deras vilja. Det ä r endast så, vi kunna förklara oss den omständ ighe ten , at t de tvingade bisk op arn e 30) al t till sig aflägga hyl lningen (Homagium), hv i lken man i dessa tider icke ga f någon annan än sin l ä ns he r r e , svä ra länseden ( Juramentum fidelitatis) samt emot taga invest i turen med r ing och s t af 31): allt s ake r , hva rmed mede l t i den , som mindre b rukade at t skriftel i-

2 9 *) In testacy passed fo r a so rt o f fraud upon the c h u rc h , wich

she pu n ish ed by tak ing the ad m in is tra tio n of the deceaseds effects into

h e r o w n h ands. H allam I : 3 7 .*). D elta var dock i c k e ” peculiar to

E n g la n d ,’ so n t förf. säger.

3 0 ) F rå g a kunde icke blifva o in de u n d e ro rd n a d e försam lingarnas

p a s to re r , a lldcustund de eudast be trak tades hvar i »in stad såsom sina

b isk o p ars v ika rie r, ehu ru de efter fö rsam lingarnas begäran af b iskoparue

tillsa ttes. U . L . K yrko ß . V . H allam s o rd gälla i d e t n ärm aste äfven

h a r : T h e ru ra l churches w ere in fact a sort o f chapels , dependen t on

th e C a th ed ra l, and served by itin e ran t m in iste rs a t the bishops d iscre

tio n . I, 3 7 6 .

3 1 ) S v D ip l. 1 8 6 , 3 8 2 et passim .

gen bes täm ma dyl ika r ät t sförhål landen, bet jenade sig för at t u t t rycka och stadfästa den feodala afhängighelen.

At t k o nu nga rn e uti dessa ce remonie r inlade en ga n ska bes tämd betydelse, se vi af påfvens klagomål de r f ö i e , att d e ’’då e nd omkyrka råkade at t blifva vaka n t , ryck te till sig hennes egendom int rängde der till biskop hvem de vil le och beklädde honom med r ing och herdas tat 32). De t tyckes , som de skul l e bet rakta t dylika biskopsval såsom l ika t jenl iga , som lagl iga , medel at t öka antale t af s ina t jens temän 33). D e tidiga anspråken möt te l ikväl et t mo ts t å n d , som hufvudsakl igen hade sin grund uti de l ång t ol ika ås igter om biskopsembetets na tur och värdigh e t , som med ky rk an s historiska utveckl ing g jor t sig gäl l ande .

I den ä lds ta kyr kan hade den grundsa ts stadgat s ig , at t en för saml ing , det ville då säga et t biskops s t i f t , s j e l f borde väl j a den herde,! åt hva rs vård hon sku l l e sig anförtro. 3t ) De öfriga b i skoparna inom samma p r o vins vunno l ikväl sna r t på dessa val ett inflytande, som grundades på deras s tör re ande l iga e r farenhet , den p e r sonl iga bekan t skapen och det em be t s fö rhå l l ande , uti hvi l ke t de skul l e t r äda till den nya medhrodern. Biskop t i l l sät tes, s äge r i följe hä ra f kyrkofadern Cypr ianus , ’’ef ter Guds ech Chris t i dom, k le rke rnas vi t tnesbörd och folkets

3 n ) Sv. D ip l. 1 8 6 .

3 3 ) Så lå te r en nyare författare C arl d . s to re s ä g a : Avec ce bien ou cette m é ta ir ie , avec cette petite abbaye ou celte eglise je m ’acq u iers la foi d ’un vassal aussi b o n , m e il le u r m ê m e , que cet evèque ou ce com te . G u iz o t I I , 3 8 e fte r m onach . sao g a ll.

3 4 ) P lehs ipsa m ax im e liahel po testa tem vel e ligendi diguos sac e rdotes re i ind iguos recusand i. C yprianus E p . IA V I1I.

omröstning . ’’ 35) Efter Constant in den stores tid blefvo b iskops t i l l s ät tningarne till s törsta delen beroende af ke j ser l igt förgodtf innande, och Impera torernas maktful lkoml ighe t ga f derå t ett sken a f rät t , som torde hafva ti l l fredss tä l l t en t id , då det ännu icke gafs någon bestämd theori Öfver g r änsorna mellan s tatens och ky rk an s makt. Stundom befa t t ade sig kej saren icke med dessa angelägenh e t e r , och de föllo da i händerna på de öfriga biskoparne inom prov insen, utan at t man ännu al ldeles åsidosatte l e k m än ne n s gamla rätt . 36) 1 öst romerska r iket uppslukade ke j sa rem akte n al la undersät l iga r ät t igheter , äfven i ky rk l ig t hän seende , utan at t derföre s je l f blifva hvarkeu rä t t sen l i ga r e el ler mäkt iga re .

G e r m a n e r n a , som öfver den ves t romerska verlden u tbredt sit t välde til läto väl den grundsatsen predikas, a t t ’’l ekmännen icke hade rät t at t blanda sig uti kyrkans ang e l äg en he te r ’ ; 3 ‘) men deras konungar t i l lsat te icke des to mindre hvar uti sitt r ike b i s k o p a r , nä rm as t , såsom det vil l synas , på g rund a f de bénéf icier , de antingen i v e r k l ig he te n , el ler o c k , till följe af en f ikt ion, till ky r ka n lemnat . 3 ‘*)

H vad se rski ld t beträffar f rankiska r i k e t , det vi vid bes tämmande t af de äldsta kyrkoförhål l anderna i norden f rämst mås te behål la i s igte; så finna v i , at t här redan Merov ing er na t i l lsat te b iskopar , u t a n d e l t a g a n d e a f f o l k e t o c h k l e r e s i e t ; ehurn sådant ej väl öfverensstäimle

5 5 ) C yprianus E p . L1I.

3 6 ) G iese le r 1 , 4 7 8 .

3 7 ) På syn o d en i R om å r 5 o a G ieseler I , 6 6 5 .

5 7 * ) I la lla m 4 o l .

med de l a g a r , de s jelfva u t f ä r d a t . 38) C a r l Ma r te l l , ssom pås to d , at t ky rk an samlat sin egendom ge n o m förlärnin- g a r , indrog dessa till k r o n a n , och försat te henne dter i - genoin uti a rmo d , ” nä r emeller t id k y r k o rn a blifvit faatti- g a , säger Montesqu ieu , afstodo k o nu n g ar n a från utniäm- ningen till b iskopsst i f t och öfriga l ä g e n h e te r , och kyr lkan fick såmede ls t en s lags ersät tning för de gods, man heinne f råntagi t” . 39) Carl den s to re , ehuru han s j e l f t i l lssatte åt ski l l iga b i sko pa r , r ät t ade missförhål landet och å t er rgaf k yr k an hennes gamla r ä t t , genom ett capi tu la r ium aft år 8 0 3 , soin påb j öd , a t t b i s k o p a r n e f ö r f r a m t i d l e n s k u l l e , e n l i g t d e k a n o n i s k a ä t a d g a r n e , v ä l j j a s i n o m s t i f t e n a f p r e s t e r s k a p e t o c h f o l k e t , , 40) hvi lka å t er å sin sida ansågo sig förbundna at t e j mtse någon annan än de n , som var ” sä för den hel iga kyr lkan nyt t ig , som för r iket gagne l ig” . Den valde erhöll l af ke j sa r en s t adfäste lse och förläning. 41)

Sis tnämda omständighe t hade till fö l jd , at t b iskwps- t i l l sä t tningarna sna r t å t er föllo i kon un garnas händer och det ta så mycket he ldre i T y s k l a n d , som inan der böir jat a t t med andel iga l ägenheter förbinda verldsl iga embe' ten och] fö r l äningar , öfver hvi lka konungens l äns rä t t iicke k u n d e bestridas. Här t i l l kommo snar t af skyvärda m i s s bruk . ” Den som ö n ska de sig et t b iskopsdöme, h;ade blott a t t vända sig till k o n u ng en , och så bief en foirm- l ig handel drifven med biskops - och abbotst if t . A fv e n o ck ra re , som först räckt konungen penn in gar , låto så gifva sig e r sä t tn ing , och dermed kommo de uslaste^ nven-

3 8 ) I la llam I , 4 o o Jfr. G u iz o t passim .

3 q ) M ontesquieu E sp rit des Lois X X X I, l 3 .

4 o ) G u izo t I , a 3 3 . G ieseler I I : 1 , 4 7 .

4 1 ) G ieseler II : 2 ,4 8 .