Red. Erika Weiberg, Susanne Carlsson & Gunnel Ekroth

Institutionens historier. En vänbok till Gullög Nordquist © Författarna ISBN 978-91-506-2326-0 Tryckt i Sverige av DanagårdLITHO AB, Ödeshög 2013

Förord ................................................................................................................. xi

BÖRJAN

Arkadien ............................................................................................................... 3 – Anneli Ekblom & Michel Notelid

FEST & MUSIK

Mysticus och Chloe spelar upp. En glimt av musiken och skådelspelen vid Pompejis teatrar ................................................................ 15 – Erika Lindgren Liljenstolpe

Den oändliga festen ... .................................................................................... 25 – Eva-Lena Wahlberg

Hygelacs horn och b man. Om konsten att blåsa med besked ................. 33 – Frands Herschend

Den fete etrusken blåser i sin elfenbenspipa. Musik och musikinstrument i Etrurien ............................................................................ 41 – Fredrik Tobin

Mytologiska matkrig. Ett ganska okänt rödfigurligt vasmotiv ................. 51 – Gunnel Ekroth

Bind mig väl, ni krigare, men lämna mitt öra fritt! Allt som hörs och syns och känns ska bli mitt”. Örats betydelse i det gamla Egypten ......... 61 – Erika Meyer-Dietrich

BARN, KVINNA & MAN

Utsatta barn i antikens Grekland ................................................................... 71 – Susanne Carlsson

Från en ledsen mor till en ogudaktig son. Varför lät romare göra gravinskrifter till barn? .................................................................................... 79 – Lisa Hagelin

Kvinnoliv i Mesopotamien avspeglade i Maridokumenten. ...................... 89 – Kristina J. Hesse

En sällsam dag i Cinquantenairemuséet ....................................................... 99 – Hedvig Landenius Enegren

Fanns bromance i antikens Grekland? ....................................................... 105 – Henrik Berg

Cisternarsle! Torr humor och grekiska cisterner ....................................... 109 – Patrik Klingborg

Intersektionalitet i ett antikhistoriskt perspektiv. Gör det skillnad? ...... 121 – Birgitta Leppänen Sjöberg

ARKEOLOGI UTAN GRÄNSER

Mellan Öst och Väst. Arkeologisk forskning och gränser då och nu .... 129 – Carl-Gösta Ojala & Karin Ojala

Att blinka med antiken. Antikens betydelser och antikvetenskapens blinda fläckar................................................................................................... 141 – Johannes Siapkas

Post-romersk globalisering. Spåren av Bysans i Sverige 560–800 e.Kr. ................................................................................................. 151 – John Ljungkvist

Krokodilen som blev en diamant. En arkeologisk resa till människans ursprung .................................................................................... 163 – Kjel Knutsson

Odysseus nordliga resa. Om pseudovetenskap och ”pimpade” kulturarv .......................................................................................................... 175 – Lena Sjögren

Fishing in the backwaters of time ............................................................... 185 – Paul Sinclair

MATERIALETS MÖJLIGHETER

Stil och motiv. Några tankar kring vikingatidens ikonografi och ornamentik ...................................................................................................... 195 – Anne-Sofie Gräslund

For practical use. An example of recycling in the ancient world ........... 209 – Irmgard Hein

Mynt, ekonomi och politik. De grekiska stadsstaternas mynt som historisk källa .................................................................................................. 213 – Kerstin Höghammar

I Argolis med Gullög eller polygonalmurens revansch ........................... 223 – Lars Karlsson

Kompromiss i Konstantinopel. Kristen kejsare knäar för kysk kvinna ..................................................................................................... 227 – Svante Fischer

Gud, gudomlig eller gudalik? Om bilder av romerska kejsare................ 231 – Ragnar Hedlund

LIV & DÖD

Lindorm och Midgårdsorm. Två blodsfränder med celest bakgrund ... 245 – Bo Gräslund

Sokrates sista ord. ”Vi är skyldiga Asklepios en tupp” ............................ 253 – Pontus Hellström

Silvanus. En senantik tragedi eller Ond bråd död i Gallien ......................... 259 – Hans Lejdegård

Föda för döda ................................................................................................. 267 – Per Ström

Huset med Venus i snäckan ......................................................................... 273 – Marina Weilguni

En smärtsam historia ..................................................................................... 281 – Anne Ingvarsson-Sundström

Forntider. Tankar om tidens gång i förhistoriska samhällen .................. 291 – Erika Weiberg

AVSLUT

På återbesök i en mellanhelladisk by ........................................................... 305 – Michael Lindblom

APPENDIX

Konstnärlig verksamhet ................................................................................ 315

Arbetsliv .......................................................................................................... 319

Publikationer i urval ...................................................................................... 321

| 89

Kvinnoliv i Mesopotamien avspeglade i Maridokumenten

Kristina J. Hesse

Under våren 2004 hade jag nöjet att under några veckor delta i en dokto-rand- och forskarresa till Syrien, arrangerad av det syrisk-finska projektet SYGIS. Med på resan var förutom oss doktorander från Norden även lärare och professorer, däribland Gullög. I projektet ingick både studiere-sor till intressanta arkeologiska platser liksom fältarbete med övernatt-ningar under enkla förhållanden i beduintält (Fig. 1).

Figur 1. Beduinläger i Jebel Bishri. Foto: författaren.

En av de studieresor vi gjorde var till de fantastiska arkeologiska läm-ningarna av Maripalatset, som är beläget på gränsen till nuvarande Irak vid Eufratflodens västra bank (Fig. 2). Mina tidigare studier om Mari har berört handel och kulturella kontakter, men då jag även delar Gullögs intresse för kvinnors situation i historia och arkeologi blev valet av ämne till denna artikel att belysa några av de kvinnoroller som förekommit under mellersta bronsålderns Mari.

90 | Kristina J. Hesse

Figur 2. Maris läge vid Eufrat. Zimri-Lims resa (sträckningen efter Sasson 1984, 246), markerad med fet linje. Karta: författaren.

Mari och utgrävningarna Stadsstaten Maris stora glansperiod var under den s.k. Mariperioden (ca 1810–1760 f.Kr.). Stadens läge, som internationell mötesplats för flodtra-fiken och karavanhandeln vid Eufrat, tillsammans med ett blomstrande jordbruk, bevattnat av kanaler, lade grunden till välståndet. Transferhan-deln med långväga råvaror, framförallt tenn och brons, bidrog till in-komsterna genom uppbärandet av tull och skatter. Blomstringen började med Yahdun-Lim, son till Yaggid-Lim, som började gräva kanaler för bevattning och transporter. Han skulle ha efterträtts av sin son Zimri-Lim, men istället intogs tronen av en inkräktare och strax därefter av den assyriske kungen Shamshi-Adad, som utnämnde sin son Yasmah-Adad till kung av Mari (Fig. 3). Under det assyriska styret levde Zimri-Lim i exil i Aleppo, där han gifte sig med prinsessan Shibtu. Hans svärfar Yarim-Lim, kungen av Aleppo, hjälpte honom senare att återvinna tronen till Mari. Efter 14 framgångsrika år i Mari störtades Zimri-Lim av Hammu-rabi av Babylon. Palatset plundrades och brändes under striderna.

Kvinnoliv i Mesopotamien avspeglade i Maridokumenten | 91

Figur 3. Kronologi Mari och relaterade stadsstater. Från Hesse 2008, 33.

Förstörelsen ledde till att byggnadens tak föll in och lade sig som ett lock över palatset, vilket paradoxalt nog innebar att lämningarna bevarades och lämnades orörda under närmare 4000 år tills dess de under 1900-talet grävdes ut av ett flertal franska expeditioner under ledning av André Parrot (1933-1974). Från och med 1979 tog Jean-Claude Margueron över ledningen av utgrävningarna (Fig. 4).

Palatset är egentligen tre överlagrade monumentala byggnader från olika perioder under tidig och mellersta bronsåldern. Det sista palatset, dvs. från Zimri-Lims tid, var byggt i två våningar och innehöll närmare 300 rum endast på bottenvåningen. Dess storlek och speciella arkitektur gjorde att det var vida omtalat under sin samtid, vilket är beskrivet i ett dokument i form av en lertavla där kungen av Aleppo vidarebefordrar till Zimri-Lim en önskan från kungen av Ugarit (Dossin 1952, 236): “Visa mig Zimri-Lims palats! Jag önskar se det!”.

Det som tillåter oss att analysera kvinnornas situation under mellersta bronsålderns Mesopotamien är de tusentals akkadiska kilskriftsdokument som är funna under Mariutgrävningarna i form av lertavlor. Lertavlorna ratades av plundrarna vid förstörelsen och blev därmed kvar i sina arkiv. Särskilt intressanta för den här artikeln är de personliga brev som är skrivna till kvinnor, om kvinnor och av kvinnor. Även vissa administra-tiva dokument, som utgörs av listor för löner eller tilldelning för utfört

92 | Kristina J. Hesse

arbete, innehållande kvinnonamn är en god hjälp i tolkningarna, speciellt av kvinnors vardagliga situation. Av arkeologiskt material är det avbild-ningar och statyetter föreställande kvinnor som kan användas som ana-lysmaterial men då måste man ha i åtanke att dessa mestadels represente-rar gudinnor.

Figur 4. Utgrävningarna i Mari, interiör palatset, 2004. Foto: författaren.

Palatset var ett centrum för organisationen av hantverk i metall, textil, stenarbete, trä och läder utförda i ett antal verkstäder. Brev och lönelistor visar att många kvinnor var engagerade i arbeten i dessa verkstäder, framförallt med textilier och matproduktion. Ca 30 procent av arkiven

Kvinnoliv i Mesopotamien avspeglade i Maridokumenten | 93

innehåller personlig korrespondens, mestadels mellan kungen av Mari och andra kungar, guvernörer och administrativ personal, liksom med-lemmar av den kungliga familjen. En serie brev avslöjar att Zimri-Lim gjorde en lång resa under sitt nionde år som kung, troligen hela vägen fram till Ugarit vid Medelhavet (Fig. 2). Syftet var att besöka sin svärfar i Aleppo för att ge honom militärt stöd, men även för att stärka och söka nya allianser med andra kungadömen genom utbyte av diplomatiska gåvor. Under resan besökte han troligtvis även sina döttrar som var bortgifta i andra kungahus och därmed utgjorde de sammanfogande länkarna i dessa allianser. Det var också prestigefyllt att ha nått fram till ”kanten av det Stora Havet”.

Kvinnor i Mari reflekterade i lertavlorna Mariarkiven tillhandahåller alltså massor av information om kvinnor. Inget annat mesopotamiskt arkiv genom historien kan berätta så mycket om deras villkor – ställning, yrken, kläder och sätt, till och med deras känsloliv avspeglas i de dokument de själva skrivit. Brev och meddelan-den skickades ständigt mellan palatsets olika flyglar. De franska assyrio-logerna Georges Dossin och Andre Finet har översatt och sammanställt korrespondensen mellan kvinnor samt dokumenten som handlar om kvinnor, i den tionde volymen av Archives Royales de Mari (ARM X).

”Kungliga” kvinnor Det är naturligtvis mestadels frågor och problem rörande kvinnor från kungahuset och andra högt uppsatta kvinnor som framställs i arkiv-materialet. Zimri-Lim hade elva döttrar tillsammans med hustrun Shibtu. Nästan ingenting nämns om någon son, men i ett brev från Shibtu skri-ver hon: ”Jag har nedkommit med tvillingar, en pojke och en flicka: må min härskare glädjas!” (ARM X, 26). Shibtus brev till Zimri-Lim innehål-ler omtänksamma förmaningar och lyckönskningar och aldrig missnöje eller klagomål. På samma sätt skriver Zimri-Lim med respekt och upp-skattning till sin hustru, vilket tyder på att ett varmt förhållande rådde mellan paret. Hon brydde sig mycket om hans hälsa, vilket bl.a. syns i ett av hennes brev till honom då han var ute på en av sina resor: ”Må min härskare besegra sina fiender och återvända till Mari med frid och glädje i sinnet! Nu, må min härskare sätta på sig tunikan och rocken som jag har gjort!” (ARM X, 17). Hon skrev regelbundet till honom, även om det

94 | Kristina J. Hesse

endast var små korta meddelanden såsom: “Mari, templet och palatset är väl.” (ARM X, 22).

Endast en av kungens hustrur hade rätt att kalla sig drottning. Drott-ningen hade ansvar för textilproduktionen och maten i palatset, men hon var även knuten till metallhanteringen, vilken i Mari var mycket viktig med tanke på den mängd tenn och koppar som importerades för egen produktion och för vidaretransport till andra stadsstater. Drottningen informerades och sattes in i politiken och kunde ta beslut av administra-tiv betydelse när kungen var borta. Speciellt ett brev vittnar om det enga-gemang som drottning Shibtu hade och som visar att hon aktivt reste runt och deltog i det diplomatiska arbetet, hon skriver till Zimri-Lim:

Medan jag sänder dig det här brevet, har jag tagit emot folket från staden Shenah, och vunnit deras lojalitet. Jag har tillsatt en kommendant till fästningen. Sedan jag avslutat det här brevet, ska jag bege mig till Urkish för att främja kontakterna där. Direkt från Urkish åker jag vidare till Shuna och främjar kontakterna där. Jag mår bra, och trupperna mår bra. Må goda nyheter om palatset nå mig regelbundet. (ARM X, 121.)

Det finns inget som direkt tyder på någon stark segregation mellan kö-nen inom palatsets väggar. Kvinnorna rörde sig mer eller mindre fritt, och även då drottningen var ensam kommunicerade hon direkt med manliga administratörer och medhjälpare.

Yatar Aya omnämns ofta i breven, som en bihustru till Zimri-Lim och mor till några av hans barn. I en tidigare artikel diskuterar jag möjligheten att hon kan ha givits bort av sin far, som föreslås vara Ibni-Adad av Hazor, som en diplomatisk gest till Zimri-Lim under hans andra år som regent. Syftet kan ha varit att återuppta de viktiga relationerna mellan Mari och Hazor som tycks ha brutits en tid vid maktskiftet mellan Yasmah-Adad och Zimri-Lim, då kontakterna mellan dessa stadsstater istället verkar ha förmedlats via Qatna och Aleppo. Hazor var ett han-delscentrum, strategiskt beläget efter de stora handelslederna mellan Egypten och Mesopotamien, och innehade därför en viktig ”Port-of-Trade” funktion mellan dessa stora supermakter. Det egyptiska guldet sändes till Mesopotamien via Hazor, och tenn från Mari, vidareförmed-lades till Egypten via Hazor. Därför var det viktigt för Mari att ha goda relationer med den stora stadsstaten i söder.

Familjebanden var alltså starka och betydelsefulla i Mesopotamien och Syrien, och var analoga med allianser mellan kungadömen. Någon uppfattning om stat eller regering fanns inte, inte heller några direkta ord som beskrev sådana system. Istället såg man sina allierade som familjer, bröder och fäder. Symboliska uttryck som att ”tråckla samman varandras

Kvinnoliv i Mesopotamien avspeglade i Maridokumenten | 95

klädnadsfållar” användes både vid ingåendet av ett äktenskap mellan man och hustru och vid skapandet av allianser mellan kungar. Dessa familje-band och allianser mellan de olika stadsstaterna befästes också bokstavli-gen genom äktenskapsband. Det var alltså värdefullt för ett kungahus att ha många döttrar eftersom prinsessorna var viktiga brickor i det diplo-matiska spelet. Däremot verkar det inte ha varit så viktigt vem som blev svärfar och vem som blev svärson. I ett brev mellan två kungar står det: ”antingen ger du mig din dotter eller så låter du mig ge dig min dotter” (Shemshara 874). Zimri-Lim och Shibtus elva döttrar användes därför till att säkra allianser genom dynastiska bröllop. Med alla dessa döttrar kan man förstå att Zimri-Lim var framgångsrik i sitt nätverkande av lojala allianser i Syrien och Mesopotamien. Döttrarna höll honom dessutom informerad om den politiska situationen i deras närhet. På så vis kan man säga att de innehade en sorts ambassadörsroller.

Men det var inte alltid som döttrarna var nöjda med sin nya situation långt hemifrån. Prinsessan Kirûm, som blev bortgift till kungen av Ilansura, skriver till sin far Zimri-Lim i desperation: ”Om min härskare inte för mig tillbaka till Mari kommer jag utan tvekan att kasta mig ner från taket!” (ARM X, 33). Ett stort antal brev har hittats som är skrivna av Kirûm där hon i huvudsak beskriver sitt olyckliga liv och äktenskap i Ilansura. Hennes missnöje kvarstod trots att hon hade en uppsatt posit-ion som borgmästare i staden, vilket är den enda kvinnliga borgmästaren som är omnämnd i dokumenten från den här perioden. Hon hävdar också att hennes man, kungen Haya Sumu, hotar att döda henne. Hennes syster, Shimatum, som var gift med samme kung verkar ha funnit sig bättre till rätta i sin roll. Det verkar som att rivaliteten mellan systrarna kan ha varit en orsak bakom Kirûms frustration. Slutligen fick Kirûm sin skilsmässa genom att Haya Sumu utförde den gest som kallades att ”slita itu fållen”, hon skriver till sin far: ”Han slet itu fållen på min klädnad framför kungarna. Han sade, ’gå till din fars hus. Till sist har jag sett min hustrus verkliga ansikte’” (ARM X, 33). Hon fortsätter i nästa brev till Zimri-Lim: ”Min härskare måste sända en vagn och en säng… och jag skall komma till min far, min härskare, och offra ett offer till min fars gudar… och där (i Mari) kommer jag att må bra” (ARM X, 34). Det mesta pekar på att hon återvände till Mari, vilket kan ha arrangerats un-der Zimri-Lims långa resa, som nämndes ovan, eftersom ett av syftena med den resan var att besöka Ilansura.

Det var inte bara Kirûm som var missnöjd med sin situation. Inib-Sharrim, en annan dotter, klagar till sin far Zimri-Lim över sin status och

96 | Kristina J. Hesse

den dåliga behandling hon utsätts för som bihustru, under den första hustrun och drottningen, till kungen av Ashlakka:

Hon tvingade mig att sitta i ett hörn och hålla huvudet i händerna, som vilken idiotisk kvinna som helst. Hon fick ständigt mat och dryck fram-dukat framför sig, jag fick avundsjukt se på medan det vattnades i mun-nen på mig … Måtte min härskare sända någon som kan föra mig till-baka till min härskare, så att jag kan få se min härskares ansikte. (ARM X, 74.)

Andra döttrar, från kungahuset och förmögna familjer, skickades iväg för att tjäna som en typ av prästinnor. Dessa kallades nadītum och var en kvinnoklass som levde i Sippar invid Shamash templet. De hade egen bestämmanderätt och ärvde eller köpte stora egendomar. Erishti-Aya, ytterligare en av Shibtus och Zimri-Lims döttrar, skickades till Sippar som en nadītum. Breven hon skriver till sin far innehåller ändlösa önske-mål om gåvor, slavflickor, silver m.m. Hon verkar aldrig bli riktigt nöjd: ”… Jag representerar din fars hus, så varför får jag inget underhåll? Jag har varken fått silver eller olja” (ARM X, 39). Erishti-Aya liksom hennes systrar kallar ofta sin far för “min stjärna” och “min sol”. Dessa något mer informella tituleringar använder aldrig drottning Shibtu till sin man Zimri-Lim, ändå känns även Shibtus brev personligt dikterade. Det är intressant att döttrarna kunde skriva fritt till sin far utan sina mäns vet-skap.

”Vanliga” kvinnor i Mari Arkiven informerar också om situationen för vanliga kvinnor i Mari. Hur ”vanliga” dessa kvinnor egentligen var är svårt att bedöma, eftersom de på ett eller annat sätt var kopplade till palatset, vilket innebär att i förhål-lande till kvinnor utanför palatssfären var de troligtvis mer privilegierade. Dessa kvinnor, som med olika uppgifter och arbeten var knutna till pa-latset, är sällan omnämnda i brev men istället i administrativa dokument, där t.ex. fördelningen av ersättning för utfört arbete, i form av spannmål och vin, kan berätta om de olika yrkena och hur dessa värdesattes. Det mest förekommande arbetet i listorna är textilarbete, vilket innebar spin-ning, vävning, färgning, valkning och sömnad. Det var mest kvinnor, men även män, som var involverade i dessa arbeten. Även barn som hörde till någon kvinna kunde delta i arbetet med mindre arbetsuppgif-ter. I dessa fall tilldelades kvinnan en lite större ranson. Visst textilarbete inom palatset verkar dock mestadels ha utförts av män, kanske för att det var ett tyngre arbete i större skala men det kan naturligtvis även bero på

Kvinnoliv i Mesopotamien avspeglade i Maridokumenten | 97

andra orsaker relaterade till kön, status m.m. Många kvinnor arbetade i palatsets kök med tillagning av mat och dryck. Kvinnor underhöll också med sång och musik, vilket framgår av ett dokument där Zimri-Lim skriver till Shibtu: ”Nu är jag på väg tillbaka mot Mari, kom och möt mig i Saggaratum och ta med musikinstrument och sju av dina systrar (kvin-nor) som bor hos dig…” (ARM X, 137). Lite ovanligt så nämns en kvinnlig läkare i ett dokument, liksom inte mindre än nio kvinnliga skri-vare i olika dokument.

Namnlistor på kvinnor, som mest troligt är knutna till ett kungligt ha-rem, finns både från Yasmah-Adads och Zimri-Lims tid. Listorna med kvinnonamn från Yasmah-Adads harem överensstämmer med listorna från Zimri-Lims harem, vilket visar att denna typ av institution bevarades och ”ärvdes” vid maktskiftet från den ena regenten till den andra. En annan kvinna som också ”ärvdes” från Yasmah-Adads hov till Zimri-Lim var Ama-Dugga. Hennes funktion under Yasmah-Adad är lite oklar, men hon verkar ha haft en ställning som hushållerska av högre rang. Hon gjorde sig själv så oumbärlig att hon blev kvar vid palatset även efter maktövertagandet, nu som ansvarig för Zimri-Lims kungliga hus-håll och kök. Ama-Dugga fortsatte där att använda sitt sigill från sin tidigare arbetsgivare med inskriften ”Tjänarinna under Shamshi-Adad”. Minst 21 brev är översatta mellan en kvinna vid namn Adad-Duri och Zimri-Lim, vilket tyder på att hon haft en betydelsefull ställning. Hon skriver mestadels om omen och varsel och om detaljer kring kulten, och Zimri-Lims brev till henne innehåller likaså religiösa observationer. Forskarna är oense om hennes roll, men ett förslag är att hon var en högt uppsatt änkefru, kanske en gammal släkting, som ansvarade för att kungen värnade om gudomarnas önskningar och behov på rätt sätt.

Marikvinnornas ställning Trots att kvinnorna i Mesopotamien under tidigbabylonisk tid var under-ställda männen, arbetade hårt, och att några blev sexuellt utnyttjade i harem, och bortgifta som brickor i det diplomatiska och politiska spelet, så var de ändå relativt självständiga och starka. I förhållande till många andra perioder och samhällen i historien visar Maridokumenten att kvin-norna under den tidigbabyloniska tiden hade viss makt och ansvar samt att de var kapabla att manipulera sin omgivning. Somliga hade arbete och löner, en del kunde läsa och skriva och skaffa sig utbildning. Några ägde egendomar och det var inte omöjligt att få ut skilsmässa. Detta varierade naturligtvis beroende på den sociala status de innehade i samhället. Palat-

98 | Kristina J. Hesse

set var ett livfullt samhälle där kungligheter och annan nobless tillsam-mans med vanliga män, kvinnor och barn arbetade och levde sina var-dagsliv. Ändå var Mari inte en sluten värld utan ingick i ett system av mindre och större stadsstater som interagerade politiskt och ekonomiskt genom allianser och diplomatiska kontakter. Dessa kontakter skapades och underhölls bl.a. genom de kungliga bröllopen där prinsessorna ut-gjorde de sammanhållande länkarna.

Litteratur i urval Dalley, S., Mari and Karana. Two Old Babylonian cities, London & New York 1984. Dossin, G. & A. Finet, Archives royales de Mari (ARM) X. Correspondence féminine,

Paris 1978. Dossin, G., ‘Le royaume d’Alep au XVIIIe siècle avant notre ère d’après les

« Archives de Mari »’, Bulletin de l’Académie Royale de Belgique. Classe des lettres 1952, 229–239.

Eidem, J. & J. Læssøe, The Shemshara Archives 1. The Letters, Copenhagen 2001. Heimpel, W., Letters to the King of Mari, Winona Lake 2003. Hesse, K.J., ‘Aspects of intercultural relations in the Old Babylonian period. The

contacts between Mari and Hazor as a case study’, i Jebel Bishri in Context (BAR-IS, 1817), red. M. Lönnqvist, Oxford 2008, 31–47.

Lafont, B., ‘The women of the palace at Mari’, i Everyday life in ancient Mesopota-mia, red. J. Bottero, Baltimore 2001, 127–140.

Podany, A., Brotherhood of kings. How international relations shaped the ancient Near East, Oxford 2010.

Sasson, J.M., ‘Zimri-Lim takes the Grand Tour’, Biblical Archaeologist 47:4, 1984, 246–251.