BELLUM

I3STER NAB1M, LACEDiEMONIORUM TYRANM ΜET ACHiEORUM EL C EM PHJLOPOEMENEM.

33 IiJV. xxxv: 25 — 5o. SVETH1CE VERST. M,

QUOD

VENIA AMPL, FAC. PHILO S. UPSAL.

PRiESIDE

OL. KOLMODI/λHQUITK REG» OED. DE STELLA POLART,

ELOQU. ET POL1T. PROF. REG' ET ORD. SKYTT.REG. SOOIET. LITT. UPS. REG. SOC. SCIENT. AC LITT*

HUM. GOTHOB. REG. SOC. ΑΝΤΙ QU. SCAND. HAFK.MEMBSO. REG. SOC. HISTOR. SCAN DIN· STOCIiH.'

LITTERAR. COMMERCIO JUNCTO.

PRO GRADU Ρ Hl L O S Ο Ρ Η I C Ο

ρ. ρ.

Α U C Τ ΟII

ARRAHAMUS SJÖSTRANDCALMAR. ST1P. STIIRXCR.

3N AUDIT. GUSTAV. DIE XIII DEC. MDCCCXXX1T.

U, A. M. S.

UPS ALI JE,KXCUDXBANT REGI-ff A CA DE MI iE TYPCGRAIHI.

$abis heiagrade med fiorfla ifver Gythium, och förtärnad pSAchceerna, derfore att de fändt de belägrade undfattning, fkof-lade han deras land. Achcterne vågade icke börja något krig,fSrr än deras fandehud återkommit fran Rom, få att de vifit,kvad Senatens tanke var; men efter deffas hemkomfi påbjodo dttit fammanträde i Sicyon, och ß.ickade fändebud till Titus'Qitintius, for att begära hans råd. I forsamlingen Voro allaroßer for t att firaxt börja kriget: men Uti Qitintii brefderi.han rådde att afbida Romarnes anförare och flotta, uppväcktenågon tvähogfenhet. Då nu några af de fornämfie forblefvovid fm tanke, andra åter trodde att man borde fSlja dens råd,fom man tillfρort, få afbidade mängden Philopoemens yttrande.Han var då förbundets chef, och ofverträffade alla ρ å fintid i klokhet och anfeende. Han erinrade forfl, ''att *det hosAltolerne vis ligen var få forordnadt, alt icke chefen, när Sf-verläggningen angick krig, yttrade fin tanke", och han bad demmed möjligafle forfla brfiämma, hvad de ville. "Som chef Jkuh-le han med redlighet och nit fullgöra deras brfiut, och arbetaderpå, att, få vidt det af menfklig klokhet berodde, de hvarkenJkulle ångra valet af fred eller krig. Detta tal upäggade kraf¬tigare till krig, än om han genom öppen tillfiyrkan hade åda¬galagt fin hog for bragder. Derfore be/lots kriget med ficrtbifall: tiden och fättet for defs utförande lemnades åt chefens

godtfinnande. Philopoemen trodde fjef ·— oberäknadt att Quin-tins få än/kade — det man borde invänta den Romcrjka flottan^

Jom från fjoßdan kunde fkydda Gythium; men af fruktan, attiaken icke talte något uppjkof, och att icke blott Gythium, utanock undfåttnwgen, fom var Jkickad till defs forfvar, Jkulle .g#forlorad, låt han Achceernas flotta utlöpa.

Afven Tyrannen hade, for att hindra den undfåttning,fom möjligen från fjoßdan kunde fkickas de belågrade9 utrußaten flotta, ej fårdeler flor, nemligen trenne däckade Jkepp> någragalioter och långfmala båtar; ty den gamla flottan var enligtförbundet utlenmad Ull Romarne. For att utröna dej]a ånnunya fartygs rörlighet, och på det att allt Jkulle vara färdigttill flridj lade han dagligen ut på hafvety och ojvade roddarsoch foldater i låtfade fjoflag, åjvertygad, att hoppet om beläg¬ringens framgång berodde deraf, att han kunde af/håra allundfåttning från fjåfidan. — Så vuxen Achceernas chef varhvarje annan ryktbar hår/orare få i erfarenhet, fom Jnille, dåfråga vnr om krigskonflen till lands, få okunnig var han i f]α¬νåfendet. Han var Arcadier, från det inre af landet, ochkånde ej det ringafte af utlåndjka forhållanden, utom det, atthan gjort krigstjenfl på Cretay fåfom anförare for hjelptrop-

'

parne. Det fanns ett gammalt fartyg, med fyra roddarelager,taget får åttatio år fedan, då det ojυerfårde Crateri gemålNiccea ifrån Naupactus till Corinth. Fåranledd af defs florarykte — ty detta fartyg hade fordom varit, utmårkt bland denkongliga flottan — befallte Philopoemtn, att det Jkulle utlåpafrån Afgitun, oaktadt det redan var mycket ruttet och fårfal¬let af ålderdom. Når nu detta, fåfom chefjkepp, gick i fpel¬fen får flottan ^ och fårde Tifo från Patrce fåfom Amiral om-boräy kommo Latedamoniernes fartyg, från Gythium det till

3

mötes: och vid forßa anfallet mot ett nytt och flarkt fkeppbraß det gamla, fom redan af fig fjelf intog vatten genom al.Ja fogning-arue. De, fom Voro ombord, blefvo famtligen till¬fångatagne: och de ofriga Jkeppen, fedan de fSrlorat ftt Ami-raljkepp, flydde med all den häftighet deras åror kunde åftad-komma. Philopoemen fjelf flydde på ett lätt fpejarefartyg,och flannade ej, förr an han kom till Patres. Denna handel-fe minjkade ej modet hor en Jådan krigare, profvad i mångfal¬diga Jkiften: tvärtom, då han nu haft motgång till fjös, derhan var oforjaren, fick han få mycket florre tillit till det, fomhan of vana i grund jorflod, och bedyrade, att han fkulle goraglädjen kort for Tyrannen.

Nabir, flolt Sfver medgången, och i vifs fortroflan attintet vore från fjofldan att befara, ville äfven, genom Jkickligtforlagde betäckningar, flänga ingångarne till lands ι han drogderfor e tredjedelen affin flyrka från Gythii belägring, och flogläger vid Plejce. Detta fiälle beherrjkar både Leucce och A»crice, på hvilken väg fienderna troddes Jkola anrycka med finkrigshär. Då der nu var fiåndläger, och få hade tält, menden ojriga mängden flätat fig hyttor af ror, och täckt dem medlof, att de åtminftone fkulle gifva någon fkugga: få befiot Phi¬lopoemen, innan han kom i fiendens åfyn, att angripa honomojorvaraudes på ett fatt, fom han icke beräknat. Han drogtillfamman fmå fartyg i en förborgad hamn på Argivifka om¬rådet, ockinjkeppc.de på dem lätt krigsfolk, de flefle Cetrater*)

*) väpnade med cetra, en kort Spansk sköld.

4med Jlungor och kaftfpjut och andra lätta vapen: derρa fegla-de han utmed kuften, och då han kom till en udde nära fien¬dernas lager, landfteg han, kom på kdnda ftigar nattetid tillPlejce, och då vakterna infomnat, medan ingen fruktan var forhanden, fatte han eld på hyttorne från alla fidor af lägret,Många brunno upp innan de märkte fiendernas ankomft, och de,

fom märkte den, kunde icke hjelpa, Allt förgicks for eld ochfvärd: några få flydde dock undan denna dubbla forodelfe tilldet färre lägret vid Gythium. Under det att fienderna Jålun¬da voro forfkräckte, lät Philopoemen genaft Jkofia Tripolis påLacedcemonijka området, närmafi gränfen mot Megalopolis: ochfedan han tagit en ftor mängd af mennifkor ock bojkap, begafhan ftg derifrån, innan Tyrannen från Gythium kunnat utjän¬da någon betäckning for landet. Derpå drog kan tillfamman

fin krigshär till Tegea, påbjöd der en fammankomfl får A-*hceer och bundsförvanter, vid hvilken äfven Epiri och Acar-naniens färnämfte män voro tillftädes, och befiät att tåga motLacedcemon, emedan hans krigsmän tillräckligt hämtat fig frånblygfein Sfver det fkamliga fjo/lag et, och fienderna vore for/kräckita: endaft på detta fatt trodde han att fienderna kunde for¬mås att ofvergifva Gythii belägring. Vid Caryce flog hanforft läger i fiendens land. På famma dag intogs Gythium:okunnig härom framflyttade Philopoemen fitt läger till Barbo-fihenes, ett berg tiotufen fleg från Lacedcemon. Sedan Gythi¬um blifvit återtaget, tågade Nabis med qvarlemnande af tros-

fen derifrån, tog i hafl vägen färbi Lacedcemon, och befatie det få -kallade Pyrrhi läger, hvilket flälie han fäkert trodde att Achaer¬na ville intaga: derifrån gick han fienderna till mötes. D§upptogo med fin, får den trånga vägens fkull, förlängda tropp

5

nära fein tufen fegtaget fiots af rytteri och ifynnerhet af endel hjeptroppar; emedan Philopoemen trodde, att Tyrannenßulle anfalla dem i ryggen med fina legoknektar, på kvilka hanmeß litade. Tvänne oväntade händelfer på én gång gjorde ka-nom befiårt: den ena, att det fälle, dit han ämnade βg, var

fårat b efatt; den andra, att han fåg, det fienden motte hansfortropp på ett flalle, kvareft, efter hans omdome, utan betäck-ning af lätt beväpnade, man icke kunde framrycka, alldenflundvägen gick genom oländiga trakter.

Men Philopoemen ägde en utmärktfkicklighet och vana vidatt fora en här och välja tjenliga platfer for denfamma: ochicke blott under krigstider, utan äfven under freden hade hanuppofvat fin eftertanke i detta affeende. Då han refle någonflå"des och kom till ett bcrgpafs, fom var fvårt att genomtåga,betraktade han flällets befkajfenhet från alla håll, och for hanenfam, åfuertänkte han for fig fjelf; men hade han några i

fäll/kap, frågade han dem: "om en fiende vifade fig här, hvadbefiut hade man då att taga , ifall han anfålle i fronten; hvadåter, om han an/olle å ena eller andra fidan; och hvad, om hanfolie o/s i ryggen. Då vi träffade honom, kunde vi vara tipp·fäIde i riktig Jlagordning, eller ork tåga utan ordning, blottfåfom vägen fordrade\ Han uttänkte och efterfrågade,hvad fälle han fjelf ßulle välja; huru for fyrka han ßullebegagna, eller hvad vapen— ty detta var af florfa vigt;hvart han ßulle fora undan trofén, packningen och den obe¬väpnade hopen; med hurufior och hurudan betäckning han [kul·le vakta detta; antingen det vore bättre, att tåga framåt denväg man börjat, eller vända tillbaka på den man kommit; fiock hvad plats han borde välja for läger; huru mycket af'fiäi-let han ßulle befäfia; hvarefl tjenligt vattenfäile funnes; hvar-ef tillgång vore på foder och ved; pä hvilken väg man fä·kraf ßulle kunna framrycka den följande dagen; hvad formden tågande troppen borde hafva. Med fådane cmforgcr ochtankar hade han från fin fårfa barndom fyffelfatt fin Jjäl ; fåatt ingen tanke i den vägen var for honom ny, — Och då for

6

tillfället lät han alldvafårfi taget fianna; derpä fände han tillfronten de Cretenfifka hjelptroppame och de β kallade Taren-■t india ryHarne, fom livarder a forde med Jig tvänne haßar;och , fedan han befallt rytteriet följa efter, intog han en klippa,fom lag ofver en bäck, ur hvilken man kunde hämta vatten. Ditfammanforde han all troffen och hela hopen af trofskujkar, om-ßot dem med foldateV) och befäfladt lägret efter fiällets bejkaffen-het. Svart var, att uppfä tälten i branterna och pä den ojem-na marken. Fienderna voro pä femhundra fegs afβfind: fränbada fidor hämtade man vatten ur famma bäck, under betäck¬ning af lätta troppar: och forr än någon frid uppföd — hvil-ket vanligen inträffar, dä läger närma fig hvarandra — komnatten emellan. Det fyntes tydligt, att man följande dagen mä¬ße flrida får vattenforarne vid bäcken: han gömde derjåreiendal, fom lag undan fiendens äfyn, fä mänga cetrater, fom βål-ht kunde dölja.

Dä dager bhf.t började de Hitta Cretenßfka tropparne ockde Tarentinjka ryttarne ßriden vid bäcken. Cretenfaren Tele-mnaßus anfårde fina landsmän, Lycortas frän Megalopolis ryt¬tarne. Cretenfer och Tarentinjka ryttare af famma Jlag utgjor¬de äfven ä fiendens fida vattenjorarnes betäckning. En Hund varfriden oafgjord, efterfom den ä bada fidor fordesmed fammaJlags manjkap och lika vapen. Under defs fortgång fingo dock

Tyrannens troppar δfvefhand, genom fin mängd, och emedanPhilopoemen fä befallt fina anförare, att de, efter en mättligtfkarp iräffning, Jkulle begifva fig pä flykten, och draga fiender¬na medfig i fårfätet. I oordning fåljde de de flyende genom da¬len , och blefvo till ftårre delen fårade eller dådade, innan de fin¬go fe den dolda fienden. Cetraterne fiitto, fä mycket dalens bredddet tillät, fä ordnade, att de lätt kunde mottaga fina flyendekamrater genom ledernas mellanrum. Derpä refie de fig, fri-fka, otråttade ochJlagfärdige, och anfållo de utan ordning kring-fpridda fienderne, fom voro utmattade af mådor och fär. Se-gren blef ej tvätydig: Tyrannens folk vände genafi till ryg-

7

gen; och flyende med vida häftigare fart, än de ny/t förföljt,drefvor de tillbaka till lägret: många nedhoggot och tillfånga-togot under flykten. Afven i lägret fkulle förvirring hafvanppftått, om icke Philopoemen låtit blå/a till återtåg, mindreaf fruktan for fienden, än for den oländiga trakten, fom varfarlig hvarhelfl man utan vederbörlig forflktighet framryckte.Både af flridenr utgång och anförarens· finnelag, giffade hannu till den fruktan, i hvilken denne /kulle vara, och jkickade tillhonom, under Jken af ofverlSpare, en af hjelptropparne, fomfkulle fäga fig hafva förnummit, 00 att Achceerna bejlutat följan¬de dagen framrycka till döden Eurotar, fom flyter nära invidSpartar murar, for att flänga vägen; på det Tyrannen ickefkulle kunna taga fin tillflykt till (laden, när han ville, ellerlifsfornådenheUr måtte kunna forar från ftaden till lägret'0;äjven (kulle han forfuka, om han iekc kunde inge någon luft, attajfalla från tyrannen, öfverloparen ingaf väl ej få flört for¬troende till fina ord, fom han icke mera erbjöd den uppjkräm-de Nabis en giltig orfak, att lemna lägret. Följande dagenbjäd han Pythagoras med hjelptropparne och rytteriet hållavakt utanför vallen: fjelj uttågade han med kärnan af hären li-kafom till frid, men befalite, att jkijndfamt flälla tåget till jladen.

Då Philopoemen fåg hären i hafl bortjkynda på den trångaoch l»-anta vågen, utfände han allt rytteriet och de Cretenfljkahjelptropparne mot flendtliga vakten utanför lägret. Då dennafåg fienden fig när, och flg fjelj ofvergifven af de fina, for-fokte den forfl att draga fig tillbaka in i lägret: derpå då he¬la Achceernas flagorduing anryckte, fruktade den att bli/va ta¬gen med Jjefva lägret, ock bemödade fig att följa efter fin e-gen här9 fom redan fått betydligt for/prång. Straxt anfallaAchceernas Cetrater lägret, och JkSfla det/amma: de ofriga tå¬ga framåt, for att fårjSlja fienderna. Vägen var fådan, attknappafl en här, fredad från fruktan for jiender , der ku-tideframkomma. Men när de efterfla ble/νσ angripne, och det för¬färliga ropet framträngde från de fårfkräckta till forfla ledernaydå kaflade hvar och en bort fina vapen, och flydde hit ock dit

8

till dt kring vdgen liggande fkogarne, och i ett Sgonhlkk varvdgen flängd af en håg med vapen, meft kaßfpjut, hvil-ka till ßorre delen med fpctfarm faßnade i marken, och likafomen uppkaßad vall hindrade tåget. Sedan Philopoemen befallthjelptropparne, att baß de kunde efterfätta och forfol]a— ty

fynnerligen for ryttarne fknlle ßykten ej blifva lätt —förde hanfjelf den tyngre haren på öppna vågen till üoden Eurotas. Oerfog han läger vid Jolent nedgångs och inväntade de lätta trop¬parne, Com han qvarlemnat, for att förfölja fienden; och då dis-fa ankommit vid forßa nattvakten, och berättat att Tyrannenmed några få trängt igenom till fladen, men den ofriga mäng¬den, obeväpnad och kring fpridd vankade ofverallt i fkogen; fåbefallte han dem att fårfrijka fig. Sjelf anrykte han med några,fom han ulvalt bland de ojrige foldaterna — hvilka, emedan dtförr kommit till lägret, voro fiärkte af mat och någon hvila— och forde de intet med fig, utom fina fvärd: deffa uppßäldthan vid de vägar, fom från tvännc portar fåra, den ena till Phe-rce och den andra till Barboßhenet, på hvilka han trodde attfienderne fkulle rädda lig undan flykten. Hans formodan bedroghonom icke ; ty få länge något var qvar af dagen, undanfiuckofig Lacedcemonierne på afväga ßigar midt i fkogen: firaxt påaftonen, då de fago eldarne i fiendernas läger, hollode ßg åt mot-fatt led på fördolda bivägar; men då de hunnit der/orbi, troddede allt vara fäkert, och gingo ut på allmänna vägarne. Der mot¬togos de å/ver allt af fiendens forßt och nedhoggos eller till-fångatogos till en fådan mängd, att knappt fjerdedelen af helakrigshären undkom. Sedan Philtpoemen innefiutit Tyrannen ifa¬den, använde han nära trettio dagar efteråt att Jkoüa Lactdce-moniernas land', och då han forfvagat och näfian tillintetgjortTyrannens magt, återvände han htm, under det /.tchcenna

prifade hans bedrifter lika ärorika, fom den Pomerfka PäIther¬rens, och, hvad det Lacedaemonifka kriget angick, till och medgåfvo honom fåreträdet framfår denne.