Sarajevo - Divalnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:206913/FULLTEXT01.pdf · 2009. 3. 10. · Dejan...

Institutionen för humaniora GIX182

Historia VT-06

Handledare: Magnus Persson 2006-05-30

Examinator: Kerstin Sundberg

Sarajevo - en sprucken mosaik?

Per Alsterlund

Freddy Johansson

Zdravko Zizmond

1

Innehåll

1. Introduktion 3

2. Tidigare forskning 5

3. Bakgrund 10

3.1 Sarajevo 14

4. Syfte och problemformuleringar 15

5. Konfliktanalys 16

5.1 Konflikt och krig 16

5.2 Det konfliktfyllda Bosnien-Hercegovina 17

5.3 Krigets Bosnien-Hercegovina 17

5.4 Etnisk konflikt i Bosnien-Hercegovina 19

6. Teori 20

6.1 Föreställd gemenskap 20

6.2 Identitet ur ett konfliktsperspektiv 23

6.3 Identitet 24

6.3.1 Identitet och etnicitet 25

6.3.2 Identitet och nationalitet 26

6.3.3 Identitet och religion 27

6.4 Flyktingar från krigets Bosnien-Hercegovina idag boendes i Sverige 27

7. Metod 29

7.1 Metod och urval 29

7.2 Frågeschema 31

7.3 Oral history som metod för källmaterialinsamling 33

8. Resultat 35

8.1 Intervjupersoner från Sarajevo 36

8.2 Resultat från intervjuer i Sarajevo 36

8.3 Intervjupersoner från Sverige 43

8.4 Resultat från intervjuer i Sverige 44

9. Analys av resultat 51

9.1 Analys från intervjuer genomförda i Sarajevo 52

9.1.1 Identitet 52

2




9.2 Analys från intervjuer genomförda i Sverige 56

9.2.1 Identitet 56




9.3 Svenska och bosnisk-hercegovinska tankar - konflikt och föreställd gemenskap 59

9.4 Avslutande slutsatser 61

9.5 Sammanfattning 66

3

1. Introduktion

Den sjätte april år 1992 är det datum som anses utgöra startskottet för kriget i det forna

Jugoslavien. Denna dag utfördes stora demonstrationer av befolkningen i Sarajevo riktade mot

serbiska nationalistiska planer på att skapa ett storserbiskt nationsbygge av de provinser som

låg under det forna Jugoslavien. Demonstrationerna möttes med serbisk skottlossning som kom

att kräva krigets första dödsoffer. Den tjugoförsta april besköts staden av serber för första

gången med tungt artilleri i ett första försök att ockupera staden. Bosnien-Hercegovina och dess

huvudstads befolkning utgör en heterogenitet av folkgrupper som innan krigets utbrott levt

tillsammans men som under ett kort skede kom att ställas mot varandra som fiender i ett krig.

Familjer och umgängeskretsar riskerade brytas och många kom att splittras. Dessa

omständigheter kom att ställa krav på hur de bosniska etniska grupperna skulle identifiera sig.1

Sedan 1100-talet lever i Bosnien-Hercegovina en muslimsk befolkning som är i knapp

majoritet. Utöver muslimer finns i Bosnien-Hercegovina två stora minoriteter, ortodoxa och

katoliker, som identifierar sig som serber respektive kroater. Denna omfattande mix av

folkgrupper gör Bosnien-Hercegovina till den mest komplexa delen av det forna Jugoslavien.

Bosnien-Hercegovinas blandning av olika folkgrupper hade decennierna innan kriget levt

tillsammans under fredliga förhållanden, men en latent spänning har funnits i området.2

Efter att Milosevic tillträdde som serbisk president 1987 började serberna driva en

centraliseringspolitik där målet var ett Belgradbaserat Storserbien som de andra

delrepublikerna förväntades underordna sig. Denna linje stötte dock på motstånd. Varken

Slovenien eller Kroatien önskade att ingå i en Serbiendominerad stat vilket ledde till att de

1991 förklarade sig självständiga, detta kom i sin tur att leda till väpnad attack från Serbien.

Bosnien-Hercegovina, som till en början strävat efter ett fortsatt enat Jugoslavien, ändrade linje

efter att både Slovenien och Kroatien förklarat sig självständiga. Man följde deras linje och

förklarade sig 1992 självständigt från Belgrad. De bosnier som till början stödde ett

självständigt Bosnien-Hercegovina var endast den muslimska delen av befolkningen vilken

endast utgjorde drygt 1/3 av totalbefolkningen. Kroaterna och serberna i Bosnien-Hercegovina

1 Henrik Höjer (2002), Det belägrade Sarajevos vardagsmyter, Svenska Dagbladet. Elektronisk källa: http://www.svd.se 2 Nyström, Kerstin, ”Kriget i Bosnien-Hercegovina: Inbördeskrig och krig mellan Kroatien och Serbien", i Sven Tägil (Red), Den problematiska etniciteten. Nationalism, migration och samhällsomvandling, Malmö 2003, s. 195-204.

4

eftersträvade istället att bli en del av ett större Kroatien respektive Serbien. Det förekom

diskussioner mellan Belgrad och Zagreb angående planer på att dela upp Bosnien-Hercegovina

i en serbisk och en kroatisk del. När kriget bröt ut på allvar i Bosnien-Hercegovina kämpade

dock kroatisk milis på bosniernas sida, vilket är ett av många exempel som visar på

komplikationerna i hur man skulle välja sin tillhörighet.3 Kriget i Bosnien-Hercegovina blev

det blodigaste i det jugoslaviska kriget och avslutades först 1996 i och med Daytonaavtalet.4

Fram till krigets utbrott levde de ortodoxa, katolska och muslimska religionerna sida vid sida

inom Bosnien-Hercegovinas gränser. Det var den religiösa tillhörigheten som skapade en

känsla av nationell tillhörighet och inte att man var född i Bosnien-Hercegovina. Kriget i

Bosnien-Hercegovina var etnonationalistiskt till sin karaktär men utspelades även som ett krig

där territoriella anspråk var centrala. De bosniska muslimerna drabbades värst i kriget och

resultatet visar att hela 2,2 miljoner bosnier flydde sina hem under kriget, varav 1,3 miljoner av

var muslimer.5

I dags läge är Bosnien-Hercegovina i en efterkrigsfas med ett komplext nationsbygge framför

sig. Det alltmer uppdelade Bosnien-Hercegovina innehållandes regioner med allt mer

homogena befolkningar skiljer sig markant från det Bosnien-Hercegovina som fanns före

kriget. Man är i ett skede där man försöker bygga upp en föreställd gemenskap mellan

folkgrupperna som är baserad på en medborgerlig, inte blodsbaserad, nationalism och göra den

till norm i ett markant fragmenterat land.6 Många av flyktingarna från Bosnien-Hercegovina är

idag bosatta i Sverige och även innehavare av dubbla medborgarskap. Dessa personer försöker

idag bli en del av det svenska samhället men är, i och med sin rösträtt i Bosnien-Hercegovina, i

allra högsta grad med och påverkar Bosnien-Hercegovinas framtid.7 Den forskning som berör

kriget i Bosnien-Hercegovina och dess befolknings identitet och gemenskap visar hur

befolkningen gick från ett starkt samliv till att under kriget strida mot varandra. Dessa

samhällsförändringar tillsammans med krigets förödelser torde ha påverkat den bosniska

identitetskänslan. Frågan är om och hur den bosniska identiteten verkligen har förändrats hos

de tre folkgrupperna?

3 Friedman, Francine, Bosnia and Herzegovina. A polity on the brink, New York 2004, s. 34-45. 4 Friedman, s. 57-58. 5 Friedman, s. 78-79. 6 Friedman, s. 120-121. 7 Regeringen (1999): Svenskt medborgarskap. SOU 1999:34. Elektronisk källa: http://www.regeringen.se

5

2. Tidigare forskning

Vi har sökt och studerat olika forskning som berört områden som är relaterade till vårt

undersökningsområdes syfte. Detta för att dels sätta oss in i problematiken kring det forna

Jugoslavien, dels för att hitta bakgrundsinformation till just vår utgångspunkt gällande identitet

och gemenskap samt för att kunna motivera varför vår studie är relevant.

Vi har studerat relevant tidigare forskning som har berört allmänna områden inom krigs- och

konfliktkunskap som även exemplifierar sina forskningar till kriget i det forna Jugoslavien.

Vidare har vi studerat identitetsbegreppet och begreppet den ”föreställda gemenskapen”, vilka i

allra högsta grad är bakomliggande orsaker till kriget i det forna Jugoslavien. Dessutom har vi

gått igenom forskningslitteratur som berört just själva konflikten i Bosnien-Hercegovina och

dess orsaker och följder.

I Sven Tägils bok Den problematiska etniciteten - Nationalism, migration och

samhällsomvandling (1993) diskuterar Kerstin Nyström, i sin artikel ”Kriget i Bosnien-

Hercegovina: Inbördeskrig och krig mellan Kroatien och Serbien”, kriget i Bosnien-

Hercegovina och de olika identiteter som finns hos befolkningen i landet. Nyström diskuterar

krigets mening ur ett politiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv samt beskriver hur

krigsutbrottet tedde sig och på vilka grunder. Hon beskriver de olika etniska grupperna i

Bosnien-Hercegovina, deras storlek, uppdelning, politiska mål och historia samt vad som

skiljer dessa folkgrupper åt. Nyström ger sin personliga bild av folkgruppernas identiteter och

gemenskaper. Hon menar att vid Jugoslaviens sönderfall gick de olika folkgrupperna inom

Bosnien-Hercegovina i olika riktningar. Hon menar att muslimer och katoliker i Bosnien-

Hercegovina allierade sig under samma mål mot den ortodoxa befolkningen. De ville förklara

sig självständiga och införa lika rättigheter för alla oavsett etnisk och religiös tillhörighet. De

ortodoxa motsatte sig detta och ville ansluta sig till Serbien genom att dela upp Bosnien-

Hercegovina i etniskt styrda områden. Detta är bara ett av många exempel på

identitetsproblematiken som rått och råder i Bosnien-Hercegovina.8

Francine Friedman har i sin bok Bosnia and Herzegovina - A polity on the brink (2004) gjort en

grundlig genomgång av Bosnien-Hercegovinas historia fram till idag och studerat den

identitetsproblematik som gjort sig ständigt påmind. Friedman bygger sin studie på litteratur-

8 Nyström, s. 173-186.

6

och forskningsgenomgångar samt att hon har intervjuat forskare som är insatta i situationen i

Bosnien-Hercegovina. Hon visar hur Bosnien-Hercegovinas demografi är komplex och skiljer

sig åt om man tittar på städer respektive landsbygd. På landsbygden är befolkningen uppdelad i

homogena byar. I de större städerna lever däremot de etniska grupperna i symbios. Det mest

lysande exempel på detta är, enligt Friedman, Sarajevo där folk med olika religionstillhörighet

genom historien har levt sida vid sida utan konflikter.9 Friedman avslutar sin bok med att visa

sig skeptisk och pessimistisk inför framtiden. Hon menar att det råder stor ovisshet huruvida en

hållbar fred kan uppnås. Hon visar på hur de bosniska identiteterna röstar nationalistiskt i de

politiska valen vilket visar på att kompromissviljan hos folket inte är särskilt hög. Hon påpekar

att tidigare forskning visat att kriget i Bosnien-Hercegovina berodde på gamla motsättningar

med rötter från medeltiden. Friedman förkastar denna teori och menar att det utifrån ett sådant

perspektiv aldrig kommer att kunna uppnås en hållbar fred. Hon menar istället att kriget

uppstod efter kommunismens kollaps då kommunistiska politiker vägrade släppa greppet om

sina maktpositioner och skapade hets mellan folkgrupperna genom politisk manipulation.

Friedman ser dock en möjlig fredlig framtid mellan de bosnisk-hercegovinska folkgrupperna.

Friedman menar att om en sådan framtid ska kunna bli verklighet måste de olika

identitetsgrupperna börja se sig som ett folk. Endast då kan Bosnien-Hercegovina bli en

egentlig del av Europa.10

Dejan Djokic ger i sin Yugoslavism - Histories of a failed idea (2003), liknande Friedman sin

syn på de olika identiteternas skepnader. Djokic menar att Jugoslaviens kollaps berodde på att

Jugoslaviens olika territorier, ledare och sociala grupper uppfattade federationen på olika sätt.

Han ger en redovisning av de olika folkgrupperna och deras specifika roller inom den

Jugoslaviska staten och i de olika alternativ som uppkom efter federationens sammanfall.

Djokic framhäver religionens betydelse för nationalismens framfart efter kommunismens

kollaps. Under kommunismen var religionen och staten separerade från varandra. När

kommunismen försvann och nationalistiska oppositionella ideologier fick större fotfäste

använde man sig flitigt av religionerna för att skapa nationella identiteter. Denna nationalism

splittrade den jugoslaviska befolkningen och denna uppdelning av folkgrupperna, menar

Djokic, var den yttersta orsaken till konflikterna som sedan följde.11

9 Friedman, s. 121-123. 10 Friedman, s. 124-125. 11 Djokic, Dejan, Yugoslavism – Histories of a failed idea, London 2003, s. 196-207.

7

Joze Pirjevec framlägger i sin artikel ”Muslims, serbs and croats in Bosnia-Herzegovina: the

burden of a tragic history”, som är tryckt i Stefano Banchinis och Marco Dogos bok The

Balkans - National identities in a historical perspective (1998), en studie som försöker besvara

varför folk som genom historien har levt tillsammans plötsligt började använda våld mot

varandra.12 Studien bygger på ett samarbete mellan fyra italienska universitet där man i

diskussioner analyserat och jämfört olika forskares synsätt på kriget i Bosnien-Hercegovina.

Hans studie visar att striderna i grunden var ett kulturellt krig där de olika etniska grupperna

stred för att försöka bevara sin kollektiva identitet och sina förfäders ursprung. Pirjevec menade

att det många gånger i historien uppstått en oenighet bland befolkningen. Bosnien-Hercegovina

finner endast ett ”inre lugn” då det styrts av en fast hand, som bestått av en stark makt och ofta

utländsk. På samma gång har det visat sig att tidsperioder av oroligheter mellan de olika etniska

grupperna uppkommit då det saknats ett starkt och mäktigt styre över regionen. Dock står

Pirjevec i liknande ovisshet kring framtiden som Friedman gör, han menar då han gjorde sin

studie, att de olika religionerna i Bosnien-Hercegovina i efterkrigstiden inte är redo för att leva

sida vid sida. Han menar att Bosnien-Hercegovina står inför en svår period av nationsbygge där

det kommer bli ansträngande att få de etniska grupperna i Bosnien-Hercegovina att åter inneha

en djup tillit till varandra, en tillit grundad på fullt accepterande av varandra och erkännande av

andra gruppers lika rättigheter.13

I avseendet föreställda gemenskaper och identitet har vi studerat två mer allmänteoretiska

forskningslitteraturverk. Dessa är Den föreställda gemenskapen (1992) av Benedict Anderson

samt Identitet, människans gåtfulla porträtt (2003) av Jonas Stier.

I Den föreställda gemenskapen framlägger Anderson fenomenet nationalisms historia och hur

den har fört människor samman i föreställda gemenskaper. Anderson menar att den

fundamentala faktorn för nationalismens framfart har varit språklig gemenskap. Gemensamt

språk har förenat människor och skapat gemensamma identiteter och strävanden efter att

etablera egna nationalstater. Detta har, enligt Anderson, fört negativa aspekter med sig i och

med att nationella normer har skapats, vilket ofta lett till förföljelse av folk som avviker från

dessa nationella normer. Han återger flera exempel på multietniska statsbyggen där den

12 Pirjevec, Joze, “Muslims, serbs and croats in Bosnia-Herzegovina: the burden of a tragic history”, i Bianchini, Stefano & Dogo, Marco, The Balkans. National identities in a historical perspective, Ravenna 1998, s. 107. 13 Pirjevec, s. 112.

8

språkliga och etniska mångfalden lett till problem som omöjliggjort en föreställd gemenskap

och en överbryggande nationell identitet. Ett exempel som nämns är Österrike-Ungern där flera

olika folkgrupper levde under samma regim. Folkgruppernas olika språkliga och religiösa

skillnader skapade svårigheter för regimen att skapa en gemensam nationell identitet bland

folket och få dessa att dra åt samma håll. Samma problem sågs i det forna Jugoslavien och blev

den yttersta orsaken till federationens kollaps efter kommunismens avskaffande.14

Jonas Stier framlägger teorier kring identitetsbegreppets karaktär, skapandet av identiteten samt

hur den kan förändras. Han kartlägger hur både individuella och kollektiva identiteter skapar

förståelse för människan vem hon eller han är. Den kollektiva identiteten är den som möjliggör

samhällen samt skapar uppdelningen mellan olika folk i termer av vi och dem.15 Den kollektiva

identiteten gör att man uppfattar den egna gruppen som bättre och mer betydelsefull än andra

grupper vilket gör att man vill sätta den egna gruppens bästa i första hand. Stier menar att

identiteter skapas utifrån etnicitet, nationalitet, religion, klass och kön.16 Ofta har, enligt Stier,

kollektiva identiteter stridit mot varandra, likt som serber och muslimer gjorde i det forna

Jugoslavien, vid många konflikter har kollektiva identiteter varit själva orsaken till konflikters

början. Identitetsproblematikens konfliktskapande karaktär blir därmed ofta ett mål för

politiker att styra. Stier belyser även hur ens identitet drastiskt kan förändras vid situationer

som snabbt förändrar ens omvärld såsom ett krig. Vidare belyser Stier hur människor som

tvingats fly ett krig i ett land till ett annat land oftast upplever en förändring av sin identitet i

och med mötet med nya förhållande, värderingar och tankesätt.17

Vi har även studerat två olika forskningslitteraturer om krigs- och konfliktkunskap som i första

hand ej bör ses som tidigare forskning kring Bosnien-Hercegovina, men som är viktiga verk, i

vår uppsats, för att förstå själva krigets struktur och skepnad.

Peter Wallensteens bok Från krig till fred - Om konfliktlösning i det globala systemet (1994)

belyser centrala begrepp inom krig och konfliktlösning. I boken definieras begreppen konflikt

och krig ur olika perspektiv. Han förklarar begreppet konflikts olika stadier där krig utgör

konflikter i dess värsta form. Vidare belyser Wallensteen även konfliktlösning som fenomen

14 Anderson, Benedict, Den föreställda gemenskapen, Göteborg 1992, s. 87-92. 15 Stier, Jonas, Identitet, människans gåtfulla porträtt, Lund 2003, s. 17-21. 16 Stier, s. 61-73. 17 Stier, s. 57-58.

9

och beskriver vilka teorier om konfliktlösning som existerar. I boken behandlas olika specifika

konflikter varav kriget i Bosnien-Hercegovina utgör ett exempel. Han menar att kriget i

Bosnien-Hercegovina och i det forna Jugoslavien utbröt ur det politiska vakuum som uppstod

efter det kommunistiska systemets sönderfall och ur de olika folkgruppernas försök till att

skaffa kontroll och makt över territorier. Wallensteen menar att aktörerna i denna konflikt

endast visade intresse för lösningar som gynnade dem själva.18 Walllensteen berör även

identitetsbegreppets föränderliga karaktär när den utsätts för konflikter och våld.19

I Freds- och konfliktkunskap (2004) diskuterar även Svante Karlsson kring fred och konflikter i

ett perspektiv som berör modern tid. Karlsson definierar i sin bok fenomenet inbördeskrig.

Karlsson konstaterar även att antalet inbördeskrig drastiskt har ökat och menar att detta beror

på att kalla krigets supermakter dragit undan sina s.k. beskydd över världens länder och på så

sätt släppt fram en rad nya och gamla motsättningar. Karlsson gör en distinktion mellan två

olika typer av inbördeskrig. Dels de som gäller ideologi och regeringsmakt, dels de som

handlar om separatism och territorium. Karlsson visar på hur båda dessa typer av inbördeskrig

gick att skåda under kriget i Bosnien-Hercegovina.20 Hur dessa två typer visade sig diskuteras

längre fram i denna uppsats.

Vi anser att den forskning som finns idag är otillräcklig i avseendet huruvida den bosnisk-

hercegovinska identiteten påverkades av kriget och på vilka sätt. Vi har för avsikt att intervjua

bosnier boendes i Sarajevo kring deras uppfattningar om kriget och dess påverkan på

befolkningen. Ingen forskning har just Sarajevo som utgångspunkt för sina studier. Det finns ej

heller, vad vi har kunnat se, någon forskning som bygger på intervjuer där själva befolkningen

har kommit till tals och fått berätta om sina egna uppfattningar och erfarenheter. Vi uppfattar

vår studie som unik utifrån det presenterade forskningsläget. Det unika i vår studie finner vi

främst i vår angreppsmetod som består av att intervjua invånarna i Sarajevo samt att vi gör vår

studie i dags läge då det intensiva återbyggandet av nationen Bosnien-Hercegovina pågått

ytterligare några år. Efter att ha studerat den tidigare forskning som finns till hands har vi

skapat oss en tänkbar bild av hur identiteten hos den bosnisk-hercegovinska befolkningen i

Sarajevo idag kan vara utformad. Enligt den tidigare forskningen har vi tagit till oss

18 Wallensteen, Peter, Från krig till fred. Om konfliktlösning i det globala systemet, Eskilstuna 1994, s. 8. 19 Wallensteen, s. 204. 20 Karlsson, Svante, Freds- och konfliktkunskap, Lund 2004, s. 107-109.

10

uppfattningen att de tre dominerande etniska grupperna före krigsutbrottet levde tillsammans

under fredliga förhållanden, men att kriget skapade en kontext av misstankar och misstycke

mellan grupperna i Bosnien-Hercegovina. Vid den senaste forskningen finns det heller ingen

direkt tillförlitlighet mellan de olika grupperna. Dock har, som tidigare nämnts, ytterligare

några år passerat sedan den senaste forskningen vilket gör att vi tror oss kunna finna en

nyanserad bild av den bosnisk-hercegovinska identiteten. Möjligheten finns att förhållandena

mellan de etniska grupperna antingen har förbättrats eller försämrats. Det finns även en

möjlighet att förhållandena kan vara de samma som den tidigare forskning försökt visa, i ett

sådant fall kommer vår studie ändå kunna ge nya sidor av identitetsproblematiken då vår

studie, genom våra intervjufrågor, kommer att kunna visa problematiken på mer specifika

områden, exempelvis vad man tycker om andra grupper eller vad man anser om uppbyggnaden

av andra gruppers religiösa byggnader, än vad den tidigare forskningen har åstadkommit. Vi

kommer möjligtvis även att kunna utröna bosniernas egna tankar och förväntningar på

framtiden efter krigets förödelser. Även om vi studerar hur situationen ser ut i dagens Sarajevo

är vår studie i allra högsta grad ett arbete inom historia. Historia handlar inte bara om dåtid utan

i lika stor grad om hur dåtiden har format vår samtid och vad dåtid och samtidens händelser

kommer gör för framtiden.21

3. Bakgrund

Bosnien-Hercegovina som stat dök först upp under 900-talet, då landet sträckte sig från floden

Drina till Adriatiska havet. Detta var en orolig period för området då det genomgick invasioner

som byggde på olika religiösa uppfattningar. Man invaderades bl.a. av bysantiner, ungrare,

grannrikena Kroatien (katoliker) och Serbien (ortodox-kristna). Under 1000-talet inrättades den

bosniska staten enligt parlaments princip med mer specifika och religiösa relationer. Kröningen

av kung Trtko år 1377 gjorde Bosnien-Hercegovina till ett kungarike. Inom detta rike fanns nu

två olika religiösa uppfattningar, den katolskt kristna och den ortodoxt kristna. Detta delade

upp människor i regionen i två olika religiösa grupper som mer än ofta var i konflikt med

varandra, konflikter som många gånger påverkades av ett yttre politiskt tryck, detta var en

bidragande faktor som gjorde Bosnien-Hercegovina till ett oenhetligt rike.22

21 Helena Smitt (2001), Historien utgår inte från elevens värld, Malmö Högskola. Elektronisk källa: http://www.mah.se 22 Friedman, s. 6-7.

11

Under den osmanska ockupationen av balkanområdet hamnade Bosnien-Hercegovina under

osmanskt styre år 1463, vilket förde med sig många förändringar som skulle röra om livet i

Bosnien-Hercegovina. Förutom att nya städer växte fram, som t.ex. Mostar, så förändrades

ekonomin, detta då ett godsägarsystem infördes. Det osmanska riket bidrog med ännu en

avgörande faktor till det redan invecklade bosniska samhället, detta då många judar flyttade till

regionen från ett judefientligt Spanien.23

Under det osmanska styret konverterade en stor del av befolkningen till islam, detta då

osmanerna ville skapa ett starkt islamistiskt samhälle i landet. Att det skedde så många

övergångar till erövrarnas religion berodde på särskilda omständigheter. En av de viktigaste

omständigheterna var att den jordägande bosniska adeln gick över med sina underlydande och

därmed räddade sina privilegier, de människor i regionen som var livegna hade inga privilegier

men fick en bättre ställning som muslimer. En annan bidragande faktor till landets religiösa

oenighet var att det rådde ett religiöst vakuum, Bosnien-Hercegovina var ett gränsområde

mellan katolicism och ortodoxi. I detta religiösa vakuum uppstod emellertid en rörelse som var

kätteri i både katolikernas och de ortodoxas ögon. Det var den s.k. bogomilismen, som hade en

dualistisk åskådning och betraktade Jesus och Satan som bröder och båda guds barn.

Bogomilerna började allt mer att samarbeta med turkarna, de hade lättare att anta islam då detta

inte förutsatte något ställningstagande till de invecklade teologiska resonemang som i stor

utsträckning bidragit till den kristna världens splittring. De nyblivna muslimerna i Bosnien-

Hercegovina utnyttjade sin privilegierade ställning till att förtrycka de kristna, detta har satt

sina spår i landet, och har inte glömts av vare sig katoliker eller ortodoxa. Genom den

osmanska erövringen försvann Bosnien-Hercegovina från europeisk politik för århundraden

framåt. En järnridå drogs ned för landet, vilken höjdes först när det osmanska riket började

falla. Allt eftersom blev Bosnien–Hercegovina mer självständigt, under 1700-talet och första

halvan av 1800-talet deltog landet i försvarskrig mot Österrike, detta gjorde att man kände sig

manad att kräva självständighet inom det osmanska riket. Resultatet blev ett flertal reformer

och uppror (som Huseinberg-Gradascevic rörelsen 1831-1832) som resulterade i självstyre. De

antagna reformerna under 1860-talet förde upp Bosnien-Hercegovina till ett visst provinsiellt

självstyre.22

23 Pirjevec s. 107-109 22 Fredborg, Arvid, Serber och kroater i historien, Stockholm 1994, s. 28-29.

12

Då den katolska kyrkan på 1800-talet kopplat de bosniska katolikernas nationella identifikation

till Kroatien och den serbiska nationalismen vunnit de bosniska ortodoxa till Serbien

identifierade sig de bosniska muslimerna som en särskild grupp, i vilken individerna varken

identifierade sig som serber eller kroater, utan som individer ståendes utan nationell

tillhörighet, de var muslimer. Fram till slutet av 1800-talet identifierade sig de forna folkslagen

från det forna Jugoslavien praktiskt taget enbart efter religiös tillhörighet, man föddes således

in i en kollektiv identitet vars position var i det närmsta oföränderlig. Bosnien-Hercegovina har

en speciell sammansättning av identiteter i och med att där sedan flera sekel tillbaka levt tre

stora religioner sida vid sida. Landet utmärker sig även bland de forna provinserna genom att

på många områden givit efter för religionernas segregerande funktion. Fram till det

jugoslaviska kriget på 90-talet fungerade religionen som skapare av en nationell identitet även i

Bosnien-Hercegovina, dock har det visat sig att religionen inte alltid var den dominanta i en

social kontext. Ett målande exempel för detta är Sarajevo där man i ett och samma kvarter

finner islamska moskéer, katolska katedraler, ortodoxa kyrkor och judiska synagogor och

finner en tillvaro där människor umgås över religionerna.23

Friedman framlägger att renodlade serbiska respektive kroatiska nationella identiteter växte

fram först vid slutet av 1800-talet. En serbisk identitet växte fram som en dialektal opposition

mot andra länder som ansågs vara närliggande hot, främst Österrike och Turkiet. Liknande

processer skedde i Kroatien. Det var först efter denna process då nationell tillhörighet och

religion blev sammanförda som de bosniska ortodoxa och bosniska katolikerna allt mer

karaktäriserade sig som serber respektive kroater. De bosniska muslimerna följde inte denna

utveckling utan fortsatte att endast identifiera sig som tillhörande till religionen islam.24

I efterkrigstiden av andra världskriget kom många av de bosniska muslimerna istället att se sig

som jugoslaver. Tiden efter andra världskriget ansträngde sig kommunistregimen i Jugoslavien

för att skapa en kultur som skulle sammanföra de olika folken i en jugoslavisk identitet och

kultur. Ansträngningarna kom i de olika provinserna att tolkas som förrädiska metoder för att

införliva provinsernas befolkningar i en serbisk kultur. Detta kom att skapa en atmosfär där de

olika folken i stället identifierade sig med sina respektive nationer. Mellannationella band

stärktes på 1960 och 70-talen, trots detta var det en identifikation med de traditionella

nationerna som var starkare än samhörigheten med människor från andra provinser.

23 Nyström, s 173-175. 24 Friedman, s. 122.

13

Muslimerna i Bosnien-Hercegovina kom under denna tid att allt mer känna en gemensam

speciell identitet. Denna förändring kom Tito att stödja för att skapa en motpart till de redan

befintliga starka identiteterna hos kroaterna respektive serberna. Tito skapade en muslimsk

maktbas med lika befogenheter som de två övriga nationella identiteterna och 1968 erkände

han de bosniska muslimerna som en jugoslavisk nation, vilket kom att splittra de tre

gemenskaperna i Bosnien-Hercegovina. Detta, menar Nyström, kom att medföra att det blev

allt mer tydliggjort att Bosnien-Hercegovina var de bosniska muslimernas nationella

tillhörighet, Kroatien kroaternas och Serbien serbernas. Detta innebar att muslimerna fick

jämlik politisk makt som kroater och serber i Bosnien-Hercegovina. Detta bredde ut sig på

serbernas bekostnad som haft politiskt dominans fram till dess. Kommunistregimens idé var att

skapa en multinationell kultur i Bosnien-Hercegovina med en gemensam identifikation med

provinsen hos dess alla folk, vilket skulle leda till att politiska reformer och förändringar blev

enklare att genomföra. Alla folken skulle ha jämlik ställning. Dock kom folken i slutet av 70-

talet att allt mer söka sig till republikerna där deras egna folk var dominanta. Nationalismen

hade ökat i Serbien respektive Kroatien på grund av nationella oroligheter och tvistemål vilket,

enligt Nyström, kan ha bidragit till att bosnienserber och bosnienkroater stärkte sin nationella

identifikation i ett jugoslaviskt perspektiv istället för att skapa en religionsöverskridande och

gemensam identitet inom Bosnien-Hercegovinas gränser.25

Vid Titos bortgång 1980 började provinsernas högsta politiker, genom politiska processer,

framkalla förändringar av de tidigare sociala identiteterna vilket ledde till att tidigare vänner,

bekanta, grannar etc. med skiljda religionstillhörighet kom att mer eller mindre demoniseras.

Exempelvis kunde serber nu öppet se bosniska muslimer som främlingar trots att de historiskt

är genetiskt lika och att deras religioner först under det ottomanska rikets expansion på 1500-

talet åtskildes.26 I dags datum synes fortfarande en tredelad befolkning som hålls isär utav

agendan hos politikerna som representerar respektive nationell grupp. Såren sedan kriget finns

fortfarande kvar hos den bosniska befolkningen vilket visar sig i hur de tre folkslagen röstar.

En klar majoritet av bosniska befolkningen röstar för partier vars program står för

nationalistiska läror istället för en bredare politik för en enad nation.27

25 Nyström, s. 175-180. 26 Friedman, s. 121-123. 27 Friedman, s. 124.

14

3.1 Sarajevo

Bosnien-Hercegovinas städers befolkning hade tiden innan kriget levt i en etno-religiöst

grundad gruppidentifikation. De närmsta decennierna innan kriget växte det fram allt fler

okonventionella förbindelser mellan religionerna, social kontakt och även giftermål över

religionsgränserna var inget ovanligt. I de största städerna, såsom Sarajevo, levde en än mer

profan kultur där de religiösa kulturella gränserna allt mer raderades för att ge rum för

kontakter över religionerna. Nyström påvisar att den sociala strukturen i Sarajevo med dess

befolknings tvärreligiösa kontaktnät och umgängeskretsar inte visade några större tecken på

incitament till konflikt. I stadens befolkning levde, vid krigets utbrott, en tradition av

mellanetniskt umgänge vilka förespråkade, en mellan religionerna, gemensam identifikation

med Bosnien-Hercegovina. Nyström menar vidare att Bosnien-Hercegovinas samhällsstruktur

likaväl kunnat upprätthålla samarbetet mellan de olika folkgrupperna istället för att uppbringa

ett våldsamt inbördeskrig. De olika folkgrupperna hade även öppna vägar till politiska poster

vilket ger ytterligare ett tecken på att någon folkgrupp ej behövt uppleva något större missnöje.

Samtidigt som de olika folkgrupperna identifierade sig med sin religion och även med

tillhörande provins utanför Bosnien-Hercegovinas gränser upplevde man alltså en etnoreligiös

gemenskap och många önskade ett enat Bosnien-Hercegovina. Mot folket stod de religiösa

institutionerna som självklart inte önskade se att de religiösa förankringarna i provinsen

försvagades och påtalade därmed en mer religiös identifikation.

Situationen i Bosnien-Hercegovinas huvudstad var på inga sätt lik den i övriga landet. Som

tidigare nämnts utgjorde befolkningen i Sarajevo en befolkning där man, över

religionsgränserna, såg sig som en kollektiv grupp bestående av samma folk. För just

Sarajevobefolkningen var det av största vikt att behålla republiken som en politisk enhet.

Blandäktenskapen över religionerna var fler i Sarajevo än snittet i övriga Bosnien-Hercegovina

och även flest i världen, detta innebär att många familjer hade medlemmar av olika religion och

nationalitet. Den etniska rensning som utfördes i landet under kriget kom därmed att bryta upp

familjer. Rensningen som till störst del fördes av serber påverkade således även familjer

innehållandes serber. En möjlig situation, under dessa omständigheter, skulle kunna vara en

familj, där modern är av serbiskt ursprung och fadern av muslimsk bakgrund, som splittras då

fadern avrättas eller förs iväg utav serbisk milis. Detta torde påverka en individs föreställda

tillhörighet då ens egna föreställda folkgrupp fysiskt och psykiskt misshandlar en tidigare

15

accepterad älskad. Innan kriget var gränserna mellan religion, etnicitet och nationalitet av

mindre vikt i Sarajevo. Sarajevos skolor var institutioner där elever oavsett religion eller

nationalitet sammanfördes och utgjorde centra med en stor heterogen blandning. Detta menar

Nyström förde med sig att en konflikt byggd på etniska och religiösa grunder inte sågs möjlig i

Sarajevo på samma sätt som den kanske gjorde på landsbygden där man levde mer

segregerat.28

I Sarajevo uppstod således en situation där man tidigare levt tillsammans över möjliga religiösa

och etniska gränsdragningar till att under kort tid inställa sig i tanken att exempelvis ens makar,

barn, vänner och kolleger nu ansågs vara ens fiender. Man blev plötsligt tvungen att ställa sig

frågan kring vem man själv var och vem ens nära var.29

4. Syfte och problemformuleringar

I denna uppsats har vi som huvudmål att försöka utröna hur identiteterna hos de tre respektive

dominerande etniska grupperna i Sarajevo förändrats av det jugoslaviska kriget, ett krig som till

stor del utspelades i Bosnien-Hercegovina och i stor mån i Sarajevo. I samma avseende har vi

som underordnat mål att vi ska försöka se huruvida de tre folkgrupperna tillsammans idag utgör

en föreställd gemenskap och även hur de ser på en framtida gemenskap. Tidigare forskning har

visat att den bosnisk-hercegovinska befolkningen, framförallt i städerna, levde och umgicks

över religiösa och etniska särdragningar men att dessa splittrades i olika riktningar precis före

och under kriget. I ett politiskt avseende verkar det, enligt den tidigare forskningen, som att de

olika folkgrupperna börjar säras åt i och med att de börjat rösta för partier som har starka

sympatier för den egna gruppen. Dock visar det representerade forskningsläget, främst

Friedman och Pirjevec, att det idag, i högsta grad, är osäkert vart de bosnisk-hercegovinska

identiteterna kommer att söka sig eller vilken identitet man idag anser sig innehava. Tusentals

bosnier av olika religiös eller etnisk bakgrund flydde krigets Bosnien-Hercegovina för att

hamna i Sverige. En liten del av dessa har återvänt men många har valt att stanna på sina nya

boplatser. Dessa bör sannolikt ha fått ett annat perspektiv på kriget och de förändringar kriget

innebar för bosnierna i och med att de, till skillnad från dem som stannat, fått ett perspektiv på

situationen mer utifrån bl.a. genom svensk media. Vi vill därmed i ytterligare ett underordnat

28 Nyström, s. 204-210 29 Nyström, s. 206-207

16

mål undersöka huruvida bosnisk-hercegovinska förstagenerationens invandrare i Sverige skiljer

sig eller delar samma föreställningar som den nuvarande bosnisk-hercegovinska befolkningen.

Vårt syfte är inte att arbeta fram en heltäckande karta av de bosnisk-hercegovinska

folkgruppernas förändrade identiteter. För ett sådant ändamål krävs det undersökningar i olika

delar av landet. Vi har ej tillräckliga resurser, varken i ekonomiska termer eller i tidsbredd, för

att kunna utföra en sådan undersökning. Vi begränsar oss till att enbart studera förhållandena i

huvudstaden Sarajevo.

Vår studies frågeställningar är utifrån ovan angett syfte:

� Hur förändrade kriget i Bosnien-Hercegovina Sarajevobefolkningens identitet och

föreställda gemenskap?

� I vilken riktning kan Sarajevobefolkningens identiteter komma att utvecklas i

framtiden?

� Skiljer sig flyktingar, från krigets Sarajevo, i synen på kriget i jämförelse med den

nuvarande Sarajevobefolkningen? Vilka är deras uppfattningar av dagens

Sarajevobefolknings identiteter och föreställda gemenskap?

5. Konfliktanalys

5.1 Konflikt och krig

Kriget i Bosnien-Hercegovina skall ses som en del av ett inbördeskrig utspelat i forna

Jugoslavien. Jugoslaviens sönderfall anses inom konfliktforskning vara den incident i modern

tid som är mest komplex till sin karaktär, såväl militärt som intellektuellt och mänskligt. Kriget

innefattade ett komplicerat politiskt spel som kretsade kring kontroll över territorier och makt i

det vakuum som uppstod efter den kommunistiska maktapparatens upplösning. Kombinationen

av skilda etniska identiteter och säkerhetssträvan med territoriell enhet och integritet

genererade den laddade situation som kom att utlösa en väpnad konflikt. Konfliktens ledande

aktörer visade inget intresse för att finna lösningar som inte gav optimal vinning för de egna

nationernas viljor och behov.30

30 Wallensteen, s. 8.

17

5.2 Det konfliktfyllda Bosnien-Hercegovina

Enligt Wallensteen definieras begreppet konflikt som en ”social situation i vilken åtminstone

två parter strävar att vid samma tidpunkt förvärva samma uppsättning knappa tillgångar”.31

Definitionen påtalar att en konflikt äger rum när inblandade parter försöker uppnå oförenliga

mål. Utifrån definitionen kan man således tolka 90-talets situation i Bosnien-Hercegovina som

en konflikt eftersom serber, kroater och bosnier gjorde anspråk på samma begränsade

landområde, exempel för detta är huruvida Bosnien-Hercegovina skulle ingå i en serbstyrd

jugoslavisk federation eller fungera som en autonom stat.

Utmärkande begrepp för att en konflikt skall råda är knapphet och parter. Det måste råda

knapphet på en vara vid en bestämd tidpunkt där två eller flera aktörer anhåller om tillgång till

den. I ett konfliktperspektiv inom vårt intresseområde utgör varan två olika fenomen, dels

maktposition inom regioner i Bosnien-Hercegovina, dels territoriella resurser. För att en

konflikt skall kunna bedrivas krävs parter som anser sig ha skäl att bära intresset för varan i så

vid utsträckning att de är beredda att innerligt kämpa om den, i denna situation utgörs parterna

av de provinser som legat under det forna Jugoslaviens myndighet, främst Serbien, Kroatien

och Bosnien-Hercegovina men även bosniska serber, bosniska kroater och muslimer. En

konflikts högsta och svåraste nivå är väpnat krig. Krig anses vara en kvalitativ utveckling av en

konflikt, i ett krig påverkas i regel den civila befolkningen genom dödligt våld och våldsamma

kränkningar mot mänskliga rättigheterna.32

5.3 Krigets Bosnien-Hercegovina

Det råder inga tvivel om att konflikterna i forna Jugoslavien ansetts ha utgjort ett krig. Det

finns en uppsjö av försök till definieringar utav krig, dock finns ingen generell definition och

de befintliga försök som gjorts innehåller ofta luckor som gör att de inte blir allmängiltiga.

Svante Karlsson har studerat de inom konfliktforskningens mest använda definitioner och tagit

fram gemensamma nämnare som oftast återkommer. Karlsson menar att om en konflikt skall

anses vara ett krig måste konflikten innesluta tre faktorer:

31 Wallensteen, s. 14-15. 32 Wallensteen, s. 14.

18

� Det skall finnas väldefinierade parter för att ett krig skall råda. Dessa parter måste även

ha någon form av organisering.

� Det måste utspelas någon form av våldsutövande.

� Ett krig måste omfatta en viss minsta tid.33

Väljer man att studera kriget i Bosnien-Hercegovina utgör, som tidigare belysts, Serbien,

Kroatien och Bosnien-Hercegovina tillsammans med sina respektive etniska grupper inom

Bosnien-Hercegovinas territoriella gränser väldefinierade parter. De var alla tre organiserade

militärt och politiskt under sina respektive politiska ledare, Serbien under Slobodan Milosevic,

Kroatien under Franjo Tudjman och Bosnien-Hercegovina leddes i toppen av muslimske Alija

Izetbegovic.34 Det finns många exempel på våldsutövande under kriget i Bosnien-Hercegovina,

ett framträdande exempel är ockupationen av Sarajevo 1992 där tusentals människor dödades,

ett annat exempel är Srebrenicamassakern där drygt 8000 manliga bosniska muslimer utsattes

för dödligt våld i vad som i efterhand kommit att kallas ett regelrätt folkmord.35 Även om

själva efterspelet av kriget i det forna Jugoslavien fortfarande är aktuellt med oavslutade

rättegångar och nationalistiska tvistemål anses det beväpnade kriget i Bosnien-Hercegovina

avslutat i och med 1995 års Daytonaavtal, därmed kan kriget anses omslutas av en minsta tid.36

Utifrån dessa resonemang får man anse att konflikterna i det forna Jugoslavien utmynnade i ett

krig.

Vid närmare studie av massakern i Srebrenica visar den sig varit en sammandrabbning ledd av

bosnienserber efter ledning och order från general Ratko Mladic. Detta visar att

Srebrenicamassakern i realiteten var en strid mellan två bosnisk-hercegovinska

befolkningsgrupperingar vilket antyder att kriget i det forna Jugoslavien inte bara var ett

mellanstatligt krig utan även ett inomstatligt krig inom Bosnien-Hercegovina av etnisk

problematik. Ett inomstatligt krig karaktäriseras av att stridigheterna sker på en stats territorium

mellan två eller flera parter som oftast har sin politiska bas inom samma territorium. Man kan

tudela de inomstatliga krigen i två olika typer, de som gäller ideologi och regeringsmakt och de

som gäller separatism och territorium. I vår studie är det främst den separatistiska/territoriella

typen som står som orsak till kriget. Den separatistiska/territoriella typen kan utgöra två olika

33 Karlsson, s. 97. 34 Nyström, s. 187. 35 Friedman, s. 56. 36 Friedman, s. 57-58.

19

uttryckssätt. Ett mål är att kräva en egen stat på delar av den förra statens territorium, vilket

hände i Jugoslavien där Slovenien, Kroatien och Makedonien bröt sig ur och Bosnien-

Hercegovina försökte bryta sig ur den jugoslaviska sammansättningen för att skapa

självständigt stående stater. Det andra målet som kan strävas efter i en separatistisk/territoriell

typ av inomstatligt krig är att en opposition försöker förena sig med en annan stat, såsom var

fallet mellan Republika Srpska och Jugoslavien. Republika Srpska är en stat i staten Bosnien-

Hercegovina vars befolkning idag erkänner sig till Serbien före Bosnien-Hercegovina.

Historien påvisar att etnisk rensning är den vanligaste strategin i den separatistiska/territoriella

krigsorsaken för att uppnå eventuella mål innehållandes skapelse av en situation där bara en

önskad etnisk grupp finns inom det aktuella territoriet. Detta utförs vanligtvis genom massmord

eller i terror där målet är att driva andra etniska grupper till tvångsflyttning.37 Det finns många

exempel där serbiska frikårer från Serbien tillsammans med serbisk armé fördrev och mördade

kroater och muslimer i Bosnien-Hercegovina. Den etniska rensningen hade till syfte att skapa

områden enbart bestående av serbisk befolkning.38

5.4 Etnisk konflikt i Bosnien-Hercegovina

Etniska konflikter som lett till krig är de typer av krig som figurerats oftast på 1900-talet. Ofta

är dessa kopplade till en aggressiv nationalism som grundat rörelser, organisationer och

politiska rörelser som haft mål att ta över statsmakt. Wallensteen beskriver hur etniska

konflikter i grunden ofta har att göra med statsbyggnadsprocesser. Han menar att efter

kommunismens sönderfall i Jugoslavien ledde nationalistiska ideologier till att

statsbyggnadsprocessen kom i konflikt med det sedan tidigare etablerade samhället och kom att

bli upplösande till sin karaktär. Karaktäriserande för en etnisk konflikt är just konflikter mellan

en homogen stat och en etniskt heterogen grannstat med minoriteter som antas känna en

samhörighet med den homogent sammansatta staten.39 Kriget i Bosnien-Hercegovina är ett

typexempel för denna typ av konflikt där bosniska serber och även bosniska kroater infann sig i

en sådan situation där de upplevde en samhörighet med de homogena staterna Serbien

respektive Kroatien.

Konfliktens ursprung ligger ofta i att en etnisk grupp i en multietnisk statsbildning styr på

andras bekostnad, vilket var fallet i Jugoslavien där Serbien genom politiskt maktspel försökte

37 Karlsson, s. 109-110. 38 Nyström, s. 209. 39 Wallensteen, s. 88.

20

få överhet över kringliggande provinser. En vanlig utgång av denna typ av konflikt är att de

ofta leder till att det heterogena landet delas längs etniska gränser.40 Detta har även uppstått i

Bosnien-Hercegovina där det idag förs en politik som manar till än striktare uppstyckning av

landarealen i etniskt homogena områden. Befolkningen i dagens Bosnien-Hercegovina består

av tre etniska grupper som till stor del av den inrikespolitiska situationen segregeras. Denna

uppdelning har gjort att majoriteten i de tre olika etniska folkgrupperna röster på sina

respektive nationalistiska partier. Det råder en risk att detta kommer leda till nya provokationer

mellan minoriteter och i längden möjliga väpnade konflikter.41

Som tidigare angivits var striderna i forna Jugoslavien inte endast utav maktrelaterade eller

etniska anledningar. Konflikten underbyggs även av territoriella anspråk. Om en etnisk grupp

är geografiskt koncentrerad i meningen att en grupp dominerar ett visst område så innehåller

konflikten en territoriell dimension av problematik. Vanligt förekommande i en konflikt av

territoriell art är att den aktuella gruppen formulerar krav på författningsenliga förändringar

som gäller territoriets ställning.42 När det stod klart att den jugoslaviska statssammansättningen

skulle kulminera kom Serbien med planer på att skapa multinationell sammansättning av

provinserna med ett centraliserat styre i Belgrad. Då flera provinser, med Slovenien i spetsen,

motsatte sig detta förslag ställde Serbien krav på att få införliva de områden i kringliggande

provinser, vars befolkning hade etniska och religiösa gemenskaper med den serbiska

befolkningen. Serbiens anspråk på att få företräda hela det forna Jugoslavien kunde dock inte

godkännas av omvärlden. Accepterandet av de nya staterna Slovenien, Kroatien, Bosnien-

Hercegovina och Makedonien var ett sätt för att hålla tillbaka aggression från Serbien.43

6. Teori

6.1 Föreställd gemenskap

Nationstänkande och nationalism är något som utformat hur världen ser ut idag. Dessa fenomen

har dock ett otal gånger varit en källa för konflikter och kommer även att vara det i framtiden.

Varje revolution sedan andra världskriget har definierat sig i nationella termer. Faktum är att

nationaliteten är det mest universellt legitima värdet i vår tids politiska liv. Vad innebär det då

40 Wallensteen, s. 97-98. 41 Friedman, s. 123-125. 42 Wallensteen, s. 194. 43 Wallensteen, s. 197.

21

med nationalism och hur har det uppkommit? Många ser nationalism som en politisk ideologi

som t.ex. marxismen och liberalismen. Frågan är dock om det inte snarare hör ihop med

begrepp som religion och släktskap. Nationen är en föreställd politisk gemenskap som

föreställs som både begränsad och suverän. Begränsad eftersom även den största nationen har

ändliga om än elastiska gränser bortom vilka andra nationer ligger. Ingen nation har någonsin

haft ambitionen om ett totalt herravälde över hela planeten.44

Nationalismen skiljer sig som sagt från politiska ideologier. Varken liberalismen eller

marxismen intresserar sig för döden och odödligheten. Religionen däremot, söker förklara

vilket de evolutionära, progressiva tankeformerna som t.ex. marxismen inte gör. Vad som

behövdes och som ledde till nationalismen var en sekularisering av ödesbestämdheten till

kontinuitet, tillfälligheten till mening. Få ting är bättre lämpade till detta än nationen. En viktig

skillnad mellan nationalismen och religionen är eggelsen till konvertering. Denna saknar

nationalismen helt. Nationstänkandet föddes i samband med latinets nedgång. Latinets nedgång

fick igång en större process, i vilken de trossamfund som hölls samman av gamla heliga språk

gradvis splittrades, pluraliserades och territorialiserades. Det är dock kortsynt att tro att

nationernas föreställda gemenskaper ersatte trossamfunden och de dynastiska staterna. En

grundläggande förändring i att uppfatta världen skedde dock och gjorde det möjligt att ”tänka”

nationen. Utvecklingen skedde genom koalitionen mellan protestantismen och

tryckkapitalismen. Denna koalition skapade, genom billiga folkliga utgåvor på folkspråken,

snabbt nya stora läsekretsar och mobiliserade dem samtidigt för politisk-religiösa syften.

Kyrkan skakades och nya icke-dynastiska stater möjliggjordes. De läsande medmänniskorna

bildade i sin sekulariserade osynlighet embryot till den nationellt föreställda gemenskapen.

Samspelet mellan kapitalism, teknologi och språklig mångfald kom dock att utnyttjas i

machiavellisk anda, bl.a. genom tvångsnationalisering och dylikt. Liknande inslag har ständigt

återkommit genom nationalismens historia.45

Sammanfattningsvis kan man säga att kapitalismens och tryckteknologins sammanfall i det

mänskliga språkets mångfald skapade möjlighet för en ny form av föreställd gemenskap vilket

bäddade för den moderna nationen.

44 Anderson, s. 21-22. 45 Anderson, s. 47-56.

22

Språket är den faktor som oftast har eggat människor i kampen för nationell befrielse. Under

1800-talet sköljde nationalistiska vågor över Europa i stor omfattning. Europa bestod vid denna

tidpunkt till stor del av dynastiska stater som t.ex. det ryska och det habsburgska imperiet. I

dessa stater levde många olika folkgrupper med flera olika språk i en och samma stat. Dessa

dynastiska stater stötte på 1800-talet på problem då deras legitimitet följaktligen inte alls hade

med nationalitet att göra. Dessutom härskade ofta medlemmar ur samma dynastiska familj i

olika och ibland rivaliserande stater vilket inte precis följde nationalismens anda. Den växande

nationalismen hävdade att språken bildade grupper och gemenskaper och att varje språk skulle

kämpa för att etablera en egen stat. Den nationella idéns genomslagskraft fick monarkierna att

försiktigt närma sig en nationell identifikation. Ett exempel är Romanovarna som upptäckte att

de var storryssar. Första världskriget innebar slutet för högdynasticismens tid. Hädanefter var

nationalstaten den legitima internationella normen. Efter andra världskriget fick den

nationalstatliga normen fullständigt genomslag. Det kan vara nyttigt att erinra sig om att

nationer väcker kärlek och ofta en kärlek av djupt självuppoffrande slag. Nationalismens

kulturprodukter är många och visar denna kärlek mycket klart i tusentals olika former och

stilar, t.ex. har det skapats en mängd av nationalistisk poesi, fiktionsprosa, musik. Ett tydligt

exempel är nationalsångerna som sjungs av nationernas folk vid högtidliga stunder. I sådana

ögonblick uttalar människor, som är helt obekanta för varandra, samma ord till samma melodi,

förverkligandet av en föreställd gemenskap. Från mitten av 1800-talet och framåt är den

mekaniska nationalistiska reproduktionens tidsålder. Det ligger och har alltid legat i

nationalismens intresse att reproducera nationalistiska värden och fostra nya nationalistiska

medborgare. Det finns tre institutioner som brukar nämnas som fundamentala för denna

reproduktion, dessa är folkräkningen, kartan och museet. Folkräkningen har, sedan den började

tillämpas, dokumenterat nationers medborgare och strukturerat upp vilka som tillhör vilken

nation. Folkräkningen har fört mycket ont med sig då man genom denna har försökt tydliggöra

skillnader mellan olika folkgrupper och skapat normer vilket har lett till rasism. Kartan har

liksom folkräkningen dokumenterat och strukturerat upp vilka som tillhör vilken nation.

Fenomenet museum har varit och är en viktig del av nationalismens ambition att sprida sitt

budskap och fostra nationsälskande medborgare. Nationalismen har ofta kopplats samman med

rasismen och dessa två har utan tvekan ofta varit sammankopplade med varandra. Rasism har

ofta blivit en biprodukt av fanatisk nationalism. Men faktum är att rasismens drömmar faktiskt

har sitt ursprung i klassideologier snarare än i ideologier om nationen, framförallt i sina

23

anspråk på gudomlighet hos härskarna. Där rasismen utvecklades utanför Europa under 1800-

talet var den alltid förbunden med europeiskt herravälde.46

6.2 Identitet ur ett konfliktperspektiv

De jugoslaviska krigen genomsyras av nationalistisk identitetsproblematik. Det finns inget som

tyder på att människor inte kan ha flera identiteter och likväl andra identiteter än de rent

nationella. Identitet är även föränderligt över tid, sammanhang och rum. Identiteter kan

exempelvis beröra region, religion, ideologi, klass, familj generation etc. En konflikt eller ett

krig kan förändra ens identitet men även göra vissa identiteter viktigare än andra. Krig kan vara

identitetsskapande och aktualisera dessa för all framtid för de generationer som upplevt krigets

vardag. Parallellt med att återkommande eller långvariga krig kan stärka vissa identiteter kan

minskandet eller upphörandet av krig förändra ens identitet och låta nya identitetsformationer

växa fram.47 Människor har under alla tider reflekterat över vem man själv är i den större

kontext som ligger runt omkring en. Dessa reflektioner blir intensivare och mer frekvent

återkommande under tider av svårigheter och krisartade situationer. Rapida omfattande

samhällsförändringar, såsom ett närliggande krig, som drastiskt förändrar individers

livssituationer försvårar identitetsskapandet. Dessa rapida förändringar kan bryta ned individers

vardagliga strukturer och de gemenskaper man besuttit som tidigare utgjort en stabil bas i

människors identitet.48 Enligt resonemanget ovan kan mycket väl den etniska konflikt som

rådde i Bosnien-Hercegovina och Sarajevo ha påverkat identiteter i isärgående riktning,

exempelvis kan den multietniska samvaron ha ökat förmågan att se människor som människor

samtidigt som konflikten kan ha skapat brutalare situationer i en heterogen miljö. Detta visar

till viss del den tidigare forskningen som konstaterar att det idag finns en misstänksamhet

mellan de etniska grupperna, men den visar inte direkt inom vilka kontexter eller hur den har

förändrats.

I fall där en stat med tvång strävar efter att forma en homogen nationell kultur i ett område eller

kräver assimilering av andra folk får det följden att det skapas identitetsproblem för alla andra

folk och identiteter inom det aktuella området. Detta blir särskilt problematiskt ifall det finns en

upplevelse utav vi och dem bland grupper inom området. Detta var fallet i Jugoslavien där det

46 Anderson, s. 158-176. 47 Wallensteen, s. 204. 48 Stier, s. 32.

24

sedan långt tillbaka i tiden existerat en fientlig spänning baserad både på myter och på fakta

mellan de olika identitetsgrupperna.49

6.3 Identitet

Identiteter är laddade med mening och innebörder innehållandes starka känslor. Stier

konstaterar hur politiska konflikter och krig utkämpas över identiteter. Nationalitet, etnicitet,

religion och kultur är och har varit ständiga orsaker till konflikter och kontroverser, bl.a. inom

länder, och därför har identitetsproblematik många gånger blivit föremål för politiska projekt.50

Identitetsbegreppet är enligt Stier nära sammankopplat med ”överenstämmelse” – att vara

samma person från dag till dag, men begreppet identitet är även föränderligt över tid. En

grundfaktor i identiteten är att den endast är meningsfull i relation till något annat eller någon

annan. Identitet i avseende gruppidentitet eller kollektiva identiteter utgörs utav frågorna,

”vilka är vi?” och ”vilka är de?”. Utgångspunkten för den kollektiva identiteten är att personer

inom gruppen har gemensamma uppsättningar egenskaper, kvaliteter eller tillhörighet.51

Intressant för vår studie är just frågorna ”vilka är vi?” och ”vilka är de?”. Frågan ”vilka är vi?”

är en fråga som individen eller gruppen ställer till sig själva där svaret utgör en självdefinierad

identitet, subjektsjaget. Detta subjektsjag utgör en subjektiv upplevelse av att vara en del av

något. I samma situation erfar individerna eller grupperna ett objektsjag, vilket utgör den bild

människorna upplever att de är utifrån föreställningar om människor i allmänhet. Frågan ”vilka

är de?” berör, utifrån en själv, andra människor eller grupper. Svaren på denna fråga utgör

identiteter definierade utifrån, exempelvis egenskaper och grupptillhörigheter.52

Kollektiva identiteter är en förutsättning för alla gruppers, samhällens och kulturers existens

och reproduktion. Kollektiva identiteter formas och förändras i sina specifika kontexter.

Människor lever i och påverkas av flera olika, både skilda och sammantvinnade, kontexter. Tre

av de viktigaste kontexterna för identitetsskapande är sociala (i vilken omgivning man befinner

sig i), kulturella (exempelvis att leva i en bosniskmuslimsk kultur kontra bosnienserbisk) och

existentiella (exempelvis krisartade perioder såsom krig). Kontexten formar människans

49 Karlsson, s. 261. 50 Stier, s. 58. 51 Stier, s. 17-18. 52 Stier, s. 18-19.

25

identitet och bestämmer vilken del av denna vi uppmärksammar eller framhäver.53 Identiteten

bestäms och formas av understående identiteter, subidentiteter. Tre av de viktigaste

subidentiteterna utgörs av etnicitet, nationalitet och religion vilka utgör en viktig grund i våra

intervjuer. Andra, enligt Stier, centrala subidentiteter är klass och kön. Identiteten reflekterar

utåtriktade identifikationsobjekt såsom den etniska eller religiösa bakgrund man besitter. En

individs eller grupps identitet utgörs av individens eller gruppens självuppfattning utifrån sig

själva eller utifrån utomstående och de innebörder man ger sin identitet. Identiteten formas inte

enbart av de abstrakta subidentiteterna utan även utifrån mer konkreta identifikationsföremål

som familjen, umgänget eller stadsdelen man lever i. I identiteten ingår även personens inre

identifikationer såsom föreställningar, värderingar och attityder till sig och andra.54 Andra

grupper besittandes av en annan etnicitet, nationalitet eller religion än en själv kan anses vara

avvikare från en själv och tillskrivs ofta ett annorlundaskap. De andra grupperna ges ofta

bedömningen att vara ett hot mot den sociala ordningen och dess normer, vilket idag kan vara

fallet i Sarajevo i motsats till innan kriget då man levde tillsammans. Uppfattningarna kring

andras avvikelse är socialt konstruerad och som kriget visar föränderligt över tid.55

6.3.1 Identitet och etnicitet

Utifrån ett identitetsperspektiv handlar etnicitet, som en del av kulturen, om att en grupp

människor har föreställningar om ett gemensamt ursprung. Enligt Stier är det av mindre

betydelse huruvida det gemensamma ursprunget är verkligt eller inte, istället är det

föreställningen om ursprunget som är grunden för en kollektiv identitet. Den etniska identiteten

gör att människor föreställer sig att de utgör ”ett enda folk”, de upplever sig vara koncentrerade

kring en gemensam historia, traditioner, erfarenheter och någorlunda kontinuerliga

referensramar. Utifrån den egna gruppen råder ofta etnocentriska uppfattningar som gör att den

egna kulturen och folket ofta upplevs vara lite bättre och mer anständig än andra. Den etniska

identiteten utgör människans grund för gemenskap och utgör ofta den största delen av en

människas identitet. Den etniskt underbyggda identiteten är en av de starkaste faktorerna till

skapandet av motivation och gemensamma beteenden i kollektiva grupper. Det finns otaliga

exempel, såsom i Sarajevo, där nationer och olika folk under hot från fiender bortsett från

skillnader i etnicitet och interna konflikter för att istället förena sig till ett gemensamt motstånd,

53 Stier, s. 61. 54 Stier, s. 48-59. 55 Stier, s. 57-58.

26

exempelvis som bosnienkroater och bosniska muslimer slöt sig samman mot serber och

bosnienserber. Stier påpekar etnicitetens ständigt föränderliga karaktär. Samhällets ofta snabba

förändringar påverkar våra etniska identiteter, detta kan ske i olika stor utsträckning, den kan

beroende på kontext och situation vara omvälvande likaväl som gradvis eller bestående.56

6.3.2 Identitet och nationalitet

Likt den etniska identiteten, som är en del av den kulturella, kan även den nationella identiteten

ses som en del av den kulturella identiteten. Det primära identifikationsobjektet för nationella

identiteter är nationen vilket utgör en gemenskap exempelvis knuten runt ett landområde, ett

språk eller etnicitet. Den nationella identiteten uttrycker sig i form av nationalism och

patriotism där starka känslor av samhörighet och gemenskap inom en grupp är en grund. Ofta

är medborgarskapet signifikativt för den nationella identiteten, medborgarskapet utgör en grund

för kollektiv gemenskap och samhörighet. Likt etnisk identitet så bidrar den nationella

identiteten eller medborgarskapet med en tillgivelse till en delad värdegrund och politiskt

engagemang.57 Skillnaden mellan begreppen nationalitet och etnicitet ligger främst i att det

förra begreppet mer än det senare är kopplat till relationer till politik och territoriell tillhörighet.

En människas olika identiteter har inte alla samma värde för henne och hennes agerande. Men

inom olika kontexter kan medlemmar av en större identitetsgrupp aktivt identifiera sig med

samma identitet och det är i en sådan situation som det kan uppstå ett ”vi” och ett ”dem”. Det

är i en sådan situation som identiteter kan uppnå politisk betydelse. Vidare är det i denna typ av

situationer där känslan av en nationell identitet kan omformas till stark nationalism, och det är i

regel genom nationalism som nationalitet får sin politiska vikt. Nationalismens karakteristik,

som det avspeglades i forna Jugoslavien, är nationers ansträngning för att kontrollera sina

territorier genom att arbeta för ett upprättande av självständiga stater eller självstyre inom

territoriernas gränser. En nationell identitet sammankopplas ofta med konfliktsammanhang. I

modern tid har etnonationella konflikter och stridigheter blivit allt mer återkommande och har

tenderat till att utmynna i beväpnat krig med dödligt våld, något de etniska rensningarna i

Bosnien-Hercegovina visar. De etniska rensningarna i Bosnien-Hercegovina visar i hur stor

grad föreställningar om en etnonationell homogenitet påverkar tänkandet och uppträdandet med

stora konsekvenser för de utsatta oskyldiga människorna.58

56 Stier, s. 66-68. 57 Stier, s. 68-69. 58 Johansson, Rune, "Nationer och nationalism: Teoretiska och empiriska aspekter", i Tägil, Sven, Den

problematiska etniciteten. Nationalism, migration och samhällsomvandling, Malmö 2003, s. 17-20.

27

6.3.3 Identitet och religion

Förutom nationalism och etnicitet har även religionen fungerat som särskiljande faktor mellan

kollektiva grupper. Religionens särskiljande roll går längre tillbaka än både nationalism och

etnicitet. Kriget i Bosnien-Hercegovina är bara ett av ändlösa krig som uppstått ur religiositet

och konflikter med religiösa motsättningar. Religiösa identiteter likt nationella är något som

människor över världen kämpar för att upprätthålla och försvara. Religion och kollektiva

identiteter är tätt sammankopplade i att religionen fungerar som en sammanhållande kraft i

samhället. Religionen ger människor i kollektiva grupper gemensamma värderingar, normer,

traditioner, föreställningar och beteendemönster. Parallellt med religionens verkan för

gemensamma föreställningar inom grupper krävs det en kollektiv identitet för att uppehålla en

gemensam religion. Religionen som identitetsskapare är en oerhört stark kraft för att särskilja

människor ifrån varandra, den likt etnicitet och nationalitet markerar för människor och

grupper vilka som är ”vi” respektive ”dem”. I samma resonemang är även religionen som

identitet föränderlig över tid och rum. Ett målande exempel på detta är judarnas situation under

Hitlers regim i Tyskland där judars värdighet ansågs vara så låg att de blev offer för utrensning.

En viktig aspekt i detta sammanhang är, som tidigare nämnt, Sarajevos sekulariserade status i

religionen innan kriget men där de bosniska muslimerna under krigsförloppet kom att utsättas

för vad som kan ses som en etnisk utrensning. Religionens viktighet innehar olika stor roll runt

om världen. Sverige anses vara ett sekulariserat och i jämförelse med många andra länder är det

oerhört få människor i Sverige som regelbundet besöker kyrkan eller uttalar sig tillhöra eller tro

på en specifik religion.59

6.4 Flyktingar från krigets Bosnien-Hercegovina idag boendes i Sverige

Det svenska samhället har i ett historiskt perspektiv utvecklats från ett homogent till ett

multietniskt samhälle. Detta innebär att de allt fler olika nationaliteterna som lever sida vid sida

i Sverige medför att det flyter omkring lika många olika nationella berättelser som påverkar

varandra. Två miljoner människor flydde kriget och tusentals av dessa sökte sig till Sverige.

Svenskar med en bosnisk-hercegovinsk bakgrund har i många fall fått anpassa sig till sina nya

samhällen och upplever en förändring i sina identiteter. Invandrare ställs inför ett val kring hur

de ska förhålla sig till sin bakgrund, detta utmynnar ofta i att de skapar en ny identitet som

utgör en blandning av två kulturer. Människor som tvingas att fly sina länder skapar sig

generellt en annan bild av sitt tidigare hemland än den man besatt före det att flyktens orsaker

59 Stier, s. 69-72.

28

ägde rum. Stier återger ett citat från Elis Söderlindh, forskare och psykolog med fokus på

invandringsfrågor: ”Det är mycket svårt att behålla sin gamla identitet när den inte längre

förstärks, och det är också svårt att acceptera den nya […] många invandrare berättar att det

som skett med dem har varit en successiv förändring av den inre identitetsupplevelsen”.60 Olika

grupper från det forna Jugoslavien idag boendes i Sverige får sällan tilldelad sig kunskaper och

information kring sitt tidigare hemlands historia och situation, om de inte söker upp den själva,

vilket kan utgöra ett problem i sig om man inte behärskar det nya språket. Detta visar

invandraren att dennes historia inte är viktig i den nya samhällskontexten och bidrar ytterligare

till att ens identitet förändras.61

Religionsprofessorn och islamologen John L. Esposito påpekar, i sin bok Islam - Den raka

vägen, den komplexa och unika identitetssituation som invandrare hamnar i efter att, som

flyktingar, ha skaffat sig ett nytt liv och en ny vardag i västvärlden. Esposito menar å ena sidan

att invandrare integreras i det nya samhället genom deltagande i yrkes- och medborgarlivet, å

andra sidan ställs de trots detta som minoritet inför frågor om identitet. Olika omständigheter i

det nya hemlandet gör att de har svårt att helt överge sin identitet från det forna hemlandet.62

Från krigets Bosnien-Hercegovina flydde, som tidigare benämnts, över två miljoner människor

varav många sökte sig till Sverige. En stor del av dessa invandrare har idag dubbla

medborgarskap. Människor som flytt ett land till ett annat har ofta mycket svårt att överge sina

gamla medborgarskap p.g.a. att övergivandet ofta medför en känsla av totalt avsägande från

sina tidigare identiteter och traditioner, men även ett upplevt avståndstagande från släkt och

vänner som lever kvar i det forna hemlandet. Ur dessa faktorer eftersträvar många invandrare

ett innehav av dubbla medborgarskap och många utnyttjar även dess rättigheter för att få rösta i

de politiska val som äger rum i sina forna hemländer. Genom detta är de fortfarande, trots att

de har utvandrat från sina hemländer, med och formar sina forna hemländers framtid och

utveckling.63 Med detta som bakgrund är det av vikt att göra en undersökning bland

förstagenerationens invandrare i Sverige som flytt hit från krigets Bosnien-Hercegovina för att

utröna deras identitet kontra bosniers idag boendes i Bosnien-Hercegovina och försöka syna

vilka likheter respektive skillnader som finns i synen på kriget och dess orsaker.

60 Stier, s 124. 61 Mellberg, David, "Detta är inte min historia!", i Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf, Historien är nu, Lund 2004, s. 317-329. 62 Esposito, John, "Islam - Den raka vägen", Lund 2006, s. 261-262. 63 Regeringen (1999): Svenskt medborgarskap. SOU 1999:34. Elektronisk källa: http://www.regeringen.se

29

7. Metod

7.1 Metod och urval

Vår avsikt är att intervjua tre människor idag boendes i Sarajevo samt tre första generationens

invandrare från Sarajevo som idag är bosatta i Sverige. Vårt urval av intervjupersoner boendes

i Sarajevo grundar sig på att vi vill intervjua en person från vardera större etnisk grupp i

Bosnien-Hercegovina för att se hur deras identiteter förändrats och eventuellt skiljer sig åt efter

kriget. Vi kommer således att intervjua en bosnienserb, en bosnienkroat och en bosnisk

muslim. Vi kommer att utföra våra intervjuer med personer som är i ungefärlig samma ålder.

De intervjuade skall inneha en ålder som uppfyller våra krav på att ha upplevt eller deltagit i

kriget. De skall ha minnen från tiden innan kriget, krigets gång och självfallet fram till idag.

Om intervjupersonerna deltog i kriget eller inte spelar ingen roll för oss då vår avsikt är försöka

ge en bild av Sarajevobefolkningen i stort, befolkningen idag består naturligtvis av människor

som både deltog och inte deltog i kriget. Utifrån strategiska argument kommer vi att utföra alla

intervjuer i Sarajevo, dels för att Sarajevo utgjorde en central plats i krigets Bosnien-

Hercegovina, dels för att Sarajevo kännetecknas av att dess befolkning utgörs av en kompott av

de tre etniska grupper vi avser intervjua.

På grund av tid, resurser och uppsatsens omfattning väljer vi att begränsa oss till tre mer

djupgående intervjuer. Av de subidentiteter, som finns enligt Stier, väljer vi att endast fokusera

på tre av dessa, dessa är etnicitet, nationalitet och religion. Vi valt just dessa p.g.a. att vi inte

anser oss ha tid och resurser att finna intervjupersoner befinnandes i en specifik klass eller med

en speciell ekonomisk bakgrund, vi ämnar inte heller göra en undersökning som betonar

könsmässiga skillnader utan fokuserar på att finna människor som arbetar och lever i Sarajevos

vardag för att utröna deras uppfattningar kring vårt undersökningsområde. Vi har valt att göra

enskilda intervjuer framför gruppintervjuer då vi anser att det lätt kan uppstå att mer

tillbakadragna personer påverkas och styrs av en grupps mer dominanta deltagare, vilket kan

bidra till att resultatet blir tendensiöst. Vi har valt att intervjua enbart män, dels för att vi har

begränsat oss till att göra endast tre intervjuer och inte avser studera några könsskillnader, dels

för att det sannolikt var en majoritet av män som deltog och var aktiva under kriget. Våra

intervjupersoner utgörs av taxichaufförer som idag är verksamma yrkesförare i Sarajevo. Vi har

valt att intervjua taxichaufförer p.g.a. att de dagligen är i kontakt och i samtalssituationer med

flera olika människor levandes i Sarajevos vardag. I mötena och samtalssituationerna har det

30

med mycket stor sannolikhet vid flera tillfällen språkats om kriget och dess påverkan på staden

och människorna. Taxichaufförers åsikter och uppfattningar kring kriget bör ha påverkats av

samtalen och de innehar troligtvis åsikter, om kriget och dess påverkan på människorna, som i

flera avseenden kan spegla Sarajevos olika folkgruppers åsikter och attityder.

Intervjupersonerna har valts ut efter lämplig ålder och bakgrund. Tidsmässigt låter vi

intervjuerna ta den tid de kräver för att få ut så utförliga svar som möjligt. Intervjuerna kommer

att ske på bosniska för att undvika komplikationer inom språket, detta då engelskkunskaperna

inte alltid är tillräckligt användbara för att kunna ge intervjun rättvisa.

Första generationens invandrare i Sverige som tvingats fly undan det krigsdrabbade Sarajevo

har på många sätt och vis starka band till sitt hemland. Dessa människor har sin uppväxt från

Bosnien-Hercegovina med sig i bagaget, de har de viktiga skolåren därifrån där man lärt sig

etiska och moraliska aspekter samt levande minnen som formar dem till de människor de är. I

Sverige har de fått möta ett sekulariserat samhälle med andra former av sociala institutioner

såsom det svenska sociala skyddsnätet, ekonomiska trygghetsmodeller och andra kulturella

former som skiljer sig från deras hemland vilket troligen påverkat och givit nya aspekter till

deras identitet. Detta behöver dock inte betyda att deras identitet är helt förändrad.

Religionens viktiga roll i Bosnien-Hercegovina har ingen motsvarighet i Sverige och kan vara

ett verktyg som förstärker banden till hemlandet, eller tvärtom försvagar dem i försök att

anpassa sig till det svenska samhället. Genom att ställa samma frågor till första generationens

invandrare från Sarajevo och till dem som fortfarande lever kvar i Sarajevo kan vi möjligtvis få

två olika perspektiv på kriget och dess förändringar på den bosnisk-hercegovinska identiteten.

Vår metod innebär ett kvalitativt arbetssätt då vi jämför Sarajevobornas svar med varandra, de

svenska intervjupersonernas svar med varandra samt gör en jämförelse mellan dessa två

grupper. De vi ska intervjua i Sverige skall inneha ungefärlig samma ålder och samma

variation av etnisk bakgrund som de intervjupersoner boendes i Sarajevo. Intervjupersonerna i

Sverige utgörs inte av taxichaufförer utan av studenter vid Växjö Universitet. Dessa personer

har alla flytt undan krigets Sarajevo och har erfarenheter och minnen från tiden innan kriget

samt krigets förlopp. Vi anser inte det vara möjligt att finna bosnisk-hercegovinska invandrare i

Sverige som arbetat som taxichaufförer i Sarajevo och vi betraktar inte heller detta vara av

någon större relevans. Vi eftersträvar istället att försöka utröna om bosnisk-hercegovinska

invandrares syn på kriget skiljer sig från invånarna i Bosnien-Hercegovinas huvudstad

Sarajevo. Man kan tänka sig att det finns en nivåskillnad i tankesätt och värderingar mellan

31

taxichaufförer och universitetsstuderande människor. Detta är dock inget vi tror kommer att

påverka vår studies resultat då vi avser att studera skillnader mellan människor i Sarajevo och

flyktingar från Sarajevo idag boendes i Sverige, vilket dessa studerande människor är.

Intervjuer bygger på en relation mellan två subjekt som befinner sig i en situation som bör

karaktäriseras av en demokratisk anda. Den intervjuade skall i denna situation ej utsättas för att

bli allt för manövrerad till att svara på ett visst sätt för att uppfylla intervjuarens önskemål.64 Vi

har efter detta resonemang gjort oss medvetna om att den demokratiska andan inte fullt ut kan

bli verklighet i vår studie eftersom vi, som intervjuare, väljer frågorna och analyserar, sorterar

och bedömer vad som är relevant för vår studie samt att det är vi som framställer slutprodukten.

I intervjuerna kommer vi försöka undvika att hamna i en kommunikation där båda parter allt

för starkt påverkar varandra vilket kan få följden att resultatet och innehållet från intervjun blir

styrt och färgat. Vi avser inte att ge en fullständig bild utav hur den bosniska identiteten

förändrats av kriget, men avser däremot att försöka kunna ge en tämligen bred bild av

identitetens förändrade karaktär, detta ur Sarajevoborna åsikter.

Inför varje intervju berättar vi om vår studie och dess syfte för att förbereda intervjupersonen

inför den typ av frågor vi kommer att ställa. Vi kommer i största möjliga mån att försöka

undvika feltolkningar genom att dokumentera intervjun noggrant. Vi kommer att dokumentera

intervjuerna med hjälp av diktafon och sedan transkribera dem till text för att kunna analysera

dem på bästa sätt. Intervjuerna kommer att översättas från bosniska till svenska. I

översättningens gång kommer vi att försöka undvika eventuella feltolkningar då vi är medvetna

om att svårigheter med att översätta texter kan uppkomma, detta då en och samma mening kan

ha olika innebörder på olika språk. Vårt tillvägagångssätt öppnar även möjligheter för

utomstående att arbeta med vårt material.

7.2 Frågeschema

Vi har utifrån vårt syfte, problemformuleringar och teoretiska bakgrund arbetat fram

övergripande frågor som vi strävar efter att få besvarade under våra intervjuer. Vi har, utifrån

våra valda teorier kring identitet, kategoriserat våra frågor för att göra dem lättöverskådliga för

analys. Vi har valt att använda pluralis i våra frågor eftersom vi eftersträvar att få fram den

kollektiva identitetsbilden hos de tre folkgrupperna. Frågorna är av en övergripande karaktär

64 Hansson, Lars, ”Framlängeshistorisk oral history”, i Thor, Malin & Hansson, Lars, Oral history 1, Teoretiska

perspektiv på individuella och kollektiva möten, Växjö 2003, s. 59-60.

32

och kan i samtalen kräva mindre delfrågor för att leda diskussionen vidare och få så

uttömmande svar som möjligt. Kategorierna 1-4 berör främst vår första problemformulering

medan den femte kategorin berör vår andra problemformulering.

1. Historia och föreställd gemenskap - Etnicitet, nationalitet och religion.

a. Hur identifierar ni er? Exempelvis bosnier, bosnisk kroat, bosnisk serb? Varför?

b. Om ni får välja medborgarskap, skulle ni välja ett bosniskt, serbiskt eller kroatiskt?

c. Hur ser ni på er historia?

d. Har ni en gemensam historia med de andra folkgrupperna eller en egen historia?

2. Kriget och dess påverkan på identiteten.

a. Vilken är er syn på kriget? Vilka aktörer var med i kriget? Vad var dess orsaker? Var

kriget oundvikligt? Om inte varför?

b. Har ni och er identitet förändrats från tiden innan kriget och till idag?

c. Har kriget förändrat er syn på övriga etniska folkgrupper inom Bosnien-Hercegovina?

Hur har den i så fall förändrats?

d. Har ni samma syn på kriget idag som ni hade under krigets förlopp?

3. Sociala relationer och samspel

a. Har ert sociala umgänge förändrats sedan kriget?

b. Har er tillit till andra människor med annan etnisk bakgrund förändrats sedan kriget?

c. Hur ser skolsituationen ut? Hur ser ni på skolor där eleverna kommer från olika

folkgrupper?

d. Vad får man lära sig om övriga folkslag i en skola där endast er folkgrupp finns

representerad bland lärare och elever?

4. Religionens karaktär

a. Har er trosuppfattnings roll förändrats p.g.a. kriget?

b. Vad tycker ni om att det byggs kyrkor tillhörande annan religion än er egen?

c. Hur ser ni på äktenskap mellan olika folkgrupper?

5. Gemenskap kontra segregering i framtiden?

a. Hur ser ni på Bosnien-Hercegovinas framtid? Närmar sig Bosnien-Hercegovina en

folklig samexistens eller segregering?

33

b. Litar ni på en politiker som förespråkar en folklig gemenskap inom Bosnien-

Hercegovina men som tillhör en annan folkgrupp än du själv?

c. Anser ni att Bosnien-Hercegovinas framtid ligger i händerna på en nationell nivå eller

spelar omvärlden någon roll? Till exempel Serbien-Montenegro, Kroatien eller EU?

7.3 Oral history som metod för källmaterialinsamling

Oral history som vetenskaplig metod för att samla in källmaterial har varit och är omstritt bland

historikerna i fråga om dess värde som källor. Den klassiska källkritikens krav på närhet,

tendensfrihet och oberoende har ansetts vara svåra att kombinera med användandet av muntliga

källor, detta har bidragit till att muntliga källor har fått utstå mycket kritik för att inte vara lika

tillitliga som de traditionella skriftliga källorna. Enligt den klassiska källkritikens modell skall

en användbar muntlig källa ha lämnats orörd från yttre påverkan, d.v.s. att helst skall den

intervjuade aktören själv ha upplevt händelsen som är i fokus för intervjun och inte heller ha

pratat med någon annan om händelsen efter dens förlopp.65 I vår studie finns det dock stora

fördelar med att använda oral history där vi har för avsikt att studera hur identiteten hos de

bosnisk-hercegovinska folkgrupperna har förändrats över tid och hur den förändrades med

kriget i Bosnien-Hercegovina. Vi vill frammana de bosnisk-hercegovinska folkgruppernas egna

inre tankar, känslor och attityder till kriget och de olika folkgrupperna, något som kan vara

svårt att finna i en skriftlig källa. Malin Thor menar att ”kvarlevor är säkert de bästa källorna

om man är intresserad av händelsen, men berättelsen eller berättelserna är ofta intressantare om

man vill undersöka vad händelsen medförde och betydde för människorna som agerade i

händelsen, bevittnade händelsen, erfor händelsen eller levde i händelsen.”66

Den klassiska källkritikens krav kan oftast tillfredsställas i oral history genom att den som utför

intervjun är väl inläst på den historiska händelse, period och process som skall utgöra bas i

intervjun. Genom intervjuarens kunskaper och det sunda förnuftet kan man avgöra om det som

uttalas och berättas i ett frågesamtal är trovärdigt, rimligt och relevant för studien. Då vi läst in

oss väl angående den bosnisk-hercegovinska etniska problemsamlingen och krigets utbrott och

förlopp så bör inte trovärdighetsproblematiken vara något dilemma. Vi är heller inte ute efter

att finna några större fakta kring krigets process, utan vår avsikt är att syna hur det påverkade

de bosnisk-hercegovinska folkgruppernas identiteter och attityder till varandra. Thor påpekar

65 Thor, Malin, ”Tankar om källkritik och oral history”, i Thor, Malin & Hansson, Lars, Oral history 1, Teoretiska

perspektiv på individuella och kollektiva möten, Växjö 2003, s. 6-15 66 Thor, s. 7.

34

vidare att det som kommer fram i en eller flera intervjuer inte skall ses eller användas som att

de intervjuade varit med om exakt likadana händelser. Dock menar hon, vilket är av stor vikt

för vår studies resultat, att olika typer av levnadsberättelser utifrån intervjuer kan analyseras

som specifika fall av mer allmänna kulturella processer vilket har innebörden att en persons

berättelse kan svara för en bredare grupps uppfattningar.67

Ett metodiskt problem återfinns dock i detta och det är, som många negativt inställda till oral

history ofta påpekat, att muntliga källor oftast är beroende. Den som intervjuar måste utgå från

att den intervjuade vid flera tillfällen har språkat med andra människor om den aktuella

händelsen och att dennes bild har påverkats av samtalen. Dock finnes i detta resonemang, en

för oss, viktig aspekt. I och med att den intervjuade har samtalat kring händelsen så har han

skapat sig en bild av situationen som speglar inte bara hans perspektiv utan även andra

människors erfarenhet av samma process.68 Genom att endast intervjua tre personer kan

knappast en generell bild av Sarajevobefolkningens identiteter framkomma, däremot, som ovan

visats, kan en relativt bred bild av dem förklaras.

Ett ytterligare motiv för att använda sig av intervjuer, vilket Knut Kjeldstadli argumenterar för,

är att mycket källmaterial är skapade och efterlämnade av aktörer i överheten. Överheten står

oftast ovanför den generella befolkningen vars identiteter och attityder därför ofta blir svåra att

undersöka på andra sätt. Kjeldstadli framför flera argument varför oral history är en gångbar

metod för att utröna historia. Muntlig historia kan enligt honom leda till att nya skriftliga källor

uppdagas eller att eventuella skriftliga material kan kompletteras. Den muntliga metoden kan

ge intervjuaren en inlevelse där man lever sig in i historiska kontexter. Detta kan leda till att

nya problemställningar frammanas, men en annan viktig aspekt är att en intervju kan ge

kunskaper som inte går att nå på andra sätt eller ställen och därmed fylla ut existerande

tomrum.69

Thor hänvisar ofta till den italienske forskaren Alessandro Portelli som menar att det

överhuvudtaget inte existerar några falska muntliga källor. Alla intervjuer är sanna även om de

kan innehålla missvisande fakta eller redogörelser. Intervjuer i så beskaffade fall är i ett

psykologiskt avseende sanna eftersom den intervjuade personen tror på sina egna redogörelser.

67 Thor, s. 8-9. 68 Thor, s. 15. 69 Kjeldstadli, Knut, Det förflutna är inte vad det en gång var, Lund 1998, s. 184-188.

35

Detta är en viktig slutsats för oss då det är just den intervjuade personens åsikter vi vill mana

fram.

Inom den klassiska källkritiken är det av vikt hur källan ligger i tiden med den fokuserade

händelsen. Ju närmre källan ligger händelsen desto mer värdefull blir den. Kjeldstadli

framhäver minnet som en av de största svårigheterna man har att ta hänsyn till i arbetet med

muntliga källor. Kjeldstadli menar dock att långtidsminnet är slående stabilt. Vi anser att

tidsbilden är till vår fördel i och med att vårt eftersökta undersökningsområde ligger relativt

nära i tiden och att Bosnien-Hercegovina idag fortfarande ligger i en uppbyggnadsfas som

ständigt ger påminnelser om kriget. Vårt eftersökta huvudmål i form av ett flera år långt krig är

ett förhållande som påverkade många människors liv oerhört våldsamt vilket stärker

resonemanget om att människorna i Bosnien-Hercegovina idag har starka minnen, känslor och

åsikter om kriget. Portelli menar att minnet absolut inte får ses som en passiv förvaringsbox av

det förflutna utan att minnet istället är en aktiv process som ständigt befinner sig i en

förändringsprocess. Att minnet är något som ständigt förändras påverkar även människors

medvetande om det förflutna. Vidare menar Portelli att detta betyder att den intervjuades

uppfattningar och värderingar om en viss händelse i det förflutna också kan förändras. Dock

menar Thor att detta för positiva egenskaper med sig då en intervju inte bara återger en

historisk händelse utan även ger en bild av den intervjuades nutida värderingar, uppfattningar

och bild. 70

Sammanfattningsvis har vi valt att använda oss av oral history för dess metodiska förmåga att

utöver skildra vad som hänt i en situation även göra det möjligt att analysera vad händelsen fick

och skulle få för betydelse för människorna som agerade, bevittnade och levde i händelsen. En

ytterligare viktig orsak är dess användbarhet för att skapa historia utifrån människors egna

perspektiv. Oral history skapar ett möte mellan förfluten tid och nutid.

8. Resultat

I denna del av uppsatsen redovisar vi resultaten från våra genomförda intervjuer. Vi har valt ett

tematiskt upplägg på resultatdelen. Resultaten från intervjusvaren redovisas kategori för

kategori och fråga för fråga. Vi kommer först att presentera resultaten från intervjuerna utförda

i Sarajevo och därefter följer resultaten som framkom i Sverige.

70 Thor, s. 9-15.

36

8.1 Intervjupersoner från Sarajevo

Här följer en presentation av intervjuobjekten från Sarajevo:

Person 1A är en muslimsk man som är 34 år gammal och boendes i Sarajevo. Han var före

kriget och är även idag yrkesverksam som taxichaufför. Han var aktiv soldat i kriget.

Person 2A är en katolsk man som är 51 år gammal och boendes i Sarajevo. Han arbetar som

taxichaufför vilket han gjort sedan före kriget. Han var aktiv soldat i kriget.

Person 3A är en ortodox man som är 30 år gammal och bor i Sarajevo. Han arbetar som

taxichaufför vilket han har gjort sedan 1997. Han var inte militärt delaktig i kriget.

8.2 Resultat från intervjuer i Sarajevo

Kategori 1:

Fråga 1a: Hur identifierar ni er? Exempelvis bosnier, bosnisk kroat, bosnisk serb?

Varför?

I svaren på frågan kring hur man allmänt identifierar sig framkommer det att de tre olika

grupperna identifierar sig på liknande sätt. Alla tre anger sig tillhöra en bredare identifikation

med hela Bosnien-Hercegovina som bortser från den religiösa bakgrunden. De identifierar sig

enbart som bosnier. Dock påvisar 3A att tiderna har förändrat angående hur man identifierar

sig. Han menar att om han skulle tillhört en tidigare generation hade han sagt sig vara serb.

Kriget verkar således ha förändrat hur man identifierar sig.

- Jag ser mig själv som bosnier, mina föräldrar är från olika håll, så hade jag

tillhört en annan generation hade jag kanske kallat mig serb.

Fråga 1b: Om ni får välja medborgarskap, skulle ni välja ett bosniskt, serbiskt

eller kroatiskt?

Alla tre personer säger att de vill behålla sitt bosnisk-hercegovinska medborgarskap och säger

sig vara nöjda med detta. De påtalar även att det för dem känns logiskt, oavsett

religionstillhörighet, att kalla sig för bosnier eftersom de är födda och uppvuxna i landet. Dock

verkar person 3A åter stå lite vid sidan om 1A och 2A genom att tveka inför sitt svar och

uttrycka önskan om att få röra på sig.

37

- Hmm, jag hade nog ändå valt det bosniska eftersom jag är född och uppvuxen

i den här staden. Jag skulle dock vilja åka ut och se mig omkring…

Fråga 1c och 1d: Hur ser ni på er historia? Har ni en gemensam historia

med de andra folkgrupperna eller en egen historia?

I denna fråga kan man se att intervjupersonerna går isär i sina åsikter. 1A och 3A anser och

menar att folken i Sarajevo har en gemensam historia där de sedan många hundra år tillbaka

har levt tillsammans. I detta avseende skiljer sig 2A från de andra två genom att påstå att det

inte finns någon gemensam historia, han påvisar att de olika folken har sin egna speciella

historia. 1A menar att landets befolkning upprätthåller en tradition.

- Min syn är att det här landet innehåller en tradition, traditionen är att

muslimer, kroater och serber bor i landet och att det alltid har varit så, även

judar, romer och andra folkslag.

Kategori 2:

Fråga 2a: Vilken är er syn på kriget? Vilka aktörer var med i kriget?

Vad var dess orsaker? Var kriget oundvikligt? Om inte varför?

Alla tre är överens om att kriget var omänskligt, hemskt och blodigt till sin karaktär. I

intervjuerna framkommer det att samtliga är av uppfattningen att huvudkaraktärerna i kriget

var serber, kroater och muslimer. 2A menar att det efter krigsutbrotten även tillkom andra

aktörer i kriget. Till Bosnien-Hercegovina kom det aktörer från andra länder för att strida och

mörda för rent nöjes skull. 1A och 2A menar att huvudaktören bakom kriget var Slobodan

Milosevic i och med hans politiska mål för att skapa ett Storserbien. Intervjupersonerna menar

att Serbien ville ansluta den ortodoxa befolkningen i Bosnien-Hercegovina till Serbien, men

även att kroaterna ville knyta den katolska befolkningen till Kroatien. Detta ledde till att

muslimer kom i kläm och blev föremål för en utrensning. 3A menar, olikt från 1A och 2A, att

alla parter i kriget bär lika stor skuld till krigets utbrott och förlopp. Angående krigets

oundviklighet går åsikterna hos intervjupersonerna åter isär. 1A menar att kriget var

oundvikligt då det ingick i Serbiens respektive Kroatiens ledares, Milosevics och Tudjmans,

politiska ideologier. 3A menar, även han, att kriget var oundvikligt eftersom de politiska

ledarna, som representerade de olika folkgrupperna, helt enkelt hade olika mål och att de fick

med sina befolkningar i dessa planer. 2A menar att kriget definitivt kunde ha undvikits, han

kan än idag inte förstå hur en stad, Sarajevo, och ett land som har en sådan stor etnisk

38

blandning helt plötsligt efter 100-tals år av fredliga kontakter plötsligt började strida mot

varandra.

- I detta multietniska samhälle med blandäktenskap och släktband över

religionerna, här där vi levt så länge! Det kändes overkligt att strida mot

varandra.

Fråga 2b: Har ni och er identitet förändrats från tiden innan kriget och

till idag?

Angående den egna uppfattningen kring hur deras egna identitet har förändrats med kriget

svarar de alla på något olika sätt. 1A menar på att han har förändrats något, innan kriget

behövde han överhuvudtaget inte tänka på vem han var eller vilken folkgrupp han tillhörde.

Detta är dock något han känner att han gör idag. Han menar dock att han inte dömer någon

människa utifrån vilken religion eller nationalitet en person tillhör, istället menar han att det

viktiga är att man ser till vem människan är, en förnuftig människa är en bra människa oavsett

religion. 3A menar också att han har förändrats något. Han förklarar att han led så pass mycket

under kriget att han aldrig skulle orka genomgå ytterligare ett krig. Han menar att han

definitivt skulle fly landet vid ett nytt krig. 3A påtalar även att landet idag fått en sämre

ekonomi än innan kriget, vilket har påverkat honom som person till att bli en mer sparsam

människa. 2A uttalar sig annars vara oförändrad som människa. Han har idag, precis som

innan kriget, vänner som har kroatiskt, serbiskt och muslimskt ursprung, han drar inga gränser

mellan folkgrupperna. Det finns dock vissa saker som han inte tycker om att prata om, saker

som gör att han känner vrede. Dessa saker tyder på att hans identitet har förändrats något

sedan kriget.

- Men om jag ska bli provocerad av något så är det enklast att börja prata om

nationalism, för det tål jag inte. Det sårar mig allra mest när folk pratar om

uppdelning av landet.

Fråga 2c: Har kriget förändrat er syn på övriga etniska folkgrupper

inom Bosnien-Hercegovina? Hur har den i så fall förändrats?

Alla tre har ungefär samma inställning i denna fråga. 1A säger sig ha förändrats i sin syn av

andra folkgrupper efter kriget, dock inte i någon betydande utsträckning. Han säger sig alltid

först titta på människan och det sunda förnuftet före religionen, han menar att alla kroater

respektive serber inte är likadana till sitt tänkande och i sina egenskaper, även muslimerna är

39

olika sinsemellan. 2A och 3A säger sig däremot inte ha förändrats överhuvudtaget, de menar

att det överhuvudtaget inte är folkets fel att det blev krig. De lägger istället skuld på

politikerna. 2A har dock förändrat sin syn på vissa enskilda personer efter kriget, särskilt

politiker. Han menar att många av dessa drog fördelar av kriget genom att roffa åt sig pengar

och rikedomar. 3A menar att politiker inte, i alla avseenden, var ärliga mot sina respektive

folk.

- Felet var politikernas, så som de manipulerade och utnyttjade folket. Kriget

var nästan förutbestämt av politikerna när Tito dog.

Fråga 2d: Har ni samma syn på kriget idag som ni hade under krigets

förlopp?

Alla tre säger att de absolut inte har samma syn på kriget idag som de hade under kriget. De

menar att när man befinner sig i krigets hetta ser man saker på andra sätt. Tiden förändrar ens

sätt att tänka och läker många sår. Under den tiden tänkte man mer på hur man skulle rädda

sitt eget skinn, idag får man mer fokusera sina tankar på att överleva dagen rent ekonomiskt.

Intressant i sammanhanget är att intervjupersonerna har samma inställning i sin syn på kriget

oavsett om de var aktiva i kriget eller inte. Person 3A menar att:

- Elden som brann inom mig släcktes med tiden, hade kriget pågått ännu längre

hade kanske mina åsikter varit mer radikala. Min syn kan skilja sig från andras

eftersom jag inte deltog i striderna.

Kategori 3

Fråga 3a: Har ert sociala umgänge förändrats sedan kriget?

Här svarar de tre intervjupersonerna på tämligen olika sätt. 1A menar att hans kombination av

människor i umgängeskretsen i stort är den samma. Däremot menar han att det både har

tillkommit och fallit bort människor från kretsen. Exempelvis har vissa av hans gamla vänner

förlorat nära stående i kriget och har därefter lagt skulden på den folkgrupp som utgjorde

morden. Vidare berättar han att dessa människor säger sig inte längre kunna umgås med

människor från den skyldiga folkgruppen. 3A menar att hans umgänge har förändrats i tre

olika stadier, innan kriget umgicks han med människor från alla folkgrupper, under kriget blev

det, p.g.a. folks paranoia till varandra, att han endast umgicks med serber, idag, efter kriget,

kan han återigen umgås med vem han vill och hans umgängeskrets innesluter alla religioner.

40

2A har förändrats utifrån ekonomiska aspekter eftersom folk inte har råd att exempelvis träffas

på stan. Hans umgänge formas idag efter ekonomiska anledningar före etniskt ursprung.

Många av hans tidigare vänner dog i kriget eller flydde landet vilket har gjort att han idag inte

har många vänner kvar från tiden innan kriget.

Fråga 3b: Har er tillit till andra människor med annan etnisk bakgrund förändrats

sedan kriget?

1A och 3A menar på att deras tillit till de andra folkgrupperna idag inte är förändrad i

jämförelse med tiden innan kriget. De menar istället att man ser till varje människas förnuft

och ärlighet. De menar att det inte är hållbart att, i en stad som Sarajevo, misstro olika

människor utan någon direkt grund. 2A menar dock att den tidigare samhörigheten mellan

människorna i Sarajevo lever kvar idag men att hans tillit har förändrats.

- Förtroendet för andra folkgrupper är inte alls lika starkt som det var förut.

Sarajevoandan finns fortfarande, men den är dock inte lika stark. Men givetvis

skiftar detta förtroende från person till person…

Fråga 3c: Hur ser skolsituationen ut? Hur ser ni på skolor där eleverna kommer från

olika folkgrupper?

1A menar att det efter kriget fanns stora komplikationer huruvida elever från olika folkgrupper

skulle gå i samma skola eller inte. Dock infördes det ganska snabbt lagar som skulle gälla för

alla. Vidare säger han att det aldrig funnits några större problem i Sarajevo, vare sig mellan

elever eller lärare, eller att någons folkgrupps historia eller religion ej fått tillräcklig plats i

undervisningen. Dock har det i dessa avseendet tett sig annorlunda på landsbygden där det

finns byar oftast bestående av majoriteter av en dominerande folkgrupp. Dock påtalar han

skolans viktiga roll som kontaktförmedlare mellan religionerna.

- Ironiskt nog kommer barnen mer överens än vad vi vuxna gör. Det är bra att

eleverna går tillsammans, det har varit en del av detta land sedan långt tillbaka

och har varit en bidragande faktor till att det finns ett slags umgänge mellan

religionerna. Bosnien-Hercegovina är ett sådant land, här finns inga serber,

kroater eller turkar, utan här är vi alla samman i ett folk, fast vi håller oss till

våra religioner.

41

3A lägger till att lärarna i Sarajevos skolor kommer från alla olika folkgrupper och arbetar

tillsammans för att skapa en slags förebild att följa för eleverna. Han menar dock att

religionskunskapen hade en segregerande roll i skolan, detta vid den närmsta tiden efter krigets

slut, men att denna idag har mattats av. Även 2A säger samma sak i frågan, om att Sarajevo

alltid har haft multietniska skolor och att dessa alltid har fungerat bra.

Fråga 3d: Vad får man lära sig om övriga folkslag i en skola där endast er folkgrupp

finns representerad bland lärare och elever?

1A menar att eleverna i skolan får lära sig sanningen, med detta menar han att man inte kan

ljuga över det som historien har att visa. Han ger exempel på sådana kunskaper i det faktum att

den jugoslaviska armén tillhörde Serbien och att det var denna armé som sköt mot Sarajevo,

detta menar han att man inte kan ljuga om. 3A menar på att under krigets provisoriska skolor

existerade det säkerligen falska bilder av kriget i undervisningen, men han är säker på att så

inte är fallet idag. 2A har inga kunskaper kring ämnet men tror att skolorna i Sarajevo kan

skilja sig något från skolorna på landsbygden, där det kanske förekommer något falska fakta i

undervisningen. Han menar på att landsbygden även skiljer sig från storstäderna också på

andra sätt. Där har folkgrupperna sina egna dialekter som helt och hållet bygger på det

serbiska respektive kroatiska språket. De vänder sig hellre mot Belgrad respektive Zagreb än

till Sarajevo.

Kategori 4

Fråga 4a: Har er trosuppfattnings roll förändrats p.g.a. kriget?

1A menar att hans trosuppfattning inte har förändrats utav kriget. Dock visar han religionens

betydande roll för honom som medborgare i Sarajevo.

- Jag värderar ändå min religion högt, om jag inte hade respekterat min religion

hur skulle jag då kunna respektera andras?

3A visar en tudelad uppfattning kring sin tro. Han menar på att han är mer troende idag vilket

bygger på att han tillägnar religionen tacksamheten till att han överlevde kriget. Dock omkom

hans far i kriget vilket samtidigt gett honom tvivel gentemot hans religion. 2A menar att hans

religion aldrig varit särskilt betydande för honom och han säger att religionens roll ej fått nån

skillnad sedan kriget.

42

Fråga 4b: Vad tycker ni om att det byggs kyrkor tillhörande annan religion än er egen?

I detta avseende skiljer sig intervjupersonerna inte överhuvudtaget i sina åsikter. Alla tre är

enade om att pengar, istället för att användas till bygga religiösa byggnader, borde användas

till att bygga upp landet igen, exempelvis bostäder och fabriker som får igång näringslivet.

Dock visar 1A en större entusiasm till att religiösa byggnader upprättas igen, han menar att

dessa är en del av traditionen och bör således finnas i staden.

Fråga 4c: Hur ser ni på äktenskap mellan olika folkgrupper?

Alla tre påtalar blandäktenskapens existens före, under och efter kriget och berättar hur vanliga

dessa alltid har varit. Blandäktenskapen är, enligt alla tre, fullt ut accepterande. 1A är av

uppfattningen att så gott som alla familjer är berörda av blandäktenskap på ett eller annat vis.

3A påpekar dock att folk tänker på blandäktenskapens existens undermedvetet idag, vilket

man inte gjorde förut. Han är dock noga med att påpeka att han inte har några negativa tankar

om blandäktenskap.

Kategori 5

Fråga 5a: Hur ser ni på Bosnien-Hercegovinas framtid? Närmar sig Bosnien-

Hercegovina en folklig samexistens eller segregering?

Alla tre i denna fråga svarar på liknande sätt. De menar, trots krigets våldsamheter, att tiden

kommer att läka alla sår och att allt kommer bli bättre. De tror dock alla att det kommer ta

många år innan allt blir lika bra som innan kriget. 2A säger följande ord:

- Jag tycker att folket närmar sig varandra, men det krävs nog tid, kanske upp

till två generationer för att krigets sår skall läkas. Vi kan inte leva på något

annat sätt i det här landet än tillsammans, för att ha en framtid över huvudtaget.

Fråga 5b: Litar ni på en politiker som förespråkar en folklig gemenskap inom Bosnien-


Även här är intervjupersonerna eniga. Politikerna har inga andra avsikter än att gynna sig

själva och de representerar inte folket i stort. Politikernas etniska tillhörighet spelar ingen roll,

de uppfattas alla vara av samma typ. 1A säger bestämt att han inte ens litar på sin egna

folkgrupps politiker, alla är falska. De menar alla tre att kriget är ett resultat av politikernas

horribla maktspel och agerande, de lägger hela skulden till kriget på politikerna.

43

Fråga 5c: Anser ni att Bosnien-Hercegovinas framtid ligger i händerna på en nationell

nivå eller spelar omvärlden någon roll? Till exempel Serbien-Montenegro, Kroatien eller

EU?

1A menar att framtiden ligger i händerna hos den bosnisk-hercegovinska befolkningen, han

menar att det är sorgligt när andra ska bestämma åt en. Han menar även att Europa har ett

finger med i splittringen av Bosnien-Hercegovina och ställer sig idag negativ till EU och

Europa. Han finner det ironiskt att den europeiska makt som en gång ville splittra dem nu åter

vill föra dem samman. Han påpekar flera gånger att Bosnien-Hercegovina inte skall ta emot

någon hjälp utifrån. 3A menar däremot att Bosnien-Hercegovina inte kommer att klara sig utan

hjälp utifrån, även om han gärna skulle vilja se att Bosnien-Hercegovina återhämtar sig genom

egen förmåga.

- Vi är beroende av EU och USA vare sig vi vill eller inte, men förr eller senare

måste vi bosnier enat planera vår framtid.

2A går ännu längre och menar att framtiden i Bosnien-Hercegovina ser väldigt mörk ut, ifall

hjälp uteblir från omvärlden. Han påtalar den ökande kriminaliteten och det obalanserade

maktsystemet som tecken på ett fallande Bosnien-Hercegovina.

- Om ni frågar mig personligen så skulle jag absolut skriva under så att

Bosnien-Hercegovina hamnar under protektorat och får hjälp utifrån under de

kommande 30 åren!

8.3 Intervjupersoner från Sverige

Här följer en presentation av intervjuobjekten från Växjö. Ingen av dessa personer var militärt

aktiva i kriget.

Person 1B är en bosnisk muslimsk man som är 31 år gammal. Han flydde från Sarajevo under

kriget och är idag bosatt i Växjö. Han är student vid Växjö Universitet.

Person 2B är en bosnisk katolsk man som är 37 år gammal och idag boendes i Värnamo. Han

lämnade Sarajevo under kriget. Han är idag deltidsstudent vid Växjö Universitet.

44

Person 3B är en bosnisk ortodox man som är 52 år gammal. Han flydde Sarajevo under kriget

och är idag bosatt i Värnamo. Han är idag deltidsstudent vid Växjö Universitet.

8.4 Resultat från intervjuer i Sverige

Kategori 1:

Fråga 1a: Hur identifierar ni er? Exempelvis bosnier, bosnisk kroat, bosnisk serb?

Varför?

Alla tre personer identifierar sig i första hand som bosnier. Dock nämner de, alla tre, sin

religiösa bakgrund i sin identifikation och även religionens koppling till nationer. 2B menar på

att hans muslimska bakgrund gör honom till en bosnjak71, 2B påtalar sin katolska religions

koppling till Kroatien samt att 3B menar att hans ortodoxa bakgrund även medför en serbisk

bakgrund. 3B menar även att den serbiska bakgrunden har olika betydelse beroende på var man

bor i Bosnien-Hercegovina, han menar att en person boendes i Republika Srpska inte i första

hand ser sig som bosnier utan serb. 1B påpekar dock att en uppdelning efter religion ej är

lämplig:

- …jag gillar inte att människor delas upp på ett religiöst sätt eftersom

religionen är något personligt och inte en stämpel man ska identifieras

efter…Jag kan inte köpa det argumentet eftersom det inte kan finnas mycket

som skiljer en bosnier, en bosnisk serb och en bosnisk kroat åt förutom att man

ber i en annorlunda kyrka.

Fråga 1b: Om ni får välja medborgarskap, skulle ni välja ett bosniskt,

serbiskt eller kroatiskt?

Det råder inga skillnader i svaren mellan de tre intervjupersonerna angående val av

medborgarskap. De skulle alla idag utan tvekan välja ett bosnisk-hercegovinskt

medborgarskap. Dock reflekterar 3B över hur han, vid möjlighet, skulle ha valt medborgarskap

för 15 år sedan då kriget var på gång att bryta ut. Han menar att han inte vet hur han skulle ha

valt då eftersom framtiden såg väldigt osäker ut för Bosnien-Hercegovina.

71 Bosnjaker benämns ofta den slavisktalande befolkningen av muslimskt ursprung i Bosnien och Hercegovina.

45

Fråga 1c och 1d: Hur ser ni på er historia? Har ni en gemensam historia

med de andra folkgrupperna eller en egen historia?

De är alla tre överens om att folkgrupperna i Bosnien-Hercegovina till stor del har en

gemensam historia. Dock säger 2B och 3B att historien inte är helt gemensam då det finns

händelser som de tre olika folken har något olika synsätt på. 3B menar vidare att hans

folkgrupps historia möjligtvis präglas något mer av patriotism än de andra folkgruppernas. 1B

och 3B ger samma syn på att den bosnisk-hercegovinska historien är fylld av oroligheter och

gränsflyttningar. 1B menar också på att det finns många i dagens Bosnien-Hercegovina som,

trots den gemensamma historien, vill splittra landet i tre homogena delar. 2B visar även hur

den ursprungliga kroatiska bakgrunden lever kvar i beskrivningen av sin historia trots att de

alla säger sig ha en gemensam historia:

- min släkt har varit en del av Bosnien i många generationer men kom hit från

Kroatien, genom tiden har den behållit den katolska tron, men till sättet att leva

har den blivit mer och mer Bosnisk efter varje generation.

Kategori 2:

Fråga 2a: Vilken är er syn på kriget? Vilka aktörer var med i kriget?

Vad var dess orsaker? Var kriget oundvikligt? Om inte varför?

De är eniga kring att kriget var onödigt och att kriget visade en hänsynslöshet där oerhört

många oskyldiga civila miste livet. De överensstämmer i sina uppfattningar om vilka som var

aktörer i kriget. Dessa var Serbien och den jugoslaviska armén under Slobodan Milosevic,

Kroatien under Franjo Tudjman samt Bosnien-Hercegovina under Alija Izetbegovic. 2B menar

även att omvärlden hade ett finger med i spelet. Det är endast 1B som talar om skuldläggning

på dessa personer, han menar att Milosevic har störst skuld till kriget men även att både

Tudjman och Izetbegovic genom sin politik bär skuld. Angående krigets orsaker skiljer sig

intervjupersonerna något åt i sina uppfattningar. 1B menar på att kriget bröt ut efter det att

Bosnien-Hercegovina deklarerade sin självständighet från ett tänkbart Storserbien. Han menar

på att den direkta orsaken till kriget var olika önskemål hos befolkningen, muslimer och

katoliker i Bosnien-Hercegovina stöttade självständighetsbeslutet medan majoriteten av de

ortodoxa i landet tillsammans med Serbien ställde sig negativa till utbrytningen. 2B och 3B

menar något tvetydigt att krigets orsaker var kamp om territorier och motsättningar mellan

folken som levt kvar genom historien. Det råder även delade uppfattningar kring krigets

oundviklighet. 1B och 2B menar att kriget absolut var möjligt att kringgå. De menar på att de

46

olika provinsernas politiska ledare har stor skuld till kriget, om befolkningen inte hade lyssnat

på politikernas ideologier hade kriget absolut varit undvikbart. 2B menar:

- Kriget var inte oundvikligt, den som påstår det ljuger. Vi kunde ha särat på oss

under fredliga omständigheter, men politikernas girighet kom emellan och

blossade upp en eld som tidigare inte funnits på samma sätt. Man ska inte

glömma att vi levt tillsammans innan utan några större problem.

3B påvisar istället att kriget var oundvikligt, detta grundar han på kommunismens förfall i det

forna Jugoslavien:

- Med tanke på hur situationen såg ut i resten av världen då, kommunismen

tappade sitt grepp om Europa, så var det bara en tidsfråga innan den skulle göra

det även i Jugoslavien. Man ska inte glömma att det var kommunismen som höll

ihop oss från första början, då den förbjöd nationalism. När den tappade sitt

grepp om landet så insåg många, men dock inte alla, att ett krig var oundvikligt.

Jag förstod att det inte skulle sluta bra.

Fråga 2b: Har ni och er identitet förändrats från tiden innan kriget och till idag?

1B menar att han inte har förändrats något sedan kriget. Det enda han kan komma på är att när

Bosnien-Hercegovina blev självständigt fick han ta emot en ny identitet som bosnier, innan

dess säger han sig ha varit en stolt jugoslav. 2B menar dock att han innerst inne har förändrats

som person. Han säger sig idag ha blivit mer observant och en aning reserverad vid första

mötet med personer vars bakgrund ligger i Balkan. Han upplyser även om att han tror att alla

människor som varit närvarande vid kriget i Bosnien-Hercegovina börjat tänka likt honom.

Dock vill han påpeka att han aldrig dömer en människa efter religion utan ser först till hur

människan är. 3B menar att han har förändrats i och med att han fått chansen att starta ett nytt

liv i Sverige, men anvisar att hans identitet, i grund och botten, ej är förändrad.

Fråga 2c: Har kriget förändrat er syn på övriga etniska folkgrupper inom Bosnien-

Hercegovina? Hur har den i så fall förändrats?

1B menar att synen på de andra folkgrupperna har förändrats, han menar att det idag till

skillnad från innan kriget finns folkgrupper, innan fanns bara jugoslaver. Förr var någons

religion synlig enbart då man såg personerna gå till sin religiösa samlingsplats, idag finns det

många nationalister som försöker visa sin etniska, nationella eller religiösa bakgrund på olika

47

sätt. Det är just denna skillnad som gjort att hans syn har förändrats, men det ser ut att handla

om folket i stort. Han visar misstycke mot att de serbiska krigsförbrytarna inte fått sina domar

än eller att vissa fortfarande är på fri fot. Samtidigt visar han misstycke mot att det även finns

muslimer och kroater i landet som fortfarande stödjer krigets nationalistiska ideologier. 2B

menar på att hans syn ej har förändrats i stort. Till skillnad från den samlade jugoslaviska

identitet som fanns förut så skiljer sig folk idag åt genom sina religioner. Han säger dock att

det bara finns ett folk i Bosnien-Hercegovina oavsett religion, detta folk är bosnier och så

måste det vara. För att ha en enad framtid menar 2B att de måste kalla och känna sig som

bosnier. 3B upplever inga förändringar relaterade till någon specifik grupp utan har däremot

fått en annan bild av de balkanska folken i stort:

- Kriget har förändrat min syn på människor i helhet där nere, att vissa hade

ett sådant hat inom sig som gjorde dem till mördare, oavsett etnisk bakgrund.

Detta har gjort att mitt förtroende för människor ifrån Balkan har minskat…

Fråga 2d: Har ni samma syn på kriget idag som ni hade under krigets förlopp?

Alla tre har idag en annan syn av kriget än under krigets händelseförlopp. 1B menar att hans

syn har blivit fastare och mognare i och med att han i efterhand tagit till sig säker fakta kring

krigsutbrottet och dess förlopp, han säger sig tidigare ha nöjt sig med att anta att rykten var

sanna. 2B menar att man inte kan ha samma syn på ett krig i efterhand som man har när man

befinner sig i ett krig. Han menar även på att han under kriget upplevde sig vara en större del

av Kroatien än av Bosnien-Hercegovina vilket till stor del berodde på den politiska situationen.

Han säger att kriget var mer självklart för honom då än det syns för honom idag. 3B påtalar två

olika känslodimensioner som han upplevt, under kriget säger han sig varit arg och besviken,

men idag är han bara besviken på kriget.

Kategori 3

Fråga 3a: Har ert sociala umgänge förändrats sedan kriget?

1B menar att hans kombination av umgängeskrets ej förändrats något sedan kriget eller flytten

till Sverige. Både 2B och 3B säger att deras bekantskapskrets förändrades drastiskt när de

flyttade till Sverige. Av gamla vänner från livet i Bosnien-Hercegovina finns det endast ett

fåtal kvar. 3B säger att hans umgängeskrets inte är lika vid i Sverige som i Sarajevo, här

innesluter den endast familj och jobb men i Sarajevo umgicks han med alla olika typer av

48

människor. Han säger att många gamla vänner med serbisk bakgrund har fallit bort p.g.a.

oliktänkande i politiska frågor som han menar kom att kväva deras vänskap.

Fråga 3b: Har er tillit till andra människor med annan etnisk bakgrund förändrats sedan

kriget?

1B menar att han har full tillit till alla grupper inom Bosnien-Hercegovina, däremot finns det

mindre ansamlingar personer som han inte har något förtroende för, dessa grupper är personer

som står för nationalistiska ansatser. 1B ger ett målande exempel som visar att han har full tillit

till andra bosniska folkgrupper:

- Nej, den har inte förändrats, exempelvis skulle jag besöka en läkare av annan

etnisk bakgrund, jag besöker en läkare av den orsaken att det är en bra läkare.

Både 2B och 3B säger sig ha förändrats något i sin tillit till andra folkgrupper. Båda två menar

dock att de i första hand inte dömer någon utifrån personens etniska bakgrund utan tittar alltid

först på människans förnuft. Vidare menar de att man inte kan skuldgöra en hel folkgrupp

p.g.a. av några personers illdåd.

Fråga 3c: Hur ser skolsituationen ut? Hur ser ni på skolor där eleverna kommer från

olika folkgrupper?

Ingen av de tre intervjupersonerna har av naturliga skäl inga större kunskaper om

skolsituationen i Bosnien-Hercegovina. 1B tror dock inte att eleverna läser samma

inbördeshistoria. De är alla eniga kring betydelsen av multietniska skolor, de har alltid funnits

och de är även viktiga för framtiden. 2B säger att skolsituationen var oviss direkt efter kriget

men att den har blivit bättre.

Fråga 3d: Vad får man lära sig om övriga folkslag i en skola där endast er folkgrupp

finns representerad bland lärare och elever?

Även här har de dåliga kunskaper kring frågan men de har vissa föreställningar kring hur det

kan stå till med undervisningen. 1B tror att alla elever får lära sig det som visats vara sant i

historien och angående kriget. 2B hoppas att religionens tidigare grepp om skolundervisningen

och den primitiva smutskastningen som har förekommit mellan folkgrupperna i undervisningen

har raderats. 3B har ingen uppfattning alls i frågan men säger sig veta att skolan ser helt

annorlunda ut idag än när han studerade.

49

Kategori 4

Fråga 4a: Har er trosuppfattnings roll förändrats p.g.a. kriget?

1B och 3B ser ingen förändring av sin trosuppfattning, den är densamma som innan kriget. 2B

har, sedan kriget, stärkts i sin religiösa tro. Detta beror enligt honom själv, dels på hans mer

troende fru som lyft fram hans religiösa sida och dels kriget och flykten till Sverige:

- Givetvis är jag tacksam över att jag lever och fick en ny chans i Sverige,

detta har också fört mig närmare gud och stärkt min religiösa tro.

Fråga 4b: Vad tycker ni om att det byggs kyrkor tillhörande annan religion än er egen?

De är alla enade om att religiösa byggprojekt är viktiga och alltid varit i Bosnien-Hercegovina.

Däremot menar 1B att det har byggts för många religiösa byggnader vilket fått resultatet att

många idag står tomma, det finns enkelt sagt för många. Detta menar han beror på att

kommunikation genom exempelvis kommuner, högre politiker och de ansvariga för att ta emot

bistånd utifrån varit obefintlig. 2B menar även att många byggs i ren provokation i stället för

att finna en resonlig och måttlig mängd. I övrigt är de alla tre eniga om att pengar istället borde

investeras för att skapa arbeten, upprätta fler skolor samt bygga upp infrastrukturen i landet.

Fråga 4c: Hur ser ni på äktenskap mellan olika folkgrupper?

Överensstämmelsen är tydlig hos intervjupersonernas ställning till blandäktenskapen, dessa har

alltid funnits och skall finnas även i framtiden. De menar att en klar majoritet av familjerna i

Bosnien-Hercegovina är berörda av blandäktenskap genom någon familjemedlem, 3B är t.ex.

gift med en muslimsk kvinna. 2B menar dock att det idag kan ligga en eftertänksamhet hos

människor gällande blandäktenskapen:

- Men man kan inte bortse ifrån att det medför komplikationer i livet, det var

säkerligen många sådana incidenter under kriget i Bosnien-Hercegovina. Men

blandade äktenskap har alltid varit en del av samhällslivet i Bosnien-

Hercegovina, och det har fortfarande enligt mig en självklar men kanske mer

aningen vaksam plats i samhället.

50

Kategori 5

Fråga 5a: Hur ser ni på Bosnien-Hercegovinas framtid? Närmar sig Bosnien-

Hercegovina en folklig samexistens eller segregering?

1B och 2B ser mycket negativt på en snar framtid präglad av samexistens mellan folken. De

nämner båda Republika Srpska som en splittrande faktor i dagens Bosnien-Hercegovina. De

menar att Republika Srpska och Bosnien-Hercegovina utgör två entiteter som delar landet i två

olika riktningar. 1B tillägger två ytterligare anledningar till segregeringen mellan folken, dessa

är att flera krigsförbrytare fortfarande går fria samt att den vuxna befolkningen lever i nuet och

inte tänker på att ge kommande generationer en inställning som främjar samliv mellan

folkgrupperna i ett mindre fattigt och splittrat samhälle. 3B menar att en samexistens i landet

börjar växa fram, processen går dock sakta. Han menar att samexistensen är så gott som

uppfylld i Sarajevo medan den inte kommit lika långt på landsbygden. Orsaken till att det går

så sakta ligger i att det fortfarande finns många oläkta sår i landet genom krigets många

dödsfall och splittrade familjer.

Fråga 5b: Litar ni på en politiker som förespråkar en folklig gemenskap inom Bosnien-


I dags läge verkar det, enligt intervjupersonerna, inte finnas någon framstående politiker som

öppet arbetar för ett enat Bosnien-Hercegovina, men det är något intervjupersonerna gärna ser

en uppkomst av. Enligt 1B är situationen idag sådan att de ledande politikerna i landet även var

politiker under kriget där de stödde en specifik aktör. Han menar vidare att politikerna inte

lyckats genomföra några större ändringar i landet och att det är tid att yngre politiker, oavsett

etnisk bakgrund, med program för ett enat Bosnien-Hercegovina får komma fram. 2B försöker

hålla avstånd till den bosnisk-hercegovinska politiken då han anser sig blivit besviken på den

för många gånger. Ifall det skulle komma fram någon ny politiker argumenterande för ett enat

Bosnien-Hercegovina skulle han rösta på honom eller henne, oavsett vilken etnisk bakgrund

personen besitter. 3B säger sig överhuvudtaget inte se till etnicitet i detta fall utan enbart till

partiers ideologiska program.

Fråga 5c: Anser ni att Bosnien-Hercegovinas framtid ligger i händerna på en nationell

nivå eller spelar omvärlden någon roll? Till exempel Serbien-Montenegro, Kroatien eller

EU?

De tre är enade kring att omvärlden har en viktig roll för Bosnien-Hercegovinas framtid, de är

även enade kring att mycket ansvar även ligger på Bosnien-Hercegovina självt. 1B menar att

51

EU i dags situation har ett stort ansvar. EU kan inte förbjuda nationalistiska partier men de kan

påskynda ett bosnisk-hercegovinskt medlemskap i EU vilket skulle få befolkningen att känna

sig mer som en del av Europa vilket även skulle ta bort rädslan för varandra och ett nytt krig,

ett medlemskap i EU skulle ses som en garanti mot uteblivande av nya stridigheter. Han menar

även att den inrikespolitiska scenen måste förändras då ingen utveckling sker i landet:

- Utvecklingsprocessen i landet står rätt så stilla, det tar tid och människor

börjar tappa lusten för att kämpa vidare vilket har förvärrat situationen. Det

krävs politiker som har ett modernt tänkande, en regering med ett system likt

det tyska eller svenska, inte tre nationalistiska partier som inte kan driva

någon viktig politisk fråga igenom. Med andra ord krävs det yngre politiskt

insatta som inte har varit inblandade under kriget och inte kan få sympatiröster

från vissa folkgrupper.

2B menar att framtiden ser mörk ut om inte EU eller någon annan part utifrån bidrar med att

ordna upp den politiska struktur som finns i landet idag. Han tror i och för sig att Bosnien-

Hercegovina kan lösa dagens situation till det bättre, men utan hjälp kommer det ta väldigt lång

tid. 3B både tror och hoppas att framtiden helt ligger i Bosnien-Hercegovinas egna ansvar. Han

menar att omvärlden redan har bidragit med mycket och att deras stöd ständigt blir mindre

behövligt. Vidare berättar han hur Kroatien och Serbien har en viktig roll för ett framtida enat

Bosnien-Hercegovina där folken identifierar sig med Bosnien-Hercegovina istället för de två

utanförliggande länderna:

- Serbien och Kroatien har också en roll som är viktigare än vad man tror, ju

mer avstånd de tar från Bosniens inrikespolitik, desto mer blir Bosniens

nationalister tvungna att vända sig till Sarajevo istället för Belgrad, och

Zagreb.

9 Analys av resultat

Nedan följer analys av de resultat som presenterats ovan. Först presenteras analysen av

resultaten från intervjuerna i Sarajevo och därefter följer analysen av intervjusvaren från

Sverige. I kapitlen 9.1-9.2 har resultaten analyserats med direkt koppling till Stiers teorier kring

identitet och i det följande kapitlet, 9.3, kopplar vi resultaten från intervjuerna till Andersons

begrepp ”den föreställda gemenskapen”. I kapitel 9.4, Avslutande slutsatser, lägger vi fram vår

52

studies slutsatser samt kopplar våra slutsatser till den tidigare presenterade forskningen för att

visa hur vår studie kommit fram till nya kunskaper.

9.1 Analys från intervjuer genomförda i Sarajevo

9.1.1 Identitet

Bilden av det Sarajevo som existerade innan kriget verkar leva kvar i minnet hos de tre

intervjupersonerna. De identifierar sig som bosnier, men 3A påvisar identitetens föränderliga

karaktär. Han påtalar att om han tillhörde en annan generation skulle han möjligtvis ha

identifierat sig som serb istället för bosnier, detta visar hur ens identifikation formas efter

vilken kontext individen befinner sig i. Invånarna i Sarajevo befinner sig i en social och

kulturell kontext där de, trots krigets särskiljande grundidéer, idag är tvungna att leva

tillsammans. Deras gemensamma bakgrund gör att de inte upplever något negativt med denna

situation vilket kan ha skapat den breda identifikation, som råder, med hela Bosnien-

Hercegovina. Trots att de verkar besitta samma kollektiva identitetsföreställningar som innan

kriget finns det fler tecken på att individernas identiteter har gått i genom en

förändringsprocess. Trots att de alla idag har vänner och släkt tillhörande andra etniska

folkgrupper så har identiteten förändrats något, Sarajevobefolkningen har i vissa avseende

börjat tänka i termer av vi och dem, vilket är något man inte enligt dem själva behövde göra

innan krigsutbrottet. Då identiteten skapas och ger mening i relation till andra kan de många

stjälpta familjeförhållandena eller de påtalade förändrade umgängeskretsarna ha skapat dessa

föreställningar utav ett vi och ett dem. Dock verkar det fortfarande som att

Sarajevobefolkningens kollektiva identitet är starkare och ligger närmare till hands än en

gränsdragning mellan folkgrupperna. De erfar fortfarande en subjektiv upplevelse av att vara en

del av Bosnien-Hercegovina.

De olika folkgrupperna hyser ingen direkt hätskhet mot varandra genom att exempelvis placera

någon skuld för kriget på något specifikt folk. Det förekommer att de nämner Serbien som

skyldiga till kriget, men påtalar starkt att det inte var folken som startade krig utan de olika

folkens ledande politiker. Teorin visar hur identitetsproblematik utgör politiska projekt vilket,

enligt intervjustudien, även var fallet i Bosnien-Hercegovina. De påtalar hur politikerna än idag

endast försöker gynna sig själva och ser folket i andra hand. Om befolkning, oavsett folkgrupp,

ser sig själva som ett ”vi” är det lätt att göra tolkningen att politikerna är ”dem”, det råder

samröre mellan folkgrupperna men ett motstånd till politikerna, oavsett vilken folkgrupp

politikerna representerar. De olika folkgrupperna i Sarajevo samlar sig under ett gemensamt

53

subjektsjag i form av att vara bosnier vilket även verkar utgöra deras objektsjag. Även om de

säger sig vara bosnier i första hand kan man se, genom intervjusvaren, att de primärt ser sig

vara en del av Sarajevo. De påtalar flera gånger betydelsen i heterogeniteten och den

gemensamma traditionen i Sarajevo framför att nämna ett segregerat Bosnien-Hercegovina. I

termer av avvikare nämns inte någon folkgrupp, däremot nämns politiker och mindre ej

specificerade grupper av människor som, folket anser, på ett oanständigt vis drog nytta och

rikedomar av kriget.


Etnicitet är sammankopplat med gruppers föreställningar kring att ha en gemensam historia,

traditioner och ursprung. Även om inte själva ursprunget är detsamma för folkgrupperna så kan

de absolut ha en gemensam historia och gemensamma traditioner. Identiteten kopplad till

etnicitet utgör, enligt teorin, grunden för gemenskap och skapandet av gemensamma beteenden.

Även om intervjupersonernas åsikter går isär berörande den gemensamma historien så verkar

inte detta påverka uppfattningarna huruvida folken i Bosnien-Hercegovina kan leva

tillsammans eller inte. De visar inga tecken på att etniciteten på något sätt gör att den egna

folkgruppen anses vara bättre eller mer betydelsefull än någon annan. De visar istället något

som kan ses som en etniskt underbyggd identitet med Sarajevo då de påtalar Sarajevobornas

gemensamma traditioner och historia i ett starkt multietniskt samhälle.

Det är svårt att säga huruvida intervjuperson 2A:s åsikter, rörande folkgruppernas ej

existerande gemensamma historia, svarar för majoriteten av människorna från hans folkgrupp.

Det verkar dock finnas strävanden i det bosnisk-hercegovinska samhället att ge kommande

generationer en stabil grogrund för ett framtida samhälle där man respekterar varandras historia

och ursprung. I detta avseende kan man se att politikerna gör nytta i och med

sammansättningen av en heterogen lärarkår för att skapa en grund för kommande generationer

att fortsätta bygga en gemensam identitet, en identitet som inte behöver kämpa mot etnicitetens

särskiljande krafter. Om situationen tidigare varit, som intervjupersonerna säger, att

skolundervisningen gynnade vissa grupper och samtidigt nedvärderade eller negligerade vissa

så har man idag en god strategi för framtiden. Denna strategi kan redan nu ha visat sig fungera

då person 1A anslår att den yngre generationen är mer sinnesöppna för kompromisser mellan

de etniska grupperna än vad de vuxna är.

54


En individs nationella föreställning är starkt kopplad till det medborgarskap en individ besitter.

Det ter sig i intervjuerna som att de bosniska folkgrupperna är tillfredsställda med sitt bosnisk-

hercegovinska medborgarskap. Person 3A, vilken är serbisk bosnier, visar viss skepsis till

medborgarskapet vilket möjligtvis, enligt teorin, kan vara ett tecken på att han, eller hans

folkgrupp, inte känner samma starka upplevelser av samhörighet och gemenskap inom nationen

som, i detta fall, muslimerna och de bosniska kroaterna gör. En parallell i detta avseende skulle

kunna vara att serbernas roll i kriget, som den anfallande parten, trots allt har gjort dem till en

utpekad och skyldig grupp, även i Sarajevo. Dock visar det sig i sammanhanget att

nationalismen och patriotismen för respektive folkgrupp inte är så pass stark att en uppdelning

av ett vi och ett dem eftersträvas. Denna tanke var, enligt intervjuerna, de ledande politikernas

krigsideologi. I intervjuerna framgår dock inga sådana extrema nationalistiska eller patriotiska

uttryck hos befolkningen, utan det framkommer istället ständiga mål för att leva enat och

fredligt. Det framgår även att kriget har medfört ett starkt förakt för extrem nationalism i

Sarajevo innebärandes exempelvis en delning av folkgrupperna, istället försöker, idag,

befolkningen att se bakom skillnaderna mellan människor och i stället se till vem personerna

verkligen är. Nationalismkänslorna sedan kriget är inte starkare än att folken är medvetna om

att tiden kommer att läka alla sår som uppstått. Personerna verkar inte visa någon som helst

rädsla för att nationalism skall kunna framkalla nya konflikter, istället verkar alla ha fokus på

att bygga upp landet igen under fredliga förhållanden. Dock visar person 1A, muslimen, att han

har förändrat sin syn något på övriga folkgrupper. Detta kan vara en kvarleva från kriget där

nationalism var av oerhörd politisk betydelse och där just 1A:s folkgrupp, muslimerna, var de

som inte passade in i det politiska maktspelet där det skulle frammanas serbiska respektive

kroatiska identiteter av den bosnisk-hercegovinska befolkningen.

Dock kan man se tydliga särdragningar mellan folkgrupperna kring nationalismens verkan i

Bosnien-Hercegovina angående om man självständigt ska styra och bygga sin nation. Enligt

stark nationalism och patriotism borde folket inte vilja ha någon hjälp utifrån. I detta avseende

är personerna markant oense. 1A, muslimen, menar att ingen hjälp skall tas utifrån eftersom

omvärlden redan har svikit dem och menar, på ett nationalistiskt vis, att kontrollen över det

framtida Bosnien-Hercegovina endast ligger hos den egna befolkningen. Detta kan mycket

möjligt ha sitt ursprung i att muslimerna var det mest drabbade folket under kriget och att hjälp

utifrån kom mycket sent. De andra två intervjupersonerna ser, kanske mer realistiskt, på

55

omständigheterna och är av den bestämda uppfattningen att Bosnien-Hercegovina måste få och

ta emot hjälp utifrån.


Samtidigt som religionens särskiljande kraft var den direkt avgörande faktorn som delade

människor åt under kriget så har religionens roll idag inte samma funktion. Religionen kan

enligt vissa, exempelvis person 1A, idag istället utgöra en viktig kraft som håller samman

befolkningen oavsett religionstillhörighet. 1A:s teori kring respekterandet av sin egen religion

bidrar till respekt för andras religion är en viktig ansats för ett enat Bosnien-Hercegovina.

Religionens roll är dock olika stark för människor i Bosnien-Hercegovina, dock finns inga

antydningar på att religionens viktiga inslag bör avskaffas. Det råder heller inget ideologiskt

missnöje mot att det återuppbyggs religiösa byggnader i landet, endast ur en ekonomisk ansats

där de alla anser att pengar istället borde investeras i näringslivet. Religionerna i landet bör

upprätthållas eftersom de är en del av landets tradition, det finns således kollektiva identiteter

för att upprätthålla religionerna i landet samtidigt som religionerna idag verkar fungerar som en

samlänk mellan folk i stället för en segregerande faktor. Det markanta resonemanget kring vi

och dem, baserat på religion, som fanns under kriget finns absolut inte kvar i den bemärkelsen.

Situationen idag kan, enligt intervjuerna, ses som att alla folk och religioner är accepterade

trots att många människor starkt känner samhörighet till sina respektive religioner. Den

religiösa identitetens föränderliga karaktär återfinns som ett resultat av krigets rapida

förändringar på det bosnisk-hercegovinska samhället. Framförallt person 3A, serben, framför

dessa tecken i att visa hur han idag har svårigheter att ställa sig gentemot sin religion. Dels

genom att religionen visar honom styrka genom att han överlevde kriget, sedan försvagar

religionen honom genom att kräva hans far livet.

Ytterligare en aspekt av den religiösa identitetens föränderlighet, i Sarajevo, framkommer i

intervjuerna. De, sedan innan kriget, fullt ut antagna blandäktenskapen över religionerna är än i

idag i allmänhet vedertagna och godtagna. Dock framkommer det, i intervjuerna, hur

människor idag undermedvetet tänker på blandäktenskapen, vilket visar på att det finns en viss

skepsis eller kanske rädsla att ingå den typ av äktenskap. Detta är troligtvis en kvarleva från

kriget där många familjer och släkter splittrades p.g.a. religionens särskiljande kraft. Troligtvis

kommer tiden, även här, läka dessa sår, då de flesta människor i Sarajevo redan på något sätt är

berörd av blandäktenskap.

56

9.2 Analys av intervjuer genomförda i Sverige

9.2.1 Identitet

Det är påtagligt hur intervjupersonernas identitet på ena sidan bevarats på många sätt men att

de även genomgått en förändringsprocess. De tillskriver sig ett subjektsjag i första hand som

bosnier men har alla upplevt förändringar av sina identiteter. Dessa förändringar som de

framhäver synes vara utformade efter olika kombinationer av sammantvinnade kontexter.

Person 1B kan tolkas ha upplevt en förändring av sin identitet utifrån en mer social och

kulturell kontext som skapats i och med Bosnien-Hercegovinas självständighetsförklaring.

Även 3B verkar ha förändrats i en sammantvinning av de nya svenska kulturella och sociala

kontexterna som han hamnade i efter flykten från kriget. 2B verkar, enligt sin egen utsaga, ha

förändrats i en mer existentiell kontext där kriget och dess ideologier förändrat hans identitet

till att bli mer avståndstagande till människor, främst från Balkan.

Även om det inte tydligt framgår att intervjupersonerna har förändrats i sin identitet utifrån

direkt konkreta identifikationsföremål så har dessa föremål markant omdanats till nya

formationer för intervjupersonerna. Även om inte 1B uttalar någon skillnad i sin

umgängeskrets så har både 2B och 3B förändrat sin sociala omgivning drastiskt. De påtalar

båda sina nya situationer i Sverige och att många gamla vänner har fallit bort p.g.a. att deras

identiteter ej förändrats i samma riktning som de själva. Intervjupersonernas inre

identifikationer till sig själva och till andra har genomgått förändring. De besitter exempelvis

inte samma tillit till varandra längre som de gjorde innan kriget, de lägger stor skuld till landets

politiska kaos till människors värderingar i Rebublica Srpska samt att 1B i flera situationer

lägger skuld och bitterhet på serberna.

Det synes som att de två första intervjupersonerna identifierar sig mer som en gemensam grupp

med sitt tidigare hemland än vad 3B gör. 3B påvisar ett negativt lynne till hela befolkningen på

Balkan och framhäver, mer än de andra två, sitt nystartade liv i Sverige. De menar dock alla att

det finns ett ”dem” inom Bosnien-Hercegovinas gränser. ”Dem” tillskrivs andra egenskaper än

dem själva och verkar anses vara avvikare i Bosnien-Hercegovina. Avvikarna är den ortodoxa

befolkningen boendes i Republika Srpska vilka anses avvika från övriga befolkningen i landet

genom att identifiera sig som serber framför bosnier. De anses vara en stark kraft som försöker

splittra landet, invånarna i Republika Srpska anses inte vilja beblandas med bosnier. Detta

”dem” anses definitivt vara ett hot mot ett socialt lugn i landet.

57


Den gemensamma historien som påtalas borde utgöra en stark motor för en stabil kollektiv

identitet i Bosnien-Hercegovina. Trots att de bosnisk-hercegovinska folkgrupperna

sammanfördes så sent som på medeltiden upplever många ett gemensamt ursprung och en

delad historia. Dock visas också uppfattningen att den gemensamma historien även haft

kraftiga svängningar vilket kan försvaga gruppidentiteten, föreställningen om ett gemensamt

ursprung och varandet av ett enda folk. Den etniska identitetens lätt föränderliga natur syns

tydligt i Bosnien-Hercegovinas historia. Den etniska identitetens förmåga att göra folk

införlivade i föreställningar om att utgöra en gemenskap fanns under kommunisttiden, men

försvagades i samhällssystemets förfall. Även om denna känsla av samvaro inte byggde på ett

rent etniskt gemensamt ursprung så besatt de en upplevelse av att vara ett unikt folk. Det

framkommer, från både 1B och 2B, att bosnierna under kommunismen kände sig som ett enda

folk med en gemensam identitet, de var jugoslaver. Vidare beskriver 2B hur hans släkts

generationer, från början från Kroatien, med tiden införlivats i en bosnisk samidentitet

samtidigt som han under kriget åter bekände en större gemenskap med Kroatien. Trots all

denna identitetsproblematik säger sig människorna idag utgöra ett folk, bosnier.

Identitetsproblematiken inom den etniska aspekten verkar vara komplex, även enligt

intervjupersonerna själva. Det visar sig även att det kanske är med rent tvång som de idag ser

sig som ett enda folk, vilket visar att de till trots inte anser sig ha ett gemensamt etniskt

ursprung. 2B menar ju att folken i Bosnien-Hercegovina oavsett exempelvis religion måste

kalla och försöka känna sig som bosnier för att överhuvudtaget ha en framtid tillsammans.

Detta visar, problematiken till trots, att folket i Bosnien-Hercegovina försöker skapa en

situation där de lever centrerade kring gemensamma referensramar byggd på etnicitetens

innebörder. Samtidigt som dessa gemensamma tvångskänslor råder finns det större grupper i

Bosnien-Hercegovina som motarbetar ett framtida enat folk med en föreställd gemenskap. Det

är även uppenbart att Republika Srpska anses vara etniskt kopplat till Serbien framför Bosnien-

Hercegovina och ej heller en del av den Bosnisk-Hercegovinska gemenskapen.


Det råder, utifrån intervjuerna, inga tvivel om att befolkningen i Sarajevo upplever en

nationalitet kopplad till Bosnien-Hercegovina som nation, vilket bl.a. deras vilja till innehav av

ett bosnisk-hercegovinskt medborgarskap visar. Även om det finns andra faktorer som idag

särar befolkningen, så är de i varje fall i termer av nationalitet, kopplade till medborgarskap,

villiga till ett enat Bosnien-Hercegovina. Så ser situationen ut idag, även om den säkerligen,

58

som 3B och även historien påvisar, såg annorlunda ut under kriget, detta visar på en positiv

utveckling. Precis som intervjupersonerna från Sarajevo, anger de svenska bosnierna sin

version av kriget som en konflikt byggd på nationalistiska ideologier i strävan efter territoriell

makt. De menar på att det uppstod en nationalism under kriget som tidigare inte fanns. Denna

nationalism visar sig dock leva kvar än idag hos vissa grupper i Bosnien-Hercegovina. Denna

nationalism har för avsikt att skapa ett bosnisk-hercegovinskt samhälle uppdelat i ”vi” och

”dem”. Det går redan i intervjuerna att syna att det redan finns en bild av ett ”vi” och ett ”dem”

i nationalistiska termer. Muslimer sitter på ett stort missnöje p.g.a., vad deras uppfattning visar,

att många kroater och serber i Bosnien-Hercegovina fortfarande stödjer krigets ideologier. Det

ter sig även idag finnas en oroväckande och extremare nationalism i Bosnien-Hercegovina som

tagit sig formen av politiskt engagemang. Dels visar det sig att många politiker är av

nationalistisk börd och har gamla politiska kopplingar från någon av krigets specifika aktörer,

dels finns det stora grupper i landet som vill splittra landet i homogena områden och till sist är

det politiska systemet inte vinnande genom att det bygger på att det finns tre ledande

nationalistiska partier som representerar varje folkgrupp. Politiskt sett är det uppenbart att

landet i dag tudelas i en grupp, antagligen majoriteten, som vill ena alla folk under fredliga

förhållanden och i grupper som kämpar för uppdelning. Republika Srpska kan ses som

ytterligare en grupp som överhuvudtaget inte vill bli sammankopplade med Bosnien-

Hercegovina. Det är tydligt hur nationalism blivit föremål för politiskt engagemang hos

befolkningen. För att lösa den nationalistiska situation som de olika folkgrupperna idag utför

skulle snabba lösningar enbart kunna finnas i ett medlemskap i EU eller att landet stänger sina

gränser för omkringliggande länders inblandning i inrikespolitiken.


Då de alla identifierar sig med hjälp av sin religiösa bakgrund är det tydligt att religionen har

funktionen som sammankopplare mellan människor, men även som uppdelare. Trots att 1B

menar på att en uppdelning av folket utifrån religion är något förkastligt så är detta något de på

samma gång gör själva genom sina egna identifikationer där de på eget bevåg påtalar

religionens betydelse. Det finns flera exempel på att religionens sammanhållande kraft är lika

påtaglig som dess effektivitet som särskiljare mellan folken, en både medveten och omedveten

process. Det finns en identitetsproblematik inom religionsperspektivet som verkar leda landets

befolkning i två olika riktningar. Dels främjar den till en uppdelning i termer av ”vi” och

”dem” och dels en som sammanför folkgrupperna och religionerna. Idag syns en utveckling där

folk medvetet skiljer sig åt genom att på något sätt visa sin religionstillhörighet, vilket mycket

59

väl kan ses som försök till att skapa ett ”vi” och ett ”dem”. Detta var inte förekommande innan

kriget och visar på att den religionsbaserade identiteten snabbt kan byta skepnad. Ett annat

tecken på detta är uppfattningen att det idag byggs religiösa komplex ur syftet att försöka skapa

en provokativ stämning mellan religionerna. Utifrån detta verkar befolkningarna medvetet ge

vika för religioners särskiljande förmåga. Samtidigt är de medvetna om religioners betydelse

för befolkningen och medger kyrkobyggnadernas värde för att upprätthålla en multietnisk stad.

De oerhört religionssammanförande blandäktenskapens självklara position i det bosnisk-

hercegovinska samhället är ytterligare ett tecken på hur man vill uppleva en sammantvinning

mellan religionerna. Det råder således ett problematiskt förhållande där man dels vill betona

och hålla isär religionerna men på samma gång finna en samhällsatmosfär där man lever och

verkar över religionsgränserna.

9.3 Svenska och bosnisk-hercegovinska tankar - konflikt och föreställd gemenskap

Inom nationalismen fungerar ofta religion som något som förenar folket och skiljer dem från

folk med annan nationell tillhörighet. I kriget i Bosnien-Hercegovina var, vilket tydligt framgår

i intervjuerna, religiösa skillnader den yttersta anledningen till konflikt och det som den

nationalistiska propagandan flitigast använde sig av för att ena och splittra det forna

jugoslaviska folket.

En annan fundamental faktor i skapandet av en nationell gemenskap är språket. Detta faktum

speglar av sig i konflikten i Jugoslavien och även i våra intervjuer. I Sarajevo pratar folket

samma språk och samma dialekt och detta har lett till att folk upplever en nationell gemenskap.

Folket i Sarajevo ser sig som Sarajevobor i landet Bosnien-Hercegovina oavsett religiös

tillhörighet. Detta faktum visar sig i våra intervjuer från Sarajevo där samtliga tre

intervjuobjekt identifierar sig som bosnier trots att de representerar olika religiösa bakgrunder.

Vidare svarar intervjupersonerna att det skiljer sig ute på landsbygden. Där känner inte folket

samma gemenskap som i Sarajevo. Att skapandet av samma nationella gemenskap har

misslyckats ute på landsbygden kan tänkas ha sin förklaring i att språket inte förenar

människorna på samma sätt. På den ortodoxa landsbygden pratar folket med serbisk dialekt

och i de katolska delarna pratas kroatisk dialekt. Här identifierar sig inte folket i första hand

som bosnier utan som serber och kroater. På den muslimska landsbygden däremot pratar man

en liknande dialekt som i Sarajevo och identifierar sig som Bosnier. Följaktligen är språket

60

som tidigare nämnts en ytterst viktig komponent när det gäller att ena folk under en nation,

men även effektiv när man vill splittra folket.

När det gäller konflikten i Bosnien-Hercegovina nämns ofta de religiösa skillnaderna som den

stora anledningen till kriget. Språkliga skillnader bör dock inte glömmas bort i sammanhanget.

Sarajevo är ett exempel där folket har stått enade trots religiösa skillnader. Att alla i Sarajevo

har använt sig av samma språk och dialekt kan vara en viktig orsak till detta. Ute på

landsbygden där man inte har kunnat enas under ett och samma språk har de religiösa

motsättningarna inte kunnat hållas tillbaka. En annan viktig faktor i skapandet av en nationell

gemenskap är en gemensam historia. I intervjuerna från Sarajevo ställs frågan om de anser att

de olika folkgrupperna i Sarajevo har en gemensam historia. På frågan svarar två av de tre

personerna att så är fallet. Även om den tredje personen menar motsatsen tyder detta på att en

stor del av Sarajevos befolkning anser sig ha en gemensam historia med de övriga

folkgrupperna.

Inom nationalismen finns inte den eggelse till konvertering som finns inom exempelvis

religionen. Nationalister försöker inte få folk som de inte anser tillhöra deras nationella

gemenskap att konvertera för att bli en del av den. Detta resonemang stärks i intervjuerna.

Samtliga intervjupersoner är överens om att serberna ville ansluta ”bosnienserberna” till

Serbien och att kroaterna ville ansluta ”bosnienkroaterna” till Kroatien. Muslimerna hamnade i

kläm. Det fanns aldrig några ambitioner att omvända muslimerna till att bli kroater eller serber

och detta kan vara en delförklaring till de massmord som ägde rum under kriget. De ansågs helt

enkelt vara i vägen för de nationalistiska planerna i Serbien och Kroatien.

Fenomenet krig förändrar människors identiteter. Kriget i Bosnien-Hercegovina fördes mellan

de tre största religiösa folkgrupperna i landet. Krig kan dels förändra människors identitet på

ett negativt sätt genom att spä på hatet och fördomarna mot andra folkgrupper. Men det kan

även ha en positiv effekt genom att ge människor en insikt att det bästa för en hållbar fred är att

närma sig och hålla ihop med övriga folkgrupper som utgör ett lands befolkning. I våra

intervjuer ges exempel på identitetsförändring på båda sätten. I intervjuerna från Sarajevo ges

intrycket av att det senare alternativet är den påverkan folk i Sarajevo har fått av kriget.

Samtliga intervjupersoner understryker vikten av samarbete och förståelse och en önskan att

tillsammans med övriga folkgrupper återuppbygga ett krigshärjat land.

61

I intervjuerna genomförda i Sverige verkar identiteten ha förändrats på ett annat sätt.

Intervjuobjekten understryker de faktiska skillnader mellan folken som finns i dagens Bosnien-

Hercegovina. En tänkbar anledning till skillnaden kan vara just att de idag är boendes i Sverige

och inte i Bosnien-Hercegovina. Befolkningen i Bosnien-Hercegovina lever kvar i ett

krigshärjat land med många utmaningar i framtiden. Det är ett faktum för dem att de idag lever

sida vid sida med övriga folkgrupper. Detta kan förändra deras sätt att resonera genom att de

kommer till insikt med att enda möjligheten för en dräglig framtid i fred är att närma sig

varandra och tillsammans bygga upp landet. De intervjupersoner som är utvandrade till Sverige

lever inte under samma omständigheter och kan lättare ha kvar de uppfattningar om saker och

ting som de hade när de levde i Bosnien-Hercegovina.

9.4 Avslutande slutsatser

Genom arbetet med vår studie har vi kommit fram till slutsatser kring hur den sarajeviska

identiteten har förändrats i och med kriget. Vid krigets utbrott var den bosnisk-hercegovinska

befolkningen splittrad. Katoliker identifierade sig främst som kroater, grekisk-ortodoxa som

serber samt muslimer som bosnier. En av de största orsakerna till kriget var religiösa olikheter

och detta märktes i att man valde sida i kriget efter sin religiösa tillhörighet. I Sarajevo var

situationen unik i landet. Här höll folken ihop och levde tillsammans sida vid sida utan större

konflikter. Vår undersökning ämnade att ta reda på huruvida denna situation överlevde kriget

eller om den har förändrats, och i så fall i vilken utsträckning.

Vår studie visar att de olika folkgrupperna i Sarajevo och Bosnien-Hercegovina fortfarande

identifierar sig som främst bosnier oavsett religiös tillhörighet. Kriget har därmed inte påverkat

Sarajevobornas upplevda tillhörighet till Bosnien-Hercegovina. Även om Sarajevoborna ser sig

främst som bosnier så känner de stor lokalpatriotism till Sarajevo och nämner ofta

”sarajevoandan” vilken består av en fredlig samexistens över religionernas gränser. Dock kan

man se en viss påverkan av kriget. Innan kriget tänkte man överhuvudtaget inte på vilken

religiös tillhörighet man hade, detta har i viss mån förändrats då man idag reflekterar över detta

i det tysta, men ej i det offentliga rummet. Detta förhindrar dock inte folk från att leva i

symbios i staden. Man lägger ingen skuld för kriget på någon folkgrupp utan lägger all skuld på

de olika gruppernas politiker. Även om vissa anklagar Serbien som upphovsmakare till kriget

känner man inget förakt mot det serbiska folket utan enbart till de serbiska politikerna. Detta

kan vara en viktig orsak till att folken fortfarande, trots kriget, kan och strävar efter att leva

fredligt. En annan gemensam tanke som kan bidra till fredlig samexistens är att de alla är

62

införstådda med att alla grupper utförde övergrepp under kriget. Intervjupersonerna från

Sverige identifierar sig, likt Sarajevoborna, som bosnier. Dock skiljer de sig åt i några

avseenden. De har, till skillnad från Sarajevoborna, större misstänksamhet mot varandra. Vår

slutsats är att detta kan bero på att de idag lever i Sverige. Nere i det krigshärjade Bosnien-

Hercegovina är det ett faktum att olika folkgrupper lever tillsammans Vill de bygga upp sitt

land och leva i fred så är de tvungna att gräva ned stridsyxan, samarbeta samt känna sig som ett

folk. Detta faktum behöver inte personerna i Sverige kämpa med. Vi tror att deras brist på tillit

till varandra kan bero på att dessa omständigheter inte på samma sätt berör dem i Sverige.

Etniska skillnader mellan folkgrupperna i Sarajevo spelar idag ingen roll för befolkningen. I

stort upplever folket en gemensam historia med delade traditioner. För befolkningen är

samexistens mellan folkgrupperna viktigare än etniska skillnader. De skillnader som

framhävdes under kriget finns idag inte kvar. Intervjuerna i Sverige ger en liknande bild om att

folkgrupperna i Sarajevo måste se sig som ett folk för att ha en gemensam framtid. Dock syns

en tydlig skillnad dem emellan i att bosnierna idag boendes i Sverige ofta ser bakåt i tiden och

fortfarande lever i krigets grundtankar medan bosnierna i Sarajevo väljer att leva i ett

framtidsperspektiv. Även detta kan bero på att bosnierna i Sverige ej behöver leva i det

pågående nationsbygget som råder i Bosnien-Hercegovina. I Sarajevo upplever befolkningen

att de måste leva tillsammans för en fredlig framtid medan de som flytt till Sverige lättare kan

se hur det en gång varit. De visar en uppfattning om att det rådde en etnisk gemensam identitet

under kommunisttiden, något som det överhuvudtaget inte talas om i Sarajevo.

Det framgår tydligt att krigets nationalistiska ideologier lever kvar i större grupper i Bosnien-

Hercegovina. Detta är dock främst förekommande på landsbygden och något som

Sarajevobefolkningen tar avstånd ifrån. Utifrån frågorna rörande nationalism menar

befolkningen i Sarajevo att ingen uppdelning av befolkning är önskvärd, detta instämmer även

de svenska bosnierna i. De svenska bosnierna menar dock att det ännu idag finns omfattande

nationalism i Bosnien-Hercegovina som manar till uppdelning av folket. Denna uppfattning

skiljer sig från befolkningen i Sarajevo som menar att nationalismen med tiden har försvagats

och är så pass liten att den inte utgör någon fara för nya konflikter i framtiden. Den nationalism

som de svenska bosnierna främst hänvisar till är Republika Srpskas existens vilket de ställer sig

mycket kritiska till samt ser dem som ett hot mot freden. Sarajevoborna nämner inte Republika

Srpska någon gång under intervjuerna vilket visar på en annan uppfattning.

63

För befolkningen i Sarajevo har religionen idag samma viktiga roll som innan kriget. Folken

visar stor respekt för varandras religioner och ser inte dem som en mur mellan folk. Religionen

har dock fått en annan nyans för människor, den har hamnat mer i fokus idag än innan kriget.

Människor har både försvagats och förstärkts i sin religiösa uppfattning utifrån hur de har

drabbats i kriget. De långt tillbaka accepterade blandäktenskapen har i Sarajevo fortfarande

kvar sin utbredning. De svenska bosnierna menar att religionen idag, till skillnad från

Sarajevomänniskornas uppfattning, fungerar som en särskiljande faktor mellan folk. De verkar

även här leva kvar i det samhällsklimat som rådde under kriget där människor delades upp efter

sin religiösa anknytning.

Både svenska bosnier och Sarajevobor är enade kring att religionen var den faktor som

avgjorde vilken sida man stred på under kriget. Krigets nationalistiska propaganda som syftade

till religiös uppdelning av landet lever ej kvar idag. Både idag och under kriget verkar språket

vara en faktor som står över religionsskillnader. På landsbygden gav religiösa skillnader

upphov till konflikt som mynnade ut i krig. I Sarajevo fanns dock samma religiösa skillnader

utan att detta ledde till konflikt mellan befolkningarna. Vad skiljer då Sarajevo åt från

landsbygden? I Sarajevo har alltid folket talat samma dialekt oavsett religionstillhörighet.

Denna dialekt tror vi har gjort att religionstillhörigheten har hamnat i mindre fokus i Sarajevo

än på landsbygden där olika dialekter visat någons religiösa tillhörighet. Framtiden ser ljus ut

för ett multietniskt Sarajevo.

Flera olika aspekter spelar in i förklaringen av krigets uppkomst. Det har i vår studie dock visat

sig att nationalistiska idéer är den största orsaken till kriget. Även detta är ett tecken för en

positiv framtid. Folken är av uppfattningen att kriget i första hand inte berodde på religiösa

olikheter utan radikala nationalistiska idéer från de ledande politikerna. Därmed ser folket inga

hinder för en samexistens mellan olika religioner. Viktigt att påvisa är att detta är förhållandet i

Sarajevo, och inte talande för hela nationen.

Jämfört med tidigare forskning har vi funnit både likheter och skillnader i våra slutsatser.

Likt Friedmans resonemang kring krigets orsaker kan även vi styrka att kriget inte i första hand

berodde på gamla motsättningar mellan folkgrupperna utan politikers maktgirighet. Vidare

menar Friedman att Bosnien-Hercegovinas enda möjlighet för en fredlig tillvaro i framtiden är

om folkgrupperna ser sig som ett enat folk. Vi kan verifiera att denna nödvändiga process har

64

utvecklats och kommit relativt långt, åtminstone i Sarajevo. Dock hävdar Friedman att

befolkningen även efter kriget röstar nationalistiskt. Detta stämmer enligt vår undersökning

inte i dagens Sarajevo. Där önskas istället nytänkande politik som förespråkar ett enat Bosnien-

Hercegovina framför en sprucken mosaik. Den pessimism hon visar inför framtiden är idag ej

nödvändig, de olika folkgrupperna besitter en hög kompromissvilja för att leva fredligt i

framtiden.

Pirjevecs slutsats att Bosnien-Hercegovina endast kan vara en fredlig nation under ett starkt

styre kommande utanför landets gränser verkar idag inte stämma. Trots delade uppfattningar,

från våra intervjupersoner, angående Bosnien-Hercegovinas framtid är det inte en rädsla för

nya konflikter som är orsaken till eftersökt hjälp från omvärlden utan mer ekonomiska och

möjligt patriotiska faktorer. Vår studie visar inga tecken från befolkningen i Sarajevo angående

risk för nya konflikter. Pirjevecs dåvarande ståndpunkt att religionerna ej var redo att leva

tillsammans stämmer, enligt vår undersökning, inte överens med den bild som råder i dagens

Sarajevo. I Sarajevo finns det en stor tolerans för religionsskillnader och språket verkar var den

faktor som sammanlänkar och särar på folk i landet. Andersons teorier om språket som central

faktor för skapandet av gemenskaper ser ut att stämma bra överens med situationen i Bosnien-

Hercegovina. Detta visar sig bl.a. i att folken på landsbygden, med sina olika dialekter, lever

mer segregerat än vad befolkningen i Sarajevo gör, där man har en och samma dialekt, och där

man idag strävar efter att leva i en fredlig gemenskap över religiösa, etniska och nationella

skillnader.

När det gäller Djokics teorier rörande krigets orsaker överensstämmer våra slutsatser med hans

i att krigets grund var nationalismen och religionen var den viktigaste faktorn i denna.

Nyströms beskrivningar av Sarajevo och Bosnien-Hercegovina före kriget överensstämmer

med den nutida bild vår studie gett. Vi kan inte se några incitament i Sarajevo för att det skulle

kunna uppstå nya konflikter. Detta då befolkningen är väl medvetna om att en samlevnad över

de etniska gränserna är tvungen för en framtid i fred.

Tänkbar vidare forskning skulle kunna vara att gör en liknande studie men med fler intervjuer

för att skapa en mer generell bild av Sarajevos identiteter. Vidare hade en intressant

utgångspunkt varit att göra en likartad studie fast på den bosnisk-hercegovinska landsbygden

där situationen ej verkar stämma överens med den gemenskap som råder i Sarajevo. Kanske

65

kan där ges en helt annan bild av Bosnien-Hercegovinas möjligheter till en fredlig framtid. Det

hade varit intressant att se, vilket vår studie inte kunnat visa, hur och varför det finns skillnader

mellan stad och landsbygd.

66

9.5 Sammanfattning

Denna uppsats ämnar undersöka hur kriget i Bosnien-Hercegovina har påverkat Sarajevo och

dess befolkning. Vi har undersökt hur kriget har påverkat och förändrat den föreställda

gemenskapen och de olika folkgruppernas identitet hos befolkningen i Sarajevo. Vi har även

undersökt hur utvecklingen kan tänkas te sig i framtiden. Uppsatsen ämnar även ge bosniska

flyktingar boende i Sveriges uppfattningar inom undersökningsområdet.

Undersökningen bygger på intervjuer utförda i Sarajevo och Sverige. På båda platser har tre

personer intervjuats tillhörande Bosnien-Hercegovinas tre dominerande religioner, vilka är

katolicism, islam samt den grekisk-ortodoxa kyrkan.

Resultatet av vår studie visar att identiteten och den föreställda gemenskapen på många sätt är

förändrad men i stora drag intakt. Det samliv som rådde före kriget finns kvar ännu idag men

under en större medvetenhet om att det är tvunget att leva tillsammans för en fredlig framtid.

Motsättningarna lever överhuvudtaget inte kvar i dagens Sarajevo.

Framtidkänslan hos Sarajevoborna idag är försiktigt positiv. Man är beredda att se över de

etniska gränserna för en bättre framtid. Däremot finns en ekonomisk och politisk pessimism

inför framtiden då de ser att landet byggs upp för sakta. De bosniska flyktingar, idag boendes i

Sverige, som vi har intervjuat visar en mer negativ bild av relationerna folkgrupperna emellan.

De ger ett intryck av att mer leva i det förflutna, i de motsättningar som var orsak till kriget. De

anser att religionen i Sarajevo är ett verktyg som används för att skilja folken åt. Sarajevoborna

ser istället över religionsgränserna och menar t.o.m. att religionsskillnaderna kan fungera

enande.

67

Litteratur

Anderson, Benedict, 1993: Den föreställda gemenskapen - Reflektioner kring nationalismens

ursprung och spridning. Göteborg: Daidalos.

Bianchini, Stefano (red) & Dogo, Marco (red), 1998: The balkans - National identities in a

historical perspective. Bologna: Università di Bologna.

Djokic, Dejan, 2003: Yugoslavism - Histories of a failed idea. London: C. Hurst & Co.

Esposito, John.L, 2006: Islam – Den raka vägen. Lund: Studentlitteratur

Fredborg, Arvid, 1994: Serber och kroater i historien. Stockholm: Atlantis.

Friedman, Francine, 2004: Bosnia and Herzegovina - A polity on the brink. New York:

Routledge.

Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf, 2004: Historien är Nu - En introduktion till

historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur.

Karlsson, Svante, 2004: Freds- och konfliktkunskap. Lund: Studentlitteratur.

Kjeldstadli, Knut, 1998: Det förflutna är inte vad det en gång var. Lund: Studentlitteratur.

Stier, Jonas, 2003: Identitet. Människans gåtfulla porträtt. Lund: Studentlitteratur.

Thor, Malin & Hansson, Lars, 2003: Oral history 1. Teoretiska perspektiv på individuella och

kollektiva möten, Växjö: Växjö University press.

Tägil, Sven (red), 1993: Den problematiska etniciteten - nationalism, migration och

samhällsomvandling. Lund: Lund University press.

Wallensteen, Peter, 1994: Från krig till fred. Om konfliktlösning i det globala systemet.

Eskilstuna: Almqvist & Wiksell förlag AB.

68

Källmaterial

Intervjuer:

Person 1A: Genomförd 2004-04-18



Person 1B: Genomförd 2004-04-25



Elektroniska källor

Höjer, Henrik (2002): Det belägrade Sarajevos vardagsmyter.

Tillgänglig: <http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_2343220.asp>

Hämtad: 2006-04-26.

Regeringen (1999): Svenskt medborgarskap. SOU 1999:34.

Tillgänglig: <http://www.regeringen.se/content/1/c4/24/01/7d21de04.pdf>

Senast uppdaterad: 2004-06-14. Hämtad: 2006-05-22.

Smitt, Helena (2001): Historia utgår inte från elevens egen värld.

Tillgänglig: < http://www.mah.se/templates/Page____4596.aspx>

Senast uppdaterad: 2004-06-15. Hämtad: 2006-06-02.

Date post:	21-Jan-2021
Category:	Documents
Upload:	others
View:	2 times
Download:	0 times

Sarajevo - Divalnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:206913/FULLTEXT01.pdf · 2009. 3. 10. · Dejan...

Documents